Användningen av narkotika kostar samhället runt 44 miljarder kronor enligt Folkhälsomyndigheten (senaste siffror från 2020). Kommuner är, enligt socialtjänstlagen, skyldiga att förebygga och motverka missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel, bland annat narkotika.  

Vad gäller drogtester på arbetsplatser har Arbetsmiljöverket inte några regler. Men innebär arbetet stora risker för olycksfall görs bedömningen att drogtester kan vara motiverade, både inom offentlig och privat sektor. 

För att kunna genomföra förebyggande åtgärder mot narkotikamissbruk eller ta reda på om en kommun eller arbetsplats har problem med droganvändning krävs ett tillförlitligt underlag att bygga insatserna på. En analys av droger i avloppsvattnet kan ge en objektiv bild av hur stort problemet är. 

– Vattenanalys är en kostnadseffektiv metod för att ta reda på hur droganvändningen ser ut i stor skala. Men den kan också användas för att se skillnader mellan olika områden i en stad, ja till och med mäta skillnader mellan olika avdelningar eller byggnader på en och samma arbetsplats, säger Louise Karlsson.

Flera styrkor jämfört med individuell provtagning 

Vattenanalysens styrkor är dess objektivitet och kostnadseffektivitet samt att det går att följa utvecklingen över tid. 

– En vattenanalys kan ge svar på hur man bör prioritera insatser och resurser. Det är ett väldigt bra komplement till enkäter och annan data från polisen eller sjukvården, säger Louise Karlsson.

Till skillnad från en personlig provtagning, som kan upplevas kränkande, tar vattenanalysen också hänsyn till personlig integritet och anonymiserar eventuella brukare av narkotika.  

– Gör ett företag eller en kommunal organisation bedömningen att narkotikabruk sannolikt inte är ett stort problem på en arbetsplats till exempel, kan man undvika individuella provtagningar som kan kränka privatlivet.  

Så går en vattenanalys till 

Förenklat kan man säga att det finns två huvudsakliga analysmetoder. I den vanligaste sätter man upp en panel där labbpersonalen letar efter specifika ämnet i vattnet och kvantifierar dem. 

– Vi normaliserar resultaten till mängd per tusen invånare för att kunna jämföra olika tider eller platser. För vissa droger kan vi även räkna om resultaten till antal doser baserat på hur mycket som utsöndras i urinen, säger Louise Karlsson. 

Den andra analysmetoden går ut på att identifiera okända substanser i ett prov. 

– Vi utvecklar detta, men har redan idag metoder för att hitta nya droger i prover. Ett exempel på det är när vi upptäckte att den nya drogen “kristall” kommit till Sverige. 

– Det kan vara ett hjälpmedel för polisen att se inflödesvägar och spridning. Om tullen får ett beslag kan vi se var drogen dyker upp i Sverige, säger hon. 

Ofta börjar ett arbete med vattenanalys med att en kommun kontaktar RISE, som ger råd om hur och när kommunen ska ta prover. 

– Har de en specifik fråga eller vill ha en generell översikt, sätter vi upp en provtagningsstrategi. Till exempel kan vi ta ett 24-timmarsprov både på en vardag och en helg för att jämföra. Vi rekommenderar att göra ett dygnsamlingsprov minst två gånger per år och helst fyra. Att göra det kontinuerligt och utspritt gör att man fångar variationer mellan årstider samt andra faktorer som turism eller studentflöden. 

Stor mängd data på droger i avloppsvatten 

RISE har redan samlat data från kommuner och företag över hela landet. Det gör att det lätt går att se hur stort problemet för en specifik kommun är jämfört med en anonymiserad kommun i liknande storlek någon annanstans i landet. 

Och det är en sak att samla in datan, men minst lika viktigt är att få den förklarad. 

– Vi vill förklara resultaten samt vägleda våra uppdragsgivare så att de kan få ut så mycket av datan som möjligt , säger Louise Karlsson. 

– Vi är ett ackrediterat laboratorium och jobbar kontinuerligt med kvalitet. En stor styrka är vår kompetensbredd. Vi har toxikologer, kemister och en stor avdelning som jobbar med AI och beräkningskemi. Det gör att vi kan koppla ihop team med specifika kompetenser beroende på frågan.

I Skellefteå har Ann-Sofi Vincent processlett arbetet med att ta fram mikromeriter.
”I Skellefteå har vi genomfört två olika piloter för att se hur vi kan utveckla konceptet mikromeriter, berättar Ann-Sofi, ”en i yrkessvenska inom vård och omsorg och en inom vattenkraft kopplat till driftteknik. Dessa två piloter skiljer sig väldigt mycket åt kring nivå och område, vilket har visat på bredden som mikromeriter kan ha i framtidens kompetensförsörjning.”
När projektet tog sin början hade Ann-Sofi flera samtal inom Skellefteå kommun kring mikromeriter och behov av kompetenshöjande insatser. Rätt omgående kom yrkesvenskan inom vård och omsorg upp som en grupp, eftersom det fanns ett behov av att stärka svenskan för de anställda, främst vårdbiträden, som inte har svenska som modersmål.

”Vi analyserade var de största svårigheterna fanns tillsammans med personal inom verksamheterna och drog slutsatsen att svårigheterna fanns kring att förstå, tolka och läsa genomförandeplanen för vårdtagarna, men även den digitala dokumentationen. Denna analys låg sedan till grund för utvecklingen av mikromeriter inom området. Vi studerade hur genomförandeplanen var uppbyggd och fann att det finns en nationell gemensam struktur i grunden, som bygger på Socialstyrelsens IBIC system (Individens behov i centrum) där 9 olika lärområden är centrala. Djupdyker man i dessa områden, så inser man att det är enormt många små områden inom språket, som man behöver behärska och ha ordkunskap i, för att förstå och kunna utföra det arbete som förväntas av ett vårdbiträde. Språket är den grundläggande kompetensen och vården är en verksamhet som ofta är en instegsbransch för många nyanlända. Säkerhetsperspektivet blir centralt kring att den grundläggande språkkunskapen finns, för att kunna utöva yrket på ett säkert sätt. Här kan mikromeriter användas på ett sätt som garanterar lärande på ett nytt sätt.”
Det andra spåret som Skellefteå har jobbat med är Skellefteå Kraft, som är ett väletablerat och stort företag med proaktiv och historiskt välskött personalhantering. Deras verksamhet bygger mycket på säkerhetsarbete och här såg de nya möjligheter att säkra upp färdigheter på ett nytt strukturerat sätt genom mikromeriter. Denna pilot handlade om att säkerställa och höja kompetensen för redan utbildade drifttekniker, till att bli vakthavande drifttekniker.
”Tidigare krävdes 7 års arbetslivserfarenhet för att axla rollen som vakthavande drifttekniker, men tid är inte någonting som säkerställer och garanterar färdigheter. Mikromeriter ger oss nya möjligheter att beskriva kompetensen på ett mera strukturerat sätt, samtidigt som man kvalitetssäkrar färdigheten på ett mera individanpassat sätt”, berättar Ann-Sofi.

I denna pilot fanns redan grundläggande material framtaget sedan många år, så arbetet handlade om att strukturera upp läranderesultat i olika mikromeriter, vilket resulterade i 23 mikromeriter för att bli vakthavande drifttekniker.
”Mikromeriter skapar en struktur, som också gör att man kan höja kraven på färdigheterna på ett positivt och motiverande sätt så att alla blir vinnare,” berättar Ann-Sofi. ”Mikromeriterna bygger på att varje lärandemål är en kvalitetssäkrad färdighet som individen faktiskt kan, inte bara tagit del av. Detta är en viktig parameter när man jobbar med kompetenshöjande insatser där färdigheterna behöver garanteras. En annan positiv effekt är att det blir tydligt var man behöver rikta insatserna i lärandet när lärandemålen blir så pass nedbrutna och strukturerade.”
”Personligen så tycker jag att mikromeriter är fantastiska utifrån att de kan säkerställa färdigheter på ett helt nytt sätt. De kvalitetssäkrar och bidrar samtidigt till att kraven på kompetens kan höjas på de efterfrågade färdigheter, på ett positivt och motiverande sätt, vilket jag tror vi behöver titta mer på när det kommer till våra utbildningssystem nationellt” säger Ann-Sofi. ”Mikromeriter har potentialen att skapa ett nytänkande kring hur vi ser på utbildning och kompetensutveckling. Vi kommer sannolikt att se en mer individualiserad och flexibel inlärningsmiljö där individer kan skräddarsy sin kunskapsväg och anpassa sig till arbetsmarknadens behov på ett mera effektivt sätt. Mikromeriter kan också bidra till att minska luckorna mellan branschefterfrågan och utbildningsystemet och samtidigt skapa mer anpassade och tillgängliga alternativ för lärande. Jag tror och hoppas att framtiden med mikromeriter kommer att forma ett mer dynamiskt, inkluderande och anpassningsbart utbildningssystem för alla, där alla blir vinnare.”

Ann-Sofi har påbörjat ett samarbete med två andra processledare från Kompetenspasset. Tillsammans har de valt att utforska mikromeriter för svenska språket genom nya projektidéer på en nationell nivå inom flera olika instegsbranscher, för att se om de kan hitta gemensamma nämnare på de språkliga kompetensluckor som efterfrågas från olika branscher och som kanske inte alltid synliggörs och fokuseras på i de utbildningarna som idag tillhandahålls.

”Kompetenspasset har varit ett utforskande projekt där vi fått arbeta på bred front med ett öppet sinne,” berättar Linnéa Svenman Wiker från RISE som arbetar som en av flera projektledare för Kompetenspasset. ”Vi har haft en tät kontakt inom projektledningen men också med de piloter som modigt testat sig fram på nya vägar. Samtidigt har vi kunnat luta oss mot redan befintliga strukturer för att utveckla lärandemål där vi bygger dessa utifrån likande strukturer som man nyttjat för kvalitetssäkring i SEQF. Vi har också dragit stora lärdomar från arbetet med validering och kompetenssäkring som pågått sedan länge hos flera av deltagarna i projektet. I piloternas arbete med mikromeriter har vi kommit fram till ett antal slutsatser; en av dessa är att för att mikromeriter ska tillföra värde och hålla kvalitet behöver de bygga på av branschen bedömas utgöra en användbar kompetens. De behöver också definieras så att de utgör små moment. För att ta fram mikromeriter har vi arbetat fram lärandemål som tillsammans formar en mikromerit. Lärandemål utgår ifrån antingen kunskap, färdighet eller ansvar och självständighet. Med dessa formuleringar säkerställs att individen kan bedömas ha kompetens för att få mikromeriten.”

Utifrån de 10 principer som tagits fram som stöd för utvecklingen av mikromeriter från EU har projektet utvecklat en teknisk plattform för att skapa, utfärda och ta emot mikromeriter. Plattformen är byggd på samma tekniska standard som EU’s Europass; ELM – European Learning Model. Under våren kommer de piloter som tagit fram mikromeriter i projektet kunna utfärda dessa genom plattformen till de individer som uppnått de uppsatta lärandemålen.

I vallan som stryks på längdskidorna för att få bättre glid, i textilimpregneringen som ska motstå vatten och smuts, i cykeloljan som ska ge låg friktion, i muffinsformar, i elektronikprodukter och i stekpannan där du lagar din mat. PFAS, eller evighetskemikalier som de också kallas, kan finnas i många olika varor och produkter.  

2023 la Sverige tillsammans med fyra andra länder i Europa fram förslaget om att förbjuda hela gruppen av PFAS inom EU. Bakgrunden är att studier visat att PFAS inte kan brytas ner och kan kopplas till negativa hälsoeffekter. Frågan om evighetskemikalierna diskuteras även utanför Europa, bland annat i USA. 

– Det händer mycket på regleringsfronten just nu. Det bredare EU-lagförslaget där man ämnar reglera PFAS brett och som grupp, handlar om att få bort dessa ämnen i så många användningar som möjligt. Som en effekt av den här utvecklingen blir allt fler företag intresserade av att ta reda på om det finns PFAS i deras produkter, varför och om det verkligen behövs, säger Lisa Skedung, forskare på RISE och projektledare för POPFREE, en serie innovationsprojekt som främjar PFAS-fria alternativ. 

Två nya analysmetoder 

PFAS är en stor kemikaliegrupp som omfattar över 10 000 industriellt producerade ämnen. Det är inte ovanligt att evighetskemikalierna tillsätts någonstans längs en lång värdekedja, utan att företagen som sätter produkten på den europeiska marknaden vet om det.  

Just därför är det viktigt att testa förekomsten av PFAS i sina produkter. Med traditionell PFAS-analys går det att identifiera ett antal specifika ämnen, men den fångar långt ifrån alla och inte heller det som kallas polymera PFAS.  

– Vi insåg att det behövs nya analysmetoder för att screena PFAS brett, och för att fånga upp polymera PFAS som ofta används för att ge en funktion i produkter. De vanliga analysmetoderna är superbra för att hitta de PFAS-ämnen som är reglerade i dag, men de fångar inte polymererna, förtydligar Lisa Skedung. 

Nya metoder fångar svårupptäckta PFAS-ämnen 

En rad olika metoder testades, och till slut hade POPFREE-teamet kommit fram till två stycken. Dessa nya metoder ska hjälpa företag att hitta de PFAS-ämnen som tidigare varit svårupptäckta. Med hjälp av den första analysmetoden får man fram halten totalt fluor, som kan jämföras med den gräns som förekommer i EU-lagförslaget. 

– Med den andra metoden kan vi verifiera att det faktiskt är PFAS i provet. Ibland visar den första analysen på hög koncentration av totalt fluor, men sedan visar verifieringsmetoden att det handlar om oorganiskt fluor som inte är PFAS, säger Lisa Skedung. 

”Rimmar dåligt med hållbarhet” 

Resultaten förklaras i en rapport. Det är viktigt att det går att förstå vad RISE har gjort och vad analyserna visar, så att företaget som beställt uppdraget kan använda underlaget internt och i kommunikationen med leverantörer. Visar analyserna att en viss produkt innehåller PFAS-ämnen kan RISE guida företaget vidare, exempelvis till projekt där PFAS-fria alternativ testas. RISE kan också vägleda innan analystillfället, kring vilka komponenter i en produkt som bör testas.  

– Många företag vill förekomma den hårdare lagstiftningen. Det handlar om att det rimmar dåligt med en hållbarhetsprofil att sälja produkter som innehåller PFAS. Företag som väntar med att leta alternativ tills regleringen träder i kraft kan få problem, då det kan ta tid att byta ut PFAS-ämnena i produkter, konstaterar Lisa Skedung.

Valet till Europaparlamentet den 9 juni närmar sig. Ett nytt europeiskt ledarskap kan få stor inverkan på RISE förmåga att verka för hållbar tillväxt i Sverige genom att stärka näringslivets konkurrenskraft och förnyelse samt bidra till en innovativ utveckling av samhället. RISE påverkas i mycket hög utsträckning av beslutsfattandet i Bryssel. 

– Det handlar om alltifrån vilken storpolitisk riktning EU tar i sin industripolitik, hur de europeiska sektorsprogrammen utformas, vilka investeringar EU och dess medlemsländer prioriterar samt vilka nya lagstifningar vi kommer se inom områden som datahantering, resurseffektivitet eller bioekonomi, säger Adam Andersson som verkar för RISE i Bryssel.  

Starkare länk mellan EU:s forsknings- och industripolitik

Nuvarande kommission, Von der Leyens första mandatperiod (2019 – 2024), har präglats av krishantering, ett snabbt lagstiftningsarbete och uppbyggnad av europeisk försörjningsberedskap (strategisk autonomi). Avgörande för kommande europeiska ledarskap blir hur EU väljer att kombinera målsättningar för den strategiska autonomin med frågor hur man stärker den öppna marknaden och främjar EU:s långsiktiga konkurrenskraft. RISE inlägg i denna debatt är ett starkare fokus på innovationsprocesser som främjar teknikutveckling på den europeiska arenan. 

Vi ser gärna att EU:s industripolitik får en starkare länk med EU:s forskningspolitik, och vice versa, vilket genomsyrar våra inspel till europeiska beslutsfattare. Konkret framför vi behovet av att industriella aktörers innovationsprocesser, tillika konkurrenskraft, ska prioriteras i utformandet av kommande ramprogram för forskning och innovation (se RISE FP10 position) samt att den europeiska nivån ska etablera en strategi för europeiska test- och demonstrationsmiljöer som svarar mot industrins behov och främjar Europas gröna och digitala omställning (se RISE position för teknikinfrastrukturer).  

– Vi ser allt fler exempel på aktörer som påkallar att forskning- och innovationsaspekter i högre grad ska länkas till policyutvecklingen för EU:s inre marknad, konkurrenskraft och industripolitik. Bland annat genom Enrico Lettas rapport ”Much more than a Market” om framtidens inre marknad, och förhoppningsvis även i kommande högnivårapport om EU:s konkurrenskraft av Mario Draghi som vi genom vårt europeiska nätverk EARTO har gett inspel till. När det nya europeiska ledarskapet är på plats blir det viktigt att fortsätta dialogen och säkerställa att policy och program förenar målsättningar i EU:s forsknings- och industripolitik, och utformas med tillväxt som teknikutveckling som ledord, säger Adam Andersson.  

Jennifer Åhlberg, omvärldsanalytiker på RISE, menar att teknologisk utveckling är avgörande för att förbli konkurrenskraftig på den globala arenan, den är väsentlig ur ett säkerhetsperspektiv och spelar en nyckelroll i att lösa globala miljöutmaningar: 

– Det pågår en teknologisk kapplöpning i världen på flera fronter och EU:s agenda för teknik- och innovation har en stor inverkan på EU ländernas möjligheter att avancera och därmed RISE förmåga att leverera på sitt uppdrag. Von der Leyens kommission har skruvat upp tempot, vilket ställer högre krav på implementerande aktörer som RISE och EU:s medlemsländer gällande samordnade investeringar för teknikutveckling. 

Spetskompetenser viktiga för implementeringen av EU:s politik 

Politiska målsättningar och initiativ som EU:s gröna giv, ramverket för EU:s digitala decennium (eng. Digital Decade) och industriakter har stor inverkan på det europeiska investeringslandskapet. Dessa initiativ är beroende av både privata och offentliga aktörers medverkan. För att driva den gröna och digitala omställningen framåt är det avgörande att en bred skara aktörer har ambition att delta och investera. I denna kontext är RISE:s spetskompetenser inom våra olika divisioner – bioekonomi & hälsa, digitala system, material & produktion, samhällsbyggnad och säkerhet & transport – väl efterfrågade. Inom exempelvis digitaliseringsområdet har RISE etablerat en stark närvaro i nyckelområden som artificiell intelligens (AI), datorsystem, cybersäkerhet, halvledare, juridik, styrning och standarder.

Adam Edström, som leder fokusområdet "RISE i det digitala Europa", betonar att digitalisering är väsentligt för att främja tillväxt, stärka konkurrenskraften och möjliggöra övergången till ett hållbart samhälle. 

– För att uppnå EU:s digitala målsättningar i Digital Decade är det essentiellt att investeringarna i AI, högpresterande datorer, cybersäkerhet och den europeiska halvledarindustrin inte bara fortsätter, utan även förstärks.

– Utöver att den europeiska nivån skapar program och projektutlysningar för att accelerera den digitala omställningen tar även europeiska kommittéer för standardisering, CEN och CENELEC, fram standarder för AI i ett rasande tempo. Dessa ska kompletteras med standarder för traditionella ingenjörsområden som dataformat och cybersäkerhet. Men också för värnandet av mänskliga rättigheter. Vi som arbetar aktivt med att ta fram standarderna för AI ser att detta skapar nya förutsättningar för ansvarsfull digitalisering och för vilka produkter och tjänster som kommer anses framgångsrika de närmaste åren, utvecklar Susanne Stenberg, senior forskare och rättslig expert.

Projekt avgörande för reglering av digitalisering

Det finns också en trend att EU-finansierade projekt får en betydande roll i hur digitalisering regleras. Hälsoområdet är ett exempel på hur två forskningsprojekt skrivs in i rättsakten för hälsodata (European Health Data Space) och blir standarder för data och dess interoperabilitet. Att föreslå en förvaltningsmodell för dataområden, regulatoriska sandlådor har exempelvis blivit en av uppgifterna man ska leverera på om man vinner en utlysning. Här är RISE forskningsområde AI Policy, som forskarna Håkan Burdén och Susanne Stenberg driver tillsammans med RISE Center för tillämpad AI, en kunskapsbärare.

Slutligen är det en rad områden som påverkar RISE förmåga att verka för hållbar tillväxt och industrins konkurrenskraft. Genom att kombinera starka europeiska program med svenskt stöd har RISE möjlighet att fortsätta vara en ledande aktör i den gröna och digitala omställningen. Med en tydlig vision och engagerade partners kan vi bidra till att forma framtidens teknologiska landskap på ett sätt som både gynnar Sverige och Europa som helhet. Det är inte bara ett nytt europeiskt ledarskap som är avgörande, EU är ett komplext flernivåsystem och vi påverkas också av medlemsländers förmågor att sluta upp kring gemensamma europeiska investeringar och målsättningar. 

Därför har vi på RISE många perspektiv på EU-valet.

Om mikrobiell påväxt – lagstiftning och vetenskapliga studier

Oavsett byggskedet i nyproduktion eller i befintliga byggnader så säger lagen genom Miljöbalken och Plan- och bygglagen att påväxt som kan orsaka skada eller olägenhet för människors hälsa ska tas bort. Kemikalielagstiftningen betonar att skador som uppkommer så att kemiska produkter och bekämpningsmedel behöver användas ska undvikas om kunskap och tekniker för detta finns. När bekämpningsmedel väl används är det enbart den avsedda användningen enligt instruktionerna som tillåts. Vetenskapliga studier och myndigheter avråder från användning av kemiska medel för att sanera påväxt på trä. Anledningen är att de verkar ha begränsad effekt och att användningen innebär en risk för att det ökar mängden föroreningar i luften inomhus. Dessutom finns en risk att metoderna eventuellt bara dödar den mikrobiella påväxten, utan att den tas bort, och att även död/inaktiv påväxt kan innebära hälsorisker. 

Forskningen om fuktskador och negativ påverkan gällande människors hälsa är komplicerad att utvärdera. Här krävs att bedömning utförs av medicinskt kvalificerade personer och att sambanden mellan fuktskador, påväxt och hälsoparametrar kan påvisas. Utmaningen
ligger i att definiera gränsen mellan skadligt och oskadligt.

Sanering av trä

Mikrobiell påväxt på trä åtgärdas, med hjälp av olika saneringsåtgärder för att rengöra trämaterialet från påväxten, om inte trä­ materialet byts ut helt. I byggskedet om byggnaden utsatts för nederbörd eller om skydd mot fukt och vattenskador varit bristfällig finns risk för skador. Fuktsäkerheten behöver prioriteras i större utsträckning i många fall, redan vid planering av budget och projektering behövs relevanta strategier för att hantera fuktsäkerheten. Av intervjuerna med bland annat saneringsföretag i projektet ”Sanering av mikrobiella skador på trä i byggnader – en sammanställning av nuläget i branschen, lagar, metoder och användningsområden” framgår att slipning av träytor är den vanligast använda saneringsmetoden, följt av isblästring och användning av kemiska medel för att rengöra och bleka virkesytan.

Byggnader som utsätts för fritt vatten eller höga fukthalter under längre tid kan få rötskador och insektsskador. Röt- och insektsskador åtgärdas genom att skadat material byts ut och/eller genom att behandling utförs med godkända bekämpningsmedel.

Skador av fuktpåverkan

Händelser där vatten i mer eller mindre omfattning orsakar skador på trä i byggnader kan uppkomma. Snabbt insatta åtgärder och begränsning av vattenexponeringen ger stora besparingar eftersom uppkomst av typiska fuktskador och start av mikrobiell påväxt kan förhindras. Under byggskedet är det viktigt att organisationen har en beredskap för incidenter och kan agera snabbt. I befintliga byggnader om och när beredskap saknas kan tiden för upptäckt av vattenexponering och innan åtgärder sätts in bli lång och därmed risken stor för att det uppkommer typiska fuktskador. Till skillnad från vattenexponering av rent vatten kräver exponering av avloppsvatten eller annat vatten som innehåller mikroorganismer och föroreningar alltid sanering.

Åtgärda fuktskador – branschpraxis och sanering

När fuktskador uppkommit på trä i byggnader går tankarna typiskt till synlig påväxt av mögelsvampar och en lukt av jordkällare. Det är endast delvis korrekt eftersom påväxt inte alltid är synligt för blotta ögat. Gränsen för vad som anses påverkat av påväxt i träkonstruktionen och därmed skadat är inte enkelt att definiera. Här används en branschpraxis med provtagning och analys samt bedömning av påväxt med påföljande sanering och uppföljning av effekt med ny provtagning.

Sanering av fuktskada

Sanering av fuktskadat trä utförs främst genom slipning av träytorna följt av blästring med kolsyreis och i mindre utsträckning hyvling. Användning av kemiska produkter är också vanligt förekommande och då med rengöringsmedel, bekämpningsmedel och/eller allmänkemikalier. Miljöbalken finns som grund med krav på att verksamhetsutövare ska ha kunskap om den verksamhet som bedrivs. Det finns även krav på att onödig användning av kemiska produkter ska undvikas.

Mekanisk sanering

Med mekaniska metoder menas att påväxten tas bort fysiskt med ett föremål. Metoder för att avlägsna påväxt fysikaliskt och mekaniskt regleras inte av bekämpningsmedelslagarna. Metoderna inkluderar exempel som slipning, hyvling, blästring och skrapning. Valet av mekanisk metod ska vara anpassat till underlaget och skadans typ (se avsnittet om standarder ovan). Utföraren ska ha kunskap om hur mycket av angripet virkes ytskikt som behöver tas bort för att ytan ska bli fri från mikrobiologisk påväxt samtidigt som onödigt mycket material inte ska behöva tas bort. Viktigt är också att beakta arbetsmiljön för de som utför saneringen och/eller befinner sig i närheten av saneringsområdet. För organiskt damm och trädamm finns nivågränsvärden (AFS 2018:1).

Kemiska produkter – rengöringsmedel

Rengöringsmedel följer lagkraven i förordningen och rengörings- och tvättmedel på EU-nivå. Dessa medel ska ha en god rengöringseffekt utan att vara skadliga för människors hälsa eller miljön inom det definierade användningsområdet. Bekämpningsmedel används i två kategorier som är desinfektionsmedel av ytor och träskyddsmedel. Desinfektionsmedel har en bekämpande effekt som är tillfällig (< 3 månader). Eftersom trä är ett poröst material är det svårare att desinficera och effekten är kortvarig, endast några dagar. Träskyddsmedel med längre tidseffekt som används i befintliga byggnader för att skydda eller att bekämpa organismer ska vara godkända för detta. De viktigaste kraven är att medlet ska ha en bevisad nytta, vara effektivt samt inte orsaka oacceptabla skador på människors hälsa eller miljön. Historiskt har det funnits medel som orsakat miljö- och hälsoproblem samt saknat effektivitet enligt den planerade användningen. 

Ett medel som fungerar mot en typ av organism fungerar inte alltid mot en annan typ av organism. För godkänd användning behöver rätt effekt mot målorganism med rätt appliceringsmetodik och dosering anpassas. Kemiska produkter som är avsedda för bekämpning av organismer kan vara effektiva när andra metoder för sanering saknas. En avvägning mellan den totala nyttoeffekten och risk för skador orsakade av kemikalier behöver göras. Nyttoeffekten kan vara positiv sett till hållbarhetsperspektivet med besparingar för miljön och ekonomin. Ett par exempel finns där kemiska bekämpningsmedel har en tydlig nytta. Angrepp av äkta hussvamp och andra rötsvampar sker regelbundet i byggnader med trä och där vattenskador har förekommit över längre tid. Vid sanering krävs att orsaken till vattenskadan identifieras, tas bort och att delar av konstruktionen med svampangrepp rivs ut. Eftersom svampens hyfer kan leta sig 10-tals meter från vattenskadan skulle hela byggnaden behöva rivas för att säkerställa att hela angreppet avlägsnas. För detta görs behandlingar med kemikalier för det kvarvarande virket så att eventuella rester av svampen inte kan fortsätta att växa om en ny vattenskada skulle uppkomma. Även trägrundläggningar, med pålar och rustbäddar, kan på liknande sätt räddas vid angrepp av rötsvamp så att pålning av en ny grundkonstruktion undviks med stora besparingar som följd.

Kemiska produkter – allmänkemikalier

Allmänkemikalier, som också är bekämpningsmedel, används ibland felaktigt för sanering av påväxt på trä. Etanol som används för handdesinfektion och för desinfektion av icke-porösa ytor i byggnader har en bevisad effekt under ett antal timmar. På trä, som är poröst, saknas denna goda effekt eftersom etanolen sugs in i veden och koncentrationen går snabbt ner. Dessutom finns organismer som kan använda etanol som energikälla vilket kan förvärra angreppet. På grund av okunskap är etanol mycket vanligt förekommande som saneringsmedel mot påväxt på trä i byggnader eftersom etanolbaserade produkter är lättillgängliga.

Vidare läsning

Sanering av mikrobiella skador på trä i byggnader
– en sammanställning av nuläget i branschen,
lagar, metoder och användningsområden. 

Det här är en artikel ur vår tidskrift Trävärden, den finns i sin helhet här! (Länk)

I Boverkets byggregler (BBR 18 6:52) anges att väl undersökta och dokumenterade kritiska fukttillstånd ska användas under projekterings- och byggtiden. Om detta inte finns så ska 75 % RF användas som kritiskt fukttillstånd för mögelpåväxt. Fuktnivåer i byggdelar varierar inom olika delar av en byggnad, eftersom olika verksamheter och lokaler är fuktigare än andra. Genom att välja en produkt som har ett högre kritiskt fukttillstånd än den förväntade fuktnivån i byggnadsdelen minskar risken för påväxt. 

Mögelväxt i en byggnad är en följd av fukt antingen som luftfuktighet eller tillförsel av fritt vatten genom exempelvis en vattenskada eller kondens. Om relativa luftfuktigheten RF i en byggnadsdel överstiger 75 % vid rumstemperatur finns det risk för att mögel börjar växa på byggnadsmaterialen. Denna nivå är en generell lägsta nivå men det kommer inte att mögla på alla produkter vid denna nivå. Gränsvärdet för när mögel kan växa på ett material varierar nämligen mellan olika produkter. Det finns produkter som kan utsättas för höga fuktnivåer utan att det växer mögel på dem, medan det på andra växer vid lägre nivåer. Den här egenskapen beskrivs genom materialets kritiska fukttillstånd med avseende på mögelpåväxt. Skillnaden mellan olika produkters kritiska fukttillstånd med avseende på mögelpåväxt är att de innehåller olika mängd organiska näringsämnen för mögelsvamparna att växa av.

Det finns inga standardiserade värden för kritiskt fukttillstånd för grupper av byggnadsmaterial. Det kritiska fukttillståndet kan påverkas av olika faktorer, inklusive eventuella tillsatsämnen i materialet och skikt på materialytan. Forskning visar att olika produkter inom samma materialgrupp, tex gipsskivor, träfiberskivor eller träfiberisolering, kan ha väsentligt olika egenskaper och gränsvärden för påväxt av mögel. Därför är det omöjligt att uppskatta eller gissa det kritiska fukttillståndet för en produktgrupp utan den behöver bestämmas för varje enskild produkt inom gruppen.

Ett materials kritiska fukttillstånd bestäms genom att testa produkten i laboratorium på ett standardiserat sätt. Enligt testmetoden provas produkterna vid fyra olika fuktnivåer vid +22 °C Det kritiska fukttillståndet påverkas av temperaturen och om det är kallare behövs det mer fukt för att mögel ska kunna växa. I metoden finns en ekvation för att beräkna det kritiska fukttillståndet vid andra temperaturer än den i testet använda konstanta temperaturen +22 °C. Det är viktigt att påpeka att det kritiska fukttillståndet för en produkt inte är ett mått på hur bra eller dålig den är. I stället är det ett hjälpmedel för att fatta välgrundade beslut av materialval för byggnadsdelar där fuktnivån är känd. För att minska risken för mögelrelaterade skador i byggnader skulle fler aktörer i branschen behöva inse vikten av att använda kritiskt fukttillstånd vid projektering av byggnader. För att underlätta det arbetet behöver fler materialtillverkare välja att prova och redovisa det kritiska fukttillståndet på sina produkter.

Vidare läsning
Kritiskt fukttillstånd för mögel på byggnadsmaterial 

Det här är en artikel ur vår tidskrift Trävärden, den finns i sin helhet här! (Länk)