En enkel googling på livslångt lärande ger drygt 760 000 träffar. Mycket är skrivet, men finns det en samsyn kring hur en vetenskaplig definition ser ut?  

Enligt Katarina Pietrzak, forskare och senior projektledare samt strateg inom livslångt lärande på RISE, skiftar ständigt paradigmen kring begreppet. 

– När Unesco befäste begreppet livslångt lärande i mitten av förra seklet var det i termer av en jämlikhetssatsning. Alla skulle få tillgång till lärande – även de som inte var en del av det formella utbildningssystemet, säger hon. 

I dag, menar hon, kretsar livslångt lärande mycket kring kompetensförsörjningsaspekten. I många branscher finns det ett stort glapp mellan behov och tillgänglig kompetens. Samtidigt byter människor yrken och karriärväxlar i allt högre grad. 

– Vissa har lättare än andra för att tillskansa sig ny eftertraktad kunskap och byta yrke och karriärer. Men får vi inte med alla på tåget i ett livslångt lärande hamnar vissa på efterkälken, kanske särskilt de som historiskt inte varit intresserade av formell utbildning. 

– För mig är en aspekt av livslångt lärande – och nu kommer jag att låta lite högtravande – tillblivelse. Du blir till som medborgare, som yrkesarbetare, som individ, genom det här lärandet som pågår genom hela livet. 

Johanna Redelius, enhetschef inom livslångt lärande på RISE, tar vid: 

– Såväl den unga personen som min pappa som är 79 år behöver få förutsättningar och förståelse av vikten av ett livslångt lärande. Det är en demokratisk fråga. Engagemang för lärande och nyfikenhet, hur behåller vi den genom hela livet?  

– Jag tror att det är en nyckel för att motverka polariseringen i samhället. Annars tror jag att vi kommer få de som väljer att stå utanför. Så viktigt ser jag att lärandet är, säger Johanna Redelius. 

Uppdelningen mellan den period i livet där man studerar i det vanliga utbildningssystemet, det formella lärandet, och arbetslivet där man förväntas använda sig av sina inlärda kompetenser, leder till förlegade tankar kring vad lärande är, menar Katarina Pietrzak. 

– Forskningen talar om en transferproblematik mellan formell utbildning och arbetsliv. Jag menar att vi behöver synliggöra det informella lärandet, det vill säga det som pågår varje dag i arbetslivet eller på fritiden, där många tillskansar sig ny kunskap dagligen. 

Utgå från individen för ett livslångt lärande 

Ofta börjar företag eller organisationer i det så kallade icke-formella lärandet, dit olika typer av kursinköp eller edtech (digitala utbildningsplattformar) kan räknas in. Det är inte rätt ände att börja, enligt Katarina Pietrzak.  

– Människor vill så gärna att lärandet ska vara mätbart och konkret. Men istället för att börja med att blicka utåt och leta efter utbildningslösningar för personalen, bör man börja med de individer som finns på arbetsplatsen. Hur ser deras önskningar, gömda kompetenser och behov ut? 

Johanna Redelius anser att organisationer bör se över vilka mötesplatser som finns idag och hur man kan använda dem till ett informellt lärande där medarbetare får dela med sig av sin tysta kunskap, alltså den kunskap som en person efter ett långt yrkesliv bär med sig utan att reflektera så mycket över det. 

– Hur skapar vi ett lärande i det vi redan har, som arbetsplatsträffar eller andra avstämningar? Jag tror mycket på att bygga på det redan befintliga, där man kan skapa utrymme att ta del av varandras kunskap och hitta nya sätt för ett livslångt lärande. 

Lysande exempel på hur fortbildning ger affärsnytta 

Katarina Pietrzak möter många företag och organisationer i sin forskning. Bland annat har hon och RISE varit med i regeringens samverkansprogram för livslångt lärande och kompetensförsörjning. Det arbetet mynnade ut i en guidebok för livslångt lärande på arbetsplatsen. 

– Mig veterligen har det aldrig gjorts tidigare. Vi tittade på motivation och digitalisering bland annat.  

Johanna Redelius nämner ett pågående projekt tillsammans med 13 skolhuvudmän om förnyelse i grund- och gymnasieskola. 

– Här har vi utforskat hur man kan öka kunskapen och förståelsen för hur AI påverkar möjligheterna för skolan. 

Katarina Pietrzak vill särskilt lyfta ett familjeägt industriföretag hon varit i kontakt med. Företaget har under pandemin jobbat aktivt med kompetensutveckling och att involvera medarbetarna i lärandet. Som ett resultat växte de från 30 till 60 anställda. 

– De gjorde det många pratade om men få gjorde, och investerade i utbildning och lärande för permitterad personal. De hade lätt kunnat säga “vi har absolut inte tid eller råd att utbilda eller skicka folk på lärande nu”, säger Katarina Pietrzak. 

– Istället valde vd:n att anställa en lärare och involverade medarbetare genom individuella utvecklingsplaner i lärandeprocessen. Det kunde handla om allt från nyanlända som behövde lära sig bättre svenska till anställda som tog hand om de högteknologiska maskinerna.  

I det här fallet utgick man från individens behov och jobbade med frågan i hela organisationen under en längre period.  

Att göra enskilda punktinsatser, med digitala kurser, eller dagar där personalen åker på fortbildning, kan fylla sin funktion, men det är inte vägen framåt för att bli en lärande organisation i det långa loppet, enligt Johanna Redelius. 

– Många vi hjälper märker att det inte är så enkelt. Poletten trillar ned och företag och organisationer förstår att det handlar om en kulturförändring och inte ett quick fix. Man behöver tänka innovativt och utgå från sina medarbetare, hitta de inre drivkrafterna hos var och en samt väcka nyfikenhet, lust och engagemang till ett livslångt lärande, säger Johanna Redelius. 

– På RISE jobbar vi både strategiskt och operativt med de här frågorna. Vi är alltså både tänkare och görare. Precis så måste man bedriva livslångt lärande. Annars är risken att man fastnar i den lilla kursen och inte ser helhetsbilden. Är det utmanande? Alla dagar i veckan.

För att kunna förbereda elever för ett samhälle och en arbetsmarknad som förändras i ett rasande tempo krävs förnyelse av skolan. Digitala innovationer, tjänster och produkter är helt nödvändiga för en tidsenlig utbildning.   

Men att driva innovation på egen hand är ingen lätt match. Särskilt inte om man vill göra insatser som är förankrade i forskning.   

– Under 2016 pågick en diskussion hos oss, som handlade om att tillsätta en forskningstjänst. Min uppfattning var att vi inte kunde lägga pengar på en person som kommer med ett resultat först om fyra år. Vi måste vara i sammanhang där vi kan se resultat snabbare, för att hamna på skolutvecklingskartan i Sverige och locka fler kompetenta lärare, säger Sara Penje, utvecklingschef i Lidingö stad.   

När Lidingö gick ihop med RISE, Kungsbacka kommun, NTI Gymnasiet och Skellefteå kommun för att forma det första skolpartnerskapet i RISE:s regi blev projekt för tillämpning av forskning ett av benen. Genom partnerskapet får skolhuvudmännen direkttillgång till en stor bredd av forskning och experter. Här finns möjligheten att starta upp snabbrörliga projekt.   

– Sedan var det även viktigt med ett strukturerat och öppet erfarenhetsutbyte. Att vi skolpartners var i framkant visste vi redan, så vi kunde kosta på oss att blotta oss och säga ”det här är svårt, här behöver vi stöttning”, säger Sara Penje.   

Lotta Fransson, senior projektledare på RISE:  

– Huvudmännen som har anslutit sig har kommit långt i innovationsarbetet. Genom partnerskapet kan de nu kroka arm med andra drivna och engagerade huvudmän. Att lära av varandra, sätta fokus på gemensamma utmaningar och tillsammans gå i täten är hörnstenar i sammanhanget.   

Innovationsarbetet får inte bli en gimmick  

När Skolpartnerskapet formades 2017 var NTI Gymnasiet mitt uppe i en omorganisation. Ett nytt koncept under paraplyet NTI Gymnasiet skulle byggas tillsammans med systerskolorna inom IT-gymnasiet. Målet var att bli Sveriges ledande teknik- och it-utbildare på gymnasienivå. För att nå dit krävdes en stabil grund.  

– Vi behövde stöd och hjälp med att jobba både strategiskt och hands on. Det är ganska lätt att kasta in ett digitalt verktyg och säga ”nu har vi jobbat med förnyelse”, utan att först skapa en systematisk process. Då blir innovationsarbetet en gimmick, och där vill inte vi vara. För oss var det solklart att vi ville jobba med RISE, både för att ha en legitim part att luta oss mot och för att ta del av den senaste forskningen, säger Erik Isakson.  

NTI Gymnasiet har tagit hjälp av RISE i utformningen av sina ”makerspaces”, fysiska platser där eleverna kan ta sina idéer från ritning till verklighet. Även ”innovationskokboken”, en modell som elever kan använda för att bearbeta idéer, har kommit till genom stöttning från partnerskapet.  Kokboken är en produkt av NTI:s systematiska innovationsarbete, berättar Erik Isakson.  

Sandra Wissting, senior projektledare på RISE, berättar om ytterligare ett lyckat projekt:  

– Inom ”IoT-hubb-skola”, utforskade vi hur Internet of Things skulle kunna vara ett stöd för skolutveckling och undervisning. Här identifierades rörelsedata som så pass intressant att ytterligare ett projekt startade, ”Lärares rörelsemönster”, där huvudmännen fick låna utrustning som samlade in data om hur läraren rörde sig i klassrummet. Med värmekartor som visualisering kunde lärarna reflektera kring om varje elev fick samma möjlighet att bli hjälpt.   

Även i projektet ”Robbit” användes teknologi för att förbättra elevernas lärandesituation. Här utvecklades en enkel robot som möjliggjorde för hemmasittare att vara delaktiga i skolan, långt innan pandemin och distansundervisning gjorde saken högaktuell.    

”Vill att Sverige ska bli en bättre lärandenation”    

Erik Isakson trycker på att partnerskapet är just ett partnerskap och inte ”bara” ett samarbete. Det är ett förpliktigande som kräver ansträngning. Han får medhåll från Ingela Landén, verksamhetschef för förskola, gymnasie- och vuxenutbildning i Lidingö stad, som berättar att det finns en förväntan att det händer saker mellan gångerna man ses. Projektledaren Sandra Wissting fyller i:   

– Alla mäktar inte med att jobba på det här sättet, där man blir sparrad och utmanad. Men skolhuvudmännen i partnerskapet uttrycker att de vill att Sverige ska bli en bättre lärandenation. De tar täten så får alla andra hänga på, för framåt ska vi.  

– Utvecklingen går så rasande fort att man ibland känner för att ta en kudde över huvudet. Men det är skolans och elevernas framtid det handlar om. Vi måste arbeta med digitalisering, innovation och AI, även om det är utmanande, säger Ingela Landén.