Biljettprisets betydelse i kollektivtrafiken

"Kollektivtrafiken är priskänslig, men hur mycket?" står att läsa i VBB och Malmöhus Läns Trafik AB, 1987. Att priser har någon betydelse för resandet säger sig självt, men det är inte lika självklart vilken betydelse priset för resande har. Som citatet ovan visar är denna fråga inte någon ny sådan, och offentliga diskussioner om priser för enkelresor och periodkort återkommer regelbundet, inte minst när prishöjningar annonseras. Kollektivtrafikplaneringens strategiska fokus har också legat på att öka utbud, kvalitet, pålitlighet och andra attraktivitetsfaktorer, snarare än att hålla priserna nere. Samtidigt har resandet under många år – åtminstone fram till pandemin – fortsatt att öka, trots att priserna har ökat. Priset har därför kommit att betraktas som en delvis underordnad faktor jämfört med andra aspekter som kan locka resenärer. Det är paradoxen att biljettpriset kan uppfattas som att ha både en obetydlig och avgörande betydelse på samma gång som varit mål för projektet. Resultatet kan sammanfattas i följande sex slutsatser:

Förändringar i biljettpriset har generellt sett liten betydelse för resandet... Som tumregel har biljettprisjusteringar liten betydelse för resandet med kollektivtrafik. Kollektivtrafikresandet är svagt priskänsligt därför att många resor är strukturellt bundna till arbete, skola och vardagslogistik, där alternativ saknas eller redan är valda genom var människor bor och arbetar. Priset är dessutom redan kraftigt subventionerat och utgör ofta en liten del av hushållets totala transportkostnad, särskilt för periodkortsresenärer med låg upplevd marginalkostnad per resa. 

… men kan ha stor betydelse för vissa grupper. Samtidigt är det viktigt att förstå heterogena effekter av biljettprissättningen. En liten effekt på totalen kan fortfarande få stora konsekvenser i marginalen, exempelvis för låginkomsttagare utan tillgång till bil. Som nämnts i tidigare i rapporten finns studier som visar att redan vid dagens prisnivåer för kollektivtrafik så utgör priset en betydande andel av den disponibla inkomsten. Detta innebär att biljettpriset inte bara bör bedömas utifrån dess effekt på det totala resandet utan också utifrån dess betydelse för ekonomisk tillgänglighet.

Priskänsligheten varierar mellan kontexter, grupper och resor. Priskänsligheten varierar systematiskt beroende på kontext, kollektivtrafiksystemets utformning samt mellan resenärsgrupper och typer av resor. Fritidsresor, helgresor och resor utanför rusningstid är generellt mer priskänsliga, liksom längre resor och resor som kan skjutas upp, ersättas eller genomföras på annat sätt. Oregelbundna resenärer och de som köper enkelbiljetter reagerar i regel mer på pris än dagliga pendlare. Priskänsligheten formas även av tillgång till alternativ, bilinnehav och inkomst, men sambanden är inte nödvändigtvis linjära. Höginkomsttagare kan vara mindre känsliga för själva prisnivån men mer benägna att välja bort kollektivtrafik om kvaliteten inte motsvarar deras betalningsvilja. Prisets betydelse ökar därmed i situationer där resan är valbar eller konkurrensutsatt och minskar när resandet är nödvändigt och alternativ saknas. Mot denna bakgrund kan en mer medveten biljettprisdifferentiering övervägas.

Det reala biljettpriset i Sverige står still sedan 2014. Den kraftiga ökning av biljettpriser i kollektivtrafiken som pågick från millennieskiftet fram till 2014 har planat ut. Det genomsnittliga biljettpriset, sett till inflationsjusterade priser, för enkelbiljetter i tätort och periodkort på regionnivå låg 2024 på ungefär samma nivå som 2014. Den främsta förklaringen till detta är att priserna inte har följt med den kraftiga inflation som uppstod i början av 2020-talet, men priserna hade börjat plana ut redan innan dess. 

Prisvärdhet är viktigare än pris för kollektivtrafikaktörerna. Omvärldsbevakningen pekar på att pris i och för sig självt inte är av central strategisk betydelse för att påverka resandet bland de regionala aktörer som har intervjuats. Personerna har en förståelse för att prisnivåer både kan locka och avskräcka resenärer men i likhet med forskningen om priselasticitet ser man inte prisjusteringar som det som är viktigast för att locka nya resenärer. Prisvärdhet för biljetter är en viktigare strategi; det vill säga att man vill erbjuda ett så bra utbud som möjligt för det man betalar och det är kombinationen av pris, utbud och kvalitet som skapar helhetsupplevelsen av kollektivtrafiken för resenärerna.

Experiment med priser och prisvärdhet pågår ständigt. Trots synen på att priser inte är det centrala styrmedlet för ökat resande, kan man notera att det pågår många experiment och kampanjer där man sänker priserna för att öka kollektivtrafikens attraktivitet. De mest noterbara sådana är de subventioner av periodkort som introducerats under 2026 för invånare i Göteborgs stad samt anställda på Västra Götalandsregionen, som innebär en faktisk prissänkning för målgrupperna. Även de tidsdifferentierade biljetterna i Östgötatrafiken och (i mindre omfattning) Värmlandstrafik är försök att styra resandet genom prissignaler, om än på ett mer intrikat sätt än en generell sänkning av biljettpriserna. I rapporten presenteras många fler exempel på hur man även genomför omfattande kampanjer för att göra utbudet mer prisvärt, exempelvis genom erbjudanden som 2-för-1, sommarkort och seniorbiljetter. 

I rapporten ges följande rekommendationer: 

• Utgå från att generella biljettprisförändringar normalt ger begränsade effekter på det totala resandet och prioritera därför åtgärder som stärker tillförlitlighet, restid och utbud när målet är att öka kollektivtrafikens marknadsandel.
• Beakta att även små genomsnittliga priseffekter kan få stora välfärdskonsekvenser för ekonomiskt utsatta hushåll och utforma prissättningen med tydlig hänsyn till ekonomisk tillgänglighet och fördelningspolitiska mål.
• Utforma eventuella riktade subventioner mot de segment där resandet är valbart och mer priskänsligt, exempelvis fritids- och lågtrafikresor eller mot socioekonomiskt svagare grupper.
• Knyt eventuella prisökningar till synliga förbättringar i utbud och kvalitet för att upprätthålla upplevd prisvärdhet och legitimitet över tid.
• Utveckla flexibla betalningslösningar, såsom pristak och efterhandsbetalning, för att minska ekonomisk osäkerhet för resenärer utan att nödvändigtvis sänka den genomsnittliga prisnivån.
• Begränsa komplexiteten i biljettsystemet så att eventuell prisdifferentiering inte sker på bekostnad av systemets begriplighet.
• Utvärdera nya subventioner, kampanjer och tidsdifferentierade biljetter systematiskt för att säkerställa att de ger önskad effekt i förhållande till mål och kostnad.