Beskatta det vi tar – inte det vi gör

En reparatör i Umeå ska byta en trasig komponent i en tvättmaskin. Arbetet tar en timme och kostar kunden 800 kronor – varav nästan hälften går till skatter och avgifter på arbetskraften. En ny tvättmaskin, tillverkad av jungfruliga råvaror i en fabrik i Asien och skeppad över halva jordklotet, kostar 3 500 kronor

Kunden räknar. Reparationen plus osäkerheten om något annat går sönder, eller en ny maskin med garanti? Ofta vinner den nya maskinen.

Det är inte kundens fel. Det är inte reparatörens fel. Det är ett skattesystem som säger: människor är dyra, natur är billig.

Vad händer om vi vänder på det?

Ett tankeexperiment

Det här är inte en färdig politisk reform. Det är ett tankeexperiment – ett sätt att ställa frågan: tänk om vi hade designat systemet annorlunda?

I Sverige kostar det ungefär 50 000 kronor i månaden att anställa någon som får 30 000 i lön. Skillnaden är arbetsgivaravgifter – pengar som finansierar pensioner, sjukförsäkring och a-kassa.

Samtidigt kostar det nästan ingenting att bryta berg, hugga skog eller pumpa upp grundvatten. Visst finns miljöskatter, men de är marginella i jämförelse.

Tänk om vi gradvis flyttade skatten från det ena till det andra:

• Arbetsgivaravgifterna sänks – det blir billigare att anställa människor, reparera saker, ge service och omsorg
• Resurser beskattas vid uttag – mineraler, virke, fossila bränslen, vatten och mark får en prislapp som bättre speglar vad det kostar att ta dem från naturen
• Produkter beskattas efter miljöpåverkan – det som kräver mycket resurser att tillverka kostar mer. Begagnat, reparerat och resurssnålt blir relativt billigare

Plötsligt blir den där tvättmaskinreparationen lönsam. Inte för att vi subventionerat den eller förbjudit något, utan för att priserna äntligen berättar sanningen

Tre invändningar

"Konsumtionsskatter slår hårdast mot låginkomsttagare."

Sant, om pengarna bara försvinner in i statskassan. Men tänk om skatteintäkterna betalas tillbaka – lika mycket till varje vuxen medborgare?

Då händer något intressant: den som lever resurssnålt får tillbaka mer än de betalar in. Den som konsumerar mycket betalar netto. Systemet blir progressivt trots att skatten i sig är platt.

Kanada gör redan så med sin koldioxidskatt. En fyrapersonersfamilj i Ontario får tillbaka motsvarande 7 000 kronor per år. De flesta hushåll – särskilt de med lägre inkomster – går plus.

"Företagen flyttar utomlands."

Om Sverige gör detta ensamt, kanske. Men om importerade varor måste betala samma resursavgift vid gränsen som inhemska, försvinner fördelen med att flytta produktionen.

EU har redan infört ett sådant system för koldioxidintensiva material som stål och cement. Samma princip kan utvidgas.

"Välfärden kraschar om arbetsgivaravgifterna försvinner."

Inte om förändringen sker gradvis och de nya intäkterna ersätter de gamla. Säg att arbetsgivaravgiften sänks med en procentenhet per år under 25 år, medan resursskatterna höjs i motsvarande takt. Då hinner företag, hushåll och myndigheter anpassa sig.

Varför tänka på detta nu?

• Automatisering och AI gör att värde skapas med allt mindre mänskligt arbete. Om skattesystemet bygger på lönesumman krymper skattebasen. Vi behöver en bredare bas.
• Klimat- och resurskrisen kräver att vi slutar behandla naturresurser som gratis insatsvaror. Nuvarande system gör det billigt att ta och dyrt att arbeta. Det är bakvänt.

Och kanske viktigast: vi behöver fler alternativ. Inte för att detta är det enda rätta svaret, utan för att vi fastnat i en debatt där de flesta förslagen handlar om att justera i marginalen. Ibland behöver man ett tankeexperiment för att se att fundamenten går att flytta

Från tankeexperiment till prototyp

Tankeexperiment är värdefulla i sig – de vidgar det möjligas gränser. Men de blir intressantare när någon försöker omsätta dem i praktik.

Kanske börjar det med en kommun som testar lokala resursavgifter på grustäkter och använder intäkterna till sänkta kostnader för lokala företag. Kanske börjar det med en region som räknar på vad som skulle hända med jobb och ekonomi om skattebasen gradvis flyttades.

Kanske börjar det med ett samtal

Hör av dig

Jag söker kommuner, regioner och människor som vill diskutera de här frågorna – och framför allt som vill testa. Modellera. Räkna. Se om siffrorna håller

Inte för att jag har alla svar. Utan för att de bara kan hittas tillsammans