Det regnar utanför fönstren i Scharinska villan i Umeå. Det rykande kaffet hälls upp medan Spanska salen fylls av människor. Några pratar om AI-agenter, andra om känslan av att försöka hänga med i utvecklingen. Frågan om hur tekniken faktiskt ska användas och vad som är värt att satsa på är fortfarande långt från självklar.
Det är första torsdagen i maj och ännu en AI-frukost arrangeras av RISE i Umeå. Projektledaren Oskar Riby och Christoffer Juhlin, gruppchef för AI-transition, har skapat en mötesplats för människor som vill förstå och utforska artificiell intelligens tillsammans.
Här möts både nybörjare och erfarna användare för att diskutera idéer, problem och möjligheter. Här testas idéer och frågor välkomnas. Utan prestige och utan krav på förkunskaper.
– Det är högt i tak, säger Christoffer.
Alla idéer håller inte för trycket
Denna torsdag lyser Ludvig Smedh upp rummet, grundare av Sicksack Software Solutions. I över åtta år har han arbetat med machine learning och AI-lösningar för organisationer som vill minska manuellt arbete och fatta bättre beslut.
Under föreläsningen beskriver han hur många AI-initiativ börjar med entusiasm men aldrig blir långsiktigt användbara.
– Vi måste träna på att testa idéer, istället för att gå igång på saker utan att tänka efter, säger han.
Enligt Ludvig handlar problemet sällan bara om tekniken. Det svåra är ofta att identifiera rätt problem, få människor att använda lösningen och skapa något som fungerar över tid.
För att undvika att resurser läggs på idéer som inte är hållbara använder han ett "trycktest". Metoden hjälper till att avgöra om ett AI-initiativ är värt att utveckla. Han lyfter fyra avgörande frågor:
Finns det tillräckligt viktigt problem att lösa?
Är lösningen användbar i människors vardag?
Är lösningen tekniskt genomförbar?
Vem ansvarar för produkten efter pilotprojektet?
Runt borden nickar flera deltagare igenkännande när Ludvig beskriver hur AI-projekt ibland drivs mer av iver än verkliga behov.
För honom handlar trycktestet också om människorna bakom tekniken.
– Vi måste träna på att tänka, säger han med ett lätt skratt.
Foto: Ida Carlberg
Image: Ida Carlberg
Något konkret i händerna
Bland deltagarna finns både personer som använder AI dagligen och andra som försöker förstå hur tekniken kan användas i deras verksamhet.
Anna Westberg, tidigare UX-designer och numera konsult, beskriver AI som en självklar del av sitt arbete.
– Jag använder AI så mycket jag kan. Det känns viktigt att hålla sig i framkant.
För Nina Säfsten, service manager inom HR på Postnord, väckte föreläsningen många nya tankar och perspektiv.
– Den här frukosten var så inspirerande och konkret att hjärnan går på högvarv nu, säger hon i sorlet efter frukosten.
Det som fastnade mest för henne var att Ludvig visade hela processen – även projekt som inte fungerade.
– Mycket man ser i medier är kurerat och visar bara det som lyckas. Här fick man höra om idéer som inte höll genom trycktestet och varför. Det kändes äkta; att misslyckanden också kan vara att lyckas.
Karl Frykholm, innovationsledare på Region Västerbotten, känner igen flera av utmaningarna.
– Många initiativ är roliga, men varför gör man dem egentligen? Det är svårt att få fram det konkreta, säger han.
Karl beskriver AI-utveckling som mycket "trial-and-error" och håller med om att tydliga verktyg sparar både tid och resurser.
Foto: Ida Carlberg
Image: Ida Carlberg
Högt i tak för att utforska tillsammans
När föreläsningen är över fortsätter samtalen mellan borden. För Oskar och Christoffer är det just dessa diskussioner som är kärnan i AI-frukostarna. Det är lika mycket en mötesplats som ett utforskande av kunskap. Varje gång fylls rummet av en blandning av återkommande och nya ansikten.
– Vi har kört det här konceptet ett tag nu och det är kul att se att det växer, säger Oskar.
Varje träff samlar människor från olika branscher, med olika erfarenheter. Målet är inte bara att sprida kunskap om AI, utan att skapa ett öppet och välkomnande sammanhang där människor kan utforska tekniken tillsammans.
– Det viktiga är att det blir en dialog, säger Christoffer.
Oskar beskriver träffarna som ett sätt att skapa lekfullhet i lärandet.
– Många vågar prata om både det man är stolt över och det som är svårt. Man hittar människor att spåna idéer med.
Bakom konceptet finns också en större tanke om lärande och kompetensutveckling.
– Vi vill ge människor möjlighet att utforska och bygga förmåga inom AI, säger Christoffer.
Ett rum för fler frågor än svar
Efter frågestunden med Ludvig i slutet av frukosten fortsätter dialogen genom frågor och bollande av idéer. Trots att tekniken står i centrum handlar många av samtalen om något mer mänskligt – hur tekniken faktiskt fungerar för människor i praktiken. Vad får människor att vilja använda nya verktyg? Hur ska lösningar som faktiskt hjälper i vardagen byggas? Och hur skapas utrymme att testa nya idéer utan att det känns överväldigande?
Kanske är det därför AI-frukostarna fortsätter växa. Inte för att de erbjuder färdiga svar, utan för att de lämnar plats för samtal som fortsätter leva – efter att kaffekopparna lämnas tomma och regnet slutat smattra mot fönstren.