Ny rapport: Så påverkar kemikalielagstiftningen industrins innovationskraft och substitutionsarbete

"Kemikalielagstiftningens effekt på innovation och företags drivkraft för utfasning av farliga ämnen" är ett arbete som genomförts inom ramen för Net Zero Industry, en satsning av Vinnova, Formas och Energimyndigheten, i nära samarbete med tunga industriaktörer som Volvo Car Corporation, SSAB, Electrolux och Becker Industrial Coatings. 

För att få en verklighetsförankrad bild har experterna kombinerat en litteraturstudie med intervjuer med representanter från 15 olika företag. Dessa sträcker sig över sektorer som fordons- och batteritillverkning, specialkemikalier, vitvaror och massa- och pappersindustrin. 

Substitution: En nödvändighet med utmaningar 

Rapporten bekräftar att lagstiftning, främst genom REACH och CLP, är den enskilt största drivkraften för att fasa ut särskilt farliga ämnen (SVHC). Men för att industrin ska kunna genomföra en hållbar substitution krävs mer än bara förbud. 

Ett centralt behov som identifieras är ökat stöd för att undvika "osund substitution". Detta innebär att ett farligt ämne ersätts med ett annat som senare visar sig vara lika problematiskt, ofta på grund av att man fokuserat för snävt på enskilda ämnen istället för på funktion och livscykelrisk. Företagen efterfrågar verktyg och vägledning för att kunna göra systematiska bedömningar där även faktorer som klimatpåverkan och produktens livslängd vägs in. 

Vidare belyser rapporten att bristande transparens i värdekedjan är ett stort hinder. Många företag saknar fullständig insyn i vilka ämnen som ingår i de komponenter de köper in, vilket gör det svårt att proaktivt arbeta med utfasning innan lagkraven träder i kraft. Detta leder ofta till att företag tvingas hantera korta övergångsperioder som inte ger tillräckligt utrymme för den tidskrävande testning och kvalitetssäkring som krävs vid ett materialbyte. 

Vägen framåt: Behov och rekommendationer 

För att kemikalielagstiftningen ska stimulera innovation, avslutas rapporten med ett antal konkreta förslag på hur processerna kan förbättras: 

1. Säkerställ harmonisering: Det finns ett skriande behov av att samordna terminologi och definitioner mellan olika EU-regelverk (som t.ex. ESPR och CSRD) för att minska den administrativa bördan.
2. Öka förutsägbarheten: Myndigheter bör tydligare kommunicera planerade regleringar och tidsramar. Osäkerhet kring om och när ett ämne begränsas gör att företag ibland tvekar att investera i tidig substitution.
3. Minska dubbelreglering: Framtida lagstiftning bör utformas för att minimera överlappande regleringskrav och möjliggöra mer effektiv informationshantering.
4. Stärk transparensen i produktionskedjan: Lagstiftningen bör främja ökad informationsöverföring om kemikalieinnehåll, exempelvis genom system liknande fordonsindustrins IMDS, så att aktörer nedströms kan förbereda sig i tid.
5. Förstärkt dialog och stöd: Det krävs ett närmare samarbete mellan lagstiftare, industri och forskning. Statligt finansierade substitutionscentrum och plattformar för erfarenhetsutbyte ses som avgörande stöd för särskilt små och medelstora företag.
6. Integrera designperspektivet: Genom att använda ramverk som Safe-and-Sustainable-by-Design (SSbD) kan företag förebygga risker redan vid ritbordet istället för att hantera dem i efterhand.

Läs hela rapporten från IVL här