Digitala verktyg kan hjälpa lantbrukare att öka produktiviteten och stärka konkurrenskraften, vilket på sikt leder till ett starkare svenskt livsmedelssystem. Digitaliseringen kan också förbättra spårbarheten och möjliggöra att pengar som konsumenter är beredda att betala för ökad hållbarhet går tillbaka till lantbruket som står för kostnaderna för hållbarhetssatsningarna.  

Stor potential men stöd till lantbrukare viktigt 

Kort sagt – potentialen är stor. Men utvecklingen går inte framåt av sig själv.  

Som lantbrukare är du oftast småföretagare och har ingen it-avdelning som kan stötta implementationen av teknik. Därför är det viktigt att de digitala verktygen är användarvänliga och inte krånglar. En lantbrukare har inte tid att stå på fältet och vackert vänta på att en teknisk lösning ska börja fungera igen.  

– Lantbrukaren kan gå kurser för en viss teknik, men sedan när de vill komma i gång på den egna gården finns inte rätt hjälp tillgänglig, säger Anna Rydberg, senior forskare på RISE som bland annat arbetar med projekt som rör data- och informationshantering i lantbruket, och fortsätter:  

– Ofta uppstår problem som hamnar mellan stolarna mellan olika leverantörer, eftersom lantbruket har många olika system från olika leverantörer som ska fungera ihop. Det finns ett behov av stöttning kring hur tekniken kan användas i den egna miljön och med de verktyg som man har själv.  

Dagens digitala lösningar för lantbruket 

Ett bra exempel på en digital lösning som är på väg in i jordbruket är robotmaskiner som rensar ogräs. Lösningen gör att kemisk bekämpning kan undvikas eller minskas kraftigt. För ekologisk odling av till exempel sockerbetor är lantbrukaren annars beroende av manuell rensning, vilket är ett kostsamt och resurskrävande arbete.  

– En annan lösning som är på väg in och som kommer att förändra betesdrift i grunden är virtuella stängsel, där djuren hägnas in digitalt genom GPS-halsband och ljud. Hagar kan flyttas med ett knapptryck samtidigt som lantbrukaren får in data om hur varje ko mår, säger Anna Rydberg.  

Även ogräsrobotar genererar värdefulla data. Anna Rydberg berättar att den här typen av information ofta hamnar i silos i dag, och att det kräver mycket handpåläggning för att samköra data och flytta information från ett system till ett annat. 

– Det pågår just nu ett arbete med att bygga upp lantbrukets dataplattform. Företaget Agronod utvecklar plattformen som ska ge lantbrukare bättre kontroll och överblick över sina data. Tanken är att underlätta för datadelning och att lantbrukaren ska kunna dra nytta av att dela sina data med andra företag och organisationer. Mycket handlar också om att kunna jämföra sig med andra gårdar för att se hur man själv ligger till, säger hon.  

Dataplattform ger minskad administrativ börda 

Dataplattformen kan även frigöra lantbrukare från den administrativa börda som träffar dem när lagarna och reglerna att förhålla sig till blir fler.  

– Ofta är det samma data, information om gården till exempel, som ska rapporteras in till flera ställen. Det innebär att denna data måste matas in i olika system till olika aktörer. Det är väldigt repetitivt, och det är lätt att skriva fel. Med en dataplattform för lantbruket hoppas man slippa detta, säger Anna Rydberg.  

En annan viktig pusselbit för att få det digitaliserade lantbruket att fungera är standarder för datahantering. Det handlar till exempel om att sätta en standard för vad olika saker ska kallas, så att gårdarnas data blir jämförbar. RISE kan bistå i framtagningen av dessa standarder.  

Test- och demomiljö sänker trösklar 

I Uppsala driver RISE en test- och demonstrationsmiljö för digitaliserat jordbruk. Här kan kommersiella aktörer få hjälp att utveckla användarvänliga och robusta produkter, som till exempel digitala system och eldrivna jordbruksmaskiner. Test- och demonstrationsmiljön kan bidra till att sätta fart på utvecklingen och minska riskerna med att utveckla nya innovationer, genom att arbeta med prototyper och demonstrationer.

Vi lever i proteinskiftets tid. Allt fler vill äta nyttigare mat och dra ner på köttet. Både konsumenter och livsmedelsproducenter efterfrågar nya produkter tillverkade av växtbaserade proteinkällor. 

Astrid Ahlinder har doktorerat inom materialvetenskap och är forskare inom produktdesign på RISE. Hon deltar i flera projekt med fokus på att hitta och utveckla nya hållbara och vegetabiliska proteiner. 

Extrudering utvecklar nya produkter 

Uppdragen är utmanande, olika grödor kräver olika typer av processer för att kunna utvecklas till en eftertraktad slutprodukt. Det kan till exempel handla om extrudering, en metod där ett plantbaserat protein smälts och sedan kyls ner för att skapa fibrösa strukturer som kan användas som alternativ till kött. Under de senaste åren har fokus legat på baljväxter, som till exempel ärtor. 

Astrid Ahlinder anser att det finns en stor potential att lyckas med en slutprodukt som är baserad på alternativa proteiner, men att det också finns tydliga utmaningar: 

– Det hänger på smak och textur. Produkten måste självklart uppfattas som god, men minst lika viktigt är texturen. För vissa konsumentgrupper är det också viktigt att de vegetariska produkterna har samma “munkänsla” som kött. Konsumenten vill känna igen sig och kunna använda gamla recept som finns hemma. 

Fett viktig bärare av aromämnen 

Astrid Ahlinder och hennes kollegor arbetar också med att förbättra smaken i produkter som ska efterlikna kött, så kallade köttanaloger. Forskarna vill bland annat undersöka hur fetthalt och fettkvalitet påverkar smak och upplevelse. 

– Vi vet att fett är en viktig bärare av aromämnen i kött. Det ska bli spännande att se om omättade fetter, som ju är mer hälsosamma än mättade, kan förbättra smaken och även öka näringsinnehållet i köttanaloger, säger Astrid Ahlinder. 

Förutom Astrid Ahlinder och hennes kollegor inom produktdesign finns det på RISE experter inom bland annat processteknik, texturering, aromkemi och sensorik. Tillsammans kan de lösa utmaningar med slutproduktens konsistens och smak – och hur den beter sig i kyla och värme. 

3D-printad mat för äldre 

– Vår styrka är bredden och helheten. Tillsammans definierar vi en kunds specifika önskemål och tar oss an komplexa problem. Oavsett om det handlar om ett litet projekt som att mäta gelatinisering av stärkelse eller ett stort forskningsprojekt som går ut på att utveckla 3D-printad mat för äldre. 

Ett exempel på ett bolag som fått hjälp av RISE är start up-bolaget Hooked Foods, ​​ett av många svenska så kallade foodtech-bolag. ​​De vände sig till RISE för att få hjälp att utveckla en laxliknande produkt. RISE bistod med labblokaler och expertkunskaper. Efter ett par år kunde Hooked Foods lansera sin nya produkt på marknaden. 

– Företagen kan se oss som en förlängd arm, som en flytande R&D-avdelning. Vi har analysinstrumenten de själva inte har råd att köpa in. 

Utnyttja råvaror i Sverige 

Tillbaka till matvarubutiken. När det ekonomiska läget är ansträngt märks det att konsumenterna väljer varor efter pris i högre grad, säger Astrid Ahlinder. De tar det säkra före det osäkra. Kriget i Ukraina är en annan omvärldsfaktor som har stor betydelse. Det har blivit allt svårare att få tag på råvaror som till exempel stärkelse, vete och solrosolja. 

– Det gör att vi i allt högre grad måste förlita oss på och utnyttja de råvaror och de restströmmar vi har i Sverige, säger Astrid Ahlinder. 

I dag importerar Sverige cirka 70 procent mer jordbruksprodukter och livsmedel än vad vi exporterar. En del av denna import består av animalieprodukter som konkurrerar med svensk animalieproduktion, det vill säga kött, mjölk, ägg och mejeriprodukter.  

Det här måste förändras, slog landsbygdsministern fast i januari 2023. Konkurrenskraften och lönsamheten för svensk animalieproduktion behöver stärkas och graden av självförsörjning öka. 

– Olika rapporter och utredningar har kunnat visa att kunskapsförsörjningen inom svenskt lantbruk inte fungerar tillräckligt bra. En rapport som OECD publicerade 2018 beskrev glappet mellan forskningen och lantbruket, säger Jørgen Korning som är enhetschef på RISE och fortsätter:  

– Den forskning som bedrivs i Sverige är på en väldigt hög nivå, men den har inte alltid omsatts till något praktiskt användbart. Gapet mellan forskningsprojekten och lantbrukarna har upplevts som väldigt stort. 

Kunskapsnavet organiserar experter och arbetsgrupper 

Mot bakgrund av detta fick RISE uppdraget att starta och driva ett kunskapsnav för animalieproduktion tillsammans med branschens organisationer. Målet är att få till en bättre överbryggning mellan forskningen, lantbrukarna och deras rådgivningsföretag.  

Hur ska det gå till rent praktiskt då? Kunskapsnavet har experter inom olika animalieproduktionsområden som arbetar med arbetsgrupper där rådgivningsföretagen, forskningen samt bransch- och intresseorganisationer finns representerade.  

– Tillsammans ska de hålla sig uppdaterade på den senaste forskningen och vad som händer inom det egna området. Gruppen för mjölk kanske identifierar att det behövs mer kunskap kring foder exempelvis. Navets uppgift är då att aktivera en utredningsgrupp som gör en datasyntes kring detta, alltså en sammanställning av resultaten från relevanta nationella och internationella studier. Saknas det forskning ska kunskapsnavet tillsammans med finansiärer se till att det utlyses forskningsprojekt inom området, säger Jørgen Korning.  

– Vi håller just nu på att ta fram en struktur för hur kunskapen som samlas in ska presenteras. Tanken är att ta fram en databas där innehållet kan presenteras för de olika målgrupperna på rätt nivå. Lantbrukarna ska bli intresserade av att ta del av forskningen och rådgivningsföretagen ska kunna använda den i sin rådgivning, säger Roger Eriksson, kommunikationsansvarig på kunskapsnavet. 

– Vi kommer inte att vara i direktkontakt med lantbrukarna, utan kunskapsförmedlingen sker genom rådgivningsföretagen, tillägger Jørgen Korning. 

Internationella samarbeten med liknande länder 

Kunskapsnavet ska söka samarbeten med länder vars lantbruk liknar det svenska, till exempel Norge, Danmark och Finland. 

– Om vi identifierar ett gemensamt problem eller ett behov kan vi koordinera vem som tar hand om vad och anpassa forskningen som finns. Då behöver vi inte dubbelarbeta och driva parallell forskning i alla länder, förklarar Jørgen Korning.  

Även om det svenska lantbruket liknar det norska, danska och finska finns det en väsentlig skillnad. Sverige har inte satsat på utveckling av den egna livsmedelsproduktionen på samma sätt som de andra länderna har gjort. Nu sker en förflyttning. 

– Vi fick en ny livsmedelsstrategi 2017, det var den första ramen. Men det är först nu som vi på allvar börjar fylla ut ramen och anpassar den till det vi nu upptäcker genom arbetet med navet, säger Jørgen Korning.  

– Reaktionen från lantbruket är ”Äntligen!”. De har stora förväntningar och tycker att det här behövs. Samtidigt vet de inte riktigt i det här stadiet hur de kan bidra. Därför bygger vi nu upp en solid organisation som ska möjliggöra ett bra samarbete framöver, säger Roger Eriksson.