Textil- och modeindustrin står för cirka tio procent av de globala koldioxidutsläppen. Många av kläderna vi köper tillverkas dessutom i låglöneländer där arbetstagare far illa. Det här skaver rejält, tycker teamet bakom Nudie Jeans.

– Bristen på hållbarhetsarbete i leverantörsleden var en av drivkrafterna för att starta det här varumärket. Det grundläggande, som rättvisa och säkra arbetsförhållanden i fabriker, ekologisk bomull och att komma bort från slit och släng, har funnits med sedan starten 2001, säger Kevin Gelsi som är cirkulär produktchef på Nudie Jeans.  

Runt 2008 började butikspersonal laga kundernas jeans på eget initiativ.  

– Då hade vi inga maskiner för lagning, utan bara uppläggningsmaskiner som personalen experimenterade med. Efter en tid köpte vi in maskiner som var mer kompatibla med lagning. 2012 konceptualiserades lagningsservicen och alla butiker blev också officiella repair-shops. Vi har lagat över 400 000 par jeans sedan 2008, berättar Kevin Gelsi.  

Lagning ger långsiktig tillväxt 

Nudie Jeans räknade inte på vad gratis lagning skulle kosta företaget – man ville köra oavsett. 

– Det kommer nog att dröja lite innan vi får det på plats, men ett digitalt id-nummer per byxa skulle kunna hjälpa oss att få fram vad reparation av respektive byxa kostar och är värd. Men den generella uppfattningen är att lagningsservicen har bidragit till att skapa en långsiktig tillväxt, där vi fokuserar på den långsiktiga relationen till kunden i stället för snabba och billiga köp, säger Kevin Gelsi. 

Lagningsservicen öppnade dörren till nästa hållbarhetssatsning, re-use, där Nudie tar tillbaka jeans som kunden inte längre vill ha och belönar med rabatt. Denimmaterialet kan användas till lagning av andra kunders byxor. Jeans med rätt patina tvättas, lagas vid behov och hängs ut i butiken för att säljas på nytt.  

– Sedan har vi recycleströmmen för sådant som inte används till lagning eller går att sälja. Då används materialet för att göra nytt tyg, eller går till upcycle-projekt av olika slag. Vi har även gjort återvinningsprojekt med andrahandssortering från produktion, säger Kevin Gelsi.  

Nu står Nudie Jeans inför att skala upp och industrialisera sin eftermarknad. Planen är att flytta en del av reparationerna från butik till externa partners, för att nå större volym och kapacitet. Även flödet för återförsäljning ska få en skalbar form. Här är tanken att börja samarbeta med aktörer som kan förbereda plaggen för att säljas på nytt.  

Deltar i Certified to LAST 

I en bransch där det tävlas i miljöengagemang kan det vara utmanande att nå hela vägen fram med information om att man erbjuder reparerbara produkter som är designade för att hålla. Och för konsumenter kan det vara svårt att identifiera vilka produkter som är hållbara. RISE-projektet Certified to LAST syftar till att ta fram en lösning som kan hjälpa både företag och konsumenter att tackla dessa utmaningar. 

– Nudie Jeans är ett av flera företag som tillsammans med oss utvecklar en certifiering för långlivade och hållbara produkter. Det gäller hela kedjan, från materialhantering till att företagen sätter produkten på marknaden där den till sist blir uttjänt men där delar och material förhoppningsvis går att använda igen, berättar Karolina Vikingsson som är projektledare på ​​RISE och leder Certified to LAST tillsammans med forskarna Raul Carlsson och Tatiana Nevzorova. 

– Certified to LAST kändes intressant för oss då den är ganska heltäckande. Vi jobbar redan med certifieringar som är riktade mot olika attribut i våra produkter, som råvaran, men Certified to LAST skulle kunna fungera som en tredjepartscertifiering eller verifiering på att en produkt är certifierad i sin helhet. Och för företag som inte jobbar med certifieringar sedan tidigare kan den vara till stor nytta, säger Kevin Gelsi. 

Livcykeln kan se olika ut 

Livscykeln för ett par Nudiejeans kan se olika ut innan de når materialåtervinning. Intervallet för kundreparationer och återförsäljningsfaser kan förlänga produktstadiet. Inom ramen för Certified to LAST får Nudie Jeans hjälp av experter från RISE att göra livscykelanalyser där dessa olika ”resor” tas i beaktning. 

– Om vi kan få fram representativa siffror för de olika faserna i livscykeln kan det hjälpa oss att knäcka andra uträkningar kopplade till produkternas klimatpåverkan, konstaterar Kevin Gelsi. 

Certified to LAST-projektet är nu inne i ett skede där RISE tillsammans med Nudie Jeans och de andra partnerföretagen försöker hitta rätt nivå på kriterierna för certifieringen.  

– Vi ska ställa höga krav, högre än lagkraven, men det måste också vara görbart. På sista raden handlar allt om att öka resurseffektiviteten och tillsammans bidra till en mer hållbar och cirkulär ekonomi. RISE är experter inom hållbarhet, spårbarhet och verifiering. Vi har både bred och djup, avancerad kunskap, vilket krävs för att kunna utveckla ett sådant här system, säger Karolina Vikingsson. 

EU har i sin Action Plan för cirkulär ekonomi tagit sikte på att dubblera andelen återvunnet material som används inom unionen mellan 2020 och 2030. Det uttalade syftet är att minska uttaget av så kallade jungfruliga råvaror, helt enkelt framställning av nya råvaror. Men omställningen går än så länge långsamt, inte minst på grund av att acceptansen hos slutkonsumenter fortfarande är låg, gap i teknik- och systemutveckling och osäkerhet kopplat till återvunnen råvara. 

Låg omställningstakt bottnar i osäkerhet 

2021 motsvarade andelen återvunnet 11,7 procent av det material som används inom EU, en ökning med bara 1 procent sedan 2010. 

– Flera bolag vågar inte ta de beslut som skulle innebära en verklig påverkan, säger Peter Stigson, forsknings- och affärsutvecklare på RISE. 

Anledningarna är flera. Osäkerhet kring spårbarhet och kvalitet, liksom den långsiktiga tillgången. 

– Det är riktigt att tillgången på återvunnet varierar just nu, säger Christina Jönsson. Men kom ihåg att på sikt är det snarare tvärtom: tillgången till jungfruligt material kommer att bli som med olja. Andra råvaror, som bomull som kräver orimligt mycket vatten och yta, blir allt mer problematiska. I andra fall kommer vi att ha en typ av materialkonkurrens. För vad ska vi exempelvis använda svensk skog till? Kläder, papper, hus, energi…? Vi kommer inte kunna göra allt utan måste hitta sätt att istället återvinna och återbruka det som är lämpligt. 

Ett exempel är kritiska metaller och mineraler som behövs i energiomställningen. Här har RISE gjort bedömningar kring den långsiktiga tillgången: 

– Dessa måste också in i återvinningscykeln. Under en procent återvinns idag. 

Spårbarhet utmanande men viktigt 

Men minst lika viktigt är vår gemensamma inställning till återvunnet. Peter Stigson har själv varit ledare för expertgrupper inom stärkt spårbarhet samt cirkulär ekonomi ur systemperspektiv. En intressant fråga var hur man ska se på ursprungsmaterialets ibland problematiska historia. För många kanske tycker att exempelvis kobolt, som kan ha brutits på ett rent förkastligt sätt, bör återvinnas nu när den ändå är här. Men kan man verkligen säga att en eventuell skuld är borta när det återvinns? Och hur bör man informera om historiken? 

– Vår grupp av olika experter kom fram till att man inte bara kan bortse från ett materials ursprung, utan det måste regleras och informeras på något sätt. Men det här är komplext, inte minst med metaller som smälts ner och blandas gång efter gång. Hur man ska se på ansvars- och informationsfrågan landar mer i filosofi, etik och moral. Det viktiga är att alla, inte minst konsumenter, förstår problematiken och accepterar lösningen. 

Christina Jönsson: 

– En cirkulär ekonomi kräver avväganden, exempelvis när det kommer till egenskaperna och ibland även kvaliteten hos återvunnet material. 

Kunden behöver acceptera nya tankesätt 

Ett tydligt exempel är begreppet massbalans, som innebär att företag blandar in en viss mängd återvunnet material i en produktionsserie. Det gör att enskilda produkter, exempelvis en väska, kanske inte alls innehåller den mängd återvunnet som företaget hävdar, men själva serien gör det över tid. 

– Det här är ett begrepp som vissa har svårt att acceptera. Har man köpt en ryggsäck som uppges bestå av 50 procent återvunnet så finns en förväntan att det ska vara det i just den väskan. Men i större skala funkar det inte så, utan om vi ska få in återvunnet material hos de stora tillverkarna behöver de kunna sätta mål över tid, säger Peter Stigson. 

Lång rad policys blir nu till regleringar 

Men en hel del förändringar kommer att bli märkbara framöver. Dels har en lång rad policies på EU-nivå och även på global nivå nu kommit på plats och börjat sippra ner som regelverk. 

– Men vi börjar också komma in i läget att vi börjar få en både teknisk och regelmässig nivå för att våga göra satsningar. Det har tidigare saknats teknologier, aktörskonstallationer, spårbarhetssystem, logistiksystem... Nu driver inte minst politiken oss i den riktningen och processer och teknologi börjar komma på plats, säger Christina Jönsson.

Temperatur har alltid spelat en central roll i människors liv, men trots detta dröjde det till 1700-talet innan gemensamma temperaturskalor började utvecklas, vilket gav oss gemensamma referenser för att beskriva temperatur.

Filon och Galileo

De första anordningarna för att mäta temperatur, termoskop, kunde användas för att jämföra temperaturer eller observera temperaturförändringar. Dessa termoskop gav dock ingen exakt indikation på hur varmt eller kallt det faktiskt var. Ett av de första termoskopen utvecklades för cirka 2 000 år sedan av den grekiske ingenjören Filon från Bysans. Filons termoskop bestod av en ihålig sfär fylld med luft och vatten, ansluten till en öppen vattenbehållare. När sfären värmdes upp av solljuset ökade vattnets volym i sfären, vilket pressade ut luften och i sin tur ökade vattnets volym i behållaren.

Denna princip för termoskop utvecklades på 1600-talet av bland annat Galileo Galilei och Santorio Santorio. Termoskopen utrustades efter hand med skalor, bland annat av Robert Fludd 1638. Varje vetenskapsman eller instrumentmakare hade dock sina egna skalor och det var svårt eller omöjligt att jämföra avläsningar från olika instrument.

Universella temperaturskalor

På 1700-talet utvecklades termometrin och flera vetenskapsmän föreslog universella temperaturskalor. Fahrenheit skapade sin temperaturskala 1724, där vattnets fryspunkt sattes till 32 grader och kokpunkten till 212 grader. Fahrenheit uppfann också kvicksilvertermometern 1714.

Svensken Anders Celsius satte kokpunkten till 0 °C och fryspunkten till 100 °C för sin temperaturskala. Efter hans död vändes skalan så att 0 °C motsvarade vattnets fryspunkt. I vår vardag är det denna skala vi använder för att mäta temperatur.

Kelvinskalan

Förvirringen kring olika skalor ledde till att fysiker sökte en skala baserad på temperaturens grundläggande fysik. Detta resulterade i kelvinskalan, som introducerades av Lord Kelvin (1824-1907). Skalan sätter nollpunkten vid den lägsta möjliga temperaturen för materia (-273,15°C) och kelvin är sedan 1954 den officiella SI-enheten för termodynamisk temperatur.

Stegen på kelvinskalan och celsiusskalan är exakt lika stora, vilket innebär att sambandet mellan temperatur uttryckt i grader Celsius och kelvin är:

t = T - 273,15

där t är temperaturen i grader Celsius och T är temperaturen i kelvin.

Definitionen av en kelvin

1954 definierades kelvin som 1/273,16 av den termodynamiska temperaturen vid vattnets trippelpunkt. Trippelpunkten är den specifika temperatur och tryck där vatten kan existera i alla tre tillstånd samtidigt - fast (is), flytande (vatten) och gas (ånga). Då denna temperatur skiljer sig beroende på vattnets sammansättning används en internationellt överenskommen sammansättning av vatten som kallas Vienna Standard Mean Ocean Water.

Sedan 2018 definieras enheten utifrån Boltzmanns konstant, som relaterar termodynamisk energi i ett ämne till dess temperatur.

Termodynamisk temperatur

I vardagen tänker vi ofta på temperatur som en jämförelse - hur varmt eller kallt något känns i jämförelse med något annat. Termodynamisk temperatur är dock ett mått på ett objekts inre energi, vilket inkluderar den genomsnittliga rörelseenergin hos objektets atomer och molekyler. Enkelt uttryckt kan man säga att ju mer atomerna rör sig, desto högre är den termodynamiska temperaturen. Enligt klassisk fysik upphör rörelsen vid den absoluta nollpunkten (men enligt kvantteori finns det fortfarande slumpmässig rörelse, så kallad "nollpunktsrörelse", även vid den absoluta nollpunkten, på grund av Heisenbergs osäkerhetsprincip).
 
Eftersom det är mycket svårt att mäta den inre energin direkt, mäter forskare i stället dess effekt när den rör sig som värme mellan objekt. Det är denna effekt vi använder när vi jämför om något är kallt eller varmt. När värme inte längre flödar mellan objekten, det vill säga när de är i termisk jämvikt, är det deras termodynamiska temperatur.

Hur realiseras kelvin?

Inre energi och temperatur är olika men direkt relaterade. För att koppla samman energi och temperatur används Boltzmanns konstant: 

E = kT

där E är materialets rörelseenergi, k är Boltzmanns konstant och T materialets temperatur. 

Realisering av en SI-enhet, det vill säga att "tillverka" enheten i den verkliga världen utifrån dess definition, sker genom fastställda och godkända metoder som kallas mises en pratique. Det finns flera mises en pratique för att realisera kelvin, som alla är relativt komplexa, till exempel att mäta ljudets hastighet i en ideal gas (ljudets hastighet beror på gasens temperatur, vilket gör att man kan räkna ut temperaturen utifrån hastigheten).

Även om vattnets trippelpunkt inte längre definierar kelvin, används metoden fortfarande till vardags som en praktisk realisering med tillräckligt låg mätosäkerhet för kalibrering av termometrar.

Temperaturskalan ITS-90

På grund av svårigheterna med att realisera kelvin använder man sedan länge praktiskt användbara temperaturskalor för kalibrering av termometrar. Den första versionen kom 1889. I dag finns två temperaturskalor, PLTS-2000 för väldigt låga temperaturer (0,9 mK till 1 K) och ITS-90 för övriga temperaturer. Det är ITS-90 vi använder vid kalibreringar på RISE.

Vattnets trippelpunkt är en bra referenspunkt att använda vid kalibreringar, men det är bara en punkt. ITS-90 innehåller därför 17 olika fixpunkter som är baserade på fasövergångar (frysning eller smältning) eller trippelpunkter i flera olika ämnen. Vid dessa punkter är temperaturen känd med väldigt låg mätosäkerhet. Detta gör det möjligt att kalibrera termometrar vid många olika temperaturer.

Några av fixpunkterna:

• Trippelpunkt för väte = 13,8033 K (-259,3467 °C‬)
• Trippelpunkt för syre = 54,3584 K (-218,7916 °C)
• Trippelpunkt för kvicksilver = 234,3156 K (-38,8344 °C‬)
• Fryspunkt för tenn = 505,078 K (231,928 °C‬)
• Fryspunkt för aluminium = 933,473 K (660,323 °C)
• Fryspunkt för guld = 1337,33 K (1 064,18 °C‬)

Hur kalibreras en termometer?

Principen är enkel. Mätvärdet från en referenstermometer jämförs med mätvärdet hos termometern som ska kalibreras. Referenstermometern är vanligtvis en så kallad platinaresistanstermometer, men vid höga temperaturer används en strålningstermometer som mäter strålningen från objektet.

Referenstermometern är i sin tur kalibrerad mot ITS-90. Vid kalibrering mot ITS-90 används fixpunktsceller: förberedda behållare med rätt tryck och sammansättning av det aktuella ämnet, som värms eller kyls. När exempelvis guld övergår från flytande till fast form, det vill säga fryser, vet man att temperaturen är 1337,33 K. Referenstermometerns mätvärde jämförs sedan med fixpunktcellens temperatur.

Videon visar en förenklad bild av kalibrering av termometrar.

Bly är ett stort problem när det hamnar i våra livsmedel och natur. Redan vid mycket små doser kan metallen ge skador på nervsystemet, särskilt hos foster och små barn. 

Det är inte konstigt att samhället på olika sätt begränsar användningen. Då är blykulor och blyhagel, som används vid jakt, viktiga. Omkring 10-16 ton sådant bly hamnar i naturen varje år. Ett totalförbud diskuteras redan. 

Andra blyfria kulor fungerar inte optimalt 

– För mig dök blyfrågan upp redan kring 1990, när man började prata om att bly i gasform kan vara farligt och att vi som sköt mycket skulle behöva testa oss, säger Staffan Leth, vars liv kretsat kring vapen på olika sätt; uppvuxen i Djurås mellan Leksand och Borlänge har jakt och sportskytte alltid stått i centrum. 

Hans butik, som startades som en fritidssyssla på 90-talet, har idag tre anställda och ett brett utbud. 

Och blyfrågan har ständigt varit närvarande. 

– Det har funnits alternativ, men de har inte fungerat tillfredsställande. Under 2018 började jag därför att utveckla en blyfri jaktkula, den fungerar bättre än traditionella blyspetskulor. 

Staffan själv är van vid så kallade handladdningsprodukter, att jägaren eller skytten genom så kallad handladdning anpassar sin ammunition till sitt vapen. Handladdaren återanvänder då själva hylsan och sätter i ny tändhatt, krut och kula, som appliceras med ett specialverktyg som finns till varje kaliber. Att utveckla en helt ny kula krävde mycket tankemöda och många olika försök. 

– När jag startade utvecklingen var målsättningen hög: Att tillverka världens bästa jaktkula. I Sverige. Blyfri. Och med precision som en matchkula! Alltihop med ett pris som tilltalar varje svensk jägare. 

En ambitiös målsättning, särskilt som de blyfria alternativ som funnits på marknaden ofta uppfattas som sämre. 

– De har haft skiftande kvalitet. Många jägare har varit skeptiska och tyckt att de inte expanderar tillräckligt vid träff. De menar också att de går trögt genom pipan, vilket bygger ett gastryck som ger kraftfullare rekyl. 

Kopparlegering med optimal utformning 

Den kula Staffan nu testat fram består av en kopparlegering och utformning som han menar fungerar optimalt. 

– Den har fin expansion och expanderar upp till dubbla diametern. En annan fördel är att restvikten ligger på 99-100 procent. 

Det senare är en fördel även jämfört med traditionella blykulor, då det betyder att kulan håller ihop inne i såret och inte sprider små fragment som förorenar köttet. En blyspetskula ger ifrån sig mycket fragment, vilket gör att man måste skära bort mycket kött kring såret för att säkerställa att blyrester inte följer med till tallriken. 

– De som använder vår kula säger sig ha 10 procent mindre spill jämfört med när de använder blykula. För den som säljer viltkött och skjuter många djur varje år blir det många kilo kött kvar som går att äta och därmed mycket pengar, säger Staffan Leth. 

För att testa fram den optimala kulan har Staffan Leth använt ballistiskt gelatin, framtaget för att likna en djurkropp i motstånd. Han känner sig säker på sina slutsatser. 

– Men jag behöver verifiera mina påståenden, både genom att låta en oberoende part göra samma skjuttester, men också genom att visa hur kulan beter sig när den träffar. 

Därför vände han sig till RISE, som har en flexibel testanläggning där anpassning görs mot gällande ballistiska krav. Vid provningen användes en höghastighetskamera som filmade med 15 000 bilder per sekund för att utvärdera kulans beteende. Ett exempel på film kan du se här under. 

Fick opartiska bevis på funktionaliteten 

– På så vis fick jag opartiska bevis på att kulan faktiskt fungerar. De genomförde gedigna tester och gav mig videor som visar kulans beteende. 

Staffan Leth har redan börjat sälja sin blyfria kula i flera länder och hösten 2022 tog han också fram egen ammunition. Nästa steg blir att andra tillverkare börjar använda kulan som ett blyfritt alternativ i sin ammunition. 

– Med tanke på att förbudet redan har blivit verklighet på vissa områden känns det bra att ha en kula som jag menar är bättre än de traditionella blykulorna. Och att vi kunnat visa det med hjälp av en opartisk aktör, säger Staffan Leth. 

Energigaser är viktiga inte minst inom transportsektorn, som har som mål att vara fossiloberoende 2030. Vätgas kan till exempel användas i bränsleceller, som är en helt ren teknik med vattenånga som enda restprodukt. Biogas och biometan har också många fördelar i omställningen. Men om gasen som används inte är av rätt sammansättning eller renhet kan den orsaka driftproblem och haverier.

– Gas står för 20 procent av energin i Europa i dag, men potentialen är större. Förutom miljöaspekterna kan vi också bli mer självständiga genom att producera mer biogas och biometan i stället för att importera naturgas. Samtidigt är kemiska analyser av energigaser ett relativt nytt område som utvecklats ordentligt först de senaste tio åren, säger Karine Arrhenius, forskare på RISE som arbetar med kemiska analyser och utveckling av kvalitetssäkrad mätteknik för energigaser.

Krav på sammansättning och renhet

För varje användningsområde finns specifikationer med särskilda krav på gasens kvalitet, sammansättning och renhet. Kraven finns för att till exempel skydda hälsa eller utrustning, men också för att systemen ska fungera på ett optimalt sätt. Och för att säkerställa att gasen uppfyller kraven i specifikationerna krävs kemiska analyser och kvalitetssäkrad mätteknik.

– Det kräver i sin tur referensmaterial, kvalitetssäkrade provtagnings- och analysmetoder och standarder, säger Karine Arrhenius.

Laboratoriejämförelser viktiga för kvaliteten

En stor del av utvecklingen av dessa metoder och standarder sker i samarbete med europeiska kollegor i projekt som RISE både deltar i och koordinerar. RISE har varit med och tagit fram nya ISO-standarder som förväntas publiceras nästa år, och varit med och utvecklat en plattform med översikt över olika europeiska laboratorier som erbjuder tjänster kopplade till energigaser. RISE både deltar i och arrangerar också europeiska laboratoriejämförelser, som är viktiga för att upprätthålla kvaliteten i laboratoriet. De deltagande laboratorierna får då analysera en referensgas med en känd sammansättning och renhet. Sedan jämförs resultaten. 

– Det är det bästa sättet att visa att man har förmågan och att man är pålitlig i sina analyser. Det är också ett krav för ackreditering att delta i sådana jämförelser. Just nu organiserar vi två jämförelser, en med vätgas med 13 deltagande laboratorier, och en med biometan. 

Förutom kemiska mätningar jobbar RISE också med mätningar av gasflöde, vilket till exempel behövs för att kunna kalibrera flödesmätare på tankstationer, och med att utveckla sensorer för att kunna hantera gaserna på ett säkert sätt. Sensorerna kan användas för att utlösa larm, aktivera ventilation eller stänga av system för att förhindra brandfarliga nivåer av gaser. Vid produktion av energigaser bildas också koldioxid som man behöver ta hand om, antingen genom att lagra den (CCS, Carbon Capture and Storage) eller genom att använda den (CCUS, Carbon Capture Utilisation and Storage). 

– Man skulle till exempel kunna använda koldioxiden som produceras i växthus eller för att tillverka kolsyrad dryck. Även här finns det specifikationer som kräver kemiska analyser, säger Karine Arrhenius.

Nya frågor och problem

De flesta mätningar och analyser sker i laboratoriemiljö, men mätningar i fält förekommer också. Vissa mätningar sker "online", det vill säga medan en produktionsprocess pågår. För Karine Arrhenius innebär det en aldrig sinande ström av frågor och problem som behöver lösas.

– Vi tar fram nya analysmetoder genom ny forskning, vilket skapar nya tjänster för kunderna, nya tjänster ger nya kunder som har nya frågor. Jag har ibland undrat när det kommer en punkt då det inte finna några nya frågor, men den verkar inte komma. Det är nya gaser som ska analyseras, nya blandningar, nya standardiseringsbehov, nya metoder, säger Karine Arrhenius.