Det är inte bara fossil bensin och diesel som kommer att behöva fasas ut för att minska utsläppen av växthusgaser. Även om påverkan är mindre än direkt förbränning av fossila bränslen, är det ett faktum att tillverkningen och användningen av fossila produkter och material bidrar till klimatförändringarna. 

Men hur ska det gå till då, att bli kvitt de fossilbaserade kemiska produkterna? Att bättre nyttja restströmmar från skogsbruket, jordbruket samt pappers- och massaindustrin är en del av svaret. Bark och sågspån kan med nya omvandlingstekniker bli biobaserad plast, exempelvis. 

– I Sverige har vi exempel på bolag som producerar olika typer av kemikalier från förnybara råvaror, som används till förnybara bränslen och funktionella kemikalier inom byggsektorn och andra industrisektorer. Men i det stora sammanhanget är det fortfarande de fossila alternativen som dominerar när det kommer till kemikalier och material, säger David Blomberg Saitton, affärsutvecklare på RISE. 

”Vi är tillsammans skyldiga att driva omställningen” 

Att utveckla kemikalier och kemiska material på traditionellt vis, från fossila råvaror, kan ofta vara billigare i det korta tidsperspektivet. Få har de rätta tekniska förutsättningarna på plats i dag, vilket skapar hinder för att skala upp nya, gröna processer. Det som kommer att krävas för att svenska företag verksamma inom kemiska processer ska göra omställningen till gröna kemikalier är att forskare, politiker och andra samhällsaktörer hjälper till att sänka trösklarna. 

– Jag tycker att det är väldigt uppenbart att vi är tillsammans skyldiga att driva omställningen till gröna kemikalier. På RISE finns resurserna och tekniken för att snabba på omställningen till en bioekonomi. Det är tydligt att det kommer att kosta, men det finns också affärsmöjligheter kopplade till omställningen, säger David Blomberg Saitton och fortsätter:  

– Det är värt att tänka på att processerna för att utvinna kemiska produkter ur fossila råvaror har förfinats i över 100 år, så det är inte konstigt att de biobaserade processerna inte är lika effektiva ännu. Men inom några decennier kommer utvecklingen ha kommit längre, och kostnaderna reducerats.   

Nya styrmedel kan bana väg för gröna kemikalier 

Incitament från beslutsfattare blir också viktiga för att möjliggöra en fullskalig omställning till gröna kemikalier. En pusselbit är en tydligare plan för hur material som sätts på marknaden ska återvinnas och hur vi får till effektivare cirkulära strömmar av kol, både fossila och biobaserade. Det blir också viktigt att optimera energiåtgången i nya tillverkningsprocesser för gröna kemikalier.  

– Oavsett om vi pratar om biokemikalier, biodrivmedel eller biobaserad plast representerar detta en viss mängd energi. För att kunna producera något på ett ekonomiskt hållbart sätt behöver vi tillgång till grön energi, säger David Blomberg Saitton. 

RISE forskningsinfrastruktur gör det möjligt 

Bioeconomy Arena samlar RISE kompetens och infrastruktur för utveckling inom bioekonomi. Här finns möjligheten att använda ett antal olika uppskalnings- och testanläggningar för att ta fram processer och optimera förutsättningarna för dessa. I Örnsköldsvik finns exempelvis en robot som kan utvärdera och välja ut mikroorganismer, så att bara de bästa går vidare mot processutveckling och uppskalning. Hit kan företag komma för att utveckla sina biobaserade processer.  

– Jag tittar ut från mitt kontor, och ute regnar det och är 6 grader varmt. Det borde vara kallare och snö i januari. Det får i alla fall mig att känna att det finns en tidsaspekt här. Vi kan inte skjuta upp saker, utan vi måste jobba med omställningen nu, säger David Blomberg Saitton.  

- När vi pratar med internationella kollegor så blir de överraskade över vårt arbete. Omfattningen på den här satsningen saknar motstycke i världen. Men mycket jobb återstår och nu ska vi fokusera på uppskalning och implementering av konkreta insatser i städerna och det kommer hända väldigt mycket under året, säger Lars Johansson.

Tuffa mål ger action

En central del i satsningen Klimatneutrala städer 2030 är att aktörerna tillsammans bidrar till snabbare uppskalning av lösningar, arbetssätt och lärande, inom Sverige men också internationellt. Satsningen sker i samspel med EU:s mission för klimatneutrala städer, EU Cities Mission. En central del i arbetet är Klimatkontrakt 2030 som är en process där städerna tillsammans med sex myndigheter snabbar på omställningen.

- För att vara med i satsningen måste du som stad ha ambitionen att bli klimatneutral till 2030. Det är ett tufft mål, men det behövs tuffa mål för att förflyttningen ska ske. Varje stad måste även utveckla en klimatfärdplan, alltså vad de ska göra för att nå målet inklusive vilka utsläppsminskningar som är stora och som ska prioriteras. Här ingår också att staden tittar på finansieringen av omställningen, säger Lovisa Vildö, Innovations- och processledare på RISE, som även hon arbetar vid Viable Cities programkontor.

Ett exempel på hur en stad arbetar är Lund. Här har staden identifierat att transporterna och jordbruket är de största utsläppskällorna och man kommer därför att jobba med riktade insatser som till exempel hållbara resor till och från skolor, men också återbruk av byggmaterial, energieffektivisering av gatubelysning samt supercykelvägar som är cykelfält genom hela stadskärnan. I samarbete med grannkommunen Lomma och SLU Alnarp utforskar Lund även strategier för ökad kolinlagring i både kommunens egna, och privatägd jordbruksmark.
RISE bidrar i Lund med expertis kring effektiv användning av energi och effekt på kvartersnivå, till exempel genom hur titta på hur energigemenskaper kan fungera i det lokala energisystemet. Dessutom stöttar RISE även inom mobilitetsområdet, bland annat inom parkeringsfrågor samt genom att göra en egen grön resplan.

Vid första anblicken kan det verka som enstaka punktinsatser, men alla delar jobbar mot det större målet inom staden, menar Lars Johansson.

- Inom Klimatneutrala Städer 2030 stöttar vi också städerna inom governence-innovation. Det vill säga ledning, styrning och organisering där hela staden ställer om, både kommunen och alla andra aktörer som verkar där. Risken är annars att man endast gör enstaka projekt som kanske inte leder till något större resultat i slutändan, säger han och fortsätter: 

- Det handlar till exempel om att upprätta omställningsteam och omställningsarenor för en stärkt kapacitet att arbeta mer horisontellt och med nätverksstyrning för att möta den komplexa utmaning som klimatomställningen innebär. I det förändringsarbetet bidrar RISE kapacitet inom förändringsledning (hur man kan skapa mandat och orkestrera förändring med till exempel gränsgångande* och mellanrumsledarskap).

Olika förutsättningar kräver olika lösningar

En viktig del i Klimatneutrala Städer 2030 är den stora bredden av kommuner med partners som medverkar. Alla med olika förutsättningar för att lyckas med omställningen och hur det ska ske. Lärdomarna sprids mellan städerna.

- Ett bra exempel är Ulricehamn som vill skapa en hållbar vardag för sina invånare och utveckla näringslivet samtidigt som de arbetar med klimatomställningen. Ulricehamn har en stor andel underleverantörer till industrin i Västsverige, till exempel större företag som ställer krav på ökat hållbarhetsarbete hos sina leverantörer. Genom exempelvis lokala klimatavtal kan kommuner både stötta och mobilisera företag i omställningen. Vårt arbete stärker kommunens näringsliv på lång sikt vilket är positivt, berättar Lars Johansson.

RISE breda expertis – en styrka i Viable Cities

RISE sitter med i Viable Cities styrelse och bemannar en del av programkontoret och medverkar dessutom i ett tiotal lokala omställningsteam. Det senare är arbetsgrupper som driver omställningsarbetet framåt på lokal nivå i de olika städerna.

- Omställningsteamen är sammansatta utifrån behovet i just den kommunen och regionen. Hos oss på RISE finns tusentals experter inom olika områden, allt från energi och material till mobilitet, hållbart byggande och vattenfrågor med mera. De blir ju en väldigt bra resurs i det här sammanhanget, som experter och systemaktörer som bidrar till att hålla ihop helheten och se betydelsen för hela satsningen i respektive stad, förklarar Lovisa Vildö och fortsätter:

- En av fördelarna med oss på RISE är just förmågan att lyfta blicken och hitta synergier och se helheten, så vi jobbar effektivare och smartare tillsammans med städerna.
Lärdomarna och kunskaperna som utvecklas inom Viable Cities sprids vidare över hela Sverige och även Europa och övriga världen.

- Det är en fantastisk exportmöjlighet för Sverige, att sprida erfarenheterna och lärdomarna inom Klimatneutrala Städer 2030 till andra länder och deras städer. Sammanhanget, med det nätverk och den kunskap som finns här, är en möjliggörare för en omställning och utveckling som bidrar till att svensk kompetens efterfrågas och bidrar till ett gott liv för alla inom planetens gränser. Genom att skala upp satsningen i Sverige, och vi tror att alla 290 kommuner kan och vill vara med, bidra vi till en snabbare omställning från det lokala till det globala avslutar Lars Johansson och Lovisa Vildö.

* En gränsgångare är en person som har förståelse och kunskap om olika kontexter som akademi, offentlig sektor och näringsliv med en förmåga att gå över verkliga eller inbillade gränser

>> Läs mer om Viable Cities

>> Kontakta maja.manner@ri.se för mer information om hur RISE kan stötta er stad och kommun i omställningsarbetet

>> Så kan er verksamhet få stöd av RISE i omställningen

En ökad användning av hållbart producerade biobränslen kommer att vara en viktig del i Sveriges väg mot nettonollutsläpp, enligt Naturvårdsverket. Samtidigt höjs röster om att utnyttjandet av biomassa, närmare bestämt skogsråvara, som energikälla påverkar den biologiska mångfalden. 

– Biomassa i form av restprodukter från skogen är en viktig råvara för förnybar energi, inte minst inom EU där den står för en stor andel av den förnybara energi som används. Men vi behöver bli bättre och hitta nya och mer effektiva sätt att nyttja restprodukterna, säger Karin Pettersson, energisystemforskare på RISE med fokus kring biomassans roll i omställningen.

Hon fortsätter: 

– Det finns flera sätt att öka användningen av det inbundna kolet i biomassan som annars blir utsläpp. Ett sätt är att gå till punktutsläppen och ta hand om dessa, antingen genom bio-CCS där man fångar in och permanent lagrar koldioxid för att skapa negativa utsläpp. Ett annat sätt är att omvandla biomassa eller infångad biogen koldioxid tillsammans med vätgas till produkter som drivmedel eller kemikalier.

Behovet stort inom flygsektorn och sjöfarten

I den gröna given, EU:s initiativ för att nå klimatneutralitet till 2050, tilldelas biomassa flera funktioner när det gäller allt från energitrygghet till begränsning av klimatförändringar. Samtidigt är biomassa en begränsad resurs. Att nyttja restprodukter mer effektivt är en del av svaret, men också att prioritera användningen av biomassa där den gör störst nytta.

– Allt handlar egentligen om att se var vi har ett långsiktigt behov av gröna kolatomer. Här ingår bland annat flygsektorn. Tittar man på scenarier fram till 2050 kommer elektrifieringen bara kunna fasa ut en liten andel av utsläppen från flygsektorn, förklarar Karin Pettersson.

Andra sektorer där det kommer att krävas biomassa framåt är sjöfarten och kemiindustrin där hållbara kolatomer fungerar som byggstenar i nya kemikalier och material. Dessutom finns det som sagt ett behov av att lagra kol för att nå nettonollutsläpp eftersom en del utsläpp är svåra och dyra att få bort. Med tiden behövs till och med nettonegativa utsläpp uppnås om vi ska begränsa uppvärmningen i enlighet med Parisavtalet. 

– Frågan ”vad ska biomassa användas till?” är en samhällsfråga till syvende och sist. Men forskningen kan bidra med analyser kring målkonflikter och alternativkostnader för olika prioriteringar, säger RISE Markus Millinger som forskar inom energisystemanalys med fokus på modellering av energisystem.

Han har i en forskningsstudie som publicerats i tidskriften Nature Energy sett att kolatomer från biomassa på sikt har ett större värde än energin det bidrar med. Var inom energisystemet biomassa används är inte lika avgörande, så länge man tar tillvara kolatomerna och kan återanvända dem. 

Går det att ta bort biomassan från energisystemet? 

– Vi kommer att behöva gröna kolatomer* inom sektorerna som vi har nämnt och för att generera negativa utsläpp, det kan vi ganska säkert säga, säger Markus Millinger och fortsätter: 

– Jag tror att ju mer hållbar biomassa vi kan komma överens om att använda, desto mindre svår kommer energiomställningen att bli. Men marknaden kommer inte att kunna lösa det här på egen hand, utan det kommer att krävas nya regelverk och policy på både nationell och europeisk nivå. 

”Ansvar att nå ut med insikter”

På RISE angriper man frågan om biomassans plats i framtidens energisystem från många håll. Forskare och experter undersöker vilken roll biomassan har på svensk och europeisk nivå över tid, utvecklar spjutspetsteknik och sätter forskningsresultat och innovationer på prov i test- och demonstrationsmiljöer. RISE stöttar också företag i utveckling och uppskalning av teknik för att omvandla biomassa och koldioxid till produkter så som kemikalier, drivmedel och material som bidrar till att skapa både klimatnytta, jobb och tillväxt.

– Biomassa är ett mångfacetterat ämne, som inte sällan väcker mycket känslor. Som forskare behöver man hålla sig utanför det där för att kunna beskriva systemet objektivt. Vi har också ett ansvar att nå ut med våra kunskaper och insikter till alla som ska fatta beslut som påverkar energisystemet och användningen av biomassa, säger Markus Millinger.