Så accelereras elektrifieringen av fritidsbåtar

När vi talar om elektrifiering tänker nog de flesta på bilar. Men längs kusten finns en annan utsläppskälla som sällan nämns i klimatdebatten. Bara i Sverige och Norge finns över en miljon fritidsbåtar. Tillsammans släpper de ut över 400 000 ton koldioxid per år – mer än det svenska inrikesflyget (cirka 350 000 ton CO₂ 2023 enligt Naturvårdsverket).

– Det har man ju märkt när man står nere i en hamn, det luktar diesel och låter väldigt mycket, säger Cecilia Strokirk, projektledare på RISE.

Bara 4 procent av fritidsbåtarna drivs på el

Marknaden för elektriska fritidsbåtar är i en tidig fas. I dag är det bara 4 procent av fritidsbåtsägarna som har en elbåt (Båtlivsundersökningen 2025, Transportstyrelsen). Den snabba utveckling som skett i bilbranschen har nästan helt lyst med sin frånvaro när det kommer till fritidsbåtar. Efterfrågan har ansetts vara för låg.

Det är samtidigt en paradox – intresset för eldrivna båtar är nämligen högt bland båtfolket.

Inom ramen för det EU-finansierade Interreg-projektet go:LEIF, som har undersökt hur elektrifiering av fritidsbåtar kan accelereras i Skagerrakregionen, har det genomförts enkäter och intervjuer med svenska och norska båtägare.

Resultaten visar att viljan är stor. Att minska utsläppen är en viktig faktor – men det handlar också om en önskan om en tystare miljö ute till sjöss.

– Man vill njuta under hela resans gång, inte bara där man stannar. Det finns ett stort intresse av att man ska kunna uppleva naturen på ett bättre sätt med elbåtar, säger Cecilia Strokirk.

Det pekades också på andra fördelar – som enklare och billigare underhåll.

Pris och oro för räckvidd hindrar elektrifieringen

Så varför går då elektrifieringen så långsamt? Det handlar delvis om att elbåtar än så länge är dyra, då marknaden fortfarande är liten. Men det finns många andra utmaningar – många fritidsbåtägare känner oro kring räckvidd och laddinfrastruktur.

Inom passagerar- och transporttrafik till sjöss går utvecklingen mycket snabbare.

– De rutterna är förutsägbara och laddning kan designas vid de fasta kajerna. Det finns ett mycket tydligare schema än när en vanlig båtägare hoppar i sin fritidsbåt och drar iväg. Det är en utmaning, säger Cecilia Strokirk.

Målet för go:LEIF-projektet, som avslutades vid årsskiftet 2025/2026, har varit att skapa bättre förutsättningar för elektrifiering av fritidsbåtar genom att bygga kunskap, testa lösningar och utveckla affärsmodeller för laddinfrastruktur.

– Vi har arbetat med testbäddar i olika hamnar. Det har satts upp laddstolpar, men vi har också tittat på hur laddning kan kombineras med befintlig infrastruktur, till exempel genom bryggel eller kombinerad bil- och båtladdning, säger Cecilia Strokirk.

Så kan omställningen ta nästa steg

Nu är frågan hur omställningen ska kunna ta nästa steg. Det finns många hinder längs vägen – från säsongsvariationer, fritidsbåtar används inte året runt i samma omfattning som personbilar, till effektbehov och elnätsdimensionering ute i skärgården.

Kanske behöver en laddstation på en ö kombineras med solel och ett batteri.

– Man måste också ta hänsyn till miljö och detaljplaner. Där kan utökad bryggel, alltså det uttag man har vid sin båtplats i hemmahamnen, vara en bra väg för att ge möjlighet att ladda sin elbåt, säger Cecilia Strokirk.

Efter go:LEIF har ett strategi- och vägledningsdokument, ”Elektrifiering av fritidsbåtar”, tagits fram som riktar sig till hamnar och kommuner. Där samlas kunskap från projektet som kan ge vägledning för den som vill elektrifiera – oavsett om det handlar om en liten småbåtshamn eller en kommunägd större hamn.

RISE kan också hjälpa till i elektrifieringsprojekt i hamnar.

– Vi kan bidra med den kunskap och kompetens vi har samlat på oss inom go:LEIF. Det handlar om flertalet kunskapsområden och detaljer som vi har fått fram. Vi kan absolut vara med och starta projekt, eller hjälpa till med att undersöka behov, göra förstudier och så vidare, säger Cecilia Strokirk.

Nationell samverkan krävs för att få till omställning

I förlängningen krävs också nationell samverkan för att få till en omställning.

Än så länge är det ett slags moment 22. Så länge det inte finns tillräcklig infrastruktur för elektriska fritidsbåtar är det svårt för båtbranschen att ställa om – ingen vill ju köpa en båt som är svår att använda fullt ut.

Det måste till samarbeten mellan hamnar, kommuner, energibolag och teknikföretag – men även politiska beslut.

– Intresset för elektrifiering är stort bland fritidsbåtsägarna. Men om den ska drivas av det privata näringslivet, utan subventioner från staten när det gäller elbåtar och utan beslut om att allt i en hamn ska elektrifieras, då kommer det att gå väldigt långsamt, säger Cecilia Strokirk.