Jordbrukssektorn står för ungefär 15 procent av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser. Framför allt består utsläppen av metan och lustgas från djurens fodersmältning, gödselhantering och kväveomvandling i mark.

Björn Ringselle är forskare på RISE med inriktning på bland annat växtproduktion, växtskydd och biologisk mångfald. Han betonar vikten av att öka den inhemska produktionen istället för att vi förlitar oss på import av mat, foder, energi och andra insatsvaror, som gödsel.

– Producerar vi själva har vi större möjligheter att göra det miljösmart och med spårbarhet samtidigt som samhället på ett bättre sätt kan hantera krig och andra störningar i leveranskedjorna. Svenska gårdar kan till exempel producera sin egen energi och gödsel, säger Björn Ringselle.

Social hållbarhet viktig aspekt

För att skapa ett hållbart jordbruk behöver hänsyn tas till minst tre hållbarhetsaspekter: miljömässig, ekonomisk och social. Den sociala hållbarheten omfattar bland annat målet om fler arbetstillfällen på landsbygden samt fokus på bättre arbetsmiljö och god djurhälsa.

Björn Ringselle poängterar att det finns saker att göra på gårdsnivå som kan gynna både klimat och lönsamhet, men att åtgärderna ofta kräver svåra avvägningar.

– De kan ge stor miljönytta, men tar tid och pengar att utföra. Den låga lönsamheten inom jordbruket är i många fall en bromskloss för att gå över till mer miljövänlig teknik och metodik.

Svensk naturbetesmark och vall bidrar till ökad biodiversitet

Ett typexempel är foder, där importerat foder (som soja) är kopplat till miljöförstöring, medan svensk naturbetesmark och vall – det vill säga gräs och baljväxter – kan bidra till kolinlagring och ökad biodiversitet.

Just nu pågår flera projekt för teknik- och metodutveckling, med målet att göra det enklare och billigare att använda sig av betande djur, bland annat med hjälp av virtuella stängsel. Det pågår också utvecklingsarbetet att höja lönsamheten i vallproduktionen. Detta genom att hitta alternativa användningsområden för vallen, till exempel ersättningsprodukter till det sojabaserade proteinfoder som idag ges till grisar och fjäderfä, etanol, bioolja och biogas.

– Betande djur som mår bra och är friska ger god avkastning och lägre klimatpåverkan, säger Björn Ringselle.

Det svenska jordbruket är i dag fossilfritt till 25 procent. Inom ramen för regeringsinitiativet Fossilfritt Sverige har LRF (Lantbrukarnas Riksförbund) antagit målsättningen att det svenska lantbruket ska vara fossilfritt till år 2030.

Maskiner som drivs av förnybara bränslen 

Omställningen kräver bland annat investeringar i nya arbetsmaskiner som drivs av förnybara bränslen och så småningom av el. Med tanke på det höga priset på diesel kan det bli ett ekonomiskt incitament för den som ska ställa om, anser Björn Ringselle. 

Anna-Karin Karlsson är projektledare på RISE och i den nationella centrumbildningen SustAinimal. Hon ser ett ökat intresse för de livsmedelsproducerande djurens framtida roll i ett mer motståndskraftigt, hållbart och lönsamt livsmedelssystem.

– Sverige är ett avlångt land och förutsättningarna för livsmedelsproduktion ser väldigt olika ut när det gäller klimat, vilken mark som finns och vilka grödor som kan odlas. Mängden jordbruksmark och naturbetesmark har minskat och arter, som bara trivs på naturbetesmark, riskerar att gå förlorade. Det är bara betande djur som kan hålla naturbetesmarkerna levande, säger Anna-Karin Karlsson. 

SustAinimal ska undersöka vad som kan vara relevanta lösningar för livsmedelsförsörjning i olika regioner i Sverige och vilken förmåga livsmedelssystemet har att leverera livsmedel och ekosystemtjänster om något oförutsett händer, som extremväder eller kriser.

– Den som har en affärsidé eller vill få ytterligare inspiration kan kontakta mig eller någon av mina kollegor på RISE, vi är ju både ett forskningsinstitut och en affärspartner. Vi hjälper gärna till med både utveckling och testning av teknik för att bidra till fler hållbara gårdar, säger Björn Ringselle.

Hur vi använder plast behöver förändras. Engångsplast kan idag få stora konsekvenser för djur och natur när det blir till skräp. Och mycket skräp blir det – ungefär 85 procent av det marina skräpet i EU består av plast.  

Jordbruket kan komplettera skogen för plastsubstitut. Därför är behovet av alternativ till plast stort. En tänkbar och beprövad ersättare är träfiber från skogen, men i dag är konkurrensen om den råvara som skogen ger stor, och priset är relativt högt. Kan det istället finnas restströmmar som går att göra material av, som växer förhållandevis snabbt och som dessutom är en billig råvara som annars skulle gå förlorad?

Svaret kan finnas i jordbruket, en stor näring med flera olika outnyttjade restströmmar, exempelvis från grödor som sockerbetor, vetekli, havreskal och vass. I dag används en del som djurfoder, men mycket bränns eller slängs. I många fall kan dessa fungera minst lika bra som träfiber att tillverka nya material av.  

– Ett exempel är äppelmusterier, som har massor av skal som slängs men som kan bli till veganläder. Det finns även internationella exempel där rester från majsproduktion blir till barriärmaterial för förpackningar, säger Juhanes Aydin, enhetschef på RISE. 

Ölframställning kan ge råvara till flera olika material  

I vissa fall handlar det om att använda resten som den är, men oftast behövs bearbetning och raffinering för att få ut olika fraktioner som fibrer, kolhydrater, fetter och proteiner. De blir i sin tur byggelement för nya material som fungerar som exempelvis förpackningar.  

– Bryggerier får mycket drav (en biprodukt vid ölframställning) över i sina processer, där tittar vi på vad man mer kan få ut av resterna. Vad man kan extrahera i form av fibrer eller proteiner indikerar i sin tur vad man kan göra för typ av material, säger Juhanes Aydin. 

Att jordbrukets olika sidoströmmar innehåller mer än bara fiber, gör dem mångsidiga och attraktiva som råmaterial i förpackningar.  

– Materialet har olika karaktär beroende på vad det är för något, det är stora skillnader i egenskaper och det behövs – det är inte alltid vatten som förpackningen ska vara en barriär mot, det kan vara saker som olja eller syrgas. Det ställer olika krav och då är det viktigt att ha tillgång till material med olika egenskaper, säger Juhanes Aydin, som även nämner den estetiska aspekten som viktig –  om en förpackning är gjord av havreskal vill man ofta att det ska synas, inte minst i marknadsföringssyfte. 

– Jag är helt säker på att det kommer att finnas en stor efterfrågan på produkter av dessa material. Inte minst när det gäller förpackningar för mat från livsmedelsbutiker eller restauranger. Det finns ingen anledning att välja trä framför material från jordbruket, säger Juhanes Aydin. 

Mycket kvar att göra – men expertisen finns 

Olika verksamheter behöver hitta sitt användningsområde och modell och använder då RISE:s experter på olika sätt:  

– Vi testar hur man kan extrahera olika komponenter och få rätt egenskaper, hjälper till med prototyper, titta på hur det här kan fungera i en befintlig process, gör livscykelanalyser och ser över affärsmodeller och lönsamhet, säger Juhanes Aydin.  

Sveriges fokus på träfiber har gjort att det än så länge inte finns en upparbetad kedja för att ta vara på jordbrukets rester på ett effektivt sätt. 

– I Tyskland och Holland är dessa restströmmar mycket mer utnyttjade. Där åker exempelvis tillverkare av veganläder runt och plockar upp materialet från olika jordbrukare och förädlar det sedan, säger Juhanes Aydin.

Olika arter av gräs och baljväxter, så kallade vallväxter, odlas idag på nästan hälften av Sveriges åkerareal. Men i takt med att antalet kor och får minskat, kan vi idag inte ta tillvara de mängder som produceras. 

– Det är problematiskt ur flera perspektiv. Lönsamheten för våra bönder, biologisk mångfald, resursutnyttjande… säger Pär-Johan Lööf. 

Söker nya sätt att dra nytt av växternas potential 

Därför söker Lantmännen efter nya sätt att dra nytta av växternas potential. Just vallväxter är viktiga ur ett så kallat växtföljdsperspektiv och för mångfalden i landskapet. 

– I ett hållbart jordbruk måste man variera grödorna för att uppnå maximal produktivitet och hållbarhet. Man behöver mixa vår- och höstsådd med fleråriga grödor för att få till en miljö där ogräs och skadeinsekter inte kan anpassa sig och göra skada, säger Pär-Johan Lööf. 

Därför startades projektet med vallväxter, som bedrivs tillsammans med RISE, med praktiska försök på labb och på testanläggningen på Sötåsens naturbruksgymnasium i Västergötland. Sedan tidigare finns kunskap och metodik för att göra etanol, bioolja och biogas från fibrerna i vallväxter. Nu pågår sedan ett par år försök för att med hjälp av en skruvpress skilja proteinet i växterna från fibrerna – innan dessa blir bränsle.  

Genom att pressa ur proteinet får man en råvara som kan ges till grisar och höns - djur som annars inte kan tillgodogöra sig proteinet i växterna. 

– Deras magar kan inte bryta ner gräs och baljväxter på samma sätt som idisslande kor och får. Däremot kan de tillgodogöra sig proteinet om det först utvinns ur växterna. 

Ny typ av inhemsk foderråvara 

Den här utvinningen kan komma att ge en ny typ av inhemsk foderråvara – och i förlängningen till och med ett nytt livsmedel för människor. 

– Idag användes en hel del importerade proteinråvaror vilket innebär hållbarhetsutmaningar. Vi är också beroende av protein som odlas väldigt långt borta och därmed känsliga för världsmarknadspriser, störningar och oro i omvärlden, säger Pär-Johan Lööf. 

– Att istället skapa en egen, närliggande produktion av proteiner till våra livsmedelsproducerande djur har därför mängder av fördelar, särskilt i det läge världen är nu. Det kanske går att göra proteinpulver även till människor i framtiden.  

RISE är mångårig partner åt Lantmännen och agerar experter, främst på processteknik inom projektet med vallväxter. 

– Det är fantastiskt att ha med RISE som partner. De är inte bara duktiga på tekniken, utan också på samverkan för att få in expertis, både internt och externt. Därtill är de drivna projektledare som jobbar fokuserat på ett sätt som man uppskattar i industrin, säger Pär-Johan Lööf. 

– Och så vet de hur och var man söker pengar, både i Sverige och inom EU. 

Andelen protein som utvinns centralt  

Nu arbetar Lantmännen och RISE vidare med att göra projektet kommersiellt gångbart. Fortfarande finns flera frågor att lösa. Som transportfrågan – hur man får fodret från produktionsenheten till platsen där djuren finns. Och: 

– Den viktigaste faktorn för om vi ska bli framgångsrika är det så kallade utbytet, dvs hur stor andel protein vi lyckas extrahera ur råvaran. Blir andelen för låg håller inte vårt business case. Där handlar det om allt från metodik till vilken växtart som lämpar sig bäst. 

Överfiskning skapar idag stora skador på havens ekosystem. Samtidigt är fisk både gott och nyttigt och i Skandinavien äter vi stora mängder varje år. Framförallt gillar vi två sorter: tonfisk och lax. 

För att göra det möjligt för fler att äta mer, men utan att skada haven, startade entreprenörerna Tom Johansson och Emil Wasteson Hooked Foods AB 2019. Målet var att ta fram växtbaserade alternativ till sjömat och eftersom lax är en storsäljare var det en av de första sakerna som företaget ville utveckla. 

– Men lax är en svår produkt att härma, förklarar Peter Liu, teknisk chef och den tredje grundaren av Hooked Foods. 

När brist på konkurrens blir ett problem 

Eftersom det är så svårt fanns det inga bra produkter på marknaden, något som var positivt ur konkurrenssynpunkt men samtidigt gjorde utvecklingen svår eftersom det inte fanns någon att lära av. Att vända sig till legotillverkare var inte heller något alternativ. 

– Vi ville inte bara vara en återförsäljare, vi ville lära oss att ta fram det här själva, säger Peter Liu. 

Samtidigt var företaget en liten start-up och hade inga möjligheter att investera i egen infrastruktur, varken en extruder eller den labbutrustning som skulle behövas. 

– Vi insåg att vi behövde en partner som hade all utrustning, men som också hade expertkunskap inom allt från kemiska processer till smak till textur så att vi kunde lära och utbyta erfarenheter. 

RISE pilotanläggning gjorde utveckling möjlig 

Efter att ha screenat marknaden föll valet på RISE. 

– De hade allt det vi behövde, plus att de var en helt oberoende aktör som inte hade något intresse av att ha andelar i produkten vi tog fram. Vi skulle äga alla resultat själva, och det var jätteviktigt för oss. 

Under nästan två och ett halvt år jobbade Peter Liu och hans kollegor varje vecka hos experterna på RISE och testade det ena receptet efter det andra.  

– Vi är experter inom extrudering, och vi har dessutom en hel pilotanläggning där vi kan hjälpa både små och stora företag att testa olika recept och produkter, berättar Sophia Wassén, forskare och expert på extrudering på RISE. 

– För Hooked Foods har vi föreslagit olika proteiner och recept, och så har vi tillsammans testat, modifierat och testat igen. Vi har helt enkelt fungerat som deras kombinerade labb och bollplank. 

Från RISE labb ut i världen 

Och tillsammans lyckades de nå sitt mål. Sedan hösten 2022 finns Hooked Foods produkt Salmoonish på marknaden i både Sverige och Island, och snart även i resten av Skandinavien. Under 2023 går man in i Tyskland och Storbritannien, men Peter Liu är tydlig med att inget av det här hade hänt, framförallt inte så fort, om det inte vore för samarbetet med RISE. 

– RISE har hjälpt oss hela vägen, från brainstormingen i början till att hitta rätt ingredienser i rätt sammansättning och dessutom har vi kunnat använda deras utrustning. Utan deras hjälp hade vi aldrig kunnat genomföra det här!

Biffar, korv och färs – på soja, ärtor och bönor. I dag möts vi allt oftare av vegetariska alternativ när vi står och tittar ner i kyl- och frysdiskarna. I alla fall om vi besöker en större matbutik. Och det är just biffar och andra produkter som liknar kött, så kallade köttanaloger, som efterfrågas av många konsumenter som vill äta mer vegetariskt. 

– Vi vill äta mat vi känner igen, som vi vet hur vi ska tillaga och som smakar och känns som kött när vi tuggar, säger Evelina Höglund, forskare inom Livsmedel och produktdesign på RISE. 

Hon och hennes kollegor arbetar mycket med att lära sig att förstå hur de växtbaserade proteinerna – framför allt i ärtor och bönor – beter sig ihop med fibrer och andra komponenter. Den kunskapen krävs för att kunna skapa en trådlik textur som liknar kött. Konsistensen är lika viktig som smaken. 

Ökat intresse för svenska råvaror 

– En stor del av dagens köttanaloger baseras på sojaprotein eftersom de har användbara egenskaper, det finns i dag ett brett sortiment av sojabaserade ingredienser på marknaden. Vi märker också ett starkt intresse för att gå över mer till svenska råvaror, som ärtor och bönor. Vi odlar ju mycket baljväxter i Sverige, men har inte haft några industrier som gjort ingredienser av dem. Det börjar komma nu, vilket är positivt, säger Evelina Höglund. 

I takt med att det blir fler växtbaserade produkter på marknaden ökar också intresset för näringskvaliteten i biffarna, korvarna och färsen. 

Susanne Bryngelsson är projektledare på RISE med inriktning på hållbar nutrition: 

– I en del vegetariska produkter används fettkällor som inte är de mest optimala ur ett nutritionsperspektiv. Texturen blir bra, men produkten inte särskilt nyttig. Det finns stora möjligheter att göra skillnad, med olika val av ingredienser. Saltinnehållet är också något vi tittar extra på. 

Svårt för kroppen ta upp järn 

Hon betonar att vissa näringsämnen som finns i produkterna kan vara bundna eller finnas i en form som gör att kroppen inte kan använda dem.  

– Många växtbaserade proteiner innehåller till exempel höga halter av fytinsyra, vilket gör det svårt för kroppen att ta upp järn. 

Erfarenheterna har gjort Susanne Bryngelsson uppmärksam på hur viktigt det är att ta hänsyn till de näringsmässiga aspekterna i tidigt skede i de utvecklingsprojekt som RISE driver. Ett exempel är projektet Like:Meat där processtekniken fermentering används för att öka den näringsmässiga kvaliteten. Det sker bland annat genom att halten fytinsyra minskas. Like:Meat finansieras av Vinnova, koordineras av RISE med Lantmännen och Orkla som partners. 

Godare smak när grödor blandas 

Tillbaka till Evelina Höglund. Hon har i sitt arbete märkt fördelarna med att blanda grödor med varandra. När en glutenfri pasta skulle tas fram blandade Evelina och hennes kollegor sötlupin med åkerböna. Det fick pastan att smaka bättre än när bara den ena grödan användes. 

– En annan bra åtgärd är att blanda baljväxer med cerealier eftersom de innehåller olika typer av aminosyror som då kan komplettera varandra, säger Evelina Höglund. 

I somras presenterades den första systematiska kartläggningen av näringskvaliteten av köttanaloger på den svenska marknaden. Den visade att köttanaloger generellt sett har låg halt mättat fett och ett relevant innehåll av fiber, men också ett högt innehåll av salt. Studien gjordes inom projektet FINEST, som finansieras av Formas med RISE som koordinator. 

Vi äter mycket kött i Sverige, trots att vi vet att hög köttkonsumtion kan ha negativa effekter både på klimat och hälsa. En stor del av det kött vi äter importeras dessutom från länder med högre användning av antibiotika, och mindre strikta regler kring djurhållning. Samtidigt finns det tydliga trender bland Sveriges konsumenter, som säger sig blicka allt mer mot lokal produktion, högre kvalitet och lägre klimatavtryck.

– I några år nu har vi haft en trend mot mer försäljning av svenskt kött, men när priserna nu stiger så ökar försäljningen av billigt, importerat kött igen, säger Ulf Sonesson, forsknings- och affärsutvecklare inom jordbruk och livsmedel.  

En komplex fråga

Djurhållning för livsmedelsproduktion är och har länge varit en polariserad fråga. Och oavsett vad man tycker om att äta kött överhuvudtaget, så finns det saker som talar både för och emot djurhållning – å ena sidan användes en stor del av den åkermark där vi skulle kunnat odla mat till att odla djurfoder. Å andra sidan utfodras djuren till viss del med biprodukter från livsmedelsindustrin som vi inte kan eller vill äta. Gödslet de genererar kommer även till användning på våra åkrar. 

– Men med det sagt så är det en sanning med modifikation att vi måste ha djur och deras gödsel för att få bördiga åkrar. Hade vi inte behövt odla så mycket foder för att föda upp så mycket djur så hade man kunnat tillföra markerna organiskt material på annat sätt, som genom gröngödsling. Men det hade kostat mer för att få samma effekt utan djur, säger Ulf Sonesson.

Pratar vi däremot om kulturellt värdefulla odlingslandskap med hög biodiversitet, så krävs djurens närvaro.

– Det landskapet har skapats under flera tusen år där vi haft betande djur. De gör en direkt nytta och är en viktig aspekt. Vi står inför snabba klimatförändringar, och ju mer varierande ekosystem vi har desto större chans har vi att hantera ett förändrat klimat. Här är problemet att detta kräver betande nötkreatur och får som ju också släpper ut metan, säger Ulf Sonesson.

Ingen universallösning

– Frågan är komplex, och vilka svar man får beror på vilken aspekt av hållbarhet man vill titta på. Någon universallösning som ger positiva effekter på alla håll finns tyvärr inte.

Det menar Cecilia Lindahl, senior forskare inom animalieproduktion. Hon ger ett talande exempel: diskussionen på senare år har kretsat mycket kring den klimatpåverkan som de idisslande djuren har, och man har istället pekat på mer klimatsmarta alternativ som kyckling.

– Men det blir i stället problematiskt om man tittar på andra aspekter av djurhållning och ekosystemtjänster. Kyckling ger inga positiva effekter på biologisk mångfald och öppna landskap. Dessutom äter de spannmål och den typen av produkter som vi skulle kunna äta direkt, till skillnad från idisslande djur.

RISE arbetar bland annat med miljöutvärdering, och har exempelvis byggt upp en klimatdatabas med information om olika livsmedels klimatpåverkan. Precis som med den klimatsmarta kycklingen så krockar här ibland olika aspekter man vill värna om.

– Problemet är att när det gäller livsmedel så är klimat är en sak, och biodiversitet en annan. Vill man ha större biodiversitet så kommer det oftast med högre klimatpåverkan. Det minsta klimatavtrycket får du av djur som bor inne och växer så fort som möjligt innan de slaktas. Då får vi klimateffektivt kött men inga andra av de här värdena vi pratat om, säger Ulf Sonesson.

Ät kött – men mindre och bättre

Lösningen? Att äta mindre kött. Vi behöver gå från synen på kött som vardagsmat till finmat, från en bulkvara i bottensegmentet till en premiumprodukt.

– Därför är det svårt att säga att det finns en enda väg att gå för att få alla värdena. Det vi däremot kan säga generellt är att det vore positivt om vi minskade vår köttkonsumtion. Och jag tror att lösningen är att äta mindre kött och att välja kött som producerats på ett bra sätt, snarare än att vi måste sluta äta kött helt, säger Cecilia Lindahl.

För förutom djurhållningens för- och nackdelar så finns det förstås andra aspekter av animalieproduktionen, som hälsa och kultur.

– Att äta kött och kanske framför allt mejeriprodukter är en del av vår matkultur, och något som många uppskattar. Att göra det ett par dagar i veckan minskar även risken för näringsbrist, även om vi idag sannolikt äter mer kött än vad som är nyttigt, säger Ulf Sonesson, och lyfter ytterligare en positiv aspekt av att äta kanske mindre men å andra sidan bättre producerat kött, nämligen kopplingen mellan stad och land:

– Äter vi lokalt producerat kött kommer mer av matkronan att hamna hos bonden vilket gynnar det lokala samhället. Köper vi importerat kött, eller för den delen tofu eller sojaprodukter så får vi en värdetillväxt i staden istället, och ofta utomlands.

Balansen viktigast

Att vi inom en snar framtid skulle leva i ett samhälle som helt tagit avstånd från alla produkter som kommer ifrån djur, ser Cecilia Lindahl som osannolikt. Och att gå över till vegetarisk kost men fortfarande konsumera mejeriprodukter är inte en lösning.

– Många som väljer bort kött äter fortfarande produkter som genererar kött. Att bara kassera alla kalvar och djur som producerat färdigt känns som ett väldigt resursslöseri, då är det bättre att ta till vara köttråvaran från den produktionen. Genom att minska förluster i produktionen och ta till vara så mycket som möjligt av det som produceras bidrar vi också till en minskad miljöpåverkan, säger hon

En väg framåt är att sträva efter att göra de system vi har så hållbara som det går, och jobba på att lägga om produktionen så att vi får ett mer balanserat system. Att optimera produktionen är också viktigt, men det behöver inte alltid handla om maximal tillväxt eller att producera så mycket mjölk som möjligt. Det handlar också om att djuren ska må bra och vara friska. Friska djur både producerar mer, och håller antibiotikaanvändningen nere.

– Exempelvis kan det kanske vara mer hållbart att föda upp nötkreatur extensivt på naturbetesmarker och acceptera en lägre tillväxt, än att maximera tillväxten genom en intensiv uppfödning inomhus Inte ur klimatsynpunkt, men utifrån biodiversitet, djurskydd och djurhälsa., säger Cecilia Lindahl.

Teknisk utveckling för både djur, miljö och ekonomi

RISE jobbar mycket med att titta på kopplingen mellan hälsosam och näringsrik kost, och hållbar utveckling, så kallat hållbar nutrition. Kött och andra animalier är en viktig del i att ha både en hållbar och hälsosam kost, och RISE jobbar också med produktutveckling inom lantbruket. Det kan röra sig om saker som att testa fodertillsatser för minskad metangas, eller virtuella stängsel som gör att djuren kan beta på naturbetesmarker som annars inte är så tillgängliga.

– Stängsling är kopplat till stora kostnader och på grund av det är det svårt att få lönsamhet i betesdrift på de betesmarker som gynnar biologisk mångfald mest. På det här sättet kan man sitta vid datorn och rita upp var djuren ska gå, säger Ulf Sonesson.

– Den typen av tekniska lösningar är både djurvänliga, biodiversitetsnyttiga och kostnadseffektiva. Och det är den sortens tekniska lösningar RISE jobbar med, berättar Cecilia Lindahl.

– Alla projekt vi genomför inom animalieproduktion strävar på något vis efter att förbättra någon aspekt av djurproduktionen. Oavsett om det handlar om förbättrade golv i ett djurstall och bättre inomhusmiljö för grisar som gör dem friskare, eller saker som bidrar till hållbarhet och hållbar animalisk produktion, som hur vi lagrar och sprider gödsel på bästa sätt för att minska näringsläckage. Det övergripande syftet är alltid att förbättra djurens välfärd och hälsa.