Utmaningar för svensk gödselproduktion trots ökat fokus på försörjningstrygghet

Sverige saknar idag produkton av mineralgödselmedel och de senaste åren har flera initiativ presenterats med målet att öka den svenska produktionen. Men utvecklingen har visat sig vara mer utmanande än väntat. Enligt Dagens Industri har flera projekt försenats eller lagts ned, trots att frågan om svensk gödselförsörjning fått ökad betydelse i takt med stigande gaspriser, krig och störningar i internationella logistikkedjor. Omvärldsfaktorerna innebär i längden att sårbarheten i det svenska livsmedelssystemet hamnat i strålkastarljuset och i artikeln (från augusti 2026) anges att svenska skördar skulle minska med ca 50% om importen ströps. Denna risk ska adderas till att självförsörjningsgraden redan är låg, och att vi även importerar mycket näringsämnen till livsmedelssystemet i form av foder. Utan även denna import skulle såväl animalieproduktionen, men också gödselströmmarna minska avsevärt. 

Två projekt för inhemsk gödselproduktion som omnämns i artikeln är Fertiberia och Cinis Fertilizer som båda gått i graven. Fertiberia skulle starta gödselproduktion men projektet lades ned på grund av brist på tillgänglig el. Satsningen var i 20 miljardersklassen. Cinis Fertilizer gick i konkurs våren 2026 som en följd av att batteritillverkaren Northvolt gått i konkurs. Restprodukter från batteritillverkningen utgjorde viktiga råvaruströmmar till gödselproduktionen och utan dessa restströmmar lades produktionen ned. Dock finns ännu några satsningar kvar som kan innebära att vi i framtiden kan ha tillgång till inhemsk produktion av mineralgödel. 

Ett av dessa initiativ är LKAB som planerar börja utvinna fosfor från gruvavfall. En tidigare tidplan angav att anläggningen skulle vara i drift redan 2027, men planen har reviderats till att få en demonstrationsanläggning på plats under hösten 2026 (kostnad ca 800 miljoner för demoanläggningen) och att en fullskala snarare kan finnas på plats tidigast 2030. LKAB anger att  tidskrävande miljötillståndsprocesser och egna beslut om stegvis utbyggnad ligger bakom förseningarna. Den ursprungliga budgeten för anläggningen angavs till ca 10 miljarder, vilket senare justerats upp. När - eller om - fabriken kommer på plats ska den kunna producera lika mycket fosfor som hela Europas import av fosfor från Ryssland idag, vilket lett till stort politiskt intresse i anläggningen. 

Som ett annat gott exempel lyfts EasyMinings planerade fabrik i Helsingborg som ska producera ca 15 000 ton kalciumfosfat från slamaska. Då fosfor utgör ungefär en femtedel av calciumfosfaten innebär att ca 3 000 ton fosfor per år kan bli mineralgödsel, vilket som en jämförelse kan det ersätta ca 20% av dagens fosforanvändning från mineralgödsel i Sverige. Den utdragna tillståndsprocessen har inneburit att produktionen försenats från ursprungsplanen att vara igång 2026  till nuvarande tidplan att ha produktion igång 2029. I artikeln anger Sara Stiernström på EasyMining att de saknar tydligare stark styrning i Sverige, liknande det som införts i Tyskland med snabbare tillståndsprocesser och statliga stöd. I Sverige har det hittills mest kommit rapporter och politiska uttalanden, men inga konkreta mål eller finansiell stöttning. Investeringen i fabriken i Helsingborg uppges uppgå till över en miljard kronor.

Satsningarna som nämns i artikeln är alla inom så kallad "grön gödselproduktion" - som även ska hjälpa livsmedelsbranschen att ställa om för att möta nya tuffa miljökrav. Att få fram fossilfritt gödsel innebär dock att kostnaden för fossilfriheten måste tas någonstans i kedjan. Kan inte lantbrukaren räkna hem affären att använda mer miljö- och klimatvänliga gödselprodukter kommer utvecklingen stå och stampa. Även LRF pekar i artikeln i dagens industri på att det krävs någon typ av riskminimering för att få till stånd svensk gödselproduktion. Malin Hagbardsson på LRF jämför i artikeln frågan med kärnkraft och att det initialt behövs stora investeringar, men att uppskalning innebär att kostnaderna minskar på sikt. I vissa länder byggs hela fabriker på statlig budget, exempelvis Australien, men så långt tycker inte Hagbardsson att Sverige behöver gå. 

Den norska gödselproducenten Yara är skeptisk till möjligheterna att på kort sikt bygga upp en svensk mineralgödselindustri, vilket lyfts i Ny Teknik. Yara menar att flera satsningar underskattar både kostnaderna och komplexiteten i att etablera en fullständig värdekedja för gödselproduktion. Enligt Yara krävs omfattande investeringar, tillgång till kritiska mineraler och storskalig produktion av vätgas för att Sverige ska kunna närma sig självförsörjning på gödsel. Företaget pekar på att flera av de tekniker som diskuteras fortfarande befinner sig i en utvecklingsfas där frågor kring energikostnader, råvarutillgång och framtida styrmedel ännu inte är lösta.