Användningen av narkotika kostar samhället runt 44 miljarder kronor enligt Folkhälsomyndigheten (senaste siffror från 2020). Kommuner är, enligt socialtjänstlagen, skyldiga att förebygga och motverka missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel, bland annat narkotika.  

Vad gäller drogtester på arbetsplatser har Arbetsmiljöverket inte några regler. Men innebär arbetet stora risker för olycksfall görs bedömningen att drogtester kan vara motiverade, både inom offentlig och privat sektor. 

För att kunna genomföra förebyggande åtgärder mot narkotikamissbruk eller ta reda på om en kommun eller arbetsplats har problem med droganvändning krävs ett tillförlitligt underlag att bygga insatserna på. En analys av droger i avloppsvattnet kan ge en objektiv bild av hur stort problemet är. 

– Vattenanalys är en kostnadseffektiv metod för att ta reda på hur droganvändningen ser ut i stor skala. Men den kan också användas för att se skillnader mellan olika områden i en stad, ja till och med mäta skillnader mellan olika avdelningar eller byggnader på en och samma arbetsplats, säger Louise Karlsson.

Flera styrkor jämfört med individuell provtagning 

Vattenanalysens styrkor är dess objektivitet och kostnadseffektivitet samt att det går att följa utvecklingen över tid. 

– En vattenanalys kan ge svar på hur man bör prioritera insatser och resurser. Det är ett väldigt bra komplement till enkäter och annan data från polisen eller sjukvården, säger Louise Karlsson.

Till skillnad från en personlig provtagning, som kan upplevas kränkande, tar vattenanalysen också hänsyn till personlig integritet och anonymiserar eventuella brukare av narkotika.  

– Gör ett företag eller en kommunal organisation bedömningen att narkotikabruk sannolikt inte är ett stort problem på en arbetsplats till exempel, kan man undvika individuella provtagningar som kan kränka privatlivet.  

Så går en vattenanalys till 

Förenklat kan man säga att det finns två huvudsakliga analysmetoder. I den vanligaste sätter man upp en panel där labbpersonalen letar efter specifika ämnet i vattnet och kvantifierar dem. 

– Vi normaliserar resultaten till mängd per tusen invånare för att kunna jämföra olika tider eller platser. För vissa droger kan vi även räkna om resultaten till antal doser baserat på hur mycket som utsöndras i urinen, säger Louise Karlsson. 

Den andra analysmetoden går ut på att identifiera okända substanser i ett prov. 

– Vi utvecklar detta, men har redan idag metoder för att hitta nya droger i prover. Ett exempel på det är när vi upptäckte att den nya drogen “kristall” kommit till Sverige. 

– Det kan vara ett hjälpmedel för polisen att se inflödesvägar och spridning. Om tullen får ett beslag kan vi se var drogen dyker upp i Sverige, säger hon. 

Ofta börjar ett arbete med vattenanalys med att en kommun kontaktar RISE, som ger råd om hur och när kommunen ska ta prover. 

– Har de en specifik fråga eller vill ha en generell översikt, sätter vi upp en provtagningsstrategi. Till exempel kan vi ta ett 24-timmarsprov både på en vardag och en helg för att jämföra. Vi rekommenderar att göra ett dygnsamlingsprov minst två gånger per år och helst fyra. Att göra det kontinuerligt och utspritt gör att man fångar variationer mellan årstider samt andra faktorer som turism eller studentflöden. 

Stor mängd data på droger i avloppsvatten 

RISE har redan samlat data från kommuner och företag över hela landet. Det gör att det lätt går att se hur stort problemet för en specifik kommun är jämfört med en anonymiserad kommun i liknande storlek någon annanstans i landet. 

Och det är en sak att samla in datan, men minst lika viktigt är att få den förklarad. 

– Vi vill förklara resultaten samt vägleda våra uppdragsgivare så att de kan få ut så mycket av datan som möjligt , säger Louise Karlsson. 

– Vi är ett ackrediterat laboratorium och jobbar kontinuerligt med kvalitet. En stor styrka är vår kompetensbredd. Vi har toxikologer, kemister och en stor avdelning som jobbar med AI och beräkningskemi. Det gör att vi kan koppla ihop team med specifika kompetenser beroende på frågan.

Färdskrivare måste besiktigas och kalibreras regelbundet, vilket är avgörande för att man ska kunna lita på informationen från dem. Att inte följa reglerna kan bli dyrt, både för föraren och transportbolaget. Kalibreringen utförs av en ackrediterad verkstad.

– Verkstaden använder en så kallad färdskrivarkalibrator för att utföra kalibreringen. Man kan säga att kalibratorn låtsas vara lastbilen och genererar signaler till färdskrivaren om till exempel sträcka, hastighet och tid. Genom att jämföra informationen i färdskrivaren med kalibratorn säkerställer man att färdskrivaren stämmer, säger Omer Alkarkhi, TIC-ingenjör vid riksmätplatsen för elektriska storheter.

Men hur vet man att färdskrivarkalibratorn stämmer? För att kunna lita på mätningar krävs en kedja av kalibreringar hela vägen upp till definitionen av storheten. Genom den här spårbarhetskedjan kan vi förvänta oss att exempelvis en meter är en meter i hela världen, vilket är en förutsättning för internationell handel, forskning och produktion.

– Det är här vi på RISE kommer in med vår nya tjänst för kalibrering av färdskrivarkalibratorer. Verkstäderna skickar in sin utrustning till oss och så kalibrerar vi, främst avseende tid och frekvens, säger Omer Alkarkhi.

RISE fyller behovet

Tidigare har ett privat företag erbjudit tjänsten, men sedan i vintras är det RISE verkstäderna kan vända sig till.

– Det är enklare för oss som jobbar med många olika angränsande mättekniska områden att upprätthålla den kompetens som krävs. Detta är ett exempel på RISE viktiga roll när industri och näringsliv inte själva kan fylla det behov som finns, säger Maria Hammarquist, forsknings- och utvecklingsingenjör.

Närmare slutkunden

Oftast är det laboratorier som i sin tur utför kalibreringar åt kunder som vänder sig till riksmätplatserna på RISE för att kalibrera sin utrustning. 

– Men här jobbar vi närmare slutkunden och möter de verkstäder som faktiskt ska använda utrustningen, vilket är väldigt roligt, säger Omer Alkarkhi.

Tvättmaskinen som signalerar när elen är som billigast, industriroboten som säger till när det är dags för underhåll och trygghetslarmet som visar en orolig anhörig var den åldrige föräldern håller hus. IoT finns överallt och gör vår vardag bättre, enklare, billigare...  

Men rent krasst skapar också tekniken små och stora säkerhetshål i våra hem, städer, industrier, jordbruk och transporter. 

Tomas Bodeklint som är forsknings- och affärsutvecklare på RISE och ansvarig för institutets test- och demonstrationsmiljö Cyber Test Lab, berättar hur en vanlig skrivare på kontoret kan användas som ett verktyg för en storskalig hackerattack: 

– Cyberkriminella skannar internet efter oskyddad utrustning. När de hittar den uppkopplade, oskyddade skrivaren implementerar de en programvara och kan på så sätt utnyttja skrivaren för andra saker än den är avsedd för. Den kan alltså bli en del av ett så kallat botnät, en armé av enheter som tillsammans genomför överbelastningsattacker. De infekterade IoT-enheterna används i det fallet för att sänka specifika servrar. 

Kostnadsfokus ger begränsat säkerhetstänk 

Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, har på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, kartlagt riskerna med IoT. En slutsats som presenterades var att mycket av IoT-utrustningen designats utan hänsyn till säkerhet*. Tomas Bodeklint menar att det har en enkel förklaring. 

– En stor del av problemet är att många IoT-prylar inte får kosta för mycket för slutanvändaren. Tillverkarna satsar mer på funktionen och att se till att en produkt motsvarar det man har marknadsfört, i stället för att garantera säkerheten. Det här är ett problem som har blivit större i och med att cyberkriminella och statsunderstödda aktörer använder digitaliseringen för att påverka samhället på olika sätt, säger Tomas Bodeklint.  

Hotet har adresserats på EU-nivå. I unionens verktygslåda för motåtgärder finns radioutrustningsdirektivet och kommande Cyber Resilience Act (CRA), regelverk kring cyber- och informationssäkerhet som tillsammans omfattar alla typer av produkter med någon form av mjukvara i. Målet är att förhindra att prylar med säkerhetshål hamnar ute hos konsumenterna. 

– Redan i designstadiet behöver man som tillverkare titta på cybersäkerheten. Det är oftast svårt att applicera säkerhetsfunktioner i efterhand. En god start är att gå igenom hotbilden för sin produkt och analysera risker och möjliga attackvägar. Sedan kan man ta till olika lösningar för att förhindra dessa, exempelvis i form av kryptering och flerstegsautentisering, säger Tomas Bodeklint.  

Störningar kan riskera trafiksäkerheten 

RISE hjälper företag med den här typen av hot- och riskanalyser och genomför penetrationstester för att hitta svagheter i IoT-produkter. Bland annat har fordon och laddstolpar undersökts i syfte att identifiera potentiella säkerhetshål. Man har även mätt den elektromagnetiska kompabiliteten, EMC. Det sistnämnda handlar om att undersöka om den elektroniska produkten stör eller blir störd av andra enheter och apparater i närområdet.  

– Vi såg det förr i tiden och vi ser det nu, att elektroniken i ett fordon påverkas av radiostörningar. Om du inte hanterat EMC-problematiken kan ett möjligt scenario vara att dina barn tittar på barnprogram på sina surfplattor i baksätet och helt plötsligt tvärnitar bilen. Eller så sitter du i en bilkö och tar ett telefonsamtal när bilen accelererar rakt in i framförvarande bil. Ju mer automatiserad tekniken i bilen är, desto mer komplexa blir riskerna, säger Tomas Bodeklint.  

Bilen är ett exempel av många uppkopplade produkter som har en positioneringsfunktion. Detta skapar också en ökad sårbarhet. MSB har pekat ut ”antagonistiska elektromagnetiska hot” mot satellitnavigeringssystemet som en framväxande risk. Vintern 2023/2024 rapporterades det om flertalet störningar i Sverige, där Ryssland pekades ut som ansvarig.  

– Vi hjälper industrin som har positionering i sina produkter med simulerade spoofing- och jammingtest – att störa ut och lura GNSS-signalerna (se faktaruta). Den här typen av tester blir förstås allt viktigare i takt med att vi närmar oss helt automatiserad körning, säger Tomas Bodeklint. 

”Räcker inte att täppa till ett hål” 

Sedan lång tid tillbaka finns det krav på att elektroniska produkter ska vara elsäkra, för att förebygga att människor skadas. Utöver en övergripande lagtext har det fyllts på med regler och standarder som beskriver hur detta ska säkerställas. 

– Framåt behöver vi lagkrav, metoder och strukturer för att även säkerställa cybersäkerheten inom alla områden. Samtidigt behöver vi lyfta kunskapsnivån. Det är inte bara ingenjören som bygger en produkt som behöver tänka säkerhet i designfasen, utan hela organisationen måste tänka cybersäkerhet hela tiden. Och det räcker inte att täppa till ett hål. Hackers hittar alltid nya vägar in, säger Tomas Bodeklint.  

*Källor:  Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI. https://www.foi.se/nyheter-och-press/nyheter/2018-10-08-sakernas-internet-som-sakerhetsrisk.html  
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. https://rib.msb.se/filer/pdf/29057.pdf  https://rib.msb.se/filer/pdf/30061.pdf  

En taktäckning med råspont ger ett stabilt underlag för taktäckning med takpapp, takpannor och plåt. Att använda prefabricerade underlagsspontluckor ger en snabbare taktäckning. Den oskyddade takytan och byggnaden utsätts för klimat och yttre påverkan under kortare tid, vilket minskar risken för framtida problem i den färdiga byggnaden. Prefabricerade underlagsspontluckor som produceras i en kontrollerad produktionsmiljö ger förutsättningar för en jämn och hög kvalitet. 

Ett typgodkännande för tillverkningen av underlagspontluckor gör det möjligt att visa på att produkten tillverkats under kontrollerade förhållanden och uppfyller krav för avsedd användning, vilket ger er en konkurrensfördel. I certifieringsregeln för en produkt beskrivs certifieringsprocessen när man ansöker om ett typgodkännande, vilka krav som ställs, vilka kontroller och märkning som ska göras för produkten. För att minimera risken för olika tolkningar uppdaterades certifieringsregeln för typgodkännandet av underlagsspontluckor i september 2023.

Typgodkännande av tillverkade produkter görs av en behörig oberoende part. Boverket har utsett RISE som behörig organisation att utfärda typgodkännande för byggprodukter samt ackrediterade av Swedac för det. Typgodkännande av underlagsspontluckor är unikt på marknaden och RISE kan som enda aktör utfärda typgodkännande, utföra ackrediterad kontroll samt erbjuda ackrediterad provning av samtliga de egenskaperna som ingår i certifieringsregeln för underlagsspontluckor. 

RISE utvecklar certifieringsregler för typgodkännanden och certifierar produkters typgodkännanden

När RISE tar fram nya regler för typgodkännande utgår vi från de regler och föreskrifter myndigheter tagit fram, i detta fall Boverket, samt RISE långa erfarenhet av provning och typgodkännande av produkter inom området. När man sedan anlitar RISE för att utfärda ett typgodkännandeför sin produkt kan man vara säker på att ett utfärdat typgodkännande håller en hög nivå och att de typgodkända produkterna uppfyller kraven i byggreglerna. Typgodkännande genomförs enligt certifieringsregeln genom provning och granskning som säkerställer att material, funktion och dokumentation har förutsättningar att uppfylla, som exempelvis för underlagsspontluckor, gällande krav för beständighet, fukt och taksäkerhet.

Vidare läsning
Ny certifieringsregel för typgodkännande av
underlagsspontluckor 

Det här är en artikel ur vår tidskrift Trävärden, den finns i sin helhet här! (Länk)

2030 skulle nästan alla nya vägfordon kunna vara eldrivna. Det visar scenarier framtagna av intresseorganisationen Power Circle inom energiforskningsprojektet ”Ett elsystem för elfordon”. Men för att det ska vara praktiskt gångbart med en helt elektrifierad fordonsflotta är förstås infrastrukturen, nätet av laddstationer från norr till söder, helt avgörande. I slutet av 2023 fanns det runt 34 400 publika laddpunkter i Sverige, fördelade på cirka 4 700 laddstationer.  

– Jag tror att de flesta konsumenter tar för givet att dessa laddstationer är kontrollerade på liknande sätt som tankstationer för bensin och diesel, att de är säkra och levererar det man betalar för. Men laddstationer är inte reglerade i detalj ännu, berättar Mats Olsson, affärsutvecklare inom kontroll och kalibrering på RISE.  

”Borgar för en pålitlig infrastruktur” 

Utbyggnaden har gått undan och regelverket har inte hängt med. Det tar tid att revidera internationella direktiv. I väntan på övergripande EU-krav för hur laddstationer ska regleras har vissa länder valt att ta fram nationella riktlinjer. I praktiken kan det innebära tekniska handelshinder då regleringen på olika marknader skiljer sig åt och skapar en komplex situation för aktörerna i branschen, menar Mats Olsson.

Även tillverkare har sett behovet och låtit testa elmätarmodulen i laddstationen hos ett oberoende certifieringsorgan. För elmätare finns det ett tydligt regelverk på plats, mätinstrumentdirektivet (MID), men det omfattar inte specifikt laddstationer ännu. 

Men det går faktiskt att kontrollera hela laddstationer redan i dag, trots avsaknaden av regelverk. Detta gör RISE:s ingenjörer när de åker ut till befintliga laddstationer och genomför kontroll. Med hjälp av kalibrerad mätutrustning kan de se om laddstationen levererar den energi som kunden debiteras för.  

– Kontroller av stationerna borgar för en pålitlig infrastruktur. Operatörerna är förstås också intresserade av att allt är korrekt. Det kan vara ett försäljningsargument mot marknaden, ”om du laddar hos oss får du vad du betalar för, för detta har RISE kontrollerat”, säger Mats Olsson. 

Kan påverka tilliten negativt 

Vid kontrolltillfället tittar ingenjörerna även på om kablar och kontaktdon är i gott skick och möter kraven för elsäkerhet.   

– Än har det inte varit någon incident kopplade till laddstationer i Sverige, men det räcker med att någon blir skadad så kommer det här att bli högaktuellt. När det väl händer en olycka riskerar detta att påverka tilliten till laddinfrastrukturen, vilket i sin tur skulle kunna bromsa upp elektrifieringen, säger Mats Olsson och fortsätter:  

– Nu är stationerna relativt nya, men tids nog kommer kablarna att slitas. Någon glömmer att plugga ur och åker i väg, det har ju hänt vid bensinmackar. När vi ska ut och mäta vill vi därför även titta på hur utrustningen ser ut. Kontrollen handlar både om konsumentskydd och säkerhet.  

RISE har en tät dialog med Swedac, den svenska föreskrivande myndigheten för reglerad mätteknik, för att kunna följa utvecklingen kring implementeringen av laddstationer i EU:s mätinstrumentdirektiv (MID). Eftersom RISE redan testar nya produkter under utveckling och befintliga produkter ute på fält, kan Mats Olsson meddela att teamet kommer att stå redo när nya, övergripande regler kommer på plats.