EU:s kemikaliestrategi – det här innehåller den

Den 14 oktober 2020 publicerade EU-kommissionen en ny kemikaliestrategi för hållbarhet och en giftfri miljö. Strategin syftar till att förbättra skyddet mot skadliga kemikalier för både människa och miljö, som en del i EU:s Gröna Giv (European Green Deal)

Förbud av de farligaste ämnena 

EU-kommissionen föreslår bland annat förbud av de farligaste ämnena i konsumentprodukter, en förenklad och förstärkt lagstiftning med gruppvisa förbud samt stärkt kontroll för att se till att lagstiftning följs. Det finns även som mål att kombinationseffekter, det vill säga att vi exponeras för en blandning av kemikalier, ska in i riskbedömningar. 

Ökad kontroll vid import 

Import av farliga kemikalier ska begränsas genom ökad kontroll vid EU:s gränser, vilket även ska bidra till en mer rättvis spelplan för producenter inom EU. Kemikalieindustrins globala konkurrenskraft ska stärkas genom utveckling av säkra och hållbara kemikalier och ökad produktion av kritiska kemikalier och råvaror.

Kommande investeringar och ökad innovationskapacitet ska främja säker och hållbar design genom produkters hela livscykel. Kemikalier som är förbjudna inom EU ska inte heller exporteras till länder utanför EU och EU ska behålla sin ställning som global föregångare med en hög standard.

Farliga ämnen bara tillåtna när de är nödvändiga

Användning av farliga ämnen ska enbart tillåtas när det bedöms vara nödvändigt för samhället. Hormonstörande och persistenta ämnen pekas särskilt ut. Exempel på det är PFAS, en ämnesgrupp som används i många olika produkter och processer. De produktkategorier som ska prioriteras är de som påverkar de mest sårbara grupperna och som har störst potential för en cirkulär ekonomi.

Kommentar från Substitutionscentrum

Substitutionscentrums rådgivare har läst EU:s kemikaliestrategi och tycker det är ett stort steg i rätt riktning.

– Kemikaliestrategin är mycket ambitiös, tydlig och på många sätt bra, men det kommer inte bli lätt att genomföra arbetet i praktiken. Kemikalier kommer behöva bytas ut och de nya alternativen som introduceras måste övervägas med eftertanke. Det krävs också betydligt ökad transparens i värdekedjan vad gäller kemikalieinnehåll. Dessutom kommer det behövas omfattande stöd till företag och andra aktörer för att undvika osund substitution, säger Tonie Wickman, rådgivare på Substitutionscentrum.