Dataområden och en europeisk inre marknad där data kan flöda fritt

I grunden handlar det om något som är både enkelt och kraftfullt: att skapa förutsättningar för att data ska kunna användas mer än en gång, av fler aktörer, på ett säkert, rättssäkert och interoperabelt sätt. I dag är verkligheten ofta den motsatta. Offentlig sektor producerar enorma mängder data, men majoriteten används bara för ett enskilt ändamål och blir sedan liggande i system som är svåra att dela, återanvända eller vidareutveckla. Något som står i vägen för utvecklingen av smarta ständer och samhällen.

Jag vill påstå att detta inte främst ett teknikproblem – utan ett samhällsproblem (som vi både bör och kan göra något åt!)

EU:s vision: en inre marknad där data kan flöda fritt

EU:s mål för det så kallade ”Digitala decenniet” är tydligt: Europa ska ha en fungerande digital inre marknad, där data kan delas över organisations-, sektors- och nationsgränser – utan att kompromissa med säkerhet, integritet eller kontroll (en aspekt av suveränitetsbegreppet).

I denna vision är data en strategisk resurs, jämförbar med energi eller infrastruktur, men till skillnad från många andra resurser är data inte ändlig. När den väl har tillgängliggjorts kan den återanvändas, kombineras och förädlas om och om igen – till nytta för innovation, effektivare offentlig service och bättre beslutsfattande. Helt enkelt för att vi ska bli smartare tillsammans! 

För offentlig sektor innebär detta stora möjligheter, men också ett skifte i synsätt: från att hantera data som något internt och isolerat, till att se den som en gemensam tillgång i ett större ekosystem.

Ett dataspace kan liknas med ”Blocket”

Ett dataspace kan beskrivas som en trygg och reglerad marknadsplats för data. Det är inte ett centralt datalager där all data samlas, utan snarare en förmedlingsstruktur som gör det möjligt för den som har data och den som vill använda data att hitta varandra – på tydliga villkor. En analogi för att förklara vad jag menar är att se det som ”Blocket”, Sveriges största marknadsplats för köp och försäljning av nya och begagnade saker, men i stället för begagnade cyklar, möbler och bilar handlar det om data.

På Blocket:

• äger säljaren fortfarande sin vara
• Blocket lagrar inte varorna
• Blocket förmedlar kontakten mellan säljare och köpare
• affären sker på överenskomna villkor

På samma sätt fungerar ett dataspace:

• den som har data äger fortfarande sina data
• data ligger kvar hos respektive organisation, inte i dataspacet
• dataspacet gör det möjligt att hitta, beskriva och komma i kontakt med den som har data
• användning av data regleras genom tydliga villkor och avtal

Dataspacet är alltså inte ett stort datalager, utan en förmedlingsplattform med tydliga regler. 

I ett dataområde finns gemensamma standarder för hur data beskrivs, hur tillgång beviljas, hur ansvar regleras och hur säkerhet och spårbarhet säkerställs. Det gör det möjligt att dela även känsliga eller affärskritiska data på ett tryggt sätt, inte bara öppna data.

Man kan se dataområden som nästa generations dataportaler – med extra allt – anpassade för en verklighet där AI, automatisering och gränsöverskridande digitala tjänster är normen.

Riktningen är satt genom piska och morot, lagstiftning och finansiering

EU driver denna utveckling genom en kombination av strategier, mål, förordningar och finansiering.

På regelverkssidan ser vi bland annat:

• Data Act och Data Governance Act, som stärker användarens kontroll över data och etablerar europeiska dataområden
• Interoperable Europe Act, som ställer krav på samverkan och interoperabilitet inom offentlig sektor
• AI Act, som kopplar samman datakvalitet, säkerhet och etiska krav i AI-system

Samtidigt följs detta upp av betydande investeringar, inte minst genom Digital Europe Programme, där EU finansierar uppbyggnaden av dataområden, AI-fabriker, test- och demonstrationsmiljöer och digitala innovationshubbar.

Budskapet är tydligt: riktningen är satt, och den kommer att påverka alla organisationer som hanterar data eller digitala tjänster.

Den verkliga utmaningen: styrning och arbetssätt

Trots all teknik och lagstiftning är den största utmaningen ofta organisatorisk. Frågor om ansvar, ägarskap, styrning och samverkan är i praktiken svårare än tekniska integrationer.

För att dataområden inte ska bli tomma skal krävs:

• nya sätt att arbeta tvärorganisatoriskt
• ökad kompetens inom data, juridik och interoperabilitet
• tydligare nationell och lokal styrning (vi måste kunna jobba gemensamt med digital infrastruktur)

Detta är särskilt relevant för kommuner, regioner och myndigheter – men också för leverantörer som verkar på den offentliga marknaden.

Det lönar sig att vara med tidigt

EU:s inre marknad för data är inte ett framtidsscenario som kanske blir verklighet. Den är redan under uppbyggnad, exempelvis genom European Health Data Space (EHDS) som alla svenska kommuner och regioner måste förhålla sig till. Den som tidigt anpassar sina arbetssätt, system och affärsmodeller kommer att ha ett betydande försprång – samt slipper göra om sina system för att anpassa sig i efterhand. För offentlig sektor innebär det bättre möjligheter att:

• dela och återanvända data
• upphandla interoperabla lösningar
• dra nytta av AI och digitala tvillingar
• samtidigt värna rättigheter, säkerhet och suveränitet

För leverantörer innebär det lägre trösklar till en europeisk marknad där lösningar kan skalas och återanvändas.

Nu börjar det även röra på sig nationellt: Regeringen har nyss gett Digg i uppdrag att lämna förslag på hur relevanta aktörer som delar data och utvecklar AI bör organisera sig. I uppdraget till Digg ingår att lämna förslag på en nationell samverkansstruktur för att stärka Sveriges tillgång till data och användning av AI. De ska även föreslå hur de bör samarbeta för att löpande kunna utveckla och upprätthålla dessa förmågor över tid.

Det ska bli mycket intressant att följa, och jag skulle bli förvånat om inte dataspaces kommer bli en central del av denna nationella samverkansstruktur.

Fördjupning för den som vill veta mer

Med detta blogginlägg ville jag ge en övergripande bild av varför dataområden är centrala för EU:s digitala strategi och vad det betyder för svensk offentlig sektor. För den som vill fördjupa sig ytterligare – i begrepp, regelverk, exempel och framtidsscenarier – finns en längre förklarande text, som publiceras i sin helhet i anslutning till detta inlägg.  

Utvecklingen av Europas inre marknad för data är en gemensam resa. Den går långsamt i början, kräver samordning och nya sätt att tänka – men potentialen är betydande. Och vi är redan på väg, bland annat i vårt nyligen startade projekt Svenska vattendatalabbet SVADA, där vi kommer att utforska dataspacetillämpningar med hela innovationsekosystemet för hantering av data utifrån missionen ”Hållbart vatten för alla till 2050”.