En extruder fungerar bäst för att göra Smat, men du kan göra nästan lika bra Smat om du har en köttkvarn av metall (den ska in i ugnen). Klicka på filmen så kan du se hur man gör. Du behöver följande ingredienser:

• 60 g blandning av havre- och ärtprotein samt havrefiber
• 1 krm salt
• 0,9 dl vatten

Lagstiftningen för material i kontakt med livsmedel (FCM) säger att material och förpackningar inte får överföra ämnen till livsmedel i en halt som kan vara skadlig för oss människor. I många fall regleras detta genom att sätta migrationsgränsvärden för skadliga kemikalier. Men dagens metoder för att mäta migration, där man använder sig av flytande simulator, är utvecklade för plastmaterial. Om dessa simulatorer appliceras på mindre inerta material riskerar man att materialet löses upp eller att simulatorn absorberas av materialet. Något som inte händer vid den verkliga användningen av materialet. Dagens metoder är helt enkelt inte lämpade för att mäta migration av ämnen från material som papper och kartong.

I det här projektet jobbar vi med att utveckla nya simulatorer som är bättre lämpade för dessa mindre inerta material. Fokus ligger på att utveckla simulatorer som efterliknar fuktiga och feta livsmedel. 

En bättre metod för att mäta migration från mindre inerta material, så som papper och kartong, kommer hjälpa branschen att visa på uppfyllande av lagkraven. Det kommer även leda till att vi kan säkerställa att de material vi idag använder i kontakt med livsmedel är säkra och inte utsätter konsumenten för onödiga risker. Inte minst kommer metoden vara behjälplig i att utvärdera huruvida återvunnet material är säkert att användas i kontakt med livsmedel.

Pågående aktiviteter

Under 2025 jobbar vi vidare med hydrogelerna och jämför migrationen av surrogatämnen till hydrogelerna med migrationen till flera olika typer av livsmedel.

Vi tittar även på:

• Olika möjligheter att modifiera hydrogelerna för att även kunna estimera migrationen av icke-polära ämnen
• Möjligheten att mäta migration av aluminium med hjälp av hydrogelerna
• Utveckling av en emulsionsgel för att simulera migrationen av ämnen till feta livsmedel

Syfte och mål

Projektets mål är att förbättra lönsamheten i storskaliga vallbioraffinaderier genom att producera single cell protein (SCP) från restströmmar som återstår efter utvinning av protein för enkelmagade djur. I ett sådant bioraffinaderi produceras grönt protein för enkelmagade djur från den flytande fraktionen efter pressning men potential finns att ta fram produkter med högt förädlingsvärde från presskakan samt andra rester för att förbättra utnyttjandet och föra vallbioraffinaderiet närmare kommersialisering. 

Utmaningar och möjligheter

En utmaning som har lyfts är att det visat sig svårt att få till lönsamheten i dessa typer av anläggningar till följd av att nyttjandegraden blir låg om de endast drivs under sommarhalvåret då färsk vall finns tillgänglig. Tanken är därför att utnyttja anläggningen under vinterhalvåret för SCP-produktion. Ett mål med produktion av vallprotein är att kunna ersätta sojaprotein, men slutsatsen var att för att nå lönsamhet då proteinkoncentratet ersätter GMO-fri konventionell soja krävs såväl drift året runt som lägre pris/råvarukostnad för vallen. Det finns ett starkt intresse för att använda restströmmar som odlingssubstrat för SCP då de förväntas bidra till en cirkulär ekonomi och lägre kostnader. SCP har stor potential för användning som foderråvara, det protein som produceras har i försök visat sig kunna ersätta soja i foder till fisk och enkelmagade djur. Marknadspotentialen är stor då det finns en strävan efter att ersätta både sojaprotein och fiskmjöl i djurfoder med mer hållbara alternativ.

Genomförande

Inom projektet vill vi i labförsök producera SCP från den brunjuice som är en restström från vallproteinproduktion. Dessutom ska presskakan från den proteinutvinningen ensileras och pressas igen för att använda även pressjuicen för att odla SCP på. 

Mål

Projektets mål är att utvärdera SCP produktion från brunjuice från färsk vall och pressvätska från ensilerad fiberfraktion med avseende på utbyte och kvalitet.

Genom att kombinera reometri och mikroskopi är det möjligt att bestämma mekanismerna som styr deformationsinducerad strukturnedbrytning (tixotropi) och bildning (reopexi), uppbrytning av droppar i emulsioner, partikelaggregering och -nedbrytning i dispersioner, smältning av fett och polymersystem och mycket mer. Sådana mekanismer styr texturuppbyggnad och -nedbrytning i livsmedelsapplikationer i industriella processer såväl som i munnen, bestämmer hållbarhet och taktil upplevelse av kosmetiska produkter, likaväl som att styra strukturuppbyggnad i konstruktionsmaterial såsom cement och betong, färger, tillsatser och fibermaterial.

Ett lasermikroskop är monterat under en glasplatta i en avancerad reometer. Provet man studerar läggs mellan glasplattan och en övre, temperaturkontrollerad platta och observeras underifrån genom glasplattan under det att provet skjuvas, komprimeras eller oscilleras. De två plattorna kan motrotera så att det bildas ett stillastående plan där man kan observera strukturen under skjuvning. Mikroskopet har polarisationsfilter och även filter för fluorescensmikroskopi. Reomikroskopet är en Modular Microscope Accessory från TA Instruments.

Nedanför kan du se exempel på olika tillämpningar av reomikroskopi.

För vem?

Målgruppen för klimatskalorna är användare av RISE klimatdatabas för livsmedel, såsom aktörer som producerar och säljer livsmedel och i slutänden deras kunder, konsumenterna. Även för kockar och andra måltidsaktörer är klimatskalorna tänkta som ett hjälpmedel i den dagliga menyplaneringen.

Om klimatskalorna och deras nivåer

Indelning av livsmedel i klimatskalorna har gjorts utifrån livsmedlens funktion och användningsområden. Fokus har varit på sju livsmedelsgrupper som utgör den största delen av vår konsumtion.

Samtliga klimatskalor har delats in i fem nivåer för hur ”klimatbra” klimatavtrycket för ett livsmedel är. Livsmedel i nivå 1 och 2 klassas som hållbara, de har lägst klimatpåverkan och är de bästa valen ur klimatsynpunkt. Nivåerna i klimatskalorna ska tillsammans med information om skillnader i klimatavtryck hos ät- och drickfärdiga livsmedel vägleda användaren till klimatsmartare val inom respektive skala. Utöver nivå 1 och 2 har för klimatskalan för kolhydratkällor även nivå 3 bedömts vara hållbar (grönmarkerade i tabellen).

Notera att intervallen är olika i de olika klimatskalorna.

Metod

En utgångspunkt i framtagningen av klimatskalornas nivåer har varit att livsmedelskonsumtionens klimatpåverkan får uppgå till maximalt 520 kg CO₂e per person och år för att nå de globala klimatmålen till 2050.

Nivåerna för respektive klimatskala har definierats i relation till hur en klimatanpassad livsmedelskonsumtion skulle kunna se ut, det vill säga en konsumtion som totalt sett inte överstiger det hållbara klimatutrymmet på 520 kg CO₂e per person och år för konsumtion av mat och dryck. Den klimatanpassade konsumtionen är en modifiering av dagens livsmedelskonsumtion med avseende på vad som konsumeras och i vilka mängder. Anpassningarna har utformats med stöd av vetenskaplig litteratur, livsmedelsbaserade kostråd och egna antaganden. Näringsberäkningar har utförts för att säkerställa att den föreslagna klimatanpassade konsumtionen uppfyller svenska kostråd för ett hälsosamt intag av kolhydrater, fett och protein.

Vid beräkning av klimatpåverkan från den klimatanpassade konsumtionen har ett generellt antagande gjorts att klimatpåverkan från produktionen av livsmedel och minskat svinn är 30 procent lägre år 2050 jämfört med dagens förhållanden.

Utifrån den klimatanpassade konsumtionens totala klimatpåverkan har en fördelning av det hållbara klimatutrymmet mellan livsmedelsskalorna gjorts vilken ligger till grund för beräkning av skalornas olika intervall.

Klimatavtrycken för livsmedlen ska i enlighet med klimatavtrycken i RISE klimatdatabas för livsmedel inkludera växthusgasutsläpp från primärproduktion till industrigrind inklusive transporter samt transport efter industrigrund för importerade produkter. Förpackning och efterföljande led fram till och med konsumtion ingår inte.

För en mer detaljerad beskrivning av hur klimatskalorna är framtaga hänvisas till metodrapporten (i länk till höger).

I metodrapporten presenteras tre ytterligare klimatskalor som inkluderar produkter som ofta konsumeras i mindre mängder och är mer olika varandra och därmed inte direkt utbytbara, samt sammansatta rätter för vilka RISE klimatskala för måltider rekommenderas att användas i första hand.

Användning

Viktigt är också att inte bara valet av livsmedel har betydelse utan även mängden som konsumeras. Således kan matens klimatpåverkan balanseras om livsmedel med hög klimatpåverkan konsumeras i mindre mängd samtidigt som konsumtionen ökar av livsmedel med låg klimatpåverkan.

Klimatskalorna är framtagna för att användas var och en för sig. 

Vid användning av klimatskalorna är det viktigt att jämförelserna av olika livsmedel görs på samma grunder och utgångspunkten har därför varit att utgå från livsmedel i den form de konsumeras, dvs tillagat kött och fisk, kokta baljväxter, kokt pasta, drickfärdigt kaffe etc. 

Klimatskalorna vägleder enbart med avseende på klimatpåverkan och rekommenderas därför att användas tillsammans med andra verktyg och arbetssätt för att fånga in fler aspekter av miljöpåverkan och näringsinnehåll av maten vi äter.

Använd gärna RISE exempeltabeller för hur klimatsmartare val av råvaror kan göras för proteinkällor, kolhydratkällor, mejeriprodukter och fetter. Se dokument "RISE klimatskalor av livsmedel - i praktiken" i länken till höger. Bilden ovanför visar på hur en stegvis förflyttning kan gå mot proteinkällor med lägre klimatavtryck.