Vad är dataområden?

Dataområden (eller dataspaces på engelska) kan ses som en trygg och säker marknadsplats för högkvalitativa, interoperabla data - allt från öppna data till mycket känsliga data och såväl statiska som realtidsdata. Det är en plats för den som har data att dela och den som behöver data för någon typ av användning. Data är sökbart i ett dataområde på samma sätt som i en portal för öppna data, men det finns extra funktioner runt exempelvis rigida säkerhetsmekanismer, kontrakt/avtal mellan den som har data och den som vill åt data, samt styrningsmekanismer som inte finns i en portal för öppna data.

Det finns som bekant ingen brist på data i kommunerna; däremot finns det brist på tillgängliga data som dessutom återanvändas och skapar nytta på nya ställen!

EU ser för sig att dataområden blir nyckelkomponenter i en inre marknad för data där data kan flöda fritt mellan länder och mellan domäner – dessutom i enlighet med europeiska värderingar som öppenhet, användaren i centrum och demokrati.

På vilket sätt är dataområden relevanta för kommunerna?

Dataområden är relevanta för kommuner på flera sätt. Dels måste kommuner (och övrig offentlig sektor) dela många av sina data genom dataområden, men man kan som kommun även hämta egna eller andras data från ett dataområde. Det första dataområdet som kommer påverka kommunerna är det europeiska hälsodataområdet (European health data space) som är en EU-förordning som ska börja tillämpas av alla EU-länder mars 2027.

Dessutom finns det flera funktioner i dataområden som är relevanta för svenska kommuner. Även ”mogna” kommuner brottas med följande utmaningar:

Det finns inga bra autentiseringsmekanismer för specifika datamängder vilket gör det svårt att dela icke-öppna data – även inom kommungränserna.
Det finns inga kontrakt eller avtal som säkerställer kvalitet av data och av dataleverans (vilket blir extra viktigt för realtidsdata).
Vissa kommuner jobbar med interoperabilitet i delar av kommunen, men det finns dålig interoperabilitet inom och mellan kommuner.
Det kommunala självstyret gör att det inte finns tillräckliga nationella styrningsmekanismer för en gemensam infrastruktur för data(delning). Samma fragmentering gäller inom en kommuns förvaltningar och bolag.

För europeiska dataområden ska det finnas mekanismer för alla dessa utmaningar. De är fortfarande under utveckling, men nödvändiga komponenter för teknik och governance utvecklas just nu i många stora EU-satsningar. Och dessa komponenter kommer erbjudas till alla kommuner och övriga samhället!

Ett sätt att betrakta dataområden – eller kanske snarare behövliga funktioner som råkar utvecklas inom ramen för europeiska dataområden - är att tänka sig ett ”paraply” som täcker en kommuns olika förvaltningar och kommunala bolag med syftet att inte behöva göra för stora förändringar i befintliga system och processer. På det sättet kompletterar ett dataområde befintliga IoT-plattformar och möjliggör samtidigt insamling och delning av alla typer data från andra delar av kommunen.

Observera att detta kommer kräva att kommunen bestämmer sig för en samordnad datadelning från en plats; alltså en annan styrningsmodell för datadelning än den som normalt gäller i svenska kommuner.

Hur kan detta fungera på nationell nivå?

Det är orealistisk och även orimligt att alla kommuner inom få år ska kunna bygga upp tekniska och organisatoriska förmågor att hantera (IoT-)datadelning – antingen genom IoT-plattformar eller dataområden. Med ett dataområde som täcker en region eller hela Sverige kan man byta ut förvaltningarna mot kommuner i bilden ovan. Samma utmaningar kan lösas, men inte bara för en kommun. Det möjliggör dessutom att en kommun kan dela IoT-data över ett nationellt dataspace UTAN en lokal IoT-plattform genom att låta sina leverantörer dela data direkt med ett dataområde. Och kommunen kan kontrollera tillgången till data och även dela data internt över dataområdet.

Ett regionalt eller nationellt dataspace kan således kraftigt reducera de tekniska förmågorna och delvis reducera de organisatoriska förmågorna som behövs för att dela IoT-data. Grundläggande förmågor som att kunna göra informationsklassning behövs dock fortfarande inom kommunen.

Även här blir styrningsmodellen viktig: Vem ska ta ansvaret för ett dataområde som täcker många kommuner? Ska det vara en region? Eller en myndighet? Eller en helt tredje aktör som ser en affärsmöjlighet eller tar ett samhällsansvar? Eller ska vi vänta på att det kommer utländska aktörer som har som affärsmodell att tillhandahålla dataområden?