Hur förbereder man sig på en kris?

Världen präglas av oro och osäkerhet, och det blir allt svårare att förutse vad som väntar runt hörnet. I detta läge är det naturligt att känna sig osäker. Sitta still i båten, eller sätta kurs mot… ja, vad?

För att bringa klarhet i hur myndigheter, industrin och forskningen kan samverka för att öka motståndskraften i samhällets försörjningssystem, har det nationella initiativet Prepare Sweden nyligen startats. Området i sig är inte nytt för RISE, utan har löpt i lite olika spår under många år. En av de personer som arbetar med resiliens- och beredskapsfrågor inom svensk tillverkningsindustri hos RISE är Emma Mattisson.

– Det är vanligt att man planerar för att en viss typ av störning eller olycka ska inträffa – och så blir det något helt annat i stället. Risken med att bygga stora beredskapslager med färdiga komponenter är att man då sitter med delar som inte går att använda när det väl gäller. Men själva förberedelsetänket, alltså det mentala arbetet med att tänka igenom olika scenarier som kan uppstå och hur man då ska agera, är ofta värdefullt, säger Emma Mattisson.

Det kan vara en rad olika händelser som riskerar att påverka produktionen i en krissituation – till exempel att en leverantör faller bort eller att elförsörjningen upphör. För att tänka strategiskt och träffsäkert i sitt beredskapsarbete menar Emma Mattisson att det kan vara klokt att utgå från tre centrala områden: material, tillverkningsmetod och kompetens.

Kan man byta material?

Vanligtvis sker materialvalet tidigt i tillverkningsprocessen. När ett material väl har valts, produktionen är i gång och komponenterna har optimerats utifrån en rad kriterier – som lönsamhet, konkurrenskraft, tillverkningstid och hållbarhet – finns det sällan starka skäl att byta material. Genom att i förväg överväga alternativa material och bedöma hur realistiska de är att använda i praktiken, kan man skapa en god beredskap inför framtida behov.

– Om du jobbar i aluminium idag kanske det faktiskt går att byta till plast eller stål om situationen kräver det. Om det är plast du använder kanske det skulle fungera med trä. Finns det utrymme att testa nya material redan nu är det jättebra att göra det, men det allra viktigaste är att ha provat tankarna, säger Emma Mattisson.

Finns det fler sätt att göra saker?

När det gäller produktionsprocessen finns det många faktorer som kan gå fel. Det kan till exempel handla om att det vanliga materialet inte längre är tillgängligt, eller att det uppstår brist på reservdelar till produktionsutrustningen. Försörjningskedjan – från början till slut – är känslig och består av många delar som måste samverka. För att öka motståndskraften mot olika typer av störningar kan det därför vara bra att snegla åt alternativa tillverkningsmetoder.

– För gjutna metallkomponenter finns det tyvärr inte så många valmöjligheter, men kritiska komponenter går ändå oftast att maskinbearbeta fram. Det finns också goda skäl att titta närmare på additiv tillverkning, särskilt om du idag arbetar i plast eller komposit. Kolla upp vad som går att göra, lär dig om alternativen – även de som framstår som dyrare i fredstid. Och ta reda på hur du kan reparera saker, säger Emma Mattisson.

Kan additiv tillverkning vara lösningen?

Additiv tillverkning, 3D-printning i dagligt tal, framhålls alltmer som en lösning i resiliensfrågan. Stämmer det? Absolut, ibland, och med vissa reservationer, påpekar Lenny Tönnäng, forsknings- och utvecklingsingenjör inom additiv tillverkning på RISE.

Additiv tillverkning är en process som utvecklats enormt under de senaste åren, och som möjliggör produktion av komplexa komponenter i en mängd olika metaller, polymerer och kompositmaterial. Tekniken öppnar också för att i större utsträckning använda återvunnet material, vilket är fördelaktigt både ur ett resiliens- och hållbarhetsperspektiv. Sveriges förutsättningar för att nyttja tekniken är goda. Vi ligger långt fram inom materialutveckling och tillverkning av de metalliska pulver som ofta krävs. Det finns också flera stora svenska aktörer som utvecklar biobaserade polymerer och återvunna material som kan användas vid additiv tillverkning. I Sverige finns det dessutom maskintillverkare för både metalliska och polymera material. Så var klämmer skon?

– Primärt handlar det om det enskilda företagets tillgång till all utrustning som krävs, särskilt på metallsidan. Därtill krävs kompetens i den egna organisationen, och rätt typ av underlag. Ur ett resiliensperspektiv erbjuder dock tekniken många fördelar. En av de kanske mest betydelsefulla är att du kan ha materialet i en burk, och därifrån skapa i princip vilken form du vill. Det går att återskapa befintliga komponenter, konstruera helt nya geometrier som ger lättare och mer funktionella delar med mindre materialåtgång, samt att reparera komponenter, maskindelar eller verktyg, berättar Lenny Tönnäng.

Ytterligare en fördel är att leveranskedjan ofta är frikopplad från den ”traditionella kedjan”. Skulle det bli stopp någonstans längs den, kan additiv tillverkning utgöra ett alternativ, som dessutom tillåter lokal produktion i högre utsträckning.

– Om vi kikar på en traditionell tillverkningskedja tenderar den att ha en eller flera svaga länkar, oavsett om du valt att bygga in ett mått av motståndskraft genom att nyttja flera underleverantörer. Till exempel kan materialet komma från samma källa, vilket innebär att om det blir stopp hos en underleverantör kommer samma stopp att uppstå hos de andra. Där erbjuder additiv tillverkning en fördel, eftersom den försörjningskedjan vanligtvis ser annorlunda ut, säger Lenny Tönnäng.

Viktigast, framhåller både Lenny Tönnäng och Emma Mattisson, är dock att känna till de olika alternativen. Med kunskap kommer du långt i en krissituation.

Var finns kompetensen?

– I en allvarlig krissituation, som krig, finns det en stor risk att du blir av med delar av din personalstyrka, eftersom den kan kallas in för tjänstgöring någon annanstans. Så ställ dig redan nu frågan: vilken personal finns kvar i mitt tillverkande företag vid mobilisering? Med en sådan kartläggning gjord, ta tillfället i akt att prata med geografiskt eller tekniskt angränsande företag och undersök var du skulle kunna flytta olika tillverkningsmoment, säger Emma Mattisson.

Det kan också vara bra att se till att flera personer besitter samma kunskap, särskilt om den är kritisk för verksamheten. Hos RISE finns olika typer av projekt och utbildningsinsatser som ditt företag kan medverka i, eller nyttja, för att öka kunskapen och få hjälp att ställa om produktionen.

– På RISE har vi flera initiativ som kan hjälpa ditt företag att uppnå en större beredskap och omställningsförmåga. Applikationscenter för additiv tillverkning hos RISE erbjuder bland annat på-plats-analyser, introduktionsdagar, insiktsseminarier, och grundutbildningar inom additiv tillverkning. Därtill finns också Produktionslyftets olika insatser, för att nämna ett par, berättar Emma Mattisson.

Finns det något konkret ett tillverkande företag kan göra redan idag för att påbörja eller stärka sitt beredskapsarbete?

– Skaffa CAD-modeller av alla kritiska komponenter och säkerställ ett tillförlitligt lagringsutrymme för filerna. De kommer att komma väl till pass, oavsett vilket material du har tillgång till, vilken tillverkningsprocess du står inför, eller vilken kompetens som finns på plats, säger Lenny Tönnäng.