Goda exempel på kretslopp av näringsämnen

Svenska näringsplattformen var på plats för att representera plattformen och följa händelserna inom området. Konferensen, som var den fjärde i ordningen, skulle egentligen hållits 2020, men blev midsommarveckan 2022 äntligen verklighet. Det var en stor sammanslutning intresserade från såväl industri, akademi och VA- och avfallsbranschen.

Konferensen, som pågick i 3 dagar (inräknat studiebesök och det anslutande forskningsmötet "PERM")  handlade brett om hållbar fosforhantering och ämnena spände över allt från konsekvenser av näringsläckage till gödsel- och cementproducenters syn på möjligheten till cirkulära värdekedjor för fosfor och restprodukter. 

Det var tydligt att det i Europa finns en stark trend att gå mot fosforåtervinning från slamaska, men också att den trenden till stor del också bygger på en annan infrastrukturhistoria än den som är i majoritet i Sverige. I många länder där beslut fattats om fosforåterföringskrav och policys om förbränning kommit till stånd finns också en befintlig infrastruktur och lång historia av förbränning, och inte sällan en större befolkningsdensitet. Med det inte sagt att dessa tekniker inte kan vara intressanta i svenska förhållanden - men skillnaden i befintliga system blev tydlig, bland annat vid studiebesöket på den förbränningsanläggning i Wien som idag tar emot och förbränner slam från det närliggande reningsverket och från andra reningsverk och har gjort så sedan 1980-talet. 

En hel del av teknikpresentationerna lyfte problem med återvinning av fosfor från slam som en följd av järnbaserad fällningskemikalie som innebär att även slamaskan innehåller stora mängder järn. Olika processer hanterar de järnhaltiga slammen och slamaskorna olika, men näringsplattformens medlemmar EasyMining och Kemira deltog båda med presentationer om olika tekniker för återvinning av fosfor även från järnrika slam och slamaskor. Teknikutvecklingen på området går fort och det finns en stor mängd olika tekniker som erbjuds i olika mognadsgrad. Även om det finns få anläggningar i fullskala visar presentationerna på konferensen ändå på att många tekniker nu utvärderats och utvärderas i pilotskala, och att denna pilotskala inte helt sällan motsvarar en storlek av 10 000 PE eller mer, med andra ord pilottester i en skala som kan motsvara ett fullskaligt reningsverk i en mindre svensk ort. 

En av de riktigt positiva medskicken var de många gödseltillverkarna som var på plats och intygade att de har stort intresse i cirkulära näringsprodukter. De lyfte såväl stora möjligheter, men även utmaningar för de cirkulära processerna. En utmaning är förstås att uppnå tillräcklig kvalitet, och att produkterna har en sådan form att de kan gå in i befintliga eller nya värdekedjor, men oavsett passa in i den enorma globala logistik som livsmedelsindustrin är beroende av. Andra utmaningar som lyftes var att nya klimatsmarta gödselprodukter skiftar över branschen till en vätgasbaserad ekonomi, och denna nya verkligheten kommer kräva ammoniak i stora mängder, men även stora mängder förnyelsebar energi och vara beroende av andra ämnen som kol och svavel. Men även om det lyftes att det fortfarande finns stora utmaningar var det trots allt ett stort intresse för en ökad användning av cirkulärt fosfor som förmedlades från gödselprodukstillverkarna. 

En intressant dragning var också om nya Fertilizer product regulation (FPR) som börjar gälla i juli 2022, en lagstiftning på EU-nivå som möjliggör, men inte kräver, CE-märkning av gödselprodukter som innehåller råvaror från cirkulära processer. Den harmoniserade möjligheten till testning och CE-märkning av produkten innebär att den produkt som genomgått testning kan säljas på hela EU-marknaden, oavsett nationella lagstiftningar. En produkttestning enligt FPR innebär också att end-of-waste anses uppnått och många hinder för produktifiering ska förhoppningsvis därmed överbryggas. FPR innehåller innehåller dock inte alla typer av återvunna produkter och inte häller alla typer av substrat, för de produkter som ligger utanför FPR finns fortfarande samma möjligheter som innan att gå vägen genom end-of-waste regulation med flera lagstiftningar för att lansera sin produkt. Ett tips från EU-kommissionen var också att se till att ladda ned den senaste versionen, då regelverket redan genomgått fyra revideringar sedan 2019. 

Allt som allt var det en otroligt intressant konferens med många nya perspektiv, många intressanta möten och många trådar att ta vidare. Nedan finns en längre och mer fullständig redogörelse i konferensrapporten. 

I november 2021 fick vi en intervju med Anders Finnson om det arbete som han nu driver i Bryssel för Svenskt Vattens räkning. Uppstarten av EU-arbetet blev som mycket annat inte riktigt som man tänkt sig på grund av Coronavirusets framfart. Uppdraget - att på 50% befinna sig i Bryssel och 50% hemma i Stockholm och bedriva aktivt arbete med vattensektorns EU-frågor beräknas pågå till minst våren 2024, mandatperioden ut. 

Arbetet består i att ta fram faktabaserade underlag till politiker och tjänstemän och bistå med kunskap och förståelse kring hur medlemsorganisationer påverkas av olika förslag till beslut. Ta dig gärna tid att läsa hela intervjun och information om viktiga lagändringar som är på gång i nedanstående fil.

När nya stadsdelar byggs kan källsorterande avloppsteknik möjliggöra ökad återvinning av växtnäringsämnen, återvinning av renat avloppsvatten samt minska belastningen på de befintliga centraliserade avloppssystemen. Tillväxtkommunerna Knivsta och Uppsala har i samarbete med den statliga utredningen Samordning för bostadsbyggande undersökt möjligheter att implementera källsorterande avloppssystem i några större planerade utvecklingsområden. Potentialen för att pröva nya avloppslösningar som kompletterar och gör dagens system mer hållbara är stor när nya bostadsområden byggs och vi får inte missa denna möjlighet , säger Marie Albinsson och Mats Johansson på Ecoloop som genomfört utredningen.

Avloppsfrågorna och framtidens systemlösningar lyfts fram som en strategisk och prioriterad fråga i många kommuner med stort bostadsbyggande. För att i ett tidigt skede ta med avloppsfrågorna i planeringen har Ecoloop i samarbete med Knivsta kommun, Roslagsvatten, Uppsala kommun och Uppsala Vatten och Avfall genomfört en utredning där olika vägval för den framtida avloppshanteringen jämförts för två utvecklingsområden i Knivsta och Uppsala. Nästan 30 000 bostäder kommer byggas i dessa områden.

Utredningen ska hjälpa Knivsta och Uppsala att utifrån lokala förutsättningar ta beslut om miljömässigt bra och kostnadseffektiva VA-system.

- Forskning pekar på ökade nyttor och hållbarhet med källsorterande system, men det kan idag inte säkert sägas att källsorterande avlopp alltid blir miljömässigt eller ekonomiskt bättre jämfört med framtidens utvecklade centrala avloppsrening. säger Mats Johansson på Ecoloop.

I ett första steg har två källsorterade system jämförts med två nya typer av centraliserade avloppslösningar där återvinningsgraden av vatten och näring också är högre än i dagens avloppsreningsverk. I studien står inget av de fyra alternativen tydligt ut som den absolut bästa avloppslösningen för framtiden.

- Alla system har för- och nackdelar och för att bedöma hur framtidens VA-system ska se ut behöver vi först besluta oss om vilken funktion och kravspecifikation vi vill ha, säger Marie Albinsson på Ecoloop. Detta är ett tydligt medskick från utredningen till Knivsta och Uppsala, men också till andra kommuner som vill bygga källsorterande VA-system.

I studiens andra etapp har de två källsorterande system från etapp 1 utretts ytterligare. Dessa är uppbyggda med källsortering av klosettvatten som behandlas hos lantbrukare och lokal behandling av BDT-vatten; och källsortering av klosettvatten med gemensam avancerad rening och BDT-behandling.

Studiens andra etapp visade att det som många tar för givet, d v s att källsorterande system är dyra, inte alltid stämmer. Källsorterande system kan vara konkurrenskraftiga då de skapar många fördelar för samhället och fastighetsägarna, speciellt vid nybyggnation. Exempelvis möjliggörs enklare energiåtervinning, minskad vattenförbrukning och om klosettvattnet renas från läkemedel är detta en relativt sett liten volym jämfört med det blandade avloppsvattnet som kommer till reningsverken.  Slutligen är det lättare att återvinna mer och fler näringsämnen ur källsorterade fraktioner än ur blandat spillvatten.

En utmaning i detta är att nyttorna och fördelarna inte tillfaller VA-huvudmannen som ju behöver stå för en stor del av kostnaderna och ansvaret. Källsorterande system kräver ett långsiktigt tänkande och att avsättning av producerat gödsel och renat avlopp kan garanteras långsiktigt. Att satsa på källsorterande avloppssystem i Knivsta och Uppsala leder emellertid inte till att en utbyggnad av den centraliserade avloppsreningen helt kan undvikas, men det kan minska belastning och skapa kapacitet för en bättre och mer effektiv avloppsrening i befintliga system.   

- Vad som behövs nu är att fler demonstrationsanläggningar byggs för att ge svar på frågor om ekonomi, prestanda, drift och underhåll. Utifrån det kan frågan om våra framtida avloppssystem angripas på ett bättre sätt.  Är det källsorterande system med lokal rening eller centraliserade effektiva reningsverk som är bäst? Eller en blandning av dessa? avslutar Mats och Marie på Ecoloop. 

Vi på näringsplattformen kan inte nog hålla med, spaden behöver sättas i marken för att ge oss mer och ny kunskap om hur framtidens avloppssystem ska se ut.

Den 11 november träffade svenska näringsplattformen initiativtagarna till Baltic Stewardship Initiative; Elin Bergman och Kristina Atkisson.

Baltic Stewardship Initiative är ett projekt som samlar aktörer från hela livsmedelskedjan, från lantbrukare till detaljhandeln, för att med gemensamma krafter minska näringsläckaget till våra vattendrag, sjöar och hav samt öka cirkulationen av växtnäring.

-Fokus i vårt arbete ligger främst på det Östersjövänliga och cirkulära lantbrukets konkurrenskraft som en viktig förutsättning för att kunna skynda på utvecklingen och få till stånd de förändringar som krävs, berättar Elin

-Vi fokuserar nu i uppstarten på Sverige, men det långsiktiga målet är att engagera aktörer i samtliga nio länder runt Östersjön, fortsätter Kristina.

Projektet har tre fokusgrupper där fokusgrupp 3; Policys kring återföring av växtnäringsämnen till lantbruket; närmast relaterar till arbetet inom svenska näringsplattformen.

Både Elin och Kristina samverkar gärna med svenska näringsplattformen framöver, både genom gemensamma projekt och genom gemensamma möten och aktiviteter.

Initiativet finansieras av Jordbruksverket och drivs av Världsnaturfonden i samarbete med LRF och Lantmännen.

För mer infomation om Baltic Stewardship Initiative, klicka här.

Hur kan miljöteknik användas för att vända problemen med övergödning av Östersjön till cirkulära lösningar och möjligheter? Det nyss avslutade fyra-åriga projektet BONUS RETURN tittade närmre på detta genom ett spännande samarbete mellan SEI, Finnish Environment Institute, Uppsala Universitet, Warsaw University of Life Sciences, University of Copenhagen och RISE. 

Den 8 september i år hölls BONUS RETURN:s slutseminarium och en massa intressanta presentationer och slutsatser från denna dag finns att återuppleva här: https://www.bonusreturn.eu/bonus-return-final-conference-presentations/

Svenska näringsplattformen har varit i kontakt med BONUS RETURN:s projektkoordinator, Karina Barquet på SEI, för att få ännu lite djupare insikter i vad detta projekt har bidragit till. 

Vad var det roligaste med att leda ett sådant stort internationellt samverkansprojekt?

BONUS RETURN byggde på ett antal arbetspaket vars resultat på något sätt matade in i en annan del av projektet. Varje sådan del baserades på sina egna metoder, forskningsperspektiv och kulturer. Detta sätt att verkligen jobba transdisciplinärt var en utmaning men också en fantastisk möjlighet för mig som koordinator att hålla ett fågelperspektiv och få se expertisen inom så många fält och skapa mig en förståelse hur de olika trådarna vävs samman. Jag lärde mig en massa från denna upplevelse och fick lära känna många fantastiska människor, många som vi nu fortsätter ett partnerskap med i nya projektkonstellationer. 

Vilka är de huvudsakliga barriärerna inom recirkulering av näringsämnen idag som du tror inte längre kommer vara något hinder om säg, 10 år?

Utvecklingen och den teknisk mognadsgrad hos "end-of-pipe"-lösningar går snabbt just nu och denna kategori lösningar har kanske den tydligaste utvecklingen som vi kan se. Lösningar för att minska farliga ämnen och mikroplaster i avloppsvatten, och lösningar för att återvinna, bearbeta och förädla näringsämnena till nya produkter, kommer troligtvis göra det möjligt att producera marknadsmässiga "recirkulerade" gödselprodukter (som lever upp till EU:s standarder!) inom det kommande decenniet. Detta känns väldigt positivt eftersom det kommer att hjälpa oss att minska vårt beroende på ändliga naturresurser från andra delar av världen och på samma gång sluta cirkeln med mängden näringsämnen som strömmar till Östersjön. Men hur som, så är det bra att vara medveten om att "end-of-pipe"-lösningar är lågt hängande frukter (även om de kanske inte de mest hållbara lösningarna) på grund av tre aspekter: 

1. Det finns bra exempel som underlättar att följa efter: utvecklingen av tekniker för "end-of-pipe"-lösningar har följts av regelverksmässig utveckling i flera olika fall i Europa. Dessa fall blir som "socio-tekniska" testbäddar för andra länder som funderar på att följa i samma spår, såsom Sverige.
2. Det finns starka "push-faktorer": flera privata aktörer ser en stark affärspotential idag i "end-of-pipe"-lösningar. Dessa aktörer är de som driver den tekniska utvecklingen, regelverksförändringar och påverkar den allmänna uppfattningen i samhället. 
3. De mer hållbara alternativen är för dyra: ett mer varierat utbud av lösningar, inklusive lösningar vid källan, som bättre återspeglar lokala behov och minimerar risker kopplade till klimat- och demografiska förändringar, kräver en med grundläggande omställning i styrning på alla nivåer, en helt annan strategi för stads- och landsbygdsplanering, och nya sätt att kvantifiera och dela på kostnader och fördelar. 

Vilka tycker du är de viktigaste bedrifterna i projektet?

Jag tror att BONUS RETURN lyckades åstadkomma på ett eller annat sätt alla de målsättningar som vi hade framför oss när projektet påbörjades 2017. Å alla projektpartners vägar, kan jag tryggt säga att vi lyckades skapa och fortsätter att skapa, viktiga bidrag till:

- policy-utvecklingen där vi har föreslaget åtgärder som kan förbättra hanteringen av näringsämnen runt Östersjön;

- forskningen genom systematisk syntetisering av bevis, att identifiera forskningsgap, att kartlägga de barriärer och möjligheter som cirkulära lösningar möter, och att lyfta fram det lokala perspektivet när man bedömer lösningarnas hållbarhet;

- att accelerera innovation där vi har stöttat start-ups för att närma sig kommercialisering och koppla dem till den regionala marknaden i Östersjöregionen; 

- att koppla samman människor och kunskap genom att stötta befintliga plattformar och aktörer i Östersjöregionen för att underlätta samarbete. 

Var det något projektresultat som verkligen förvånade dig?

Jag har jobbat med vatten- och kustfrågor runt Östersjön de senaste sex åren. Innan dess arbetade jag med beslutsfattande och styrning relaterat till vatten och kustområden i Latinamerika. För mig var det verkligen en positiv överraskning att inse att politiker runt Östersjön är underrättade med bevis i den utsträckning som den finns, och att forskningsaktörer låts spela en viktig roll i det regionala beslutsfattandet, till exempel genom HELCOM. 

Även om styrningen av Östersjön inte är perfekt, och man skulle verkligen önska sig ännu mer systematisk reglering, så är de starka kopplingarna mellan forskning och politik i regionen unik och inte en självklarhet i andra delar av världen där politiker och intressenter spelar en större och mer avgörande roll i styrning av vatten och kustområden. Denna evidensbaserade styrning, tillsammans med en stark innovationskultur i de nordiska länderna, skapar en stabil grund för att inte bara lösa den enorma utmaning vi har i regionen - 97% av Östersjön är övergödd - utan också skapa nya värden när vi gör det. I den andan är fallet Östersjön relevant även bortanför Östersjön.

-Det är en utopi att dessa produkter ska kunna konkurrera prismässigt mot handelsgödsel, så det är något som måste regleras av våra politiker, säger Peter Knutsson. Det är viktigt att ta tillvara de resurser som redan finns i samhället, men det finns en del hinder på vägen, och våra politiker måste underlätta för oss att passera dem! 

Peter Knutsson driver gården Östergård, som ligger mellan Helsingborg och Ekeby, tillsammans med sin son Johan Knutsson. Gården är en traditionell svensk gård som funnits inom familjen i sju generationer. På gården odlas bland annat sockerbetor, korn, raps och havre och de har också grisar. 

Östergård deltar, tillsammans med fyra andra jordbruk i Skåne, i projektet “Kretslopp från stad till land Helsingborg” som leds av Nordvästra Skånes Vatten och Avlopp. Projektet startade i januari 2020 och syftar till att skapa ett lokalt fungerande kretslopp av näringsämnen från stad till land och på Östergård har det genomförts odlingsförsök med gödselprodukter som ska efterlikna framtida produkter med ursprung i avlopp. 

-Vi blev tillfrågade om vi ville vara med i projektet och vi tackade ja för att vi tycker att stad och land-frågan är viktig. Det är viktigt att näringen från staden kan återföras till landet, och att näringsämnen inte bara går i motsatt riktning , säger Peter Knutsson. Vi tycker också det är viktigt att säkerställa en högre självförsörjningsgrad av särskilt fosfor då mycket av den fosfor vi importerar till Sverige kommer från oroliga områden i världen, och den innehåller ibland också höga halter av tungmetaller, vilket inte är önskvärt. 

Målet med projektet är att kunna tillverka en gödselprodukt med ursprung i avlopp, som är så lik handelsgödsel som möjligt. Gödselprodukten har spridits på en yta där det odlas havre. Den mesta av havren har blandats med övrig havre som odlas på gården och sedan blivit utsäde, men viss del av havren har skickats för vidare analys till en annan deltagare i projektet. 

-Försöken har gått jättebra! Vi har inte kunnat se någon skillnad i växtkraft hos den havre som odlats med den nya gödselprodukten jämfört med havre odlat med handelsgödsel. Samma mängd kväve gav samma skörd med havre, så växttillgängligheten verkar vara densamma, säger Peter Knutsson. 

För att göra gödselprodukter med ursprung i avlopp konkurrenskraftiga gentemot handelsgödsel är det, enligt Peter Knutsson, viktigt att produkterna är så lika handelsgödsel som möjligt med avseende på densitet, hårdhet och koncentration av näringsämnen. De bör kunna användas i samma maskiner som idag används för handelsgödsel. Produkterna bör också ha lågt tungmetallinnehåll och de får inte kosta mer än handelsgödsel. Priset är väldigt viktigt. Det är viktigt att det inte blir jordbrukarna som får betala för omställningen till att börja återföra näringsämnen från stad till land i högre utsträckning. 

"Här i Eslöv finns en stor fabrik för förädling av rotgrönsaker, det blir massor av restprodukter som idag processas med kommunens organiska avfall i en biogasanläggning som i sin tur ger rester som lantbruket gärna vill ha tillbaka som näringsåterföring. Vi har även landets enda sockerbruk här, och samma sak gäller där med värdefulla restprodukter.

Dessutom finns ett kraftvärmeverk som i dag eldas med ved som transporteras långväga samt spillvirke. Jag har en idé om att vi skulle kunna odla industrihampa och salix på kommunal mark, som gödslas med resterna från biogasanläggningen, elda dessa i kraftvärmeverket och rena och utvinna askan. Då kan vi få ett rent gödselmedel som inte riskerar generera sjukdomar. Här skulle man kunna få avsättning för avloppsslammet. Det viktiga är att slammet sprids kontrollerat på arealer som producerar energi, inte livsmedel.

Jag och min man blev ekobönder redan på 70-talet. Han var själv bondson men läste vidare till kemiingenjör och jobbade många år på reningsverk med fosforutvinning. Vi reste runt mycket i Europa och tittade på andra ekolantbruk. För oss har det alltid varit helt uteslutet med konstgödsel och kemiskt växtskydd.

I dag driver vår son gården och jag har mer tid att engagera mig i frågor som näringsåterföring, hållbart lantbruk och biologisk mångfald. Vi odlar bland annat havre, raps, korn och åkerböna och vi får relativt höga skördar. Vi har kor som producerar både mjölk och kött. De får bara klöver och gräs, vilket ger ett kött med mycket Omega-3, och de har tillgång till utevistelse större delen av året. Vi har ett samarbete med en ekologisk hönsgård och får tillbaka hönsgödsel.

Helst skulle jag vilja ha en biogasanläggning för vår egen gödsel men det är en för stor investering för enskilda lantbrukare. Jag tycker att det borde gå att utveckla standardiserade biogasanläggningar i våra befintliga gödselbrunnar, då skulle många fler bönder kunna driva hela sin maskinpark på biogas.

Eko handlar ju helt och hållet om kretslopp. Vi växlar mellan närande och tärande växter. Vi binder kväve i luften med hjälp av baljväxter och håller kvar näringen i jorden med aktivt mikroliv och fånggrödor. Det fungerar också som ogrässkydd.

Konstgödselanvändningen kom igång efter kriget när krutindustrin inte längre hade avsättning för sin produktion. Sedan dess har fyra generationer lantbrukare präglats av användningen av lättlöslig konstgödsel som måste spridas på åkrarna varje år för att få skörd. Nu börjar fosfor bli en bristvara, det blir dyrare och därmed mindre och mindre över till bonden själv.

Nu har vi tillfört ofantliga mängder fosfor till miljön utan att ha tagit tillbaka det i kretsloppet. Det är absurt att vi inte har löst det än. Vi känner ju alla till de svåra konsekvenserna för havsmiljön med övergödning och döda bottnar. Det är hög tid att gå från småskaliga lösningar på enskilda ekogårdar till en omställning av hela det globala jordbruket.

Vi måste omgående sluta kretsloppen, näringsämnen från städernas avlopp måste tillbaka till jordbruket. Men vi kan inte ta emot rötslam från avloppsvatten i dess nuvarande form, det innehåller trots reningssteg alldeles för mycket kemikalier, tungmetaller, mikroplaster, läkemedelsrester, sjukdomsalstrande bakterier och sporer, samt annat som vi inte vill ha i vår livsmedelsproduktion.

Jag tror också att vi behöver satsa mycket mer på att växtförädla utsädet för djupare rötter som når ner till de skikten där de svårlösliga näringsämnena finns bundna. Cikoria och lusern är två växter som är bra för detta, men det behövs en del forskning här.

Jag har verkligen visioner och praktisk kunskap, både lokalt och globalt. Målet måste vara optimal livsmedelsproduktion på biologins villkor. Vi behöver många miljarder, för forskning, utveckling och tillämpning, om det inte ska förbli en vision. Tillsvidare iakttar jag sambanden".

Lisbeth Andersson, Sunnantorps gård, Stehag