Batteriförordningen är här – så laddar du upp regelefterlevnaden

Batterier och produkter utrustade med batterier behöver CE-märkas för att få säljas på den europeiska marknaden. Märkningen ska intyga att alla tillämpliga EU-krav är uppfyllda – däribland batteriförordningen.   

– I samband med CE‑märkning uppstår krav på produktprovning. I batteriförordningen finns tre artiklar som berör provning av prestanda och säkerhet. Ännu saknas harmoniserade standarder, men sådana förväntas tas fram framöver. Tills dess tillämpar vi internationellt erkända batteristandarder som best practice vid prestanda- och säkerhetsprovning i våra laboratorier, berättar Vedran Kovacevic, projektledare och affärsutvecklare inom säkerhetskritisk batteriprovning RISE.   

Tillverkare av ”högriskprodukter” behöver få sitt kvalitetsledningssystem granskat  

Företag som tillverkar eller gör vissa typer av större batterier tillgängliga på marknaden (främst industriella batterier och elfordonsbatterier) kommer även att behöva certifiera sitt kvalitetssystem. Anledningen är att deras produkter räknas som högriskprodukter. Det räcker inte att produkterna är säkra, det är viktigt att även tillverkningen sker under kontrollerade former.  

– Många av reglerna i batteriförordningen är inte nya för företagen, men däremot kan det vara nytt att de måste gå till ett labb och göra vissa provningar. Underlaget från provningarna ska granskas av det anmälda organet som certifierar verksamhetens kvalitetsledningssystem. För vissa av företagen blir det också aktuellt med due diligence, berättar Martin Tillander, enhetschef inom produktcertifiering på RISE.   

Kravet på due diligence, eller tillbörlig aktsamhet på svenska, är en av nyheterna i förordningen. Enkelt förklarat handlar det om att företag som släpper ut större industri- eller elfordonsbatterier på marknaden måste kartlägga sina leverantörskedjor och säkerställa att råvarorna har utvunnits och producerats på ett hållbart och etiskt sätt.  

– De större batterierna kommer från 2027 att behöva ett batteripass i form av en QR-kod som leder till digital information om det specifika batteriet. Passet ska innehålla information om materialinnehåll, batteriets kapacitet och klimatpåverkan, berättar Cecilia Wästerlid. 

Vilket ansvar och krav har producenter kopplat till återvunnet material?  

Alla producenter behöver registreras hos Naturvårdsverket och ta ansvar för att de egna batterierna samlas in och återvinns på rätt sätt. Ett sätt att göra det är att ansluta sig till en producentansvarsorganisation (PRO) som svenska El-Kretsen, som redan har en rikstäckande infrastruktur för insamling och återvinning.  

En annan nyhet med förordningen är att EU har satt upp mål för hur mycket litium, kobolt, nickel, koppar och bly som ska återvinnas. Från 2027 ska minst 50 procent av litiumet i insamlade avfallsbatterier återvinnas och från 2031 höjs kravet till 80 procent. 

Cirkularitetskraven i batteriförordningen är omfattande och för att uppfylla dem krävs god kännedom om vilken typ av batteri det handlar om och dess kemi. Utöver det är säkerhetsaspekter vid både demontering och i själva återvinningsprocessen viktiga att ta hänsyn till.

– På RISE arbetar vi med frågor längs hela batteriets livscykel, från designfas till materialåtervinning. Vi kan bidra med analyser, testmiljöer och expertis för att utveckla en effektiv batteriåtervinning, säger Cecilia Wästerlid. 

Svårt att få en överblick? Du är inte ensam  

Batteriförordningen är ett av de mest heltäckande regelverken för en enskild produktkategori inom EU, eftersom den omfattar hela batteriets livscykel från råvara till återvinning. Att överblicka hela förordningen är utmanande, menar Cecilia Wästerlid. 

– Det finns en inbyggd komplexitet i den här lagen. Det beror först och främst på hur den är skriven, med referenser till delegerade akter som syftar till att specificera detaljerna. De delegerade akterna blir klara allt eftersom och mitt intryck är att de är ovanligt många i den här förordningen, säger hon och fortsätter:  

– Återvinningskraven som innebär att en viss procentsats av hela batteriet ska återvinnas och användas i en ny produkt – det låter ju enkelt. Men när man ska omsätta det i praktiken uppstår frågor. Procent av vad, exakt? Och hur ska det mätas? Särskilt för mindre företag kan det här kännas svårt, så att ta hjälp av en rådgivare som kan reda ut frågetecknen är en god idé.