När beredskap blir en konkurrensfråga

Pandemin visade hur snabbt samhällets beroenden kan bli synliga. När leveranskedjor bröts, verksamheter behövde ställa om och nya samarbeten uppstod saknades ofta en gemensam bild av vad beredskap faktiskt innebär – och vilka förmågor som krävs för att upprätthålla verksamheten när förutsättningarna förändras.

Sveriges första beredskapsstandard för krigsfara och krig

Sedan dess har det säkerhetspolitiska läget förändrats ytterligare. För företag, myndigheter och andra organisationer har frågor om robusthet, försörjningsförmåga och kontinuitet gått från att vara specialfrågor till att bli en del av kärnverksamheten.

Mot den bakgrunden tas nu Sveriges första nationella beredskapsstandard för krigsfara och krig fram. Syftet är att ge organisationer ett gemensamt ramverk för att bedöma och utveckla sin förmåga att fortsätta fungera även under mycket svåra förhållanden. RISE har deltagit i arbetet med att ta fram standarden.

– Det handlar ytterst om att kunna fortsätta leverera det man ska leverera även om det värsta skulle inträffa. En standard kan hjälpa till i det arbetet, säger Emma Mattisson, som varit med i framtagandet av standarden.

Sverige har redan standarder och arbetssätt för allt från informationssäkerhet till krisledning. Men när Svenska institutet för standarder samlade en arbetsgrupp för att ta fram en ny beredskapsstandard blev det tydligt att något saknades. Arbetsgruppen består av representanter från bland annat försvarssektorn, myndigheter, näringsliv och forskningsinstitut.

– Det finns många standarder som på olika sätt berör beredskap. Men just perspektivet krigsfara och krig täcks inte av de standarder som finns i dag. Där såg vi ett tydligt glapp, säger Emma Mattisson.

Målet är att därför att skapa ett gemensamt språk och en gemensam förståelse för vad som krävs för att en organisation ska kunna fortsätta leverera sitt uppdrag även under mycket svåra förhållanden.

Fyra grundläggande förmågor

En central del i standarden är fyra grundläggande förmågor: 

• ledningsförmåga,
• leveransförmåga,
• skyddsförmåga och
• reparationsförmåga. 

De handlar om organisationens förmåga att leda verksamheten, upprätthålla leveranser, skydda människor och resurser respektive återställa verksamheten efter störningar.

– Det handlar inte bara om att ha en plan i en pärm. Förmågorna måste faktiskt finnas på plats. Man behöver veta vad som är kritiskt, vilka resurser som krävs och hur verksamheten ska fungera om vissa delar skulle falla bort, säger Emma Mattisson.

Även om standarden är frivillig finns flera anledningar för företag och organisationer att börja förbereda sig redan nu. Ett viktigt skäl är att beredskapsförmåga sannolikt kommer att få större betydelse i upphandlingar och samarbeten framöver. Redan i dag deltar aktörer från bland annat försvarssektorn, myndigheter och offentlig verksamhet i arbetet med standarden.

Flera organisationer som deltar i arbetsgruppen säger att de ser framför sig att använda den här typen av krav i sina upphandlingar.

För företag kan det innebära att frågor som tidigare betraktats som interna beredskapsfrågor blir en del av affärsrelationerna. Förmågan att upprätthålla verksamheten, hantera störningar och fortsätta leverera kan alltså bli en faktor som vägs in när leverantörer utvärderas.

Mer ordning och reda ger större möjlighet att hantera oväntade händelser

Samtidigt finns det andra vinster att göra genom att börja arbeta med frågorna direkt.

– Ju mer ordning och reda man har i sina processer, leveranskedjor och ledningsstrukturer, desto bättre förutsättningar har man också att hantera oväntade händelser.

Det handlar då om att skapa en tydlig bild av verksamhetens viktigaste funktioner, förstå sina beroenden och identifiera vilka resurser som är kritiska för att kunna fortsätta leverera vid störningar.