När uppkoppling räddar liv – hur skapar vi pålitliga system?

Ett räddningsfordon är på väg till en olycksplats. Personalen i fordonet har kontinuerlig kommunikation med ledningscentralen. Ovanför hovrar en ambulanshelikopter som filmar platsen, bilder som kommer att bli viktiga när polisen ska utreda vad som har hänt. Varje sekund är viktig, det krävs bara korta avbrott i kontakten för att förutsättningarna för insatsen ska försämras markant.

Dagens system är inte anpassat för video

Dagens kommunikationssystem för blåljusverksamhet, Rakel, infördes 2006 och används av över 650 organisationer och myndigheter. Systemet fokuserar på tal och bygger på den väl inarbetade Tetra-teknologin (en standard för digital kommunikationsradio som utvecklades under 1990-talet). Men digitaliseringen har sprungit om Rakel som inte har ett modernt stöd för att skicka data, till exempel i form av rörligt material. 

Mot bakgrund av de nya behoven har ett nytt system för blåljuskommunikation utvecklats, Swen (Swedish Emergency Network). Systemet bygger på de kommersiella aktörernas 4G- och 5G-nät, förstärkt med ett så kallat kärnnät som styr, säkrar och kontrollerar kommunikationen.

Det tekniska gapet mellan Rakel och Swen är enormt, konstaterar Peter Janevik som är vd för test- och demonstrationsanläggningen AstaZero på RISE.

– Därför är det klokt att systemen kommer att användas parallellt i två år. Den nya tekniken innebär stora möjligheter, men kommer också med nya typer av risker, säger han. 

Uppkopplade blåljusfordon öppnar för V2X 

Blåljusverksamhet och andra aktörer inom totalförsvaret ställer höga krav på uppkopplade kommunikationssystem. Det är förstås viktigt att alla digitala system i fordon är driftsäkra, men när det handlar om en ambulans eller polisbil blir det direkt livsviktigt. 

– Det funkar inte att uppkopplingen försvinner när ett räddningsfordon larmas ut till platser i de småländska skogarna eller i Norrlands inland. Då slutar hela arbetssättet, som bygger på att fordon i yttre tjänst kommunicerar med ledningscentralen eller ett inre befäl, att fungera. Det är den fundamentala skillnaden mellan samhällsviktig användning och civila tillämpningar, säger Peter Janevik och resonerar vidare:

– Samtidigt går vi mot en utveckling där även civila fordon blir automatiserade. Ett tänkbart framtidsscenario kan vara att en ambulans behöver komma förbi en bilkö på en motorväg. Då skulle den uppkopplade ambulansen kunna skicka ett meddelande till de uppkopplade bilarna i kön, så att de automatiskt flyttar på sig och släpper förbi räddningsinsatsen. Med Swen blir den typen av kommunikation mellan uppkopplade fordon, det som kallas V2X eller Vehicle-to-Everything, möjlig.

Kräver tester i privata nät

För att kommunikationssystem ska godkännas för samhällsviktig användning krävs en tillförlitlighet på 99,999 procent. Det motsvarar ungefär fem minuters avbrott om året vid användning dygnet runt, året runt. Den nivån har bedömts som acceptabel. För att landa inom de ”fem niorna” behöver systemen testas och verifieras grundligt. Myndigheten för civilt försvar ansvarar för införandet av Swen, men varje organisation som använder systemet (bland annat polis, räddningstjänst, ambulans, och Försvarsmakten) kommer behöva säkerställa att deras fordon och andra applikationer fungerar tillsammans med det nya nätverket. Eftersom Swen dessutom ska uppdateras löpande uppstår ett kontinuerligt behov av testning och verifiering.

– Den processen kräver privata nät som kan konfigureras på olika sätt. Om man försöker sig på att göra testerna i ett kommersiellt, öppet nät finns det risk för att man gör fel som sänker kommunikationen för ett helt grannskap. När vi gör tester i vårt privata nät på AstaZero får den typen av konfigurationsfel inte sådana konsekvenser. Vi kan köra testerna när ingen annan använder nätet och helt enkelt göra en omstart om det går ner, säger Peter Janevik.

Vilka aktörer behöver samarbeta för att Sverige ska kunna ta en ledande position i arbetet med att framtidssäkra kommunikationssystem för samhällsviktig användning? 

– De som ska använda systemen spelar en otroligt viktig roll. Likaså de som utvecklar olika delar av systemen. Där har vi privata telekomföretag, men också utvecklare av delsystem som handenheter och andra applikationer. Även mjukvaruutvecklare som bygger stödsystem för staber och annat behöver vara med i det här samarbetet. Sist men inte minst behövs en neutral aktör som kan bidra med tvärvetenskaplig kompetens och testresurser, säger Peter Janevik.

Han trycker på att kommunikationssystemen behöver testas på systemnivå, inte bara på komponentnivå. Han exemplifierar detta med sin inbyggda webbkamera, som under den här intervjun inte fungerar.

– Jag är säker på att både PC:n och webbkameran fungerar var för sig, men efter en systemuppdatering slutade de att fungera tillsammans. Skulle det här handla om ett räddningsfordon och dess kommunikationsutrustning hade det varit helt oacceptabelt. När man gör ändringar eller uppdateringar i komplexa system är det ganska lätt att detta får oväntade följdeffekter, säger han och resonerar vidare:

– Även Swen kommer att behöva uppdateras, och likaså de olika komponenter i Swen. Varje gång det görs en uppdatering behöver man testa att helheten fortfarande fungerar. 

Vad behöver beslutsfattare inom blåljus och totalförsvar prioritera nu, för att klara övergången från Rakel till Swen?

– Ett bra projektgenomförande är viktigt, att förse sig med en organisation och en struktur som säkerställer att man inte hamnar i problemen som vi har sett vid andra införanden av digitala system inom offentlig sektor. Här är det viktigt att dra nytta av de erfarenheter och resurser som finns tillgängliga. Alla omställningar kommer med oförutsedda problem, men den som har frågat om stöd redan från start har bättre möjligheter att hantera dessa, säger Peter Janevik.