Miljardnotan för PFAS

En miljömässig och hälsomässig utmaning 

Per- och polyfluoralkylerade ämnen (PFAS) är en grupp extremt beständiga och bioackumulerande kemikalier. De har använts brett inom både industri och konsumentprodukter i decennier, vilket har lett till att de nu detekteras överallt i miljön och i mänskliga populationer. Rapporten fokuserar på de ekonomiska konsekvenserna inom det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) under perioden 2024–2050. 

De omedelbara kostnaderna: Hälsa och sanering 

Enligt rapportens beräkningar för år 2024 är de kvantifierbara årliga kostnaderna hisnande: 

• Hälsokostnader: Exponering för kemikalierna PFOA, PFOS, PFHxS och PFNA uppskattas kosta samhället 39,5 miljarder euro per år. Dessa kostnader härrör från negativa hälsoeffekter där tillräckligt vetenskapligt underlag finns för att göra ekonomiska beräkningar. 

• Sanering och rening: Kostnader för vattenrening och marksanering beräknas till cirka 3,8 miljarder euro årligen. 

Rapporten understryker dock att det råder stor osäkerhet i dessa siffror, där hälsokostnaderna i värsta fall skulle kunna uppgå till över 600 miljarder euro per år beroende på beräkningsmodell. 

Framtidsscenarier: Vägen framåt 

Studien modellerar fyra olika framtidsscenarier fram till år 2050 för att utvärdera hur olika politiska beslut påverkar kostnadsbilden: 

1. Business as Usual (BAU): Om nuvarande utsläppstrender fortsätter förutspås hälsokostnaderna från äldre PFAS-rester (legacy PFAS) minska långsamt, men kostnaderna för rening och förluster av ekosystemtjänster förväntas istället öka. 

2. Full efterlevnad av dricksvattendirektivet (DWD): Detta scenario liknar BAU men fokuserar på strikt kontroll av dricksvatten, vilket dock inte ensamt stoppar ökningen av saneringskostnader. 

3. Full efterlevnad av miljökvalitetsnormer (EQS): Detta scenario skulle kunna eliminera hälsokostnaderna till år 2040, men till priset av tiotals miljarder euro årligen i ökade kostnader för avloppsvattenrening. 

4. Totalförbud mot produktion och användning: Ett totalförbud ses som den mest effektiva vägen för att på sikt eliminera hälsokostnader och är det enda scenariot som minskar de långsiktiga saneringsbehoven. Under detta scenario förutspås hälsokostnaderna från de mest problematiska ämnena försvinna under 2040-talet. 

Slutsatser för beslutsfattare 

Rapporten, som tagits fram av generaldirektoratet för miljö i samarbete med konsultbolag som WSP och Ricardo, fungerar som ett kritiskt beslutsunderlag för EU:s framtida kemikaliepolitik. Den tydliggör att kostnaden för att inte agera är betydande och att de miljömässiga och hälsomässiga skadorna har en direkt och mätbar negativ inverkan på Europas ekonomi. Genom att kvantifiera förluster i ekosystemtjänster och framtida reningsbehov ger rapporten en tydlig fingervisning om att åtgärder, såsom ett totalförbud, kan vara den mest ekonomiskt försvarbara vägen på lång sikt.