Tillbaka till kontoret – men vad ska kontoret vara till för?

Utvecklingen är inte entydig. Hybridarbete är fortfarande vanligt och förutsättningarna skiljer sig mellan branscher, roller och organisationer. Samtidigt har flera stora arbetsgivare ökat kraven på kontorsnärvaro. Motiven handlar ofta om samarbete, kreativitet, kultur och kunskapsutbyte.

Men alla kontorsmiljöer stödjer inte dessa förmågor på samma sätt. Ljus, ljud, material, rumslig utformning, möjligheten till avskildhet och mängden sinnesintryck kan påverka koncentration, återhämtning och socialt samspel.

– Design handlar inte bara om hur platser ser ut – den påverkar hur vi tänker, känner och fungerar i vardagen. När AI tar över fler rutinmässiga uppgifter kan människans arbete i högre grad komma att handla om omdöme, koncentration och kreativ problemlösning. Då behöver vi bättre förstå om kontorsmiljön faktiskt stödjer dessa förmågor eller skapar onödig kognitiv belastning, säger Cleo Valentine, senior forskare och innovationsledare på RISE.

Från antaganden till bättre beslutsunderlag

Neuroarkitektur och neurodesign är tvärvetenskapliga fält som förenar kunskap från bland annat neurovetenskap, psykologi, arkitektur, design och teknik. Neuroarkitektur studerar samspelet mellan människan och den byggda miljön i en större skala, medan neurodesign bland annat undersöker hur ljus, ljud, färg, material, möblering och andra rumsliga- och designmässiga kvaliteter påverkar hur en miljö upplevs och används.

Ny teknik och nya analysmetoder gör det möjligt att studera miljöns betydelse på fler sätt än tidigare. Genom att kombinera användarnas upplevelser med beteendedata och psykologiska och fysiologiska mätningar går det att undersöka exempelvis stress, återhämtning, uppmärksamhet och kognitiv belastning.

Det betyder inte att det går att mäta sig fram till ett perfekt kontor eller att alla svar redan finns. Men resultaten kan komplettera arkitekters, designers och verksamheters erfarenhet och ge ett bättre underlag för att prioritera mellan olika åtgärder.

– Vi mår bättre av vissa material, färgskalor, ljus eller mönster och att balansera alla intryck kan innebära mer effektiv återhämtning, säger Isabelle Sjövall, hjärnforskare och vetenskaplig ledare för neurodesign och kognitiv innovation på RISE.

Mäta, utvärdera och följa upp

RISE arbetar med att omsätta forskningen i metoder som kan användas i utvecklingen av verkliga miljöer. Det kan handla om att analysera en befintlig arbetsplats, jämföra olika utformningsalternativ eller följa upp en miljö efter en förändring. RISE utvecklar också det forskningsbaserade ramverket NeuroDesign & NeuroArchitecture Index, NDIX, där olika typer av data kombineras för att analysera och jämföra hur byggda miljöer påverkar människor.

På så sätt kan neuroarkitektur och neurodesign bidra med beslutsunderlag både inför en ombyggnad och i den löpande utvecklingen av en arbetsplats. Syftet är inte att ersätta andra krav på exempelvis funktion, ekonomi, estetik och hållbarhet, utan att tillföra kunskap om hur miljön fungerar för människorna som ska använda den.

Högre krav på det mänskliga arbetet?

Frågan kan bli än mer relevant i takt med att AI förändrar arbetslivet. Om tekniken tar över fler rutinmässiga uppgifter kan en större del av människans arbete komma att bestå av bedömningar, problemlösning, kreativitet och syntes av komplex information. Det är uppgifter som kan ställa höga krav på koncentration och mental återhämtning.

Det betyder inte att det finns ett kontor som passar alla – eller att arbete på kontoret alltid är bättre eller sämre än arbete på distans. Men när organisationer formulerar nya principer för var arbetet ska utföras kan diskussionen behöva breddas. Utöver hur många dagar medarbetarna ska vara på plats blir frågan också: Vilka förmågor ska kontoret stödja och vilket underlag har vi för att bedöma om miljön faktiskt gör det?