Kan AI användas för att framtidssäkra det byggda kulturarvet?

Ny teknik mötte historia när RISE och Riksantikvarieämbetet krokade arm i ett AI-projekt. Tillsammans har de båda parterna utvecklat en nyskapande metod för att identifiera och klassificera kulturhistoriska byggnader. Metoden kan bli en viktig pusselbit när Sveriges byggda kulturarv ska bli en del av den gröna omställningen.

Senast 2050 ska alla byggnader i EU – både nybyggda och äldre – vara nollutsläppsbyggnader, enligt EU:s direktiv om byggnaders energiprestanda, EPBD. Energibehoven ska minimeras och koldioxidutsläppen elimineras. Vad innebär detta för byggnader som berättar vår historia? Ska allt från den röda torpstugan till 1800-talshusen i sten som är vanliga i våra städer, förses med isolerande fönster och solpaneler?

– Direktivet om byggnaders energiprestanda har funnits länge, men nu har det omarbetats och Boverket arbetar med att implementera det i svensk lagstiftning senast 2026. En förändring jämfört med tidigare är att byggnader som har ett officiellt skydd, det vill säga är skyddade som byggnadsminnen eller i detaljplan, nu inte längre helt får undantas när minimikrav på energiprestanda ska fastställas, men däremot får kraven anpassas, säger Ebba Gillbrand, utredare på Riksantikvarieämbetet och fortsätter:

– Vi på Riksantikvarieämbetet ser en möjlighet att verka för att direktivet uttolkas på ett sätt som tar hänsyn till byggnaders kulturvärden. Vi kan bidra med kunskap kring hur man kan förbättra energieffektiviteten på ett varsamt sätt, som inte riskerar kulturvärden.

Det finns en poäng med att kulturhistorisk bebyggelse har inkluderats i direktivet, tillägger utredarkollegan Therese Sonehag. Nu kan den kulturhistoriska bebyggelsen även fortsättningsvis vara attraktiv att äga och förvalta, och inte ses som ett hinder för hållbar utveckling.

AI som verktyg för klassning av byggnader

– Vårt projekt tillsammans med RISE tog avstamp i att det inte finns fullständiga register över kulturhistoriskt värdefulla byggnader i Sverige, och att kulturvärden inte sällan är felaktigt registrerade i energideklarationerna där det föreslås vilka energieffektiviseringsåtgärder som kan göras i en byggnad. I dagsläget är det med andra ord svårt att få en överblick över vilka byggnader som omfattas av de anpassade energikraven, säger Camilla Altahr-Cederberg, utredare på Riksantikvarieämbetet.

RISE-forskarna Tim Johansson och Mikael Mangold kom med en idé till Riksantikvarieämbetet, som möjligen kunde lösa den utmaningen.

– Vi har under många år diskuterat möjligheten att använda 360-gradersbilder från gatumiljöer för att extrahera ut information om byggnader. Det första vi gjorde i projektet tillsammans med Riksantikvarieämbetet var att bestämma kamerapositioner och vinklar för att göra ett bra urval i materialet. Sedan började det stora arbetet med att ladda ner bilderna och sammanställa dem i en stor databas, säger Tim Johansson, teknisk doktor inom byggproduktion vid RISE.

Vi har under många år diskuterat möjligheten att använda 360-gradersbilder från gatumiljöer för att extrahera ut information om byggnader.

En kvarts miljon bilder

250 000 bilder blev det till slut, en databas på hundratals gigabyte. Planen var att låta AI identifiera och kartlägga kulturhistoriskt värdefulla byggnader i Sverige.

Förhoppningen var att AI skulle fånga upp byggnader som inte fanns registrerade i andra databaser, som Räkna Q (Länsstyrelsernas register över byggnader som fått skydds- och varsamhetsbestämmelser enligt plan- och bygglagen), eller Riksantikvarieämbetets Bebyggelseregister där kommunerna själva registrerar bebyggelse med kulturvärden.

Till en början testade forskarna att helt enkelt fråga en AI och andra språkmodeller om en värdering av byggnaderna från 1 till 100 utifrån kulturhistoriska värden.

– Då såg vi att AI tog genvägar. Att försöka få ut olika parametrar på olika sätt var en bättre väg att gå. Utifrån ett utkast till checklista för beskrivning av en byggnads kulturvärden från Riksantikvarieämbetet tog vi fram minst 20–30 olika parametrar som AI fick ta ställning till, innan den till slut fick klassa byggnadens kulturhistoriska värde. Vi frågade efter byggnadsstil, antal våningar och så vidare, berättar Tim Johansson.

– Vi behövde ha med oss att AI är väldigt vältalig och många gånger bara gissar. För att kontrollera tillförlitligheten tittade vi närmare på de byggnader som flaggats för att ha ett ganska högt kulturvärde, men som inte fanns med i något av de befintliga registren. Efter en workshop tillsammans med Riksantikvarieämbetet kunde vi tillsammans konstatera att det var rätt väg att gå att tilldela byggnaderna någon form av kulturvärde, säger Mikael Mangold, senior forskare på RISE enhet för stadsutveckling.

Metoden skulle kunna användas av offentlig sektor

Gruppen kan nu slå fast att AI kan fungera som ett verktyg för att klassificera och hantera byggnader med kulturvärde på ett bättre sätt. Metoden behöver dock bearbetas vidare och valideras ytterligare. Idén om att låta AI analysera en databas av 360-gradersbilder från gatumiljöer ser Riksantikvarieämbetet och RISE att andra offentliga verksamheter också skulle kunna dra nytta av.

– Att genomföra det här projektet har hjälpt oss i dialogen med Boverket kring att fastställa metoder och definitioner inom energiprestandadirektivet. Vi ser också potential för att använda studien som en utgångspunkt när vi tillsammans med Boverket och Energimyndigheten tar fram olika former av stöd för exempelvis energiexperter och bygglovshandläggare. Vi ser gärna fortsatt samarbete med RISE för att utveckla metoden, säger Ebba Gillbrand.

Läs rapporten Aspekter av kulturvärden: från datorseende och gatubilder