ISO 16840-10: Rullstolssitsar – Del 10: Resistens mot antändning av
positioneringshjälpmedel – Krav och provningsmetod

Standarden används för att bedöma antändligheten hos kombinationer av material, såsom klädsel och stoppning som används i positioneringshjälpmedel för rullstolar, när de utsätts för en antändningständkälla i form av en värmetrådsspiral.

Denna metod utvärderar endast antändlighetsegenskaperna. För att utvärdera hur en rullstol bidrar till en utvecklad brand måste den provas i full skala med kraftigare antändningskällor.

Provningen äger rum i ett dragskåp med kalibrerat luftflöde. Kombinationer av klädsel och stoppningsmaterial som används i positioneringhjälpmedel provas. Hjälpmedlet provas antingen vertikalt eller horisontellt beroende på hur det sitter monterat på rullstolen. Beroende på storlek på hjälpmedlet så provas antingen slutprodukten eller materialkombinationen i dynan. Oavsett så används en provningsrigg i stål vid försöken. Värmetrådsspiralen appliceras centrerat och i 90 gradig vinkel mot ytan.

Värmetrådsspiralen appliceras i 60 sekunder. För ett godkänt resultat gäller att positioneringshjälpmedlet inte antänder med låga och att det heller inte sker en pyrande antändning som varar längre än 120 sekunder.

Efter provning levereras en provningsrapport på svenska eller engelska med resultaten.

Materialåtgång för en fullständig provning:

• 2 stycken: Färdiga positioneringshjälpmedel alt.
• 2 av vardera Ingående material i dynan med mått 150 mm x 450 mm (vertikal dyna) och 150 mm x 300 mm (horisontell dyna)

Ett ämnes tendens till självuppvärmning utvärderas enligt "UN Reccomendations on the transport of dangerous goods, Manual of Tests and Criteria, section 33.4.6 Test N.4: Test method for self-heating substances". Detta för att besluta om hur ämnet skall hanteras säkert vid transport på väg med avseende på packvolym.

Farligt gods är produkter eller ämnen som kan medföra en risk för hälsa, säkerhet, egendom eller miljö. Vissa produkter är inte skadliga i sig, men kan utgöra en risk ifall de transporteras tillsammans med andra varor. Självuppvärmning kan ske i organiska produkter såsom träpellets, sågspån eller biokol vilket kan resultera i en antändning av materialet.

De flesta regelverk för transport av farligt gods, såsom IMDG-koden, IATA etc. är grundade på de globala rekommendationerna UN Recommendations on the Transport of Dangerous Goods Model Regulations, som ges ut av Förenta Nationerna (FN). Dokumentet har för avsikt att harmonisera nationella- och internationella riktlinjer. Bestämmelser som reglerar transport av farligt gods i Sverige heter ADR-S (väg) och RID-S (järnväg).

Farligt gods delas in i nio klasser utifrån sina fysikaliska- och kemiska egenskaper och genom provning fastställs paketeringsgrupp beroende på farlighetsgrad. 

^{KLASS       ÄMNE}
1.          Explosiva ämnen och föremål
2.          Gaser
3.          Brandfarliga vätskor
4.1        Brandfarliga fasta ämnen, självreaktiva ämnen och fasta
              okänsliggjorda explosivämnen
4.2        Självantändande ämnen
4.3        Ämnen som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten
5.1        Oxiderande ämnen
5.2        Organiska peroxider
6.1        Giftiga ämnen
6.2        Smittförande ämnen
7.          Radioaktiva ämnen
8.          Frätande ämnen
9.         Övriga farliga ämnen och föremål

Provning utförs enligt UN manual of Tests and Criteria - Sektion 33.4.6 - Test N.4:Test method for self-heating substances och genererar data som kan användas för att klassificera farligt gods samt som underlag vid riskanalyser och forskning.

Vid provning enligt Test N.4, kan materialet få klassificeringen "Not a self-heating substance", "Self-heating substance - Packing group II/Cat. 1" eller "Self-heating substance - Packing group III/Cat. 2". I vissa fall kan materialet klassas som "Not a self-heating substance" i de fall det fraktas i mindre mängd, även om provningen påvisar självuppvärmning.

I Test N.4 placeras materialet som ska utvärderas i en trådkorg av metall. Trådkorgen hängs sedan in i en ugn med förhöjd temperatur. Temperaturen i ugnen samt temperaturen i centrum av materialet i trådkorgen loggas över tid. 

Ett första test utförs i en trådkorg med sidorna 100 mm (1dm²) och med en ugnstemperatur på 140°C. Det här testet visar om materialet är självuppvärmande eller inte. Om ingen självuppvärmning sker, avslutas testet och materialet rapporteras som "Not a self-heating substance". Om självuppvärmning påvisas behöver ytterligare 1-3 test utföras för att erhålla en slutlig packeteringsgrupp för materialet.

Definitionen av självuppvärmning i Test N.4 är att temperaturökningen i centrum av materialet ökar till 60°C eller mer över ugnstemperaturen inom 24 timmar vid en viss ugnstemperatur och provningsvolym.

Resultatet sammanfattas av RISE i en skriftlig rapport. Rapporten levereras på engelska.

Ledtid kommuniceras separat vid offert.

Materialåtgång och provtagning

Provning utförs på fasta ämnen såsom pulver och granulat. Materialåtgång varierar beroende på antal försök som måste utföras. Varje försök kräver 1 liter av materialet. Minst 2 liter av materialet bör skickas in vid provning.

Materialet ska skickas i förslutna behållare.

UN Reccomendations on the transport of dangerous goods, Manual of Tests and Criteria, section 33.4.6 Test N.4: Test method for self-heating substances