Kemisk analys - bioråvara till produkt

Ved & massa

Våra analyser omfattar fiberinnehåll, restalkali, svavelföreningar (såsom sulfid, sulfit, sulfat och tiosulfat), totalt svavel, oxalat, klorid, metaller samt kolhydrater i både polymer och monomer form. Vi mäter även lignin och dess molekylviktsfördelning, halter av tallolja och terpener, hydroxi- och flyktiga syror samt torrsubstans- och askhalt.

Metallanalyser inkluderar kalcium, koppar, järn, magnesium, mangan, kalium, natrium, kadmium och bly. För bredare eller mer känsliga multielementanalyser används ICP‑OES, som möjliggör samtidig kvantifiering av flera metaller i processvätskor, fasta prover, extrakt och aska. Vanliga målparametrar är aluminium, barium, kobolt, krom, fosfor, kisel och zink.

Gasanalyser omfattar bland annat svavelväte (H₂S), koldioxid (CO₂), svaveldioxid (SO₂) och andra flyktiga oorganiska och organiska ämnen. Dessa analyser stödjer övervakning av emissioner, processkontroll och uppfyllelse av miljökrav.

Oorganiska föreningar analyseras med högkänsliga instrument för att identifiera salter, metaller, oxider och anjoner även vid mycket låga koncentrationer. Vi erbjuder både kvalitativa (identifiering) och kvantitativa (koncentration) analyser. Med tekniker som GC‑MS, HPLC, ICP‑MS och FTIR kan vi upptäcka ämnen ner till ppm‑ och ppb‑nivåer, vilket är avgörande för spåranalys och kontroll av restämnen.

Processvätskor

Svartlut från kraftmassaprocessen innehåller både organiska och oorganiska komponenter som behöver analyseras för att optimera återvinning, energiutbyte och processbalans. Centrala parametrar är fiberhalt, restalkali, svavelföreningar, total svavel, oxalat, klorider, metaller, kolhydrater, lignin (inklusive molekylvikt), tallolja, terpener, hydroxi- och flyktiga syror samt torrsubstans och aska.

Vit- och grönlut analyseras för att upprätthålla en stabil och effektiv kemikaliebalans. Viktiga mätvärden är alkalihalt (total, aktiv och effektiv), karbonater, svavelkomponenter (sulfid, sulfit, sulfat och tiosulfat), total svavel, kalium och natrium, klorider samt metallhalter.

Processvätskor inom cellulosaindustrin kräver analyser av faktorer som påverkar processens stabilitet och slutproduktens kvalitet. Det omfattar anjonhalt och katjonkrav, karboxyl- och uronsyror, total ASA‑halt, kolhydrater, lignin och optiskt vitmedel.
Bakvatten analyseras för samma parametrar, samt stärkelse.

Kalk kontrolleras med avseende på fritt kalkinnehåll, metallhalter (Na, Mg, Ca, Mn, Fe, Al, Si, P, S) och syralösligt natrium.
Tallolja bedöms utifrån syratal, neutrala ämnen, fettsyror och hartssyror, vatten- och askhalt samt total svavel och natrium.
Såpa analyseras för talloljans teoretiska utbyte, alkali, kalcium, torrhalt och värmevärde.

Metanol och orent kondensat analyseras för metanol, vatten, ammonium, totalt kväve, TRS‑komponenter (svavelväte, metylmerkaptan, dimetylsulfid, dimetyldisulfid) och total svavel. Terpenoider, såsom α‑pinen, β‑pinen, 3‑karen och limonen samt mono‑, sesqui‑ och diterpenoider — utvärderas också.

Med GC‑MS‑screening identifieras flyktiga föreningar som påverkar lukt, kvalitet och miljöpåverkan.

Organiska ämnen

Organiska syror och relaterade ämnen analyseras för att bedöma nedbrytning och processkvalitet. Vanliga syror är levulinsyra, etanol, glycerol, mjölksyra, myrsyra och ättiksyra. Furanderivaten HMF och furfural används som indikatorer på kolhydratnedbrytning, och kan även kvantifieras i svartlut för att utvärdera kokningsprocessen.

Organiska föreningar och extraktivämnen analyseras i skogsråvara, processvätskor och biprodukter. Fokus ligger på lignaner, fett- och hartssyror, steroler, sterylestrar, triglycerider samt processkemikalier som antrakinon. Kolofonium bedöms för dess påverkan på limning och lukt. Även andra kol- och svavelföreningar – exempelvis metanoler, aldehyder, tiofener och disulfider – ingår, eftersom de är viktiga för både processkontroll och miljöbedömning.

Textil

Viskositetsmätning används för att bedöma molekylvikt och nedbrytning i cellulosabaserade textilier, särskilt vid återvinning. Fiberanalyser med ljusmikroskopi ger information om fibertyp och dimensioner, medan SEM ger detaljer om morfologi och förekommande defekter.

Metallhalter bestäms med ICP‑OES eller ICP‑MS. Vanliga metaller är koppar, zink, krom, bly, nickel, kadmium, järn, aluminium, natrium och kalium. Metallanalys är viktig för miljö- och hälsoaspekter och för att bedöma materialets återvinningsbarhet.