När Gävle sommaren 2021 drabbades av ett kraftigt skyfall, som orsakade stora översvämningar, blev kostnaderna för skadorna enorma. Försäkringsbolagen har ersatt skador kopplade till händelsen för över en miljard kronor. Klimatförändringarnas effekter blir mer och mer påtagliga. Det sätter ljuset på det arbete som behöver göras för att ställa om och anpassa våra samhällen till ett förändrat klimat. 

– Det börjar bli allvar nu. Vi såg i Gävle hur ett enda regn kunde få enorma konsekvenser, och både enskilda fastighetsägare, privatpersoner och företag som äger fastigheter kommer att behöva hantera frågan, säger Niklas Thidevall, policyforskare på RISE, som tog initiativ till systemet med en deklaration för klimatresiliens. 

Risk för både försäkringsbolag och banker 

Försäkringsbolagen menar att man i framtiden inte kan räkna med samma skydd som tidigare för fastigheter som ligger i riskzonen, vilket även skapar problem för banker och andra aktörer som lånar ut pengar med säkerhet i fast egendom.  

– Nu står vi inför en situation där vissa fastigheter kan bli svårförsäkrade och därmed svårfinansierade, vilket skapar stora utmaningar. Samtidigt är det i dag väldigt svårt för bankerna att veta vilka risker de tar, säger Niklas Thidevall.  

Han pekar på två saker som blev tydliga i och med översvämningarna 2021: det är stor skillnad på hur olika fastigheter drabbas, även inom samma område. Och många av skadorna skulle kunna åtgärdas eller minskas risken för med hjälp av relativt enkla lösningar. En stor del av skadorna i Gävle var kopplade till baktrycksskador, där avloppsvattnet trycks tillbaka in i huset, och hade kunnat undvikas genom att installera en backventil. 

Modell för att bedöma riskerna 

För att öka resiliensen hos befintlig bebyggelse är det viktigt att veta mer exakt vilken fastighet som har hög risk för att påverkas, och i framtiden kommer kraven på att kunna prediktera och redovisa risker med största sannolikhet att öka. Därför har en förstudie tagit fram en modell för hur man på fastighetsnivå kan bedöma riskerna för skador relaterade till klimatförändringarna.  

– Vi har tittat främst på risken för översvämningar, både på grund av skyfall och stigande havsnivåer, och skissat på hur ett sådant system skulle kunna se ut. Då har vi utgått från ett befintligt exempel, nämligen energideklarationen som varje fastighet har. Vi har samma skala fast den mäter hur utsatt fastigheten är för klimatrelaterade risker, säger Niklas Thidevall.  

Skalan bygger på bedömningar från oberoende expertis som samlar in uppgifter och gör bedömningar som placerar fastigheten på skalan – det kan röra sig om faktorer som byggnadsgrundens utformning, hur marken ser ut runt omkring, hur trösklar är utformade, om det finns skog nära inpå fastigheten eller om det finns källare och om den i så fall är inredd, och så vidare.  

– Man ser både till byggnaden i sig men även risken för händelser på platsen. De här uppgifterna ger sammantaget en risknivå. Då kan exempelvis en privatperson i nästa steg få rekommendationer kring vad man kan göra för att få ett bättre betyg på skalan, man kanske kan justera nivåer på omgivande mark, eller se över tätningar mellan olika byggnadsdelar där vatten kan tränga in. Större fastighetsägare kan ta fram ett underlag för att bedöma vilka av deras fastigheter de ska börja med att säkra, säger Peter Lidén, forskare inom innemiljö och byggnadsfysik på RISE. 

Skapar incitament – och förändring 

Tanken är att uppgifterna blir obligatoriska för nyproduktion, men det är troligt att de efterfrågas även för befintliga hus. Det handlar dock inte om att döma ut sårbara hus, systemet är ett verktyg för att lösa problem, hjälpa fastighetsägare att följa de krav som ställs och i slutändan få faktiskt förändring och färre skador.  

– Det rör sig ofta om små förändringar som gör stor skillnad. Men om vi inte skapar möjligheter för enskilda fastighetsägare att förstå vilka risker som finns, så tror jag inte att man kommer att vidta de åtgärder som behövs för att stå emot ett skyfall eller en skogsbrand, säger Niklas Thidevall.  

Forskarkåren är enig om att vädret kommer att bli mer extremt i framtiden, med högre havsnivåer och skyfall som inträffar oftare. Det kommer att kosta att göra åtgärder, men det kommer också att kosta mycket att inte göra något.   

RISE agerar mötesplats och en arena för diskussioner, projekt och förstudier av den här typen. 

– Man kan ta hjälp av den enorma sakkunskap som finns inom RISE, i det här fallet exempelvis byggnadsexperter och skyfallsexperter, ihop med sådana som mig om kan regelverk och policyarbete. Att samla kunskapsområden, titta på problemet tillsammans och ha en nära dialog med en bredd av aktörer ger olika perspektiv vilket ger bättre lösningar. 

I sydöstra Uppsala växer sakta men säkert nya stadsdelen Rosendal fram, en modern, tät stadsstruktur med många funktioner. Men det är inte bara det som syns på ytan som är innovativt i Rosendal – även under marken döljer sig helt nya lösningar.

– I Rosendal ville vi få till en flerfunktionslösning för dagvattnet, säger Johan Eriksson. I klimatförändringarnas spår kommer vi dels att behöva ta hand om större vattenmängder på en gång, dels kommer vi att behöva få till ökad grönska i staden för att skapa mer skugga och på så sätt sänka temperaturen.

De nya blå-gröna lösningarna handlar därför inte bara om att kunna leda bort och rena stora mängder vatten, utan också om att skapa möjlighet att fördröja och samla vattnet på ett ordnat sätt för att på så sätt kunna använda det som vattenlager till stadens växtlighet.

– Då slipper vi åka runt och vattna eftersom systemen i mångt och mycket blir självförsörjande.

Tvärdisciplinärt projekt

Men att bygga helt nya tekniska lösningar, där vatten bland annat ”magasineras” under vägbanan och andra hårdgjorda ytor är inte helt enkelt. Uppsala kommun har heller inte varit ensamma i det här utvecklingsarbetet, utan har ingått i ett Vinnovafinansierat projekt om hållbara, urbana, multifunktionella dagvattenkonstruktioner. Björn Schouenborg, seniorforskare på RISE, har varit projektledare.

– Vi har kunnat samla en väldigt bred, tvärdisciplinär kompetens och har varit ett stöd i utvecklingen av olika möjligheter, säger han.

Både tekniska lösningar och förändrade regelverk

Många projektpartners har dessutom varit direkt engagerade i Rosendalsprojektet och har kunnat utveckla och samtidigt nyttja den nya kunskapen.

– På så sätt har vi kunnat se hela kedjan, och inte bara skapat nya tekniska lösningar utan även kunnat jobba med till exempel policy- och regelförändringar som har gjort det möjligt att implementera innovationerna, trots att de inte finns med i det konventionella regelverket.

Till exempel har det varit svårt att få entreprenörer och fastighetsägare att ta på sig långtgående garantier för de nya systemen, helt enkelt för att de inte är testade innan.

– Där har vi på kommunen fått ta på oss ansvaret, och då har det varit bra att ha hela det här sammanhanget med duktiga, kompetenta människor inom Vinnovaprojektet, säger Johan Eriksson.

– Jag skulle säga att det här helhetsgreppet är det som är riktigt nyskapande, och RISE har fått med  de nödvändiga kompetenser som behövdes.

Lösningar tillämpas i hela Uppsala

Nu byggs Rosendal vidare, men även i övriga delar av staden börjar de nya lösningarna att tillämpas berättar Johan Eriksson.

– Något som är ganska unikt med Uppsala är att det är grundvattnet som är vår vattentäkt, och därmed sker all nybyggnation ovanpå vattentäkten. Det är mycket positivt att vi med de nya lösningarna kan minska belastningen av föroreningar både i grundvattnet och i Fyrisån, och vi utvärderar hela tiden hur de fungerar i daglig drift. Tekniken mognar, och där vi bygger nytt är det den här typen av dagvattenlösningar vi använder.

Bild: Arkitektbyrån Edge

Malmö stad är en av Sveriges ledande kommuner när det gäller klimatomställning, men man gör inte jobbet helt själva utan tar även hjälp utifrån. Därför tecknade kommunen i december 2021 ett så kallat innovationspartnerskap med RISE. Det innebär att RISE hjälper Malmö stad med mängder av olika projekt, till exempel att utreda vilka utmaningar som hindrar Malmös elförsörjning att bli fossilfri, eller vilka klimatpåverkande utsläpp som kommunens egna organisation ger upphov till.

Ett av de uppdrag som redan är klart är en utredning som visar hur Malmö stad kan sänka sin klimatpåverkan genom att identifiera möjliga så kallade kolsänkor.

– En kolsänka är en funktion eller process där koldioxid tas upp ur luften och lagras, säger Tora Råberg, forskare inom jordbruk och livsmedel på RISE.

Hon är den som har lett arbetet med rapporten, och för det har hon tagit hjälp av många olika kollegor.

– Jag var koordinator för ett helt team här på RISE, var och en expert på just sitt ämne. Det innebär att vi hade tillgång till bred specialistkunskap, allt från hur man beräknar kolinlagring i träkonstruktioner till vad som faktiskt sker kemiskt i kol vid ofullständig förbränning genom pyrolys.

Många olika möjligheter

Och det är också en väldig bredd i de olika möjligheter och lösningar som gås igenom i rapporten. Allra störst möjlighet att skapa negativa utsläpp beräknas biobaserade material i nybyggnation att ha, det vill säga att använda till exempel trä istället för betong. Nästan lika hög potential har en omställning av lantbrukets växtodling, där kolsänkan består av att både öka kollagret med biokol och att öka jordens mullhalt. Dessa två står för mer än 80 procent av potentialen i kommunen.

– Den här rapporten är helt baserat på de förutsättningar som finns i just Malmö med omnejd, och vi hoppas att den ska vara en viktig byggsten i de beslut som staden fattar för att skapa kolsänkor.

Kartläggning av teknisk mognad

Men det är inte bara potentiella kolsänkor som har identifierats. Med hjälp av kollegor på RISE har Tora Råberg också kartlagt hur mogen den teknik är som behövs för att förverkliga kolsänkorna.

– Vi har också tittat på vad kostnaden blir per CO2-ekvivalent, hur skalbara lösningarna är, samt vilka potentiella spinoff-effekter de skulle kunna ge, till exempel hur det ökar biodiversiteten och förbättring av jordens struktur. Det har varit möjligt tack vare att RISE är så tvärdisciplinärt.

Och på Malmö stad är det just expertkunskapen som RISE bidrar med som man uppskattar.

– Vi som jobbar på Miljöförvaltningen är visserligen specialister, men för att ta fram en sådan här rapport krävs det djup expertkunskap, säger Gunilla Andersson, projektledare på Malmö Stad.

– Eftersom innovationssamarbetet med RISE redan fanns på plats blev det naturligt att vända sig dit, eftersom RISE har den här djupa expertkunskapen inom en rad olika områden.

Vetenskaplig grund

Dessutom påpekar Gunilla Andersson att det var viktigt att man i arbetet med att ta fram rapporten använde ett vetenskapsbaserat angreppssätt.

– Vi har varken den forskningskompetens eller den tillgång till databaser och de resurser som finns hos RISE, så det här samarbetet har varit väldigt värdefullt för oss. Nu gäller det bara att ta ut resultaten i vår verklighet.