Nationella undersökningar visar att barn i Sverige i ökande utsträckning skjutsas med bil till skolan, samtidigt som barns skolresor med cykel har minskat med omkring 48 procent sedan 1980/90-talet. 2024 låg på den lägsta nivån sedan Trafikverkets mätningar inleddes år 2000 (Trafikverket, Attitydundersökning Barns skolvägar 2024; SOU 2023:29, Varje rörelse räknas). 

Hur barn tar sig till skolan påverkas av faktorer som avstånd, trafikmiljö, utbud av kollektivtrafik och tillgången till bil och cykel. Därtill påverkas barns resande ofta av familjens komplexa vardag, där jobb, skola och fritidsaktiviteter ska pusslas ihop. Trafikanalys sammanfattar utvecklingen som att den i första hand tycks drivas av upplevd brist på trafiksäkerhet och förändrade normer, snarare än av ökade avstånd till skolan. 

Utvecklingen innebär att barn går miste om en viktig del av den dagliga fysiska aktiviteten, vilket riskerar att bidra till ökat stillasittande, sämre hälsa och mindre grad av självständighet. Ett ökat bilresande till skolan bidrar dessutom till mer trafik, buller och luftföroreningar i skolmiljön och kan samtidigt förstärka upplevelsen av att skolvägen är otrygg för gång och cykel.

I projektet studeras På egna ben, Västtrafiks fem veckor långa satsning för att få fler elever i årskurs 4-6 att gå, cykla eller resa kollektivt till skolan. Över 450 klasser från Västra Götaland, Halland och Skåne deltar i årets upplaga.

Forskningsprojektet undersöker:

• vilka kort- och långsiktiga effekter satsningen har på barns resor till skolan och fritidsaktiviteter.
• om förändringar i barnens resande påverkar föräldrars och andra familjemedlemmars resvanor.
• hur föräldrars attityder till barns aktiva och självständiga mobilitet förändras.
• vilka hinder och möjligheter familjer upplever för att gå, cykla och resa kollektivt mer. 

Vi följer familjer över tid

Studien kombinerar enkäter och intervjuer. Familjernas resvanor mäts vid tre tillfällen: före kampanjen hösten 2026, direkt efter kampanjen och ungefär ett år senare. En kontrollgrupp med familjer som inte deltar i På egna ben följs under samma period. Därutöver genomförs intervjuer med föräldrar för att få en djupare förståelse för bland annat trygghet, vardagslogistik, vanor och sociala normer. 

Projektet ska ge bättre kunskap om hur och under vilka förutsättningar satsningar av detta slag kan leda till varaktiga förändringar i resvanor. En viktig del är att studera om en förändring av barnets skolresa också får effekter på andra resor i familjen, exempelvis fritidsresor och föräldrars arbetsresor. Resultaten kan ge stöd för hur framtida insatser för barns aktiva och självständiga resande kan utformas och skalas upp.

Kompetenscentret CESTAP finansieras av Energimyndigheten, med stöd från de ca 28 industriella parterna och de tre akademiska parterna Lund Universitet (koordinator), Luleå tekniska universitet och RISE. CESTAP:s vision är en omställning av flyg- och kraftproduktionssektorerna till drift av kontinuerliga förbränningsmotorer med 100% hållbara turbinbränslen. CESTAP syftar till att vara ett ledande europeiskt centrum för forskning relaterad till hållbara turbinbränslen, med speciellt fokus på svenska förhållanden gällande råvara till framtida bränslen.

En hållbar framtida energianvändning är beroende av en övergång från fossila bränslen. Denna övergång kan inom vissa sektorer åstadkommas med ny teknik som inte är baserad på förbränning, såsom batterier eller bränsleceller. Inom vissa sektorer, som luftfart, sjötransport, reservkraftproduktion och hantering av toppbelastning i kraftnätet, kommer förbränning dock att vara svår att ersätta. Dessa sektorer är relativt beroende av förbränningsmotorer som gasturbiner och jetmotorer, och de bidrar för närvarande med nära 10 % av de globala antropogena CO₂-utsläppen.

För att möta behoven inom flyg- och kraftproduktionsindustrin är syftet med kompetenscentret att utveckla kunskap och teknik för att producera effektiva, hållbara och kostnadseffektiva turbinbränslen som i slutändan kan användas som monobränslen, d.v.s. för att helt och hållet ersätta fossila bränslen.

Effektiv resursanvändning kräver fokus på hållbara turbinbränslen som kan användas som monobränslen. Jämfört med de nuvarande satsningarna på drop-in-bränslen kommer detta att vara ett jämförelsevis stort, men nödvändigt, åtagande. För att nå framgång måste utvecklingen omfatta hela skalan av aktiviteter, från karakterisering av råmaterial och utveckling av kemiska omvandlingsprocesser, via bränsleutveckling och produktion, till motormodifieringar för att underlätta användningen av bränslen med bredare specifikationer. Det är också viktigt att ha ett holistiskt tekniskt-ekonomiskt ramverk att utvärdera koncept mot. Alla dessa delar ingår i CESTAP:s verksamhet.

Samtidigt som produktionskapaciteten behöver öka fram till 2030 förväntas behovet av biodrivmedel i vägtransportsektorn minska efter 2030–40, till följd av ökad elektrifiering, vilket innebär att anläggningar kan behöva ställa om sin produktion från biodrivmedel för vägtransportsektorn, till andra produkter ex. biojet. Detta projekt kommer genom dataanalys och aktörsintervjuer studera marknads- och policylandskapet för biodrivmedelsproduktion inom EU fram till 2030 samt hur den industriella infrastrukturen som byggs upp på sikt kan användas för att ställa om andra sektorer så som flyg och sjöfart. Syftet är att ge underlag till dagens beslutsfattare inom myndigheter och industri.

Makadamballast i järnvägsspår

I ett ballasterat spår förs belastningarna från passerande tåg ner till järnvägsbanken via slipers. Slipers är inbäddade i makadamballasten i banöverbyggnaden som är längt upp i järnvägsbanken. Ballasten utsätts för höga och upprepade belastningar när spåret är i drift. Det leder till en successiv nedbrytning av ballastkornen som skiljer sig åt för olika ställen i ballastlagret.

Nedbrytningsprocesserna är komplexa och beror förutom på belastningarna också på vilka grundegenskaper det valda bergmaterialet har, mikrosprickor i kornen, kornformer och kornstorleksfördelning, hur materialet läggs ut och packas i ett spår. Banunderbyggnadens konstruktion har betydelse för bäddstyvheten. Nedbrytning sker också vid spårarbeten, t ex i samband med spårriktning. Produktionsmetoderna av ballastmaterial påverkar ballastens kvalitet och motståndet mot nedbrytning. 

En litteraturstudie genomförs där nedbrytningsmekanismerna studeras och forskning inom kring ballastnedbrytning sammanställs. Relevans hos dagens krav och standardiserade provningsmetoder utvärderas.

Tillgång på material för höghastighetsbanor

De geologiska förhållandena och befintliga ballasttäkter längs sträckningarna beskrivs. Material från ett antal utvalda täkter väljs ut och utvärderas med de provningsmetoder som anges i standarden för järnvägsmakadam; SS-EN 13450. Materialen representerar olika ballastkvaliteter som har en spridning i tekniska egenskaper inom dagens krav för järnvägsmakadam för konventionella spår som inte är avsedda för höghastighet.