Ny rapport om statligt stöd till järn- och stålindustrins omställning
22 december 2025, 07:20
En ny rapport visar att samtliga europeiska aktörer som planerar att ställa om till lågutsläppsproduktion av järn och stål har fått statligt stöd. I Tyskland täcker staten ofta 40 – 60 procent av investeringskostnaderna, motsvarande nivå i Sverige uppgår till omkring tre procent.
Den europeiska järn- och stålindustrin står inför en omfattande klimatomställning som kräver mycket stora investeringar i ny teknik och infrastruktur.
– Resultaten visar tydligt att statligt stöd är en förutsättning för att omställningen ska kunna genomföras. Samtidigt ligger de svenska stödnivåerna generellt lägre än i många andra EU-länder, trots att Sverige har goda tekniska och strukturella förutsättningar för att producera lågutsläppsstål, säger Liv Lundberg, forskare på RISE.
Järn- och stålindustrin står för omkring 7 procent av de globala koldioxidutsläppen och 5 procent av EU:s utsläpp. I Sverige står sektorn för 10–12 procent av de nationella utsläppen, huvudsakligen koncentrerade till ett fåtal stora anläggningar. Samtidigt är industrin central för sysselsättning och konkurrenskraft i både Sverige och EU.
Analysen visar att samtliga aktörer i EU som planerar investeringar i lågutsläppsproduktion – exempelvis genom direktreduktion med vätgas och ljusbågsugnar – har fått någon form av statligt stöd eller statsstödsgodkännande. I flera fall, särskilt i Tyskland, finansierar staten en betydande del av investeringarna och erbjuder även långsiktigt driftsstöd.
I Sverige drivs omställningen framför allt av HYBRIT-samarbetet, SSAB:s avveckling av masugnar till förmån för investering i ljusbågsugnar, LKAB:s satsningar på koldioxidfri järnsvamp samt nyetableringen Stegra i Boden. Alla dessa projekt har beviljats statligt stöd och fått statsstödsgodkännande från EU-kommissionen.
– Stöden fungerar inte bara som finansiering, utan också som en signal om politisk stabilitet. I mycket kapitalintensiva industriprojekt är det avgörande för att mobilisera privat kapital och minska riskerna, säger Liv Lundberg, forskare på RISE.
När stöden sätts i relation till de totala investeringskostnaderna framträder tydliga skillnader. För både SSAB och Stegra motsvarar den statsstödsram som Sverige fått godkänd cirka tre procent av deras totala investeringar. LKAB har fått den högsta andelen nationellt stöd i Sverige, motsvarande cirka 15 procent av investeringskostnaderna. Utöver nationella stöd har de svenska projekten även beviljats medel från EU:s Innovationsfond, som finansieras via EU:s utsläppshandelssystem. En del av de svenska stödinsatserna har EU-ursprung, bland annat via Industriklivet (kopplat till EU:s Facilitet för återhämtning och resiliens, RRF) och via EU-medel från Fonden för en rättvis omställning.
Rapporten betonar att statliga stöd är viktiga, men inte ensamma avgörande för omställningens genomförande. Tillgång till stora mängder fossilfri el till konkurrenskraftiga priser, tillräcklig nätkapacitet, fungerande transporter och effektiva tillståndsprocesser är centrala faktorer. Även utvecklingen på EU-nivå – exempelvis införandet av CBAM och utfasningen av fria utsläppsrätter inom EU ETS – spelar en avgörande roll för långsiktig lönsamhet.
Om projektet
”Subventioners roll i järn- och stålindustrins klimatomställning” är ett projekt som letts av RISE i samarbete med Jernkontoret, Stegra, SSAB och Chalmers. Arbetet har finansierats inom ramen för Impact Innovation-programmet Swedish Metals & Minerals.
Mer info och länk till sammanfattande rapport:
Kontakt:
Liv Lundberg, RISE: liv.lundberg@ri.se
Jonas Zetterholm, RISE: jonas.zetterholm@ri.se