Tänk om byggnaderna omkring oss tyst omformar våra sinnen? Forskare vid RISE har utvecklat ett banbrytande ramverk som föreslår att våra byggda miljöer kan ha en grundläggande påverkan på hjärnans funktion.
- Framväxande bevis från neuroarkitekturens område tyder på att den byggda miljön kan översvämma våra kroppar med stresshormoner, säger Cleo Valentine, senior forskare och innovationsledare vid RISE samt doktorand vid University of Cambridge. Dåligt utformade miljöer utlöser fysiologiska stressreaktioner liknande verkliga hot, vilket potentiellt kan orsaka bestående förändringar i hjärnan.
Hur miljöer kan utlösa stress
Ramverket föreslår att kronisk exponering för dålig design skapar "allostatisk överbelastning" – ett ständigt överansträngt stressystem. Funktioner som trånga utrymmen, hård belysning och kantiga former kan utlösa samma fysiologiska kaskader som verkliga hot, vilket kan påverka hjärnregioner som är avgörande för minne, känslor och beslutsfattande.
- Detta innebär ett paradigmskifte i förståelsen av arkitekturens relation till människors hälsa, säger Valentine. Med över 970 miljoner människor världen över som lever med psykisk ohälsa kan vi inte längre bortse från hur fysiska miljöer bidrar till dessa utmaningar.
Vill du veta hur neuroarkitektur och neurodesign kan stärka ditt projekt eller din verksamhet?
Genom att förstå hur miljöfaktorer påverkar neurofysiologisk hälsa kan arkitekter och designers skapa utrymmen som stärker snarare än underminerar kognitiv förmåga.
Att mäta arkitektonisk stress
Forskning visar dramatiska skillnader mellan olika designelement. Vissa studier visar att deltagare i trånga, dåligt belysta utrymmen upplevde mätbar krympning i hjärnregioner som är viktiga för minne och inlärning.
Ramverket antyder att kronisk stress kan orsaka hippocampal krympning, hyperaktivitet i amygdala och minskad neurogenes. Förmågan att minnas, reglera känslor och fatta beslut kan försämras under konstant arkitektonisk påverkan.
- Dessa förändringar kan påverka våra kognitiva förmågor, känsloreglering och kapacitet att bilda nya minnen, förklarar Valentine. Forskningen tyder på att arkitektoniskt medierad stress kan bidra till depression, ångest och allvarligare psykiatriska tillstånd.
Neurosustainable design – hjärnvänlig arkitektur
Ramverket pekar mot evidensbaserade designprinciper med mätbara fördelar för hjärnan. Naturligt dagsljus, lämpliga takhöjder och biofiliska inslag visar alla positiva effekter.
Isabelle Sjövall, hjärnforskare samt vetenskaplig ledare för neurodesign och kognitiv innovation hos RISE, kommenterar:
- Neurohållbarhet (Neurosustainability) kan främja motståndskraft och stödja psykisk hälsa genom design, säger Sjövall. Genom att förstå hur miljöfaktorer påverkar neurofysiologisk hälsa kan arkitekter och designers skapa utrymmen som stärker snarare än underminerar kognitiv förmåga.
Teorin om Neurosustainability utvecklades av Mohamed Hesham Khalil, doktorand vid University of Cambridge. Detta arbete medförfattades av forskaren Heather Mitcheltree, doktorand vid University of Cambridge.
Exempel på hjärnvänliga designelement:
- Naturligt dagsljus: Förbättrade dygnsrytmer och minskad kortisolstörning
- Högre tak och större fönster: Minskade stressmarkörer i fysiologiska mått
- Flimmerfri belysning: Förbättrad kognitiv prestation och minskad visuell obehagskänsla
- Biofiliska inslag: Minskad aktivitet i prefrontala cortex kopplad till stress och grubblande
Forskarna förespråkar empirisk validering av sitt ramverk och integrering av principer för neurologiskt välbefinnande i byggnormer – något som potentiellt kan förändra hur vi utformar miljöer för mänskligt välmående.
Läs hela den vetenskapliga artikeln: Architecturally Mediated Allostasis and Neurosustainability: A Proposed Theoretical Framework for the Impact of the Built Environment on Neurocognitive Health.
>> Upptäck RISE expertis inom neuroarkitektur och neurodesign