Den nya lagstiftningen ställer krav på utveckling inom många industrigrenar.

– Vi väntar ju i stor utsträckning fortfarande på att ”huret” ska komma på plats, säger Christina Jönsson som är senior forskare och avdelningschef på RISE. Vägen för att förverkliga ambitionerna är inte frammejslad ännu, men vi vet redan nu att det här kommer beröra strategiska projekt, kräva effektivare tillståndsprocesser och flera branscher kommer att påverkas.

Ökad tydlighet med ursprunget

Det handlar om industriföretag i många olika branscher som kan komma att behöva vara tydliga med ursprunget till materialet i sina produkter. Det här är krav som redan är i linje med andra regelverk inom EU såsom ekodesigndirektivet och batteriförordningen. Direkt berörda blir råvaruleverantörerna, oavsett om det handlar om gruvföretag eller företag inom återvinningssektorn eftersom de förväntas kunna bidra med betydligt mer råvara än vad som sker idag.

– Vi vet inte om det kommer att bli så att det blir krav på att utvinna vissa metaller och mineral om man hanterar strömmar där de ingår. Hypotetiskt skulle det till exempel kunna fungera så att plockar du upp järn ur backen så måste du också ta hand om andra utpekade kritiska metaller, eventuellt med olika stödsystem för att få affären att gå ihop. Det skulle kunna vara en möjlig metod för att uppnå ambitionen med lagstiftningen: Att komma åt sekundära strömmar av material som idag annars hamnar i slagghögar.

Effektivare tillståndsprocesser

Christina Jönsson pekar på att den typen av krav som hon hypotetiskt skissar på skulle kunna ställas i tillståndsledet.

– Att tillståndsprocesserna måste gå snabbare är alla överens om. Vi vet att vi idag i princip har tillgång till de material som behövs för omställning och elektrifiering, men då måste vi öka upptagningstakten och kan inte spilla år på processer. En väg framåt skulle kunna vara nationell handläggning, eller en nationell task force med rätt expertis som bistår länsstyrelserna.

Snabbare processer behöver inte betyda att man inte belyser de miljöproblem som finns med utvinning, slår Christina Jönsson fast. I stället handlar det om att tydligt få upp målkonflikterna på bordet och fatta beslut.

– Det handlar om att väga olika intressen mot varandra. Kan det vara okej med ökade lokala utsläpp i vattnet, om det leder till att man kan minska användningen av fossila bränslen med globala följder? Den typen av avvägningar måste vi klara av att göra.

Återvunnen råvara utgör idag bara en procent

I Sverige växer nu batteriproduktionen till en stor industrigren. Då borde man också ha förutsett behovet av att kunna förse industrin med hållbara råvaror, menar Christina Jönsson.

– Utvinningen i Sverige har två fördelar. Den ena är att vi kan utvinna med större hållbarhet, ekologiskt och socialt. Den andra mer grundläggande: Att vi har tillgång till en del av de här metallerna och mineralen som andra saknar.

Samtidigt måste återvinningen öka. Andelen återvunnen råvara i produktion är mindre än en procent. Christina Jönsson pekar på att branscherna, som idag skiljer sig ganska mycket åt, behöver lära av varandra.

– Gruvbranschens kunskap om primärråvaran behövs. Den återvinning som krävs bygger på en ganska kunskapsintensiv kemisk kompetens, och den finns till viss del i gruvsektorn idag. Utvinningsaktörerna borde kunna ställa om en del av sitt arbete med en begränsad kunskapstransformation. När ny utvinning startar är det också viktigt att den anpassas i hela ledet – från utvinning till produkt – för att kunna hantera också andra strömmar än det av jungfruligt material. Då kan vi redan från början bygga system som kan ta hand om cirkulerande flöden!

– Här kan RISE bidra med forskning och innovation, att samla aktörer, delta i kompetensförflyttningen och erbjuda testbäddar. Vi bidrar också med att se över standardisering och kravställning: när måste man till exempel ställa samma krav oavsett vilket material som används och när kan man ställa andra krav om det gör det möjligt att använda återvunnet material i större utsträckning? Den typen av frågor kan vi hjälpa till att finna svar på.

Utmaningen går att klara

Överlag är Christina Jönsson positiv. Hon menar att vi länge vetat vad som behövt göras, men att det är först nu som saker börjat röra på sig i tillräcklig utsträckning.

– Det har länge funnits listor på kritiska metaller och mineral, och med den förändrade säkerhetssituationen i Europa har ett antal strategiska behov förts till detta. Men det är omställningsbehovet som gör att det vi länge vetat om behöver göras, nu äntligen också görs. Vindkraft, solenergi, vattenkraft, elektrifiering, batterier – alla områden behöver de kritiska metallerna och vi har dem i stor utsträckning i backen och i ännu större utsträckning i användning runt omkring oss. Det är klart att den här utmaningen är möjlig att klara.

2023 fick RISE i uppdrag av Nordiska ministerrådet att samordna en studenttävling för att inspirera, utbilda och möjliggöra tvärvetenskapliga studentteam i de nordiska länderna. Tävlingens uppdrag var att samskapa designidéer baserade på den övergripande visionen av New European Bauhaus och dess tre kärnvärden: vackert, inkluderande och hållbart.

Tävlingen 2024 - lösningar för återanvändning av 4 områden

Våren 2024 antog studentteam utmaningen att utforma innovativa och kreativa lösningar för anpassningsbar återanvändning av fyra platser i Norden: Kvarteret Hammaren i Umeå (Sverige), Verksgata 54 i Stavanger (Norge), ett militärområde i Kuopio (Finland) och Gadehavegaard i Høje-Taastrup (Danmark). Ett gemensamt mål för ägarna till dessa platser var att undersöka möjligheterna till omvandling istället för rivning och nybyggnation.

Tävlingen delades in i två faser. Den första fasen var öppen för alla team att presentera designidéer för en av tävlingens fyra platser. Nästan hundra studenter från nordiska universitet skickade in 29 designförslag, och 12 förslag valdes ut för att vidareutvecklas och förfinas i fas två av tävlingen med hjälp av juryns feedback. Under prisceremonin i Umeå den 30 maj vid Umeå Arkitekturskola kröntes ett vinnande team för varje plats.

• Kvarteret Hammaren i Umeå, Sverige
  Vinnare: Intertwining Narratives av Malin Dybeck, Molly Myrsten och Sophie Sjöberg, Lunds universitet, Sverige.
• Militärområdet i Kuopio, Finland
  Vinnare: Resilience of Togetherness av Veera Annala och Annika Annala, Aalto-universitetet, Finland.
• Verksgata 54 i Stavanger, Norge
  Vinnare: Fjordnest av Albina Lampa och Isabelle Olsson, Chalmers tekniska högskola, Sverige.
• Gadehavegaard i Høje Taastrup, Danmark
  Vinnare: Again and Again av Nils Österberg och Adam Sävhage, Kungliga Tekniska högskolan, Sverige.

NEB Design Challenge är ett exempel på RISE engagemang i New European Bauhaus. Läs mer om våra projekt och uppdrag inom området nedan:

•    New European Bauhaus - En grön samhällsutveckling byggd på mångfald och inkludering
•    Stor satsning på Sveriges kompetens inom träbyggande och cirkulärt byggande

Design Challenge organiserades av Nordiska ministerrådet, Nordic Carbon Neutral Bauhaus, finska miljöministeriet och RISE i samarbete med Sveriges Arkitekter.

Juryns bedömning

Juryn, bestående av Camilla Berggren-Tarrodi (RISE), Marlene Johansson (RISE), Ambra Trotto (EIT Culture & Creativity), Maja Westman (Kvarteret Konstruktörer) och Patrik Karlsson Ryberg (RISE), uppskattade att studenternas förslag sträckte sig över hela spektrumet av arkitektonisk intervention, från nya fantasifulla funktioner inom befintliga byggnader, genom omsorgsfulla förändringar, till storskaliga omvandlingar.

Bland de många tävlingsbidragen fungerar de vinnande teamens kreativa och empatiska designförslag som modeller för fler områden med liknande förutsättningar än de i tävlingen, och som inspiration med stor relevans för hela byggindustrin. Även i tider av stora osäkerheter i världen visar tävlingens designförslag övertygande hur samhällen kan stärka samhället genom arkitektur.

För att möjliggöra en positiv samhällsomvandling och uppnå målen för The Green Deal, förblir alla kärnvärden i New European Bauhaus centrala, och fortsatta insatser krävs från studenter, yrkesverksamma och beslutsfattare.

– Där andra ser utmaningar ser vi möjligheter, säger Hoang Minh Nguyen, Material- och innovationschef för plast och metaller på IKEA.

Nationellt center för hållbar plast samlar industri, akademi, institut och branschorganisationer verksamma inom plastområdet bakom det gemensamma målet att nå fossilfrihet och stärka marknadspositionen för svensk plastindustri. Med 460 varuhus världen över är IKEA en aktör med förmåga att märkbart minska den globala användningen av fossilbaserad plast. Nu går möbeljätten in som partner i centret.

– Att minska växthusgasutsläppen och mildra klimatförändringarna är åtaganden som delas av många. På IKEA är dessa mål högt prioriterade. För att begränsa den globala uppvärmningen är det oerhört viktigt att industriella aktörer, institut som RISE, och akademin verkar gemensamt. Plast är ett område som kräver en betydande del av våra ansträngningar, säger Hoang Minh Nguyen.

Han förklarar att centret har varit efterlängtat.

– Äntligen har vi en plattform i Sverige där vi tillsammans kan adressera delade utmaningar över branschgränser. Helhetslösningen är helt klart en nyckelfördel. Vi får tillgång till olika teknologier, materialutveckling och ett stort nätverk av organisationer som alla arbetar med samma frågor. Vi har sedan tidigare en stark relation med RISE och samarbetar aktivt kring en portfölj av möjliga lösningar inom plastområdet. Förhoppningsvis kommer vi snart att kunna utvidga detta samarbete för att inkludera andra partners inom centret.  

Plastavfall - en möjliggörare

Strävan efter hållbara lösningar för att ersätta fossilbaserade plaster har varit ett stående inslag på IKEAs dagordning under en lång tid. De utforskar för närvarande både återvunna och biobaserade källor, samt den framtida potentialen hos koldioxidinfångning från biogena källor.

– För att minska vår totala plastkonsumtion beslutade vi oss för att fasa ut våra engångsprodukter i plast. Vi har också infört återvunnen plast i vårt produktsortiment. Men återvunnen plast har vissa begränsningar. Den är inte alltid lämplig för livsmedel eller barnprodukter, eller för produkter som kräver ett transparent utseende. Därför behöver vi leta efter nya lösningar i dessa fall, där biobaserade alternativ verkar mest lovande. Utmaningen sträcker sig till kompositplaster, som vanligtvis är svåra att återvinna. Trots detta är plastavfall också en möjliggörare. I dag återvinns bara 9 procent av världens totala plastavfall, om vi lyckas dubblera den siffran så skulle det ha en enorm effekt. Vi vill vara en del av den resan, säger Hoang Minh Nguyen.

Styrka i antal

Han hyser stort hopp om att centret kommer att ha förmågan att generera lösningar på flera av dessa utmaningar.

– Jag tror att vi har nått en punkt där storskaligt samarbete är nödvändigt, med fokus på att hitta nya vägar och ta beslut för framtiden. Jag hoppas att centret kommer att producera flera lösningar inom områdena mekanisk återvinning och materialutveckling som vi kan jobba vidare på tillsammans med industrin. Att skapa synergier är avgörande, eftersom ingen enskild part kan lösa dessa frågor på egen hand. Förhoppningsvis kan vi även gemensamt påverka beslutsfattare, så att de i större utsträckning stöttar övergången till hållbara plaster. IKEAs primära fokusområden är att utveckla beständiga produkter, som är del av ett cirkulärt flöde och har ett minimalt restavtryck vid slutet av deras livscykel. Jag hoppas att dessa målsättningar kommer att utgöra fundamentet i centrets gemensamma agenda.

Framför Wallenstams huvudkontor i Stockholm finns konstverket Två myror, framtaget av konstnären Torgny Larsson. När fastighetsbolaget - vars signum är just en logotyp med en myra - ville ta fram en mindre version av konstverket att ställa vid ett nytt fastighetsprojekt, fick RISE i uppdrag att gjuta själva myrorna till den nya skulpturen.

– Eftersom det är ett konstverk var det estetiska prioriterat, samtidigt som det gjuttekniskt var viktigt att skulpturen håller och står stabilt, säger Andreas Lindberg Pruth, forskningstekniker på RISE.

I juni 2024 monterades det nya sex meter höga konstverket på plats utanför Mölnlycke Fabriker. Invigningen markerade slutet för ett projekt där flera olika experter inom olika fält samarbetat. RISE:s erfarenhet inom hållbar gjutning blev en central faktor:

– Eftersom myrorna gjöts i flera delar blev en utmaning att ta fram själva gjutformarna, där ingjutnings- och avluftningshålen kan placeras på olika ställen för att få metallen att flyta ut och fylla formen så bra som möjligt. Men nu behövde vi ju också placera hålen så att konstverket blev snyggt när man svetsade och lackerade efteråt. Vi vänder och vrider på varje detalj och har genom åren utvecklat en speciell känsla för det här, säger Andreas Lindberg Pruth.

Gjuten med återvunnen aluminium

Originalskulpturen består av två myror som är gjutna i brons och bär på två tolv meter höga barr. Det nya och hälften så stora konstverket är av hållbarhets- och kostnadsskäl tillverkat av återvunnen aluminium. 

– Myrornas kroppar är massivt gjutna och det är en utmaning att göra det i aluminium. Det gäller att ligga på rätt gjuttemperatur beroende på storlek och se till att aluminiumet flyter ut som det ska för att undvika defekter. Vi hade bara ett försök per form så det gällde att vi var på tårna när vi gjöt för att spara både tid och pengar. Vi har jobbat mycket med aluminium och är bekväma med materialet så allting gick bra, säger Jörgen Jernkrook, forskningstekniker på RISE.

I testbädden för gjutna material och processer i Jönköping jobbar Jörgen, Andreas och deras kollegor både med forskningsprojekt och uppdrag med inriktning mot gjuteriindustrin. 
– Vårt fokusområde är gjutna metaller och vi har bred kunskap och expertis inom många material. Vi har ett komplett utrustat eget gjuteri och gjuttekniskt finns det inte mycket vi backar för. Vi hjälper även våra kunder på olika sätt för att optimera sina egna gjutprocesser, det kan vara allt från ritbordet till praktisk gjutning, säger Andreas Lindberg Pruth. 

Hjälper branschen bli mer hållbar

Valet av återvunnen aluminium var viktigt ur hållbarhetssynpunkt.

– I det här uppdraget tänkte både vi och kunden mycket på hållbarhet. Det är en fråga som vi har med oss i allt vi gör, det kan vara allt från att spara material eller gjuta så energieffektivt som möjligt. 

Arbetet med konstverket pågick i drygt åtta månader. Det kan bli aktuellt att göra fler myror då Wallenstam i framtiden kan använda skulpturen som signum vid andra fastighetsprojekt. 

– Vi är väldigt glada och stolta över hur resultatet blev. Vi har jobbat med avancerade projekt förut men ofta så är det tidigt i ett företags utvecklingsprocess och belagt med sekretess. Därför är det extra kul att myrorna ska ställas ut och att människor kommer att se vårt arbete, säger Jörgen Jernkrook.

Och på Wallenstam är man nöjd med resultatet:

– Vi var i behov av bästa expertis för att kunna testa, utveckla och processa fram myrorna i rätt storlek, material och utseende. Valet föll på RISE och de har löst detta på ett alldeles fantastiskt sätt med imponerande engagemang och kunskap, säger Ulf Ek. 

I vallan som stryks på längdskidorna för att få bättre glid, i textilimpregneringen som ska motstå vatten och smuts, i cykeloljan som ska ge låg friktion, i muffinsformar, i elektronikprodukter och i stekpannan där du lagar din mat. PFAS, eller evighetskemikalier som de också kallas, kan finnas i många olika varor och produkter.  

2023 la Sverige tillsammans med fyra andra länder i Europa fram förslaget om att förbjuda hela gruppen av PFAS inom EU. Bakgrunden är att studier visat att PFAS inte kan brytas ner och kan kopplas till negativa hälsoeffekter. Frågan om evighetskemikalierna diskuteras även utanför Europa, bland annat i USA. 

– Det händer mycket på regleringsfronten just nu. Det bredare EU-lagförslaget där man ämnar reglera PFAS brett och som grupp, handlar om att få bort dessa ämnen i så många användningar som möjligt. Som en effekt av den här utvecklingen blir allt fler företag intresserade av att ta reda på om det finns PFAS i deras produkter, varför och om det verkligen behövs, säger Lisa Skedung, forskare på RISE och projektledare för POPFREE, en serie innovationsprojekt som främjar PFAS-fria alternativ. 

Två nya analysmetoder 

PFAS är en stor kemikaliegrupp som omfattar över 10 000 industriellt producerade ämnen. Det är inte ovanligt att evighetskemikalierna tillsätts någonstans längs en lång värdekedja, utan att företagen som sätter produkten på den europeiska marknaden vet om det.  

Just därför är det viktigt att testa förekomsten av PFAS i sina produkter. Med traditionell PFAS-analys går det att identifiera ett antal specifika ämnen, men den fångar långt ifrån alla och inte heller det som kallas polymera PFAS.  

– Vi insåg att det behövs nya analysmetoder för att screena PFAS brett, och för att fånga upp polymera PFAS som ofta används för att ge en funktion i produkter. De vanliga analysmetoderna är superbra för att hitta de PFAS-ämnen som är reglerade i dag, men de fångar inte polymererna, förtydligar Lisa Skedung. 

Nya metoder fångar svårupptäckta PFAS-ämnen 

En rad olika metoder testades, och till slut hade POPFREE-teamet kommit fram till två stycken. Dessa nya metoder ska hjälpa företag att hitta de PFAS-ämnen som tidigare varit svårupptäckta. Med hjälp av den första analysmetoden får man fram halten totalt fluor, som kan jämföras med den gräns som förekommer i EU-lagförslaget. 

– Med den andra metoden kan vi verifiera att det faktiskt är PFAS i provet. Ibland visar den första analysen på hög koncentration av totalt fluor, men sedan visar verifieringsmetoden att det handlar om oorganiskt fluor som inte är PFAS, säger Lisa Skedung. 

”Rimmar dåligt med hållbarhet” 

Resultaten förklaras i en rapport. Det är viktigt att det går att förstå vad RISE har gjort och vad analyserna visar, så att företaget som beställt uppdraget kan använda underlaget internt och i kommunikationen med leverantörer. Visar analyserna att en viss produkt innehåller PFAS-ämnen kan RISE guida företaget vidare, exempelvis till projekt där PFAS-fria alternativ testas. RISE kan också vägleda innan analystillfället, kring vilka komponenter i en produkt som bör testas.  

– Många företag vill förekomma den hårdare lagstiftningen. Det handlar om att det rimmar dåligt med en hållbarhetsprofil att sälja produkter som innehåller PFAS. Företag som väntar med att leta alternativ tills regleringen träder i kraft kan få problem, då det kan ta tid att byta ut PFAS-ämnena i produkter, konstaterar Lisa Skedung.