En rekonstruktion av de veckor då RISE fick ett uppdrag ingen annan kunde ta.
10 maj 2020 – Göteborg.
Josefin Caous laddar sprutan med sjukhusbakterier. Via kontrollpanelen skjuter hon iväg dem som en dimma genom ett långt rör och låter dem tryckas genom flera våningar i ett metalltorn där dimman sorteras utifrån droppstorlek. Fastsatt överst i cylindern sitter ett munskydd som inte testats förr. Tränger bakterierna igenom?
Josefin Caous är forskare och projektledare på RISE. Den apparatur hon använder är egentillverkad. Nu när den är på plats tar hela proceduren – odlingar, utvärdering, dokumentation – en dryg vecka.
På länk från Stockholm tittar Ibrahim Baylan, vid den här tiden näringsminister, på.
– Det tog ett par veckors hårt arbete för mina kolleger att bygga den här avancerade utrustningen. Nu när vi är i gång tar hela proceduren en dryg vecka, berättar Josefin för ministern.
Sex veckor tidigare existerade inget av det hon beskriver.
Har vi något uppdaterat IVA-läge?
Sex veckor tidigare – Stockholm.
– Vi kan väl börja lite kort. 66 avlidna. Har vi något uppdaterat IVA-läge?
– Ja, vi hade 75 stycken på rapporteringen i morse. Det har ökat ett antal under dagen också, så det sista var 78 i regionen.
Mötet äger rum på Karolinska. Region Stockholm har byggt upp ett command center för att samordna materialförsörjningen till vården i hela regionen – inrymt i det som till vardags är konferenslokaler på Nya Karolinska i Solna. Runt 70 personer arbetar här nu – bland dem ett tjugotal från Scania, som bidrar med kompetens inom logistik och inköp. Det är ett samarbete som inte existerade för några veckor sedan.
Det saknas skyddsutrustning. Det är inte ett prognosproblem eller ett budgetproblem. Det saknas, fysiskt, just nu.
En Scania-medarbetare förklarar vad de håller på med: 50 000 visir på väg från en fabrik i Danmark. Tusentals liter handsprit som ska fyllas på flaskor i Scaniafabriken och levereras till sjukhusen. Inköpsceller som jobbar dygnet runt.
– Vi har skapat enormt mycket på några få dagar, och vi har precis bara börjat.
Men det räcker inte. Produkterna som strömmar in – framför allt andningsskydd från Kina – måste kvalitetstestas innan de når vårdpersonalen. En del bär CE-märkning som visar sig vara falsk. Ingen kan på egen hand avgöra vad som håller måttet och vad som inte gör det.
Sara Lindholm-Larsson är operativ chef på Karolinska och en av dem som leder command centers arbete. Hon ringer alla hon känner. Hon vet att RISE har testbäddar – men inte exakt vad de kan hjälpa till med. Det spelar mindre roll just nu. Det viktigaste är att fråga.
Det skickas ett mail till RISE.
Det visade sig att de vänt sig till rätt ställe. RISE är ett av de anmälda organ som EU-kommissionen redan uppmanat att bistå i situationen. I mars 2020 finns det ett enda sådant anmält organ för personlig skyddsutrustning i Sverige.
Sverige hade länge förlitat sig på ett gemensamt europeiskt system för kvalitetssäkring. De stora provningsorganen i Europa – i Tyskland, i Danmark – hade kapacitet och kompetens. Men när pandemin slog till prioriterade de sina egna. Köerna växte. De stängde dörrarna för utländska beställningar.
Ibrahim Baylan bjuder tillsammans med socialministern in myndigheter, företag och branschorganisationer. Intresset att hjälpa till är stort. Men att vilja hjälpa och att ha mandat att kvalitetssäkra är två olika saker.
Det var Baylan som fick statsministerns uppdrag att undersöka vad Sverige självt kunde göra. Han hittade svenska företag som var villiga att ställa om sin produktion – men när det kom till kvalitetssäkringen stod man inför samma mur som alla andra. De europeiska provningsorganen var inte tillgängliga.
– Det fanns inget alternativ till RISE, säger Ibrahim Baylan. Det var inte ett hugskott. Vi fick signalen att RISE hade gjort liknande arbete och skulle kunna återuppta det – om man fick de nödvändiga tillstånden.
Tillstånden var själva kärnan i det som kom att kallas snabbspåret. Baylan är tydlig med att det snabba inte handlade om att korta ner testtiderna – det handlade om att bryta ner stuprören mellan myndigheterna, få dem att arbeta parallellt i stället för sekventiellt, och ge RISE de förutsättningar som krävdes.
– Ni kunde ha hur mycket duktig personal som helst och hur många bra idéer som helst. Men om det inte fanns beredvillighet att ge er förutsättningarna att göra det – då hade Sverige stått där som förlorare, säger han.
7 april 2020.
Josefin Caous lägger undan de papper hon arbetat med sedan januari. Den kliniska studien på Ortopeden på Sahlgrenska – en genomgång av hur man minskar infektionsrisker vid implantatkirurgi – får vänta. Salarna är stängda nu ändå. Pandemin har sett till det.
Det är inte hennes första möte med munskyddsfrågan. De första förfrågningarna kom redan i mars. Josefin tog fram standarden, läste den – och hänvisade till ett provningsinstitut i Tyskland. Det var det logiska svaret. Kapaciteten fanns där, inte hos RISE.
Men det tyska institutet fick mer att göra än de klarade av. De prioriterade tyska sjukhus. Kön för utländska beställare växte – och stängde sedan. Josefin fick nästa förfrågan. Och sedan en till.
– Jag insåg att jag inte kunde säga nej. Vi var tvungna att lösa det, även om det verkade svårt.
Som tur var fanns det kollegor som kunde bygga utrustningen som krävdes för att genomföra testerna. Standarden innehåller många olika tester – filtrering, bioburden, öronsnoddars hållfasthet – och de delar upp arbetet efter kompetens. Det känns tryggt, säger Josefin. Man har alltid någon att fråga när man stöter på problem.
Laboratoriet hon nu arbetar i används normalt till annat. Testerna följer en befintlig standard – metoderna finns – men de har aldrig utförts här förut. Utrustningen måste byggas. Och det måste göras nu.
EU-kommissionen hade uppmanat anmälda organ i medlemsländerna att bistå. RISE antog den uppmaningen. I samarbete med Arbetsmiljöverket tar de nu fram en process för att säkerställa säkerhet och prestanda på icke-CE-märkta produkter – snabbare än normalt, men utan att sänka kraven.
26 februari 2020 – Bangkoks flygplats.
Dag Sjöholm sitter nästan ensam i en terminal som borde vara full. Han är på väg hem från Thailand. Runt honom är de breda korridorerna tomma på ett sätt han aldrig sett förut.
Under den långa resan hem börjar han tänka igenom vad som håller på att hända. Det är inte en känsla av panik. Det är en känsla av allvar.
Dag Sjöholm är forsknings- och affärsutvecklare på RISE, med drygt två decennier i organisationen. Hemma i Sverige kontaktar han koncernledningen. Vad han föreslår är inte ett definierat projekt med budget och tidplan. Det är en fråga: behöver vi inte göra något?
Svaret kommer snabbt. Jo.
Jag har aldrig gjort något viktigare
April 2020.
Dag Sjöholm koordinerar nu en organisation tvärs RISE som på rekordtid byggt upp testkapacitet på områden institutet aldrig arbetat med tidigare.
Det som gör den här tiden till något annat än vad han varit med om varken innan eller efter är inte uppdraget i sig – det är hur organisationen svarar. Ingen säger att de inte har tid. Alla vill hjälpa till.
– Det jag minns är tacksamheten och hur alla hjälptes åt. Jag har aldrig gjort något viktigare, säger han.
I Borås sätter personal på cellaboratoriet upp en testmetod för handdesinficering. Den kräver många testpersoner: medarbetare anmäler sig frivilligt, doppar fingrarna i en bakterielösning och sedan i desinficering. Samtidigt ställer en grupp som vanligtvis testar metallers beständighet om till skyddskläder – förkläden, overaller, handskar.
På två veckor bygger de upp helt nya testmetoder för plast och textilier. En insikt förenklar arbetet: engångsprodukter behöver inte konditioneras, inte testas för beständighet över tid. Det kortar ledtiderna dramatiskt. Ett test som förut tog veckor tar nu två dygn.
Ledtiderna har halverats på många håll. Men Dag Sjöholm är inte nöjd.
– På munskydden har vi en bit kvar. Det handlar inte om att det är svårt. Vi har bara inte hunnit. Det har varit så fullt upp med att testa, säger han.
Han reflekterar också öppet kring risken alla tänker på men få säger rakt ut: att RISE, som nu är en flaskhals i en nationell kris, ska lockas att stressa fram godkännanden.
– Jag tycker vården sköter sig otroligt proffsigt. De månar om sin personal och ser hellre att det blir riktigt och säkert än fort och dåligt.
10 maj 2020 – Göteborg. Fem veckor senare.
– Jag är så glad att vi har detta nu, så att svenska företag inte måste hänvisas till ett labb utomlands. Tack för att ni slagit sönder stuprören, säger Ibrahim Baylan när Josefin Caous avslutar genomgången.
Det finns ett antal produkter som inte klarar testerna. Dag Sjöholm kallar dem "rent ruffel och båg". De når aldrig vården. Det är ett resultat som inte syns i någon statistik, men som är lika viktigt som de produkter som till slut får Arbetsmiljöverkets godkännande via snabbspåret.
RISE roll är inte bara att säga ja. Det är att ha auktoritet nog att säga nej.
Under sommaren börjar trycket lätta. Provningsutrustningen som kört på högvarv behöver service. RISE går till regionerna och meddelar att de inte tar emot beställningar under två veckor. Mot hösten avtar intensiteten ytterligare – inte för att behovet försvinner, utan för att systemet börjat fungera. Det som saknades i april finns nu på plats.
I september 2020, när snabbspåret redan beviljat tillfälliga tillstånd för 220 miljoner produkter, förlänger regeringen uppdraget till den 30 juni 2021. Det arbete som tog några veckor att bygga upp tar ett helt år att avveckla.
RISE hade något viktigt att säga, och tack vare det blev snabbspåret verklighet
2026. Sex år senare.
Sara Lindholm-Larsson bär med sig en tydlig lärdom från de första månaderna med pandemin: att just-in-time inte fungerar i kris. Beredskapslagring och samordnad inhemsk produktion måste vara på plats innan det smäller – inte byggas upp när alarmet redan ljuder. Den insikten har lett till konkreta initiativ, bland annat samarbeten mellan regioner, näringsliv och forskning om hur omställning kan gå snabbare nästa gång.
Kvalitetstestningen var en del av det som höll. Utan möjligheten att snabbt avgöra vad som faktiskt skyddade och vad som inte gjorde det hade hela systemet haltat.
– RISE blev avgörande när testningen behövde skalas upp. Det var inget vi kunde lösa på egen hand, säger Sara Lindholm-Larsson.
– Vi måste jobba ihop i tider när det inte är kris, för att kunna växla upp och ställa om snabbt och möta en kris, säger hon.
Josefin Caous känner igen bilden. Rädslan för att stå utan kritiskt material i en ny krissituation lever kvar – och har lett till flera projekt om resiliens i tillverkning och materialåtervinning inom sjukvården.
– Den stora viljan att hjälpa till, från alla delar av samhället, och svensk industris förmåga till en så snabb omställning – det bär jag fortfarande med mig, säger hon.
Ibrahim Baylan är mer tveksam till om Sverige dragit tillräckliga slutsatser. Stuprören är inte borta, menar han – de finns kvar i förvaltningsmodellen och tenderar att återvända när trycket lättar. Det som krävs är ledarskap som aktivt bryter dem när det väl behövs.
– Har man något viktigt att säga ska man göra det. Inte vänta på att någon ska ge ett uppdrag. RISE hade något viktigt att säga, och tack vare det blev snabbspåret verklighet, säger han.
Det Josefin Caous och hennes kollegor skapade i labbet i Göteborg – sprutan, röret, cylindern, testet – existerade inte den 7 april 2020. En kollega byggde utrustningen och satte parallellt även upp splash-testet, där munskydd sprutas med en vätska som simulerar blod för att se om det tränger igenom. Josefin själv satte upp metoden för bioaerosoler. Personal lånades in från andra delar av RISE för att klara trycket. Tre veckor senare var allt i drift.
Utöver munskydden från Kina kontaktade flera svenska företag RISE och ville ställa om sin produktion och istället för blöjor och dammsugarpåsar börja producera munskydd. Under ett par månaders tid utvärderades många prototyper. Till slut fick de till det och kunde leverera godkända munskydd till vården.
Snabbspåret
För att vården snabbt skulle få tillgång till personlig skyddsutrustning under covid-19-pandemin fick Arbetsmiljöverket i april 2020 i uppdrag av regeringen att upprätta ett snabbspår för godkännande. RISE – som enda anmälda organ i Sverige för personlig skyddsutrustning – genomförde provningarna. I september 2020, när snabbspåret redan beviljat tillfälliga tillstånd för 220 miljoner produkter, förlängde regeringen uppdraget till den 30 juni 2021. (Källa: Dagens Medicin, Linda Berglund)
