När Youtube-klippet kör igång ser man först bara mannen, varselkläderna och den enorma borrmaskinen. Först vid andra anblicken inser man att det som syns i bakgrunden är en fors, och att mannen i fråga hänger i en sele på en bergvägg 180 meter ovanför det strömmande vattnet. Han jobbar med så kallad bergssäkring och filmen visar hur han fäster stora bultar i stenen för att förhindra ras. 

– I Norge har vi väldigt många vägar och järnvägar som går nära fjällsidor, och för att säkerställa att de inte drabbas av ras måste vi stabilisera bergväggarna, förklarar Thomas Clemm, fysioterapeut och chef för företagshälsovården på norska Mesta AS. 

Vibrationer från borrmaskiner orsakar kraftiga neurologiska skador 

Bergssäkring är faktiskt en hel bransch som sysselsätter cirka 2 000 personer bara i Norge. Och även om arbetet med att förhindra ras och därmed skydda både liv och infrastruktur är viktigt innebär det ett stort problem: de borrmaskiner som bergssäkrarna använder vibrerar, något som kan orsaka kraftiga neurologiska skador. 

– När jag för några år sedan gjorde en kartläggning bland våra anställda upptäckte vi att de utsattes för väldigt hög exponering av vibrationer, och att många av dem hade fått problem med till exempel känseln i fingertopparna, säger Thomas Clemm. 

Vibrationsskador – till exempel kärlskador, domningar eller oförmåga till finmotorik i fingrarna – är ofta kroniska och är den vanligaste arbetssjukdomen bland män i Sverige idag. Men när Mesta AS upptäckte omfattningen bestämde de sig för att försöka göra något åt det. Thomas Clemm kontaktade forskaren Hans Lindell på RISE som i många år har lett projekt som syftar till att minska vibrationer i arbetsmiljön i samarbete mellan RISE och ett stort antal företag och organisationer som berörs av vibrationsskador. Målet är att minska vibrationer i arbetsmiljön. 

– Jag hade träffat Hans tidigare och visste att han dels var väldigt kunnig inom vibrationer, dels att han hade uppfunnit en teknisk lösning som skulle kunna dämpa vibrationerna. Så jag tog kontakt och frågade om inte han och RISE ville jobba ihop med oss, säger Thomas Clemm. 

Utvecklat vibrationsdämpning i borrmaskinens två handtag 

Resultatet blev projektet ”Ingen dårlige vibber”, där Hans Lindell och hans kollegor utvecklade vibrationsdämpning i borrmaskinernas två handtag, något som fick ner vibrationerna till en sjättedel i det ena och till hälften i det andra. 

– Eftersom skadan är kvadratiskt beroende innebär det att skaderisken nu bara är en trettiosjättedel på ena handen jämfört med tidigare, och en fjärdedel på den andra, förklarar Hans Lindell.  

Men det räckte inte. I projektet har man även testat att modifiera bergborrarna med ATVA, en teknik som Hans Lindell och hans kollegor har uppfunnit. 

– ATVA innebär att du sätter in en vikt i maskinen som kopplas till maskinen med en fjäder. Mekanikens lagar får den att svänga fram och tillbaka och på så sätt skapas en motkraft mot vibrationerna från tryckluften. 

Eftersom de här krafterna blir lika stora tar de ut varandra, vilket reducerar vibrationerna med cirka åttio procent.  

– Vi har testat ATVA på andra maskiner förut och resultatet blir detsamma varje gång, nämligen att vi bevisar att det går att kraftigt reducera både vibrationer och vibrationsskador, säger Hans Lindell. 

För Mesta AS innebär de dämpande handtagen att färre medarbetare kommer att drabbas av vibrationsskador, och Thomas Clemm hoppas nu att maskintillverkare ska börja inkludera ATVA i sina produkter. 

– Tekniken som Hans Lindell har utvecklat är ett enormt steg! Han är en människa med massor av idéer som alltid ser möjligheterna och vi är jätteglada att vi har fått jobba med honom. 

Till nytta även inom gruvindustrin 

Men det är inte bara bergssäkrarna i Norge som gynnas om fler tillverkare inkluderar ny teknik i sina maskiner. 

– Tänk på gruvindustrin, på hur många människor världen över som jobbar med handhållna stenborrmaskiner under dåliga arbetsförhållanden. Om maskintillverkarna kunde införa den här tekniken som standard i maskinerna är det många som skulle få en mindre utsatt arbetsmiljö. Det är bara osthyveln som har förändrats mindre än borrmaskiner de senaste sjuttio åren, så vi är glada att äntligen få göra något åt det, säger Hans Lindell.

Foton: Mesta AS

Så här går fjällsäkringen till

Vad är det värsta som kan hända? Magnus Nilsson, enhetschef på RISE, tvekar lite, men okej då: 

– Det värsta scenariot är att någon hackar ett antal elfordon som laddas i ett parkeringsgarage. Och överladdar batterierna och sätter eld på hela garaget. Och så har du ett bostadshus ovanför. Det kan vara en ganska snabb process. 

– När en elbil brinner uppstår det kraftiga, svårsläckta bränder och giftiga gaser.  

I oktober 2024 hade Sverige drygt 45000 registrerade laddpunkter. Det är en bit ifrån EU:s rekommendation på en publik laddpunkt per tio fordon*, så man kan räkna med en fortsatt utbyggnad under de kommande åren.  

Det innebär att mängder av organisationer och sammanslutningar, utan tidigare erfarenhet av att tillhandahålla den här typen av tjänster, blir laddoperatörer. Styrelsen i en bostadsrättsförening, hotellägare, platschefer på restaurangkedjor och andra ska plötsligt förstå och planera för de risker det innebär att tillhandahålla elbilsladdning. 

– Den här kunskapen brister ofta, säger Magnus Nilsson.  

Det finns flera riskfaktorer att skydda sig och användarna mot: felinställning som orsakar person- eller sakskada, cyberangrepp, obehörig laddning, svåranvänd utrustning etcetera. 

Paketerbjudande med kontroller och certifiering 

Därför lanserar RISE nu ett paketerbjudande med återkommande kontroller av laddstationer, men också certifiering och provning av laddkomponenter och -infrastruktur.  

Ted Strandberg är projektledare på RISE och inriktad på cybersäkerhet. Han säger att gällande NIS-direktiv** och nya EU-regelverk kommer att ställa tvingande säkerhetskrav på allt från produktutveckling och drift till incidenthantering. 

Det finns en poäng med att vara förberedd för de skärpta regler som de facto är på g, resonerar han. 

De cyberhot som laddoperatörerna behöver ha beredskap för gäller främst betalning (feldebitering, gratisladdning), överladdning av batteri med brand som följd och störningar på elnätet. 

– Antingen skulle man kunna hacka laddstationer via bilen. Eller tvärtom: hacka bilen via laddstationen, säger Ted Strandberg. 

– Om man lyckas komma in och störa laddstationer genom att slå av och på laddningen på flera fordon samtidigt kan det bli väldigt stora effekter på elnätet och risk för skada på utrustning. 

Målet: Harmoniserat regelverk på EU-nivå 

Ett mål är att få till ett harmoniserat regelverk, antingen på EU-nivå eller nationella föreskrifter, säger Magnus Nilsson. 

– Nu sätts mängder av laddstolpar ut innan alla regelverk är på plats. Min personliga uppfattning är att det borde gå hand i hand. 

Han vittnar om att det finns en oro i branschen över att installationer sker utan rätt behörighet. 

– Det är därför vi startade en projektgrupp för laddstationer. För att hjälpa marknaden att se vad det är för regler som kommer och för att säkerställa att konsumenter får den energi de betalar för. 

Erbjuder verifieringstjänster sedan länge 

RISE utför sedan länge verifieringstjänster av bland annat vågar och drivmedelsmätare inom handeln och industrin. 

– För vanliga bensin- och dieselpumpar kontrollerar vi till exempel om det är rätt programvaruversion. Rätt elektronik? Är alla installationer rätt utförda? Är typgodkännandet riktigt? 

Motsvarande tjänst ska nu alltså erbjudas för laddstationer.  

– Vi har tagit fram en mobil utrustning som vi nu är ute och testkör. Vi samlar på oss mätdata från olika typer av laddstationer och gör oss en bild av hur det ser ut på marknaden. Hittar vi mätare som inte går att prova? Är det rätt installerat? Vad visar mätarna? 

Hur lång tid tar då en sådan här återkommande kontroll av en laddstation? 

Magnus Nilsson säger att RISE testar ca 100 olika laddstationer från olika företag. Och sedan sätter en definitiv metod. 

– Just nu klockar vi tiden. Men det tar inte flera timmar. Vi pratar om att kunna testa flera laddstationer i taget. Det ska var rationellt, bra och effektivt. 

*Sverige hade i oktober 2024 drygt 14 fordon per laddpunkt. 

**NIS2 har antagits av EU-parlamentet och innehåller bland annat högre sanktionsavgifter. 

Inom ramen för EUs plan för grön omställning, Fit for 55, uttrycker parlamentets transportutskott att man vill se en snabbare utbyggnad av laddinsfrastrukturen längs Europas större vägar. Målsättningen att ha tätt mellan laddstationer och snabbladdare innebär en stor affärsmöjlighet för leverantörer av laddstationer.  

Men för att ens få sälja produkterna behöver de vara testade och certifierade mot regelverk och standarder inom till exempel elsäkerhet, elektromagnetisk kompatibilitet (EMC), funktion och elmätning. De behöver också vara testade för cybersäkerhet. Detta för att undvika att hackare kan använda laddstationerna för att få tillgång till fordonet som laddas eller ännu värre; överladda fordonets batteri med stora risker för brand som följd. 

– Det finns ett antal oönskade händelser och hot som vi måste förebygga, säger Anders Nilsson, senior affärsutvecklare på RISE. 

Batterilager spännande funktion som innebär risker 

RISE kan både testa och certifiera laddkomponenter enligt regelverk och standarder inom till exempel elsäkerhet, elektromagnetisk kompatibilitet (EMC), funktion och elmätning. Och så finns en specifik tilläggstjänst för cybersäkerhet – ett område som inte bara drar till sig innovativa angripare utan även står inför en rad nya regleringar. 

Ted Strandberg, projektledare på RISE och fokuserad på cybersäkerhet, har till exempel undersökt hur anslutna elbilar skulle kunna agera batterilager mot elnätet, så kallad Vehicle to grid (V2G). I framtidsscenarion hålls tekniken ofta fram som en betydande flexbilitetstjänst. 

Konkret skulle en laddstationstillverkare eller operatör kunna erbjuda ett sådant batterilager som en effektreserv till nätet. Fordonens ägare skulle också kunna köpa respektive sälja el vid förmånliga tidpunkter. 

– Tittar du på det utifrån ett cybersäkerhetsperspektiv finns risker. Tänk att hela det här batterilagret hackas och att alla fordon skickar in effekt på nätet samtidigt. Kommer du för långt utanför frekvensen på elnätet så uppstår det skador. 

Antal standarder för cybersäkerhet 

Ted Strandberg säger att det finns ett antal standarder för cybersäkerhet som RISE är ackrediterade för och kan prova mot redan idag. 

– Vi förbereder även för att kunna hantera provningar mot EU:s nya cybersäkerhetsregelverk som kommer de närmaste åren. 

– Jag tror också att tredjepartsgranskningen ger en trygghet för både säljare och köpare. Köparna känner att ”vi sitter inte helt själva” i sitt val. Och säljaren har ett certifikat som visar att de har gjort vad de kan. 

På senare år har EU börjat reglera allt fler aspekter av dataanvändning, i form av dataskydd, AI och cybersäkerhet. Ted Strandberg nämner även revideringen av det så kallade NIS2-direktivet som ytterligare en skärpning av säkerhetskraven inom till exempel transport och energi. 

– Direktivet säger bland annat att man har skyldighet att ha en incidenthantering och att rapportera in incidenter till berörd myndighet (i Sverige till MSB). Jag tror att det kommer att bidra till att skapa en beredskap på företag att ta hand om angrepp. 

Risk för böter för den som bryter mot regler om riskhantering 

I det uppdaterade direktivet riskerar företag som bryter mot regler om riskhantering eller missar att inkomma med en incidentrapport dryga böter på upp till tio miljoner euro, eller två procent av den globala omsättningen. Dataskyddsförordningen och AI-förordningen har liknande mekanismer. 

Ted Strandberg nämner även radiodirektivets nya krav på cybersäkerhet som behöver uppfyllas för att få sälja produkter som innehåller radiokommunikation.

– Vi är inriktade på att utvärdera cybersäkerheten i produkter och hos organisationer, så att regelverken kan uppfyllas. Vi kan även erbjuda penetrationstester av laddstationer, där en etisk hackare försöker ta sig in i laddstationen och utifrån sårbarheterna i systemet skapa en rapport, säger Ted Strandberg. 

Det handlar om reglerna för typgodkännande enligt UNECE R155, som gäller fullt ut från och med 1 juli 2024. 

Tomas Bodeklint ser den nya regleringen som en del i en större trend i arbetet mot cyberhot globalt. Inte minst EU har de senaste åren börjat reglera dataskydd, AI-användning, cybersäkerhet etc. 

– Tidigare har man lämnat till tillverkare i branschen att göra säkra system. Men nu ses det som så pass viktigt för att samhället ska fungera och att nivån måste lyftas. 

Koll på alla processer kring cybersäkerhet 

Rent konkret behöver ett CSMS (Cyber Security Management System) komma på plats. Ett CSMS ger dig som tillverkare koll på alla processer kring cybersäkerhet på både företaget och i själva fordonet. 

– Från förprojektering, processerna att ta fram ett fordon, utvecklingen av mjukvaran, hela fordonets livstid tills dess att enheten skrotas eller tas ur bruk, säger Tomas Bodeklint. 

I regleringen finns även krav på så kallade forensic capabilities, tänk en motsvarighet till flygets svarta låda. Fordonets system ska kunna detektera och logga cyberangrepp, hantera dem, tidsstämpla dem… Och allt ska i efterhand vara möjligt att analysera. 

– Det är en katt-och-råtta-lek mellan de som bygger systemen och de som försöker hacka dem. Uppfinningsrikedomen bland hackare är ibland enastående. Det man ser på stora attacker är att man ofta kommer in bakvägen och går genom bolag som levererar en mjukvarudel som används av andra bolag, och väldigt många blir drabbade. 

Regler kring cyberhot okänd terräng för tillverkare och underleverantörer 

Eftersom regleringen är ny och rätt övergripande formulerad ligger en hel del okänd terräng framför tillverkare och underleverantörer. Det finns i branschen en vana att kravställa, men hur ska dokumentationen se ut för till exempel en underleverantör som levererar en teknikenhet och i sin tur köper in olika programpaket från flera håll? 

Det är inte givet. 

För att uppfylla kraven krävs bevis, inte bara deklarationer. För det krävs testning och validering av enskilda komponenter, av system av komponenter, av hela fordon. 

– Alla tillverkare jobbar febrilt med detta. Har du inte löst det får du inte sälja bilen.

ISO-standard fortfarande en läroprocess 

Tomas Bodeklint säger att vägen fram vanligen går via en standard som redan finns framtagen. Så också denna gång, ISO 21434 är riktad just mot att skydda mot cyberangrepp under ett fordons livscykel. En hoppfull tanke är att kunna kravställa efter den standarden och samtidigt nå upp till regleringens villkor. 

– Den beskriver lite mer i detalj vad du måste göra för att få ordning på systemen. Men den är delvis nyframtagen och inte nedbruten exakt på vad jag som fordonstillverkare måste testa, säger Tomas Bodeklint, som noterat att många bolag nu anlitar certifieringsorgan för att göra en förcertifiering inför vad som komma skall. 

– Det är lite av en generalrepetition, lite torrsim. Det blir en läroprocess för både tillverkare och myndigheter att få detta på plats, säger han och liknar situationen med en rättegång där det ännu inte avgjorts hur stark bevisningen behöver vara. 

Ny utbildning inom cybersäkerhet 

Ett stort problem inom cybersäkerhetsområdet är alltjämt bristen på kompetens. Här och nu kan RISE hjälpa till med testning och validering, säger Tomas Bodeklint. På längre sikt hoppas han mycket på Cybercampus Sweden som RISE är med och startar upp tillsammans med KTH och Försvarsmakten. 

– Det ska bland annat bli en masterutbildning med inriktning mot cybersäkerhet så att vi får ut fler civilingenjörer med spetskompetens. 

Framväxten av den europeiska batteriindustrin går i rasande takt. Totalt planeras 50 fabriker i 16 länder. Den årliga produktionskapaciteten för battericeller beräknas till 2100 GWh år 2030, tillräckligt för motsvarande över 30 miljoner elbilar.

Många aktörer är inriktade på fordonsindustrin – inklusive nyttofordon inom sjöfart, tåg, flyg – men stort fokus finns även inom stationär energilagring och industriapplikationer inom till exempel skog eller gruva.

Gigantisk omställning

För RISE blir det nya säkerhetslabbet ett sätt att bidra med expertkompetens i värdekedjan för batterier. Elektrifieringen föder både nya batteriteknologier och nya tillverkare vid sidan av redan etablerade industriaktörer.

– Elektrifieringen är en gigantiskt stor omställning. Fordonsindustrin har under 100 år inte haft ett så här stort teknikskifte som i grunden ändrar konstruktionen på fordonet. Det gäller bilar, lastbilar, traktorer, gruvmaskiner, entreprenadmaskiner, jordbruksmaskiner, även stationära maskiner, säger Franz Evegren.

Säkerhetslabbet är en av tre anläggningar som ingår i RISE och Chalmers testbädd för att prova teknik och koncept kopplade till elektrifierade transporter. Labbet i Borås är inriktat på säkerhetstester i samband med upp- och urladdning, vibrationer, mekanisk chock, temperaturrusningar och brandrisker.

Max Rosengren, projektledare på RISE inom säkerhet och transport, är idégivaren till labbet. Och bakom idén ligger batteriteknikens faktiska risker med övertryck genom att batterier hamnar i termisk rusning med okontrollerbar temperaturökning, gasläckage och brand som följd.

– Det är liknande risk som i ett bränslefordon. Men för att göra den här typen av provning behövs andra ytor och andra utrustningar som kan hantera den här typen av risker med brand och övertryck, säger Max Rosengren.

Världsunik anläggning

Rent konkret fylls labbets tre byggnader med många härliga saker för en testare: vibratorer, skakriggar, kammare och skåp i olika storlekar för att simulera värme och kyla, utrustning för köra battericykler, och så pärlan, en 130 kvadratmeter stor hall bakom halvmetertjocka betongväggar där så kallade förstörande tester kan utföras.

– Säkerhetslabbet är vår egen uppfinning. Till exempel kan ett batteri behöva skakas i en så kallad skakrigg. Då har man standarder för det och försöker efterlikna verkliga förhållanden. Om en biltillverkare ska göra samma sak med laddade batterier i en anläggning som inte är anpassad för säkerhetskritisk provning kan det gå riktigt illa om det börjar brinna, säger Franz Evegren.

– Labbet är förberett för att det kan gå åt skogen. Om det uppstår termisk rusning så är labbet konstruerat så att det inte förstörs någonting.

De båda RISE-experterna säger att det helt enkelt inte vore ekonomiskt försvarbart att bygga den här typen av resurser för ett enskilt bolag.

– I Sverige finns ingen motsvarande anläggning vad gäller prestanda, möjligen med undantag för militärindustrin, säger Max Rosengren.

– Vi kommer inte bara att ha kunder inom fordonsindustrin, det skulle kunna vara precis vad som helst och inte bara batterier. Om du vill chocka någonting med upp till 800 kilonewton, trycka till snabbt och väldigt kraftfullt så kan du köra det i den här anläggningen.

Tillförlitligt och miljövänligt

Att anläggningen ryms inom väggar och tak innebär även ett par konkurrensfördelar. Dels blir testerna mer tillförlitliga och lättare att upprepa med identiska förhållanden, dels kan giftiga rökgaser fångas upp och renas med vatten.

Alternativet hittills har varit att göra de här testerna utomhus. Låta rökgaser och släckvatten gå orenat rakt ut.

– Väldigt många länder i Europa tillåter provning utomhus. Här är tanken är att kunna göra det miljörätt, och även i en kontrollerad miljö med förutsättningar som är återkommande och repeterbara, avslutar Max Rosengren.

Vinsterna med att effektivisera svenska myndigheters processer med AI värderas till omkring 140 miljarder kronor per år. Störst potential finns inom administration – ekonomihantering, HR, juridik etc – och inom planering och diagnostisering inom vården.

Men än så länge verkar svensken tveksam till direkt AI-beslutsfattande. I rapporten Svenska folket och AI är det bara mellan 15 och 20 procent som anger att de är okej med att algoritmerna tar beslut som påverkar sådant som försäkringspremie, föräldrapenning, pension, lånelöfte och så vidare.

Kan mer transparens vara verktyget för att öka acceptansen för den här typen av datadrivet beslutsfattande?

– Transparens löser inte frågan isolerat, säger Jacob Dexe som i sin forskning bland annat synat vad försäkringsbranschen ser för värde med transparens och hur myndigheter upphandlar så kallade beslutsrobotar.

– Du får ingen tilltro genom att dela en hel databas. Du behöver förklara hur informationen skapas. Paketera, formulera, ge transparensen en riktning för att uppnå ett syfte.

Sätt rätt förväntningar

I praktiken borrar det ner till att veta vem man har som kund. Veta vilka värderingar den har, vad den ser i produkten. Och sedan sätta rätt förväntningar.

– Det finns specialiserade tjänster, som träningsappar, där ett smalt kundsegment har en helt annan förväntan (än i andra appar) som funkar i just det sammanhanget. Men jag skulle kanske inte tycka att det är så fantastiskt om min pulsdata skulle spridas i en annan kontext, utanför min träningsapp, säger han.

– Har kunderna en bild av vad systemet gör som inte stämmer överens med vad som faktiskt sker så kommer de att bli besvikna.

I det här arbetet med att förklara sammanhang och teknik kan flera yrkeskategorier bidra, tipsar Jacob Dexe. Vid sidan av ingenjörer och jurister finns förmodligen andra med mer kunderfarenhet av vilka frågor och förväntningar en användare kan ha.

Mer avancerade system blir svårare att förklara

Jacob Dexe är verksam på RISE-enheten för samhällstransformation. Förhoppningen är att kunna hjälpa organisationer att skapa mer ansvarsfull transparens och förklarbarhet i AI-tjänster.

I takt med att AI-systemen blir allt mer avancerade blir det också svårare att förklara exakt vad som sker under huven. Maskininlärning med hjälp av neurala nätverk liknas ibland med en svart låda där själva processen är dold. En tröst är att det i många sammanhang räcker för en användare att ha vetskap om att något sker och vad det kan innebära.

– Vi har inlärda kontexter hur vi förklarar saker, säger Jacob Dexe och exemplifierar med hur försäkringsbolag förklarar prissättning i en hemförsäkring.

– Du anger ålder, var du bor, försäkringsvärdet och så vidare. Eftersom du ställt en fråga om försäkring så förstår du att processen handlar om någon form av beräkning av risk, utifrån de här variablerna. Då behöver man inte förklara i detalj för att ändå nå ett tillräckligt förklaringsvärde.

Återfå förtroende

Jacob Dexe säger att transparens är ett bra verktyg för att återfå förtroende vid negativa AI-beslut.

– Om du får ett positivt beslut av en AI så innebär det förmodligen att det matchar vad du förväntade dig. Om beslutet inte skulle matcha vad du förväntade dig så kan transparens i hur det negativa beslutet tagits ändå ge en acceptans. Man kan komma tillbaka i samma nivå i förtroende. Däremot ser vi inte att transparens kan öka förtroendet vid ett positivt beslut i samma utsträckning.

Att störa samhällsviktiga transporter, att få människor att tvivla på sina folkvalda genom smutskastning i sociala medier, att slå ut en elstation så att människor blir rädda och fryser – allt det, och mycket, mycket mer, är attacker som går under begreppet hybridhot.

– Hybridhot är en kombination av fysiska, kognitiva och tekniska verkansmedel, säger Björn Palmertz på Centrum för Cybersäkerhet på RISE.

– Att använda militära förmågor är dyrt och riskabelt, men att via hybridhot utsätta ett samhälle för tusentals små enskilda angrepp som är svåra att koppla ihop till en enhet, det kan i längden vara effektivt om man vill destabilisera ett land.

Svårt att se helhet

Framförallt kan det vara effektivt eftersom det inte sker i ett tydligt, stort anfall som snarare kan leda till att befolkningen förstår hotbilden, samlar sig och slår tillbaka, som har skett i Ukraina.

– När man inte anfaller öppet utan genom alla de här små, varierade och svåridentifierade attackerna mot myndigheter, företag och organisationer, ja då är det väldigt svårt att inse vad som händer. Enda sättet att se helheten och förstå vad som pågår är att bättra på sina kunskaper och samarbeta.

Jobba förebyggande och tillsammans

För även om hybridhot riskerar att sprida rädsla och problem finns det två bra sätt att skydda sig mot det: att jobba förebyggande, och att göra det tillsammans.

– Det väldigt svårt att göra något åt hybridhot när de redan genomförts eftersom det sällan finns en tydlig fiende att slå tillbaka mot. Anonymiteten på nätet, mängden information som sprids där dagligen, och möjligheten att använda mellanhänder gör det svårt. Därför är det jätteviktigt med förberedelser, att skapa en förmåga och motståndskraft i organisationer i god tid.

Samarbete mellan parter en nyckel

Men motståndskraften måste även byggas mellan olika myndigheter, företag eller organisationer, och det sker bäst genom samarbete.

– Det är i glappen mellan ansvarsområden det är lättast att ta sig in, och genom samarbete kan vi täta de skarvarna.

Det innebär att en viktig del i arbetet mot hybridhot är att identifiera andra viktiga aktörer, kontakta dem och börja prata. Då ökar man möjligheterna att upptäcka större angrepp som annars hade kunnat gå under radarn.

– Det handlar dels om att man då kan göra gemensamma förberedelser, till exempel gå igenom roller, kontaktlistor och hur man rapporterar. Men också att genomföra löpande utbildningar och övningar.

Det kan ibland finnas en tendens att vilja tysta ner angrepp när de upptäcks, men det menar Björn Palmertz kan spela förövarna i händerna.

– Om till exempel flera företag som transporterar livsmedel drabbas av cyberattacker eller andra kritiska störningar, men ingen säger något, då kommer man på nationell nivå förstå alldeles för sent att det är ett omfattande angrepp mot samhället och kan inte vidta tillräckliga åtgärder.

Bredd och djup expertis hos RISE

En av de aktörer som kan vara bra att kontakta i det här arbetet är RISE.

– Hybridhot spänner över en väldig bredd av verksamheter, och det speciella med RISE är att det gör vi också. Vi har experter på allt från teknik till infrastruktur till beteendevetenskap, och arbetar med både privat och offentlig sektor, nationellt och internationellt. Eftersom vi har ett stort nätverk inom hela samhället kan vi dels ställa egen expertis till förfogande, dels koppla ihop din organisation med rätt aktörer.

– Vi är engagerade i EU-projekt som exempelvis HYBNET, och arrangerar kurser i cybersäkerhet riktade till både styrelse- och ledningsgrupper och utvecklare i vår cyber range, säger Björn Palmertz.

RISE kan stötta oavsett hur långt din organisation har kommit när det gäller att skydda sig mot hybridhot.

– Vi kan vara ett stöd i hela processen, allt från orienterings- och planeringsfaser till väldigt praktiska eller tekniska aspekter. Vi har personal kan bidra längs hela vägen, som är vana att jobba både i öppna och sekretessbelagda projekt, och som kan ge ett utifrånperspektiv på din verksamhets specifika behov