Tekniken bygger på att använda material och färger som reflekterar solljuset och samtidigt avger termisk infraröd strålning i ett våglängdsområde som gör att värmen kan avledas genom atmosfären och ut i den kalla rymden. Den är särskilt effektiv i områden med mycket sol och lite molnighet, som öknar, där man kan uppnå låga temperaturer även mitt på dagen.

– Det är korrekt att tekniken är speciellt attraktiv i varmare länder, men även i Sverige har vi problem med fenomen som urbana värme-öar som innebär att det blir varmare i städer. Att byta ut svarta tak mot vita kan vara ett sätt att motverka det, säger Anne Andersson, forskare på RISE, och fortsätter:

– Vi får också många förfrågningar från svenska företag som är intresserade av att utveckla sina material med tanke på dessa egenskaper.

Kyler sin omgivning

När två objekt med olika temperatur kommer i kontakt, överförs värme mellan dem. Det varmare objektet blir kallare och det kallare objektet varmare. På så vis kan byggnader kylas när exempelvis taket blir kallare. Effekten kan observeras vissa morgnar då frost bildas på bilens vindruta, även om det inte är minusgrader, då ytan blivit kallare än omgivningen. Ju mer solljus som reflekteras och värme som emitteras, desto mer kan materialet kyla sin omgivning. Genom mätningar kan man bestämma ett "solar reflective index" för att kvantifiera effekten hos olika material och färger.

– Alla färger och material reflekterar, men vissa mer än andra. Vit färg som reflekterar mycket solljus och samtidigt tillåter att värme emitteras är det bästa valet. Samtidigt behöver materialet och färgen fungera för byggnaden även ur andra aspekter, därför är det viktigt att karaktärisera olika material för att hitta de mest optimala lösningarna, säger Anne Andersson.

Europeiskt projekt utvecklar mätningarna

Bostäder, kontorsbyggnader, industrier, affärer och datacenter kan alla dra nytta av tekniken som ett kostnadseffektivt kylningssystem. Och även om det inte handlar om många grader kan det vara en viktig pusselbit för att bidra till att motverka klimatförändringarna. Men trots de uppenbara fördelarna saknas fortfarande metoder för att utvärdera och jämföra prestanda hos olika material och färger under verkliga förhållanden. Anne Andersson deltar i det europiska forskningsprojektet PaRaMetriC (Metrological framework for passive radiative cooling technologies), där hon utför och utvecklar mätningar på dessa material och färger. 

– Detta är inget nytt, det är ingen slump att byggnader är vita i varmare länder. Men för att utveckla tekniken och kunna välja de mest optimala material och färgerna behöver vi metoder för att jämföra, och då måste vi utveckla tillförlitliga mätningar, säger Anne Andersson.

EU har i sin Action Plan för cirkulär ekonomi tagit sikte på att dubblera andelen återvunnet material som används inom unionen mellan 2020 och 2030. Det uttalade syftet är att minska uttaget av så kallade jungfruliga råvaror, helt enkelt framställning av nya råvaror. Men omställningen går än så länge långsamt, inte minst på grund av att acceptansen hos slutkonsumenter fortfarande är låg, gap i teknik- och systemutveckling och osäkerhet kopplat till återvunnen råvara. 

Låg omställningstakt bottnar i osäkerhet 

2021 motsvarade andelen återvunnet 11,7 procent av det material som används inom EU, en ökning med bara 1 procent sedan 2010. 

– Flera bolag vågar inte ta de beslut som skulle innebära en verklig påverkan, säger Peter Stigson, forsknings- och affärsutvecklare på RISE. 

Anledningarna är flera. Osäkerhet kring spårbarhet och kvalitet, liksom den långsiktiga tillgången. 

– Det är riktigt att tillgången på återvunnet varierar just nu, säger Christina Jönsson. Men kom ihåg att på sikt är det snarare tvärtom: tillgången till jungfruligt material kommer att bli som med olja. Andra råvaror, som bomull som kräver orimligt mycket vatten och yta, blir allt mer problematiska. I andra fall kommer vi att ha en typ av materialkonkurrens. För vad ska vi exempelvis använda svensk skog till? Kläder, papper, hus, energi…? Vi kommer inte kunna göra allt utan måste hitta sätt att istället återvinna och återbruka det som är lämpligt. 

Ett exempel är kritiska metaller och mineraler som behövs i energiomställningen. Här har RISE gjort bedömningar kring den långsiktiga tillgången: 

– Dessa måste också in i återvinningscykeln. Under en procent återvinns idag. 

Spårbarhet utmanande men viktigt 

Men minst lika viktigt är vår gemensamma inställning till återvunnet. Peter Stigson har själv varit ledare för expertgrupper inom stärkt spårbarhet samt cirkulär ekonomi ur systemperspektiv. En intressant fråga var hur man ska se på ursprungsmaterialets ibland problematiska historia. För många kanske tycker att exempelvis kobolt, som kan ha brutits på ett rent förkastligt sätt, bör återvinnas nu när den ändå är här. Men kan man verkligen säga att en eventuell skuld är borta när det återvinns? Och hur bör man informera om historiken? 

– Vår grupp av olika experter kom fram till att man inte bara kan bortse från ett materials ursprung, utan det måste regleras och informeras på något sätt. Men det här är komplext, inte minst med metaller som smälts ner och blandas gång efter gång. Hur man ska se på ansvars- och informationsfrågan landar mer i filosofi, etik och moral. Det viktiga är att alla, inte minst konsumenter, förstår problematiken och accepterar lösningen. 

Christina Jönsson: 

– En cirkulär ekonomi kräver avväganden, exempelvis när det kommer till egenskaperna och ibland även kvaliteten hos återvunnet material. 

Kunden behöver acceptera nya tankesätt 

Ett tydligt exempel är begreppet massbalans, som innebär att företag blandar in en viss mängd återvunnet material i en produktionsserie. Det gör att enskilda produkter, exempelvis en väska, kanske inte alls innehåller den mängd återvunnet som företaget hävdar, men själva serien gör det över tid. 

– Det här är ett begrepp som vissa har svårt att acceptera. Har man köpt en ryggsäck som uppges bestå av 50 procent återvunnet så finns en förväntan att det ska vara det i just den väskan. Men i större skala funkar det inte så, utan om vi ska få in återvunnet material hos de stora tillverkarna behöver de kunna sätta mål över tid, säger Peter Stigson. 

Lång rad policys blir nu till regleringar 

Men en hel del förändringar kommer att bli märkbara framöver. Dels har en lång rad policies på EU-nivå och även på global nivå nu kommit på plats och börjat sippra ner som regelverk. 

– Men vi börjar också komma in i läget att vi börjar få en både teknisk och regelmässig nivå för att våga göra satsningar. Det har tidigare saknats teknologier, aktörskonstallationer, spårbarhetssystem, logistiksystem... Nu driver inte minst politiken oss i den riktningen och processer och teknologi börjar komma på plats, säger Christina Jönsson.

Safe at Site i Östersund tillhandahåller skyddsutrustning och säkerhetslösningar för byggbranschen och hade identifierat ett behov av att arbeta förebyggande med arbetsmiljön på byggarbetsplatser och de hade en idé de ville undersöka. Idén handlade om att hitta ett sätt för bygg- och vägarbetare att via ett kommunikationsverktyg ge direkt feedback till arbetsmiljöansvariga.

– Vi har som vision att i grunden förändra säkerhetsnivån på bygg- och vägarbetsplatser för att undvika allvarliga olyckor. Det vill vi göra genom att utveckla smarta produkter, lösningar och tjänster som enkelt säkrar bygg- och vägarbetsplatser och tryggar tillvaron för alla på plats berättar Lars Boogh, Vd på Safe at Site AB.

Testar prototyp hos slutkunder

När Lars fick höras talas om möjligheten att delta i RISE EU-projekt Digikraft såg han direkt en chans att utveckla en idé som de haft på bordet ett tag och som verkade passa perfekt som ett utvecklingsprojekt. Genom Digikraft fanns möjlighet att tillsammans med företaget utvärdera idén och bygga en digital tjänst som kan testas hos slutkunder.

– Vi ville skapa ett extremt enkelt verktyg för kommunikation mellan arbetare och arbetsmiljöansvariga där de får konstant feedback kring hur arbetsmiljön fungerar eller inte fungerar. Tack vare Digikraft har vi fått tillgång till en projektgrupp från RISE som konkretiserat våra idéer vilket gjort att vi gått från idé via några prototypstadier till en lösning som vi nu testar ”live” på olika projekt.

Förbereder för lansering

Utvecklingsarbetet har inneburit att Safe at Site får ovärderlig feedback från användare om idén fungerar i verkligheten och även konkreta förbättringsförslag. Enligt Lars har de kommit många steg närmre en slutgiltig produkt. Hur kommer verktyget se ut i framtiden?

– Vi kör några testprojekt till, samlar ihop intryck och förbättringsförslag och utvärderar potentialen för beslut kring vidareutveckling och lansering av systemet i bred skala som jag hoppas blir genomförbart inom en snart framtid, avslutar Lars.

När Gävle sommaren 2021 drabbades av ett kraftigt skyfall, som orsakade stora översvämningar, blev kostnaderna för skadorna enorma. Försäkringsbolagen har ersatt skador kopplade till händelsen för över en miljard kronor. Klimatförändringarnas effekter blir mer och mer påtagliga. Det sätter ljuset på det arbete som behöver göras för att ställa om och anpassa våra samhällen till ett förändrat klimat. 

– Det börjar bli allvar nu. Vi såg i Gävle hur ett enda regn kunde få enorma konsekvenser, och både enskilda fastighetsägare, privatpersoner och företag som äger fastigheter kommer att behöva hantera frågan, säger Niklas Thidevall, policyforskare på RISE, som tog initiativ till systemet med en deklaration för klimatresiliens. 

Risk för både försäkringsbolag och banker 

Försäkringsbolagen menar att man i framtiden inte kan räkna med samma skydd som tidigare för fastigheter som ligger i riskzonen, vilket även skapar problem för banker och andra aktörer som lånar ut pengar med säkerhet i fast egendom.  

– Nu står vi inför en situation där vissa fastigheter kan bli svårförsäkrade och därmed svårfinansierade, vilket skapar stora utmaningar. Samtidigt är det i dag väldigt svårt för bankerna att veta vilka risker de tar, säger Niklas Thidevall.  

Han pekar på två saker som blev tydliga i och med översvämningarna 2021: det är stor skillnad på hur olika fastigheter drabbas, även inom samma område. Och många av skadorna skulle kunna åtgärdas eller minskas risken för med hjälp av relativt enkla lösningar. En stor del av skadorna i Gävle var kopplade till baktrycksskador, där avloppsvattnet trycks tillbaka in i huset, och hade kunnat undvikas genom att installera en backventil. 

Modell för att bedöma riskerna 

För att öka resiliensen hos befintlig bebyggelse är det viktigt att veta mer exakt vilken fastighet som har hög risk för att påverkas, och i framtiden kommer kraven på att kunna prediktera och redovisa risker med största sannolikhet att öka. Därför har en förstudie tagit fram en modell för hur man på fastighetsnivå kan bedöma riskerna för skador relaterade till klimatförändringarna.  

– Vi har tittat främst på risken för översvämningar, både på grund av skyfall och stigande havsnivåer, och skissat på hur ett sådant system skulle kunna se ut. Då har vi utgått från ett befintligt exempel, nämligen energideklarationen som varje fastighet har. Vi har samma skala fast den mäter hur utsatt fastigheten är för klimatrelaterade risker, säger Niklas Thidevall.  

Skalan bygger på bedömningar från oberoende expertis som samlar in uppgifter och gör bedömningar som placerar fastigheten på skalan – det kan röra sig om faktorer som byggnadsgrundens utformning, hur marken ser ut runt omkring, hur trösklar är utformade, om det finns skog nära inpå fastigheten eller om det finns källare och om den i så fall är inredd, och så vidare.  

– Man ser både till byggnaden i sig men även risken för händelser på platsen. De här uppgifterna ger sammantaget en risknivå. Då kan exempelvis en privatperson i nästa steg få rekommendationer kring vad man kan göra för att få ett bättre betyg på skalan, man kanske kan justera nivåer på omgivande mark, eller se över tätningar mellan olika byggnadsdelar där vatten kan tränga in. Större fastighetsägare kan ta fram ett underlag för att bedöma vilka av deras fastigheter de ska börja med att säkra, säger Peter Lidén, forskare inom innemiljö och byggnadsfysik på RISE. 

Skapar incitament – och förändring 

Tanken är att uppgifterna blir obligatoriska för nyproduktion, men det är troligt att de efterfrågas även för befintliga hus. Det handlar dock inte om att döma ut sårbara hus, systemet är ett verktyg för att lösa problem, hjälpa fastighetsägare att följa de krav som ställs och i slutändan få faktiskt förändring och färre skador.  

– Det rör sig ofta om små förändringar som gör stor skillnad. Men om vi inte skapar möjligheter för enskilda fastighetsägare att förstå vilka risker som finns, så tror jag inte att man kommer att vidta de åtgärder som behövs för att stå emot ett skyfall eller en skogsbrand, säger Niklas Thidevall.  

Forskarkåren är enig om att vädret kommer att bli mer extremt i framtiden, med högre havsnivåer och skyfall som inträffar oftare. Det kommer att kosta att göra åtgärder, men det kommer också att kosta mycket att inte göra något.   

RISE agerar mötesplats och en arena för diskussioner, projekt och förstudier av den här typen. 

– Man kan ta hjälp av den enorma sakkunskap som finns inom RISE, i det här fallet exempelvis byggnadsexperter och skyfallsexperter, ihop med sådana som mig om kan regelverk och policyarbete. Att samla kunskapsområden, titta på problemet tillsammans och ha en nära dialog med en bredd av aktörer ger olika perspektiv vilket ger bättre lösningar.