När kommunens digitala system slås ut påverkas hela samhället. Hemtjänsten vet inte vilka brukare som ska få medicin och mat, avfallshanteringen stoppas när rutterna inte går att få fram, samtidigt som skolpersonal varken kommer åt scheman eller kontaktuppgifter till vårdnadshavare. Innan problemen är lösta får man försöka jobba med det man har – analogt, med papper och penna. 

– Sedan blir det en otrolig börda att försöka komma i kapp, säger Johan Rosell, ansvarig för totalförsvar på RISE och tidigare chef för Centrum för cybersäkerhet på RISE.  

Sverige ett av de mest utsatta länderna i Europa 

– Vi ligger långt fram när det gäller digitalisering, men inte lika långt fram inom cybersäkerhet. Där finns ett glapp som gör oss sårbara, säger Johan Rosell. 

Vem som ligger bakom attackerna varierar – det är inte heller alltid tydligt. 

– Förut var det vattentäta skott mellan statliga hotaktörer och cyberkriminella. Nu har man sett hur de ofta krokar arm. Det är svårare att se om det är ett kriminellt hackerkollektiv, som vill tjäna pengar, eller en statlig aktör, som är ute efter annat. Det blir en del av hybridverktygslådan, där man vill sänka tilliten till våra demokratiska institutioner, säger Johan Rosell. 

Kommunerna är särskilt utsatta. I princip varje vecka blir en svensk kommun utlåst från något av sina system. Små kommuner drabbas hårdare och oftare – de har mindre resurser, vilket gör det svårare att upprätthålla redundans i form av backup-system och att rekrytera rätt kompetens inom cybersäkerhet. 

Attackerna är ofta enkla i sin uppbyggnad. Det vanligaste är att någon klickar på en länk i ett phishingmejl. Därefter sprider sig ett virus vidare mellan datorer i nätverket, tills allt låser sig.   

– Kommunerna får ett meddelande där det krävs betalning i kryptovaluta för att låsa upp systemen. Men att betala är inte ett alternativ, det skapar bara fler incitament för nya attacker. Det finns heller ingen garanti för att man får sin data upplåst eller återställd, säger Johan Rosell.   

Allt dyrare att återställa hackade system 

I stället måste system återställas från backuper – om de finns. Inte sällan måste it-konsulter kallas in för att få igång allt snabbt, vilket ofta blir dyrt. Efter de uppmärksammade cyberattackerna mot svenska kommuner under de senaste åren uppgår kostnaderna till tiotals miljoner kronor, och ibland till och med hundratals miljoner. 

– Det blir alltid dyrare att städa upp efteråt, när man måste ta in folk som ska jobba treskift för att få verksamheten på fötter igen, än att tänka efter före. Man måste ställa de kostnaderna mot varandra när man pratar om att investera i cybersäkerhet, säger Karl Resare, affärsutvecklare på Cyber Range, RISE test- och demonstrationsmiljö för cybersäkerhet. 

Precis som en privatperson besiktar bilen varje år borde en kommun besikta sin cybersäkerhet – genom kontinuerliga övningar, utbildningar och riskanalyser. Snart blir det också en skyldighet. 

Med det nya EU-direktivet NIS2, som infördes i svensk lag i januari 2026, blir cybersäkerhet ett formellt ansvar för kommunledningen. De nya reglerna ställer tvingande krav på säkerhetsnivå, incidentrapportering och kontinuerlig riskhantering – och gör det möjligt att utdöma sanktionsavgifter vid brister. 

– För att möta det har vi tagit fram en ledningsutbildning, särskilt riktad till kommunledningar. De behöver veta vilka krav som ställs, säger Johan Rosell. 

Avancerade övningar i digitala tvillingmiljöer 

Utöver det har RISE utbildningar i allt från grundläggande ”cyberhygien” till specialiserade kurser för teknisk personal. Dessutom erbjuds bland annat certifiering, sårbarhetsanalyser och avancerade övningar i digitala tvillingmiljöer. 

– Där kan man se vad som händer när ett system kraschar. Det påminner om ett dataspel – det är ofarligt att testa hos oss. Men när man väl blir påhoppad på riktigt, då har man större förutsättningar att klara sig, säger Karl Resare. 

Som oberoende forskningsinstitut kan RISE agera som en neutral partner i arbetet med att stärka cybersäkerheten i offentlig sektor. 

– Vi har inga andra intressen än att göra Sverige starkare, säger Karl Resare. 

Målkonflikter eller synergier? 

VA-sektorn balanserar i dag tre övergripande målsättningar:

1. Välfärd och välstånd – att erbjuda tillgänglig, pålitlig och kostnadseffektiv vattenförsörjning till alla.
2. Hållbarhet och rättvisa – att säkerställa att resurser används effektivt, fördelas jämlikt och inte utarmas.
3. Beredskap och klimatanpassning – att bygga motståndskraft mot kriser som extremväder, sabotage och ytterst krig.

Dessa mål är ibland förenliga, men ofta kolliderar de med varandra. Till exempel kan investeringar i robusthet och redundans stå i konflikt med kortsiktig kostnadseffektivitet.

– Vi människor tenderar att ha en så kallad negativ bias, där vi ser målkonflikter snarare än synergier. Men synergierna finns, sa Robert Gladh, projektledare på RISE, som också deltog på konferensen.

Han lyfte grönblå lösningar i stadsmiljöer som ett exempel på hur flera mål kan uppnås samtidigt. Träd, dammar och andra naturlika system hanterar inte bara dagvatten och skyddar mot översvämningar – de skapar också rekreativa miljöer och ökar den biologiska mångfalden. Att identifiera och lyfta fram dessa synergier kräver ett helhetsperspektiv – något som framsynsarbete aktivt tränar och stödjer.

Digitalisering: Ett tveeggat svärd

Digitaliseringen är en av vår tids mest transformativa krafter. Inom VA-sektorn erbjuder den stora möjligheter till effektivisering, övervakning och optimering av system.

– Digitala lösningar ger bättre beslutsunderlag och ökar kapaciteten i organisationerna, men samtidigt uppstår nya sårbarheter. Ökad automatisering kan leda till att färre personer är fysiskt närvarande på anläggningar, vilket minskar vår förmåga att upptäcka avvikelser manuellt. Risken för cyberattacker ökar också, vilket gör att säkerhetsfrågorna måste hanteras med större allvar, sa Johan Granberg.

En ny hotbild kräver nytt tänkande

Idag hotas vattenförsörjningen inte längre bara av klimatförändringar, utan även av hot som rykten, informationspåverkan och riktade sabotage.

– Som kommun har vi alltid behövt hantera verkliga händelser som rör dricksvattnet. Det som är nytt är att vi nu även måste hantera falska larm och ryktesspridning. Ett tydligt exempel är parasitutbrottet av cryptosporidium i Östersund 2010 – och den felaktiga ryktesstormen om ett nytt utbrott i början av 2025, sa Robert Gladh.

I dessa sammanhang blir kopplingen mellan VA-system och totalförsvar tydlig. 

– Infrastrukturattacker handlar ofta om att underminera samhällsviljan snarare än att ge militär effekt. Detta understryker behovet av både teknisk robusthet och social resiliens, sa Johan Granberg.

Framsyn i praktiken – vägen till framtidssäkring

För att möta denna komplexa verklighet erbjuder RISE verktyg och processer för strategisk framsyn inom VA-sektorn. Genom scenarioplanering, systemanalys och långsiktig samverkan hjälper RISE kommuner, myndigheter och VA-organisationer att identifiera robusta vägar framåt. 

>> Läs mer om vårt erbjudande: Framtidssäkra VA-verksamheten med framsyn och stärk er beredskap

Geopolitiska spänningar, blockerade handelsvägar, klimatförändringar och en börs som åker berg-och-dalbana. Svensk industri står inför enorma prövningar, och omställning är oundvikligt. Men hur skapar vi en industri som både står stadigt och blickar framåt?

Staffan Lund arbetar med industriomställning inom koncernkontoret för regional utveckling hos Västra Götalandsregionen (VGR). Han är övertygad om att additiv tillverkning, 3D-printning i dagligt tal, kan vara en viktig del av lösningen.

Vad är grejen med additiv tillverkning?

Till skillnad från subtraktiva eller formande tillverkningstekniker, bygger additiv tillverkning (AM) upp objekt lager för lager direkt från en digital modell. Det ger en rad fördelar: kortare ledtider, mindre materialspill, större designfrihet och möjligheten att tillverka komponenter lokalt, nära användaren. Det sistnämnda har visat sig särskilt betydelsefullt de senaste åren, då globala störningar blottlagt sårbarheterna i internationella leveranskedjor. Men kan en relativt ung och fortfarande ganska nischad teknik verkligen göra skillnad i ett större industriperspektiv?

– Tekniken har på kort tid utvecklats från att främst användas för prototyper till att bli en fullvärdig tillverkningsprocess. Samtidigt står den fortfarande bara för en liten del av tillverkningen – endast några procent. Därför har heller inte alla de möjliga hållbarhetsvinsterna, som minskat materialsvinn, lättare produkter och minskade utsläpp, hunnit få full utväxling. För att realisera potentialen krävs riktade satsningar, och där ser vi att RISE med Applikationscenter för additiv tillverkning spelar en avgörande roll, säger Staffan Lund.

Blir allt viktigare, inom allt fler områden

Västra Götaland är Sveriges största industriregion sett till antal sysselsatta inom industrin – och det är tillverkningsindustrin som dominerar. Det gör dessa frågor särskilt relevanta för regionen. Även om industriforskning inte traditionellt sett har varit ett fokusområde för regionen såg VGR tidigt konkurrensfördelar med att samordna omställningen av industrin med utvecklingen av och övergången till additiv tillverkning. Och tekniken kom således att bli ett av regionens största finansieringsområden inom högteknologisk industri.

– Sedan dess skulle jag säga att vikten av tekniken bara har ökat. Utöver värdet för tillverkningsindustrin ser vi nu tydliga tillämpningar för energisektorn – särskilt inom energiproduktion, ett område som vuxit i betydelse de senaste åren. Det hänger direkt samman med industrins omställning, där energitillgång är avgörande. Därtill har det osäkra omvärldsläget satt ljus på additiv tillverkning ur ett resiliensperspektiv. Dessutom ser vi att våra egna verksamheter, som hälso- och sjukvården, i allt större utsträckning har börjat utforska den här tillverkningstekniken, berättar Staffan Lund.

Och det finns ännu ett område där additiv tillverkning har kommit att uppmärksammas på senare tid.

– Det handlar om applikationer med både civil och militär nytta. Som tillverkande region har Västra Götaland en viktig roll i detta gränsland. Vi har ingen stor militär produktion, men försvarsområdet är beroende av tillverkande industri – och av nya tillverkningsmetoder. Det kan handla om att snabbt kunna ta fram prototyper eller återuppta produktion av komponenter som inte tillverkats på länge. Där kan additiv tillverkning få stor betydelse.

”Det behövs en test- och kunskapsarena”

Västra Götalandsregionen har under många år haft ett nära samarbete med RISE och har stöttat ett flertal projekt som syftat till att tillgängliggöra additiv tillverkning och accelerera implementeringstakten inom industrin. Två exempel är 3D-Action 2.0 och KOMPASS II, varav det senare nyligen gick i mål.

– Den här typen av projekt gör det möjligt för företag att snabbare testa ny teknik och affärsmodeller, bygga kunskap och våga investera. Vi stöttar Applikationscenter för additiv tillverkning för att det behövs en test- och kunskapsarena som sänker trösklarna för små och medelstora företag. Det stärker konkurrenskraften i hela tillverkningskedjan – vilket också gynnar de stora bolagen. Förr eller senare kommer kostnadskalkyler, hållbarhetsfördelar och materialskäl att göra att hela tillverkningsindustrin går mot additiv tillverkning. Men att göra det tidigare än alla andra är det som skapar konkurrenskraft, säger Staffan Lund.

Uppmuntrar fler att ta steget

Staffan Lund medger att det fortfarande finns bromsklossar, såsom avsaknad av branschstandarder, och brist på kompentens. Samtidigt ser han additiv tillverkning som en självklar del av framtidens tillverkningsindustri, och uppmuntrar företag att börja tänka AM från start.

– När det kommer nya tekniker är det lätt att ha en förutfattad mening, vilket gör att man inte går in i ett teknikskifte, vilket i sin tur gör att man halkar efter, och därmed inte blir konkurrenskraftig. När tekniken beskrivs som 3D-printning är det svårt att förstå hur avancerad den verkligen är, och vilken bredd av användningsområden det finns. Jag tror att en stor del av den traditionella tillverkningen kommer att ha ersatts av additiv tillverkning inom tio år. Därför är det viktigt att hela värdekedjan redan nu anammar ett AM-perspektiv tidigt i utvecklingsprocesserna, och tar tillvara de möjligheter som finns att testa både tekniken och framtidens affärsmodeller.