Hänger svensk efterfrågan på norsk lax ihop med utvecklingen från småskaligt till storskaligt fiske i Östersjön, där fångsten blir foder? 

– Lax är den största konsumtionsfisken i Sverige, så det är väldigt viktigt för oss att förstå hur vi kan äta den med gott samvete. Finns det problemställningar behöver vi förstå dem för att kunna agera tillsammans med berörda aktörer, säger Krishan Kent, styrelseordförande för Fiskbranschens Riksförbund.  

Oberoende genomgång av forskningsresultat 

Branschorganisationen representerar över 165 företag från hav till bord, som tillsammans omsätter nära 18 miljarder kronor och samlar 5 000 anställda. Fiskbranschens Riksförbund verkar för en hållbar “blå” livsmedelskedja. I det uppdraget ingår att säkerställa att det finns fungerande regelverk, riktlinjer och handelspolitiska instrument som gör råvaruförsörjningen för svenska företag kvalitativ och kvantitativ. Att svara på frågor som riktas mot branschen är också en viktig del av arbetet.   

– Jag tror att alla branscher skulle ha nytta av att gå från diskussioner baserade på åsikter till en gemensam faktaplattform. När jag ser till vår bransch upplever jag att faktabasen kring sjömat generellt sett är ganska svag, och dialogen är fragmenterad med många intressenter i olika kanaler, säger Krishan Kent. 

 – I det här fallet hade det blivit diskussioner kring om norsk odling av lax hade en negativ ekosystempåverkan på Östersjön, och då ville vi förstå mer om detta. 

Tar ägandeskap om problematiken 

RISE har vid två tillfällen gjort sammanställningar och analys av tillgängliga data, industriuppgifter och publika rapporter. Detta har resulterat i rapporter som Fiskbranschens Riksförbund nu använder som kunskapsunderlag. Dels om näringsinnehåll, oönskade ämnen och klimatavtryck av odlad lax, dels om huruvida svensk konsumtion av odlad lax driver svenskt industrifiske i Östersjön. 

– Att vi tog hjälp av just RISE är för att vi upplever dem som den starkaste oberoende aktören som kopplar samman näring och forskning, säger Krishan Kent. 

Friederike Ziegler, forskare och projektledare inom hållbar sjömat på RISE: 

– Sjömat är ganska komplext, det handlar om många olika produktionssystem och många aktörer med olika uppfattningar. Det kan vara svårt att navigera. Fiskbranschens Riksförbund kan inte vara insatta i alla teknikaliteter. Därför ville de ha en oberoende genomgång av vad forskningen säger om de påståenden som cirkulerar. 

– Jag tycker att det är imponerande att en branschorganisation som Fiskbranschens Riksförbund förutsättningslöst vill ta reda på hur det ligger till och lägger fram korten öppet på bordet. 

Krishan Kent: 

– Vi väljer att vara transparenta för att ta ägandeskap om eventuell problematik, så att frågorna kommer till oss snarare än att flyta runt i sociala medier. Vi vill visa att vi följer frågan om odlad lax, vi ser den och tar den på allvar. 

– Nu visade ju den senaste rapporten att det finns ett väldigt litet samband mellan konsumtion av norsk lax och industrifisket av sill i Östersjön, men det är fortsatt så att det finns saker som vi behöver jobba med för att säkerställa en långsiktigt hållbar svensk marknad. 

Vill jobba mer proaktivt 

I debatten kring fiske och sjömat dyker det upp nya frågeställningar kontinuerligt. Därför har Fiskbranschens Riksförbund tagit hjälp av RISE för att planera för vilka frågor som organisationen bör leverera svar på framåt. Tanken är att gå från att vara reaktiva på saker som blossar upp i media till att tänka till kring vilken kunskap som behövs för att kunna leverera tydlig och robust information, och därmed skapa den faktaplattform som i dag saknas. 

– Under våra Sjömatsforum där vi möter intressenter belyser vi de stora frågorna och bubblare som inte slagit igenom ännu. Det här förhållningssättet vill vi utveckla. Våra medlemmar och intressenter ska kunna känna trygghet i att vi som branschförening har faktaunderlag och trovärdighet, och inte bara tycker saker, säger Krishan Kent. 

EU har i sin Action Plan för cirkulär ekonomi tagit sikte på att dubblera andelen återvunnet material som används inom unionen mellan 2020 och 2030. Det uttalade syftet är att minska uttaget av så kallade jungfruliga råvaror, helt enkelt framställning av nya råvaror. Men omställningen går än så länge långsamt, inte minst på grund av att acceptansen hos slutkonsumenter fortfarande är låg, gap i teknik- och systemutveckling och osäkerhet kopplat till återvunnen råvara. 

Låg omställningstakt bottnar i osäkerhet 

2021 motsvarade andelen återvunnet 11,7 procent av det material som används inom EU, en ökning med bara 1 procent sedan 2010. 

– Flera bolag vågar inte ta de beslut som skulle innebära en verklig påverkan, säger Peter Stigson, forsknings- och affärsutvecklare på RISE. 

Anledningarna är flera. Osäkerhet kring spårbarhet och kvalitet, liksom den långsiktiga tillgången. 

– Det är riktigt att tillgången på återvunnet varierar just nu, säger Christina Jönsson. Men kom ihåg att på sikt är det snarare tvärtom: tillgången till jungfruligt material kommer att bli som med olja. Andra råvaror, som bomull som kräver orimligt mycket vatten och yta, blir allt mer problematiska. I andra fall kommer vi att ha en typ av materialkonkurrens. För vad ska vi exempelvis använda svensk skog till? Kläder, papper, hus, energi…? Vi kommer inte kunna göra allt utan måste hitta sätt att istället återvinna och återbruka det som är lämpligt. 

Ett exempel är kritiska metaller och mineraler som behövs i energiomställningen. Här har RISE gjort bedömningar kring den långsiktiga tillgången: 

– Dessa måste också in i återvinningscykeln. Under en procent återvinns idag. 

Spårbarhet utmanande men viktigt 

Men minst lika viktigt är vår gemensamma inställning till återvunnet. Peter Stigson har själv varit ledare för expertgrupper inom stärkt spårbarhet samt cirkulär ekonomi ur systemperspektiv. En intressant fråga var hur man ska se på ursprungsmaterialets ibland problematiska historia. För många kanske tycker att exempelvis kobolt, som kan ha brutits på ett rent förkastligt sätt, bör återvinnas nu när den ändå är här. Men kan man verkligen säga att en eventuell skuld är borta när det återvinns? Och hur bör man informera om historiken? 

– Vår grupp av olika experter kom fram till att man inte bara kan bortse från ett materials ursprung, utan det måste regleras och informeras på något sätt. Men det här är komplext, inte minst med metaller som smälts ner och blandas gång efter gång. Hur man ska se på ansvars- och informationsfrågan landar mer i filosofi, etik och moral. Det viktiga är att alla, inte minst konsumenter, förstår problematiken och accepterar lösningen. 

Christina Jönsson: 

– En cirkulär ekonomi kräver avväganden, exempelvis när det kommer till egenskaperna och ibland även kvaliteten hos återvunnet material. 

Kunden behöver acceptera nya tankesätt 

Ett tydligt exempel är begreppet massbalans, som innebär att företag blandar in en viss mängd återvunnet material i en produktionsserie. Det gör att enskilda produkter, exempelvis en väska, kanske inte alls innehåller den mängd återvunnet som företaget hävdar, men själva serien gör det över tid. 

– Det här är ett begrepp som vissa har svårt att acceptera. Har man köpt en ryggsäck som uppges bestå av 50 procent återvunnet så finns en förväntan att det ska vara det i just den väskan. Men i större skala funkar det inte så, utan om vi ska få in återvunnet material hos de stora tillverkarna behöver de kunna sätta mål över tid, säger Peter Stigson. 

Lång rad policys blir nu till regleringar 

Men en hel del förändringar kommer att bli märkbara framöver. Dels har en lång rad policies på EU-nivå och även på global nivå nu kommit på plats och börjat sippra ner som regelverk. 

– Men vi börjar också komma in i läget att vi börjar få en både teknisk och regelmässig nivå för att våga göra satsningar. Det har tidigare saknats teknologier, aktörskonstallationer, spårbarhetssystem, logistiksystem... Nu driver inte minst politiken oss i den riktningen och processer och teknologi börjar komma på plats, säger Christina Jönsson.

Energigaser är viktiga inte minst inom transportsektorn, som har som mål att vara fossiloberoende 2030. Vätgas kan till exempel användas i bränsleceller, som är en helt ren teknik med vattenånga som enda restprodukt. Biogas och biometan har också många fördelar i omställningen. Men om gasen som används inte är av rätt sammansättning eller renhet kan den orsaka driftproblem och haverier.

– Gas står för 20 procent av energin i Europa i dag, men potentialen är större. Förutom miljöaspekterna kan vi också bli mer självständiga genom att producera mer biogas och biometan i stället för att importera naturgas. Samtidigt är kemiska analyser av energigaser ett relativt nytt område som utvecklats ordentligt först de senaste tio åren, säger Karine Arrhenius, forskare på RISE som arbetar med kemiska analyser och utveckling av kvalitetssäkrad mätteknik för energigaser.

Krav på sammansättning och renhet

För varje användningsområde finns specifikationer med särskilda krav på gasens kvalitet, sammansättning och renhet. Kraven finns för att till exempel skydda hälsa eller utrustning, men också för att systemen ska fungera på ett optimalt sätt. Och för att säkerställa att gasen uppfyller kraven i specifikationerna krävs kemiska analyser och kvalitetssäkrad mätteknik.

– Det kräver i sin tur referensmaterial, kvalitetssäkrade provtagnings- och analysmetoder och standarder, säger Karine Arrhenius.

Laboratoriejämförelser viktiga för kvaliteten

En stor del av utvecklingen av dessa metoder och standarder sker i samarbete med europeiska kollegor i projekt som RISE både deltar i och koordinerar. RISE har varit med och tagit fram nya ISO-standarder som förväntas publiceras nästa år, och varit med och utvecklat en plattform med översikt över olika europeiska laboratorier som erbjuder tjänster kopplade till energigaser. RISE både deltar i och arrangerar också europeiska laboratoriejämförelser, som är viktiga för att upprätthålla kvaliteten i laboratoriet. De deltagande laboratorierna får då analysera en referensgas med en känd sammansättning och renhet. Sedan jämförs resultaten. 

– Det är det bästa sättet att visa att man har förmågan och att man är pålitlig i sina analyser. Det är också ett krav för ackreditering att delta i sådana jämförelser. Just nu organiserar vi två jämförelser, en med vätgas med 13 deltagande laboratorier, och en med biometan. 

Förutom kemiska mätningar jobbar RISE också med mätningar av gasflöde, vilket till exempel behövs för att kunna kalibrera flödesmätare på tankstationer, och med att utveckla sensorer för att kunna hantera gaserna på ett säkert sätt. Sensorerna kan användas för att utlösa larm, aktivera ventilation eller stänga av system för att förhindra brandfarliga nivåer av gaser. Vid produktion av energigaser bildas också koldioxid som man behöver ta hand om, antingen genom att lagra den (CCS, Carbon Capture and Storage) eller genom att använda den (CCUS, Carbon Capture Utilisation and Storage). 

– Man skulle till exempel kunna använda koldioxiden som produceras i växthus eller för att tillverka kolsyrad dryck. Även här finns det specifikationer som kräver kemiska analyser, säger Karine Arrhenius.

Nya frågor och problem

De flesta mätningar och analyser sker i laboratoriemiljö, men mätningar i fält förekommer också. Vissa mätningar sker "online", det vill säga medan en produktionsprocess pågår. För Karine Arrhenius innebär det en aldrig sinande ström av frågor och problem som behöver lösas.

– Vi tar fram nya analysmetoder genom ny forskning, vilket skapar nya tjänster för kunderna, nya tjänster ger nya kunder som har nya frågor. Jag har ibland undrat när det kommer en punkt då det inte finna några nya frågor, men den verkar inte komma. Det är nya gaser som ska analyseras, nya blandningar, nya standardiseringsbehov, nya metoder, säger Karine Arrhenius.