De svenska, vilda bär vi köper i matbutiken har hamnat där som sista ledet i en lång värdekedja, som styrs av ett fåtal stora grossister. Utländsk arbetskraft, anställda av bemanningsföretag, flygs till Sverige för att plocka bären som sedan transporteras långa sträckor för bearbetning. Detta innebär ett stort klimatavtryck och en förlust av ekonomiska möjligheter för lokalsamhället.

– Parallellt med de långa värdekedjorna har det alltid funnits korta, lokala värdekedjor där bär plockas av människor i bygden som sedan själva förädlar och säljer sina produkter på lokala marknader eller till exempel på Facebook, säger Anna Molander, projektledare på RISE och fortsätter:

– I det här samverkansprojektet ville vi titta närmare på hur lokalbefolkningen kunde engageras i bärplockningen, och undersöka hur en kortare värdekedja skulle kunna skalas upp på ett hållbart sätt. 

En lokal värdekedja gynnar både miljön och lokalsamhället. Genom att köpa upp och förädla bären lokalt kan antalet mellanled minskas mellan producent och konsument, vilket leder till en minskad klimatpåverkan och samtidigt stärker den lokala ekonomin. Att arbeta lokalt handlar om att bygga en hållbar affärsmodell som gör oss mindre beroende av externa resurser och stärker det lokala näringslivet.

Skapa mer värde för det lokala samhället

Gun Lidestav från Bjurholms kommun i Västerbotten har alltid varit intresserad av att plocka bär. På 1970- och 80-talen var de många i bygden som plockade varje år och sålde till lokala handlare. Skulle det gå att få till ett sådant intresse igen? Och finns efterfrågan i kommunen att köpa lokalt producerade bär?

– Jag har gått och grunnat länge på ett mer lokalt system för bär. Att bären som växer i skogarna ska bli till sylt och kräm till bygdens skolor och äldreboenden via kortast möjliga värdekedja. Särskilt i dessa tider med miljö- och klimatkris behöver vi tänka om och gå ifrån de stora globala värdekedjorna till mindre lokala. Ska vi verkligen hålla på att skicka både bär och dem som plockar härs och tvärs över jorden?

Gun var inte svårövertalad när Bjurholms kommun fick frågan om att vara pilotkommun i projektet FAIRCHAIN, ett Horizon-finansierat projekt med syfte att skapa kortare och mer hållbara värdekedjor där bärens värde stannar och växer i regionen. Som en del i projektet startade hon, tillsammans med sina två vuxna barn, en ekonomisk förening – Bär i Bygden Bjurholm. Hon är glad att hon hoppade på projektet och stolt över resultaten, även om vägen från samtal till handling har varit ganska lång.

Test av lokal värdekedja för bär i Bjurholm

– Från mitt perspektiv har det här forskningsprojektet som RISE hållit i varit ett test – vi ville ta reda på om det fanns tillräckligt många i bygden som ville plocka och sälja bär, och om det fanns efterfrågan från lokala verksamheter att köpa bären. Svaret på båda frågorna var ja!, säger Gun Lidestav.

Under den första testsäsongen 2024 plockades, rensades och såldes över 1000 kg bär i Bjurholm till närliggande kommuners äldreboenden och skolor liksom till restauranger och småskaliga förädlare som har en lokal profil. Via marknadsevenemang såldes även en del till privatpersoner. Om kapaciteten funnits hade man kunnat hantera mycket mer bär. Detta ser Gun som ett tecken på att affärsmodellen funkar. 

– För oss på Bjurholms kommun är det här projektet ett sätt att utforska nya vägar för vårt lokala näringsliv, och samtidigt skapa uppmärksamhet och sprida kunskap kopplat till bären som växer i våra skogar. Ingången var intressant: Vad krävs för att få till en mer hållbar, lokal värdekedja för bär? säger Claudia Wieczorek, näringslivsutvecklare Bjurholms kommun. 

Intresset för bärplockning ökade

RISE roll i projektet har varit att, tillsammans med kommunen och den ekonomiska föreningen Bär i Bygden Bjurholm, ta fram och testa en ny affärsmodell där värdet av skogsbären stannar i bygden. Med hjälp av lokala ambassadörer och aktiviteter såg man att intresset för bärplockning ökade. Resultatet blev bland annat att mer bär såldes till lokala aktörer som äldreboende och skolor, en årlig bärfestival, forskarutbyte inom Nordic Wild Berry R&D Network och en app som ska hjälpa lokalbefolkningen att hitta bär. 

– Tack vare stödet från RISE kunde vi organisera oss och testa vår tes under bärsäsongen 2024. Nu ser jag fram emot fler säsonger där vi lokalt tar hand om våra råvaror, säger Gun Lidestav.

Tips för att komma igång med en lokal, mer hållbar värdekedja:

Våga testa! 
Det är svårt att veta var engagemanget finns innan man ställt frågan.

– Det vi trodde skulle vara lätt var svårt och tvärtom. Men det hade vi inte lärt oss om vi inte testat och faktiskt kört igång med ett skarpt försök, säger Anna Molander.

En fungerande infrastruktur är A och O. 
Det är också en av de större utmaningarna. Hur ska bären tas om hand, rensas, förpackas, förvaras osv. 

– Här tror jag att många initiativ dör. Det kostar pengar att lösa de här bitarna och då gäller det att ha rätt samarbeten på plats så att finansieringen kan lösas smidigt.

Bygg rätt samarbeten. 
Hur får vi med oss branschen? Vilka är de starka aktörerna lokalt? Var finns eldsjälarna?

– För att testa att en värdekedja faktiskt fungerar kräver att man har lokala stakeholders med på banan. Och att man lyssnar på den expertis vi besitter, säger Gun Lidestav. 

Det är tuffa tider för batteritillverkare i hela Europa. Har Sverige och Europa överhuvudtaget förutsättningar att lyckas med batteriutveckling? 

Problemet sträcker sig egentligen långt tillbaka i tiden. Under 1980- och 1990-talet dominerade japanska och europeiska batteritillverkare, men ett strategiskt europeiskt beslut att avstå från litiumtekniken blev ödesdigert. När den nya batteriboomen tog fart fick Europa i princip starta från noll – samtidigt som länder i andra regioner byggt en hel värdekedja, från gruva till fabrik. 

Europeisk batteribransch har stark vilja men bristande struktur 

– Ta Kina som exempel. Vi visste att de köpte upp gruvor och bearbetningsanläggningar i Afrika och Sydamerika. Det var ingen hemlighet, men på något sätt valde vi att inte agera, säger Maciej Wysocki, affärsutvecklare på RISE. 

Han har arbetat med batterier i 20 år och ser en europeisk batteribransch med stark vilja – men med en bristande struktur. Samtidigt råder överproduktion, dumpade priser och pressade marginaler internationellt. Över 40 procent av de planerade batterifabrikerna inom EU är nu skrotade eller pausade på obestämd tid. 

– Europa har tappat fart, och det beror delvis på att man försöker göra allt på en gång. Man börjar på Omega innan man ens är klar med Alfa, säger Maciej Wysocki. 

Det är ett misstag som han menar kan bli kostsamt; produktion, återvinning, katodugnar och internationell expansion – samtidigt, innan man hunnit bygga upp tillräckligt mycket intäkter. 

Men det är inte bara affärsmodellerna som haltar. På många håll i Europa saknas såväl kompetens som industrialiseringsförmåga. 

Samtidigt behövs en europeisk batteriproduktion för att kunna bygga ett effektivt och hållbart energisystem för framtiden. 

– Vi måste kunna producera batterier i Europa. Det är inte hållbart att förlita sig på import – varken ekonomiskt eller politiskt. Det här handlar om att skapa vår egen framtid, säger Christina Jönsson, marknadschef  på RISE. 

Norden – en region med goda förutsättningar för batteriutveckling 

Det finns också regioner med ett bättre utgångsläge. Christina Jönsson pekar särskilt på Norden – här finns det tillgång till hållbar energi, geologiska förekomster av flera viktiga mineraler och ett starkt miljöregelverk. 

– Vi har förutsättningar som inte existerar någon annanstans. Dessutom har vi en befintlig gruvindustri och god politisk stabilitet, vilket är en styrka när försörjningskedjor ifrågasätts. Även om vi inte har allt i dag, så finns potentialen, säger hon. 

Men för att lyckas krävs att Sverige fokuserar och identifierar vilka delar av batterivärdekedjan vi faktiskt kan bli bra på, i stället för att försöka kopiera andra länders modell för storskalig produktion. 

Ett svar kan vara att satsa där marginalerna finns – till exempel inom moduler, pack och batteridesign. Eller på återvinning och smartare återbruk, där Sverige redan har styrkor. 

Det finns också ett ökande intresse för alternativa teknologier. 

– Natrium är ett exempel. Det kan fungera som en drop-in-kemi för litium i många processer, men med råvaror som är mer lättillgängliga, säger Maciej Wysocki. 

Just diversifiering, både tekniskt och geografiskt, kan bli avgörande när behovet av pålitliga leveranskedjor för batterier växer. Även på EU-nivå börjar förutsättningarna att förändras. 

– Critical Raw Materials Act, EU:s förordning för säkrad tillgång till viktiga råvaror, pekar tydligt på att vi behöver öka inhemsk produktion och minska importberoendet. Det handlar inte bara om att trygga tillgången på strategiska mineraler, utan också om att korta tillståndsprocesser och bygga upp hela värdekedjor inom EU, säger Christina Jönsson.

Sverige kan ta en ledande roll i uppbyggnaden 

Förutsättningarna finns redan. Med rätt satsningar kan Sverige ta en ledande roll i uppbyggnaden av en mer robust och oberoende batterivärdekedja i Europa. 

I det arbetet fungerar RISE som en bro mellan forskning och industri, med kapacitet att stötta hela vägen från cellkemi och modulproduktion till återvinning och simulering. 

– Vår styrka är att vi jobbar mer tillämpat, vi tar resultaten ett steg närmare industriell nytta. Vi hjälper företag att gå från labb till produktion, säger Maciej Wysocki. 

Inom till exempel området modul och pack kan RISE stötta med allt från simulering, design för återvinning och hållfasthet till fogning, pressning och materialval. 

– Vi hjälper till att testa och optimera de kritiska momenten i produktionen, från konstruktion till demontering – inklusive design för återvinning och återanvändning, säger Maciej Wysocki. 

Det finns också planer på att etablera en ny pilotlina som skulle kunna fungera som en nationell testbädd där industrin kan testa koncept, processoptimera och utveckla nya lösningar. 

Nya tekniker, tydligare strategier och smartare samverkan 

Alla de här stegen – från nya tekniker till tydligare strategier och smartare samverkan – är avgörande. För hur vi än vrider och vänder på framtidens energisystem så kommer vi inte undan batterierna. 

– Vi kommer ha en elektrisk framtid – särskilt om vi satsar på vind och sol. Då är det batterier som gäller. Du kan göra vätgas eller elektrobränsle, men då förlorar du upp till 80 procent av energin på vägen. Batterier har fortfarande högst verkningsgrad. Det är svårt att göra det på något bättre sätt, säger Maciej Wysocki. 

Vatten är avgörande för liv, samhällsutveckling och välfärd – men i vår del av världen tas det ofta för givet. I takt med klimatförändringar och en ökad osäkerhet i omvärlden är en trygg vattenförsörjning inte längre självklar.

Hur säkrar vi vattentillgången i en tid präglad av klimatkris, torka och skyfall? Det var den centrala frågan när RISE samlade experter, beslutsfattare och innovatörer till Forum Samhällsbyggnad 2025 i Malmö.

Moderator för dagen var Magnus Arnell, forskare på RISE och programchef för innovationsprogrammet Water Wise Societies. Han satte tonen för konferensen:

- Vi har varit historiskt bortskämda med vatten i Sverige. Vi har haft gott om vatten av god kvalitet. Men vi ser ökade utmaningar kopplat till vatten, både nu och framåt.

Men hur kan vi förbereda oss för framtiden när det finns så stora osäkerheter? Johan Granberg, analytiker på RISE och doktorand vid Försvarshögskolan, och Robert Gladh, projektledare inom vattenförsörjning på RISE, inledde konferensen med att diskutera just osäkerheter och vägval för framtidens vatten. 

- Framtiden är osäker och under ständig förändring. Genom strukturerade metoder kan vi förbereda oss på olika scenarier och därigenom minska överraskningar när förändringar sker. Men att bara förstå, räcker inte. Det måste leda till handling också, även om det kan kännas obekväm och osäkert. För det blir inte mindre osäkert bara för att man väntar, sa Johan Granberg.

Ett gemensamt vatten

Klimatförändringarna förändrar snabbt spelreglerna. Vi ser fler skyfall, översvämningar och stigande havsnivåer – samtidigt som perioder av torka och vattenbrist blir vanligare. Dricksvattnet hotas också av nya, ofta okända föroreningar som kräver ny teknik, ökad kunskap och samarbete över sektorsgränser.

Utmaningarna kräver ett helhetsgrepp – en systemförändring där kommuner, myndigheter, forskare, företag och medborgare samarbetar kring gemensamma mål, delar data och främjar en innovationsdriven kultur.

Susann Milenkovski, miljöstrateg på Region Skåne, tillsammans Shane Carnohan, forskare på RISE, och Marie Karlberg, projektledare inom industriell omställning på RISE, presenterade utmaningar och lösningar kopplade till vattenförsörjning i Skåne. Hur vatten, som en gemensam och gränsöverskridande resurs, kräver ett delat ansvar och samverkan mellan kommuner för att kunna hanteras hållbart. 

- Vi behöver zooma ut och planera samhället utifrån ett avrinningsområdesperspektiv. Det är först när vi tillsammans tar huvudansvar för våra gemensamma naturresurser som vi kan hantera målkonflikter och ge naturens resurser samma prioritet som tillväxt och utveckling. Med gemensamma verktyg, ökad kunskap och samverkan i mellankommunal regi kan vi ta ett gemensamt ansvar för vår vattenförsörjning och planera hållbart på riktigt, sa Susann Milenkovski.

Fortsatt på temat ”Ett vatten – en resurs” lyfte Anna Maria Sundin, projektledare på RISE, och Stina Bertilsson Vuksan, miljöstrateg i Helsingborgs stad, det faktum att Sverige står inför stora investeringsbehov inom VA-sektorn samtidigt som det krävs en omställning mot cirkulära, resurseffektiva lösningar. Det handlar inte bara om att säkra dricksvatten och avloppsrening utan också om att återvinna näringsämnen, energi och vatten i reningsverken – något som ställer krav på innovation, samverkan, nya affärsmodeller och lagstiftning. 

- VA är en integrerad del av samhället och överlag fungerar den här servicen bra – vi levererar vatten till hushåll, näringsliv och industri. Samtidigt står vi inför klimatutmaningar, med ökade risker för både skyfall och torka. Det innebär att vi måste arbeta mer aktivt för att skapa vattenresilienta samhällen, använda vatten på ett klokare sätt och ta vara på de resurser som vattnet faktiskt innehåller, sa Anna Maria Sundin.

Minskad vattenanvändning genom beteendeförändring

Åsa Håkansson, teknisk chef på Sydvatten, och Sandra Nordström, kommunikationsstrateg på samma organisation, delade med sig av deras arbete för att skapa hållbara lösningar för framtidens vattenanvändning. Tillsammans med Josefin Klingberg, projektledare inom vattenförsörjning på RISE, diskuterade de komplexa faktorer som påverkar vattenresurserna i regionen och det långsiktiga arbetet för att minska vattenanvändningen.

- För att minska vattenanvändningen behöver vi jobba med både teknik och beteendeförändringar, inte antingen eller. Och när det gäller att påverka människors beteende, spelar kommunikation en central roll. Om vi kan få människor att förstå vattnets värde och att vatten är en naturresurs som ska räcka till mycket och till många, så kanske vi kan få till en beteendeförändring som gör att vattenanvändningen i samhället minskar genom att vi använder vatten på ett mer hållbart sätt, sa Sandra Nordström.

Hur klimatsäkrar vi våra samhällen för framtiden?

Det avslutande passet handlade om klimatsäkrade städer och samhällen när skyfall, översvämningar, bränder blir allt vanligare i takt med klimatförändringar. På scen stod Stina Stenquist, forskningssamordnare med fokus på klimatanpassning på RISE, Karvel Andersen, teknisk specialist på Stockholmshem, Per Törnqvist, Head of Group Ratings på Danske bank, Niklas Thidevall, jurist och policyforskare på RISE, samt Tommy Danielsson, senior planeringsstrateg, Kristianstads kommun.

Skyfall och översvämningar är redan ett återkommande problem, både internationellt och nationellt, med stora ekonomiska konsekvenser. Men frågan som ställs är: vem ska stå för dessa kostnader och hur kan vi förebygga skador?

- Ansvarsfördelning och samarbete mellan offentliga och privata aktörer är centralt och därför jobbar vi brett med alla aktörer i den här kedjan. Tillsammans med fastighetsägare, kommuner, försäkringsbolag, banker och andra aktörer utvecklar vi system och lösningar för att skydda våra samhällen från de växande klimatrelaterade riskerna och för att säkerställa att våra byggnader står emot framtida väderutmaningar, sa Stina Stenquist.

Ett angeläget problem som kräver flera lösningar

Maciej Zakrzewski, avdelningschef för infrastruktur på RISE, stod för summeringen av en fullspäckad dag fylld med många intressanta perspektiv: 

- Det finns många tankar. Det finns många idéer. Det är tydligt att det inte finns EN lösning. Vi behöver jobba med policy, tekniska lösningar, kommunikation och beteendeförändringar. Det handlar inte om antingen eller – vi behöver jobba med allt för att få effekt.

Han fortsatte med att betona vikten av snabb handling och RISE centrala roll i omställningen:

- Vad jag slås av är en känsla av angelägenhet. För det är bråttom. Att utveckla lösningarna är bara början. Vi måste hålla ett högt tempo, våga skala upp och säkerställa att lösningarna når fram. Och här spelar RISE en oerhört viktig roll som en förändringsmotor som bidrar till en strukturomvandling. Vi bistår med forskning, kompetens och de faktiska möjligheterna att gå från idé till handling.

Med insikten om behovet av tempo och samverkan, lyfte han slutligen vikten av ett modigt och innovativt förhållningssätt för att möta framtidens krav:

- Att våga tänka nytt är inte längre valbart. Det är en absolut nödvändighet. Innovation är inte bara ett verktyg för tillväxt utan en överlevnadsstrategi.