En stor del av de skidhjälmar som säljs i Sverige nyttjas av skidanläggningar runt om i landet och hyrs ut som en del av en komplett skidutrustning till skidanläggningarnas gäster. När hjälmarna anses uttjänta går de till förbränning. Speciellt uthyrningsbaserad verksamhet har dock goda förutsättningar att dra nytta av cirkulära möjligheter då de har jämna, definierade och lättåtkomliga produktflöden. Detta projekt utredde möjligheterna för mer cirkulära flöden av skidhjälmar genom att ta ett helhetsgrepp på affärsmodeller, produktdesign, digitala tillståndskontroller, materialcirkulering och uthyrningsprocesser.

Första delen av projektet fokuserade på att utreda möjligheter att stötta cirkulära flöden genom att avgöra skicket på använda hjälmar genom digital tillståndsbedömning eller genom att materialåtervinna hjälmar. Andra delen av projektet undersökte dagens hjälmuthyrning på Skistars anläggningar och utforskade möjligheter för att öka hjälmarnas livslängd och nyttjandegrad samt bidra till ökade cirkulära flöden. Ett test för att avgöra vilka effekter en skidhjälm designad för att underlätta underhåll och reparation kan ha genomfördes tillsammans med hjälmleverantören Disentis. Därtill utforskade projektet även hur en koncepthjälm kan utformas för att ytterligare öka livslängden och bidra till cirkulära flöden genom förändrade affärsmodeller och uthyrningsprocesser. 

Projektet bidrog med kunskapen om de ekonomiska och miljömässiga nyttorna med olika cirkulära möjligheter, samt med exempel på hur hjälmar kan designas för förlängd livslängd, cirkulära flöden och cirkulära affärsmodeller. 

Sjukvårdssektorn är en stor konsument av engångsprodukter i plast, en högkvalitativ ström som idag endast går till energiåtervinning. WHO, världshälsoorganisationen, uppskattar att ca 85% av den totala avfallsströmmen från sjukvården är ’non-hazardous’ och därmed potentiellt lämplig för återvinning. 

Projektet syftade till att identifiera affärsmodeller och produktdesigner med potential att främja separat insamling och återvinning av plast och textil från sjukvårdssektorn.

Praktisk insamling och återvinningsförsök av polypropen (PP) genomfördes. Insamlingsförsöket skedde på ett antal utvalda avdelningar på Lunds Universitetssjukus i Region Skåne. Genom att utföra större insamlingsförsök kunde projektet att utvärdera verkliga volymer av riskfri plast och utföra kvalitetsutvärdering av den insamlade och återvunna plasten, samt samla in information om faktiska kostnader för den separata hanteringen av plast som går till återvinning.

Förutom insamlingsförsöket gjordes återvinningsförsök av den insamlade plasten med tillhörande förtvätt. Den återvunna plasten utvärderades till vilka produkter den kan användas till och ett kärl för skärande föremål tillverkades. Utvärderingen av plastkvaliteten från återvinningsförsöket låg till grund för designförslag för förbättad återvinning. Detta skedde i nära samarbete med medtechbolag och regionen.

Några viktiga resultat från projektet var att sjukvården är mycket bra på källsortering (>98% rätt) men att det är ont om plats på sjukhusen för källsortering. Det saknas en aktör för eftersortering för denna typ av produkter. Återvinnarna är skeptiska till plast från sjukhus eftersom man är rädd för smitta och felsortering av stickande/skärande föremål. Plastvolymerna från sjukvården är relativt små för att ensamt kunna bidra till exempelvis kemisk återvinning, det behöver samlas in med andra flöden för att bli tillräckligt stora. Plast från sjukvården är intressant eftersom den är reglerad och därför inte innehåller några farliga additiv. Kvaliteten på plasten från insamlingen visade på bra egenskaper, eftersom endast polypropylen samlades in fick den återvunna plasten jämförbar kvalitet som jungfrulig homo-polypropylen av lägre kvalitet. Textilen som samlades in återvanns i labbskala och det behövs mer processoptimering för att få en bra textilkvalitet av det återvunna materialet.

Fordonssektorn är en av de största användarna av plast. I Europa använder fordonsindustrin cirka sex miljoner ton plast per år, vilket motsvarar omkring 10 % av den totala plastanvändningen i Europa. Plast står för cirka 10–18 % av vikten hos moderna personbilar (180–220 kg) och upp till hälften av komponentvolymen. Plast används i en mängd olika tillämpningar, från interiördetaljer till strukturella och funktionella komponenter. Som en följd av detta når betydande mängder fordonsplast slutet av sin livscykel varje år. Trots hög återvinningsgrad för uttjänta fordon (ELV) domineras återvinningen av metaller. Plast hamnar till stor del i den lätta fraktionen efter fragmentering av fordon och går ofta till energiåtervinning snarare än materialåtervinning.

Den nya ELV-förordningen (End-of-Life Vehicles), som godkändes av Europaparlamentet i juni 2026, ställer höga krav på ökad användning av återvunnen plast i nya bilar och anger att andelen ska uppgå till 25 % inom tio år, varav minst 20 % ska komma från uttjänta fordon. Dessutom är återvinningsmålet för plasten i ELV bilar 30 %. Detta skapar ett starkt behov av cirkulära lösningar inom hela fordonsvärdekedjan. Den nya ELV-förordningen omfattar även lastbilar, bussar och motorcyklar. Projektet CIRCUS bidrar till Svenska fordonsindustris mål att kunna uppfylla ELV-förordningens nya krav.

CIRCUS II finansieras av Vinnova inom FFI-programmet Cirkularitet och pågår från juni 2026 till juni 2029. Projektet samlar 11 partners från hela fordonsvärdekedjan samt RISE, som är projektkoordinator och forskningsutförare.

Projektet omfattar demontering, rensning och sortering av plastkomponenter från bilar enligt modeller utvecklade i projektet CIRCUS I, tvättning och förbehandling av plasten, uppgradering av plasten, produktion av fordonskomponenter med återvunnen ELV-plast, validering, utveckling av cirkulära designprinciper för komponenter samt systemanalyser av affärsmodeller, logistik, kostnader och miljöpåverkan. 

Byggindustrin är den näst största användaren av plast, ca 40% av all plast som produceras. I Sverige motsvarar det ca 260 000 ton per år.  Även om plasten enligt lag (sedan 2020) ska sorteras separat på byggplatsen så materialåtervinns bara ca 1,5%, huvuddelen av plasten går till förbränning. 

Det finns därför ett stort behov av att öka materialåtervinningen av plasten i byggsektorn och stor potential för bättre utnyttjande av resurser. Att återvinna installationsspill är ett bra sätt att få tillgång till den bästa återvunna råvaran av rätt kvalité som kan användas till nya hållbara byggprodukter. Kvalitetscertifieringar och produktstandarder sätter dock ofta stopp för att använda återvunnen plast. Det behöver bevisas att återvunnen plastråvara uppfyller kvalitetskraven liksom produkterna för att branschen ska våga tillåta återvunnet i fler produkter som är certifierade. 

Projektets syfte och mål: 

• Projektet ska utveckla certifierade rör och bitumentak.

• Nya förslag till upphandlingskriterier som gynnar byggprodukter med en andel återvunnen plast. ​

• Godkända byggprodukter från projektet implementeras i byggprojekt. 

• Tillverkarna har tagit fram minst en certifierad produkt med återvunnen råvara i sitt sortiment.

• Resultat från projektet och förslag till certifieringsregler presenterats för standardiseringsorgan. 

I projektet kommer vi att tillsammans med tillverkarna av rör och takmembran, materialåtervinnare samt leverantörer av återvunnen plastråvara att hitta materialströmmar av lämplig kvalitet för långtidsapplikationer. Tillverkarna utvecklar produkter innehållande återvunnen råvara och vi testar dem så att de uppfyller gällande kvalitetskrav och tekniskt livslängd. 

Inom byggindustrin används stora volymer plast i tätande membran i såväl byggnader som inom infrastrukturprojekt t ex väg-, järnväg och tunnelbyggnad. Åldersbeständig byggfolie syftar till att förhindra att fukt vandrar genom byggkonstruktioner i trä som är ett vanligt byggmaterial i Sverige och Norden. Tunnelmembran ska leda vatten från berget ut ur tunnlar för bil och järnvägstrafik. I båda dessa applikationer används stora plastvolymer och genom att byta ut en andel av plastråvaran mot mer återvunnen plast skulle koldioxidavtrycken kunna minskas kraftigt. Eftersom plastfilmerna och folierna sitter inbyggda i konstruktioner och är svåra att byta ut är kraven på beständighet mycket höga och produkterna ska hålla i 50 år eller mer. 

Osäkerhet kring hur länge återvunnen plast håller liksom egenskapsvariationer hos råvaran har gjort att man inte har vågat använda återvunnen plast i produkter avsedda för långtidsapplikationer. Utveckling och utbyggnad av återvinningsanläggningar har ökat de senaste åren och det finns återvunnen plast av hög kvalitet att få tag på. I tidigare genomförda forskningsprojekt har vi undersökt beständighet hos produkter med återvunnen plast med hjälp av accelererad åldring med lyckat resultat. 

I projektet Re-Membrane ska projektdeltagarna utveckla och tillverka åldersbeständig film för byggnader respektive tunnelmembran med innehåll av återvunnen plastråvara. RISE kommer sedan att utföra accelererad åldring och testa produkterna för långtidsapplikationer. Syftet är att visa om återvunnen plast fungerar även för produkter som ska användas under lång tid. En förenklad Livscykelanalys kommer att göras på produkterna för att bedöma miljönyttan med att byta ny råvara mot återvunnen. En kartläggning av användning, uppkomst av spill och återvinning av geomembran kommer också att genomföras inom projektet. Avslutningsvis kommer vi att planera för ett fortsättningsprojekt där fler intressenter bjuds in och produkterna kan testas i olika byggprojekt. 

Mikroplast släpps direkt ut i miljön som små plastpartiklar. Det rör sig om avsiktliga partiklar som syntetiska textilier, stadsdamm, däck, vägmarkeringar, marina beläggningar, produkter för personlig vård och konstruerade plastpellets. De kan också vara resultatet av nedbrytningen av stort plastavfall, som plastpåsar och flaskor, till mindre plastfragment när de exponeras för vår miljö.

Vi erbjuder:

• utveckling av rätt arbetsflöde för varje prov, vilket leder till bättre partikelextraktion för att koppla dem till troliga källor.
• en uppsättning analyser som inkluderar tekniker som svepelektronmikroskopi (SEM) och energidispersiv röntgenanalys (EDX/EDS), optisk mikroskopi kopplad till FTIR/IR-laseravbildning.
• traditionella polymerkarakteriseringstekniker (t.ex. termisk analys och dragprov) för att jämföra polymerstrukturer före och efter fragmentering.
• gravimetrisk och/eller mikroskopisk analys av fibermikroplaster från textilmaterial inklusive tvätt

Syftet med detta forskningsprojekt är att förstå hur plastskräpet bryts ner till mikoplast på stränderna, var i miljön plastpartiklarna hamnar och hur skräpet påverkar djur som lever i strandzonen och grunda havsvikar. För att kunna svara på detta undersöks hur olika plastskräp som placerats ut på stränder bryts ner i fält över tid, men också förekomst av plast och mikroplast på nedskräpade stränder på svenska västkusten. I kontrollerade laboratorieexperiment simuleras hur olika vågkrafter, strömförhållanden och bottenmiljöer påverkar hur plastskräp bryts ner och sönderfaller, samt plastpartiklarnas transport ut från stränderna. Dessutom undersöks hur plastpartiklarna påverkas av inre processer då de passerar genom mag- och tarmkanalen hos olika ryggradslösa djur som lever i strandzonen. För att undersöka miljörisken med strandskräp mäts också urlakning av skadliga tillsatsämnen i plasterna, s.k. additiv, samt hur dessa ansamlas i djuren.

Resultaten från projektet kommer att bidra till att bedöma strandskräpets betydelse som källa för mikroplast och vilken risk de utgör. Resultaten kan också användas för att förutsäga var i miljön mikroplasterna hamnar. Detta är kunskap som är viktig för att kunna fatta välgrundade beslut inom kustförvaltning, t.ex. angående strandstädningsinsatser.