Systemsmarthet frigör kapacitet i elsystemet

Ett energisystem utan systemsmarthet skulle kunna liknas vid en orkester med skickliga musiker som spelar sina instrument felfritt, utan att lyssna på varandra. Eller ett restaurangkök där alla gör sitt yttersta vid sin station, men inte pratar med någon annan om helheten.

Man kan få ut mer ur systemet genom att prata med varandra

– Systemsmarthet handlar mycket om samverkan. Många gånger går det att förbättra resurseffektiviteten och få ut mer från befintlig infrastruktur, bara genom att människor pratar med varandra. Det finns exempel från Luleå, Skåne och Västra Götaland, där region, länsstyrelse och näringsliv såsom industrier och energibolag tillsammans har tittat på hur tillgänglig effekt kan frigöras genom att använda resurser i det befintliga systemet mer effektivt, säger Sara Bargi, projektledare på RISE. 

Systemsmarthet är också en konkurrenskraftsfråga. Genom att samverka och öka systemnyttan kan energianvändare frigöra kapacitet, expandera sin verksamhet och undvika kostsamma investeringar i väntan på nätutbyggnad.

Så, hur fungerar ett systemsmart energisystem? Enligt Sara Bargi finns det inget rakt svar på den frågan. 

– Systemsmarthet som begrepp är något vi på RISE tillsammans med energisektorn försöker mejsla fram. Det finns mycket att utveckla. Och ärligt talat, energisystemet är så komplext att det är omöjligt att få till ett helt optimerat system. Olika användare kan dessutom ha ganska olika behov och drivkrafter. Det handlar snarare om att skapa maximal nytta för så många som möjligt, utan att någon hamnar i kläm, säger hon.

Samtal synliggör de verkliga behoven 

Systemsmarthet handlar inte bara om det tekniska systemet, utan minst lika mycket om nya samarbetsformer där man samverkar utifrån sina olika drivkrafter och försöker förstå varandra. Enligt Sara Bargi begär många industriella energiförbrukare mer effekt än de egentligen behöver – en vana från tiden då det alltid fanns utrymme i nätet för en ny anslutning. 

– Man tänker att företaget kommer växa om något år, och att det då är bra att ha marginal uppåt. Elnätsbolagen vet att det faktiska uttaget inte nödvändigtvis motsvarar det som sagts, samtidigt som de måste kunna leverera vad de har lovat. Men när parterna pratar med varandra mer, som i Luleå, Skåne och Västra Götaland, då kan man förstå mer på djupet hur behoven faktiskt ser ut, säger Sara Bargi.

Skiftet från att bygga mer, till att använda det som redan finns smartare märks bland annat i Malmö. Här har det startats ett nytt energibolag som varken äger produktion eller nät. I stället ligger fokus på att koordinera befintliga resurser, som batterier, lokal produktion och flexibel förbrukning. 

Från spillvärme till tomatodling 

En pusselbit i att använda det som redan finns smartare, kan vara att titta på samhällsnyttan för varje effektuttag. Lisa Löfving, chef för strategisk forskning och affärsutveckling inom samhällsbyggnad på RISE, utvecklar resonemanget:

– I dag står datacenter för en stor del av ansökningarna om ny elanvändning. Här finns en intressant diskussionsfråga. Vilken samhällsnytta får vi ut av alla datacenter? Bidrar den typen av utbyggnad till den gröna omställningen? säger hon och fortsätter: 

– Och kommer man fram till att alla nya datacenter behövs, då behöver man titta på hur spillvärmen som centren ger upphov till kan användas. Finns det inga bostadsområden i närheten skulle man exempelvis kunna använda värmen för att värma upp växthus. Detta skulle vara ett exempel på det som kallas urban och industriell symbios, och datacenter skulle på så sätt kunna bidra till Sveriges självförsörjning av livsmedel. 

Lämna silotänket och frigör kapacitet

En grundläggande utmaning för systemsmarthet i energisektorn är att alla aktörer har egna drivkrafter. Ofta finns det ett motstånd mot att vara beroende av andras restprodukter och att dela information om den egna energianvändningen. Skånes effektkommission och projektet ”Krafttag i väst – Elsa” är exempel på att det går att överbrygga dessa hinder.

– När RISE gjorde en uppföljning av målen som satts upp av Skånes effektkommission, visade det sig att regionen nästan fördubblat sin självförsörjningsgrad av el från 2020 till 2024. I stället för att energianvändaren gör en uppskattning om ett ökat behov, har man grävt djupare för att hitta andra vägar än att bygga på ny infrastruktur. Allt handlar om att lämna silotänket, säger Lisa Löfving.

Det kan till exempel handla om att styra om energiförbrukningen i en fabrik, så att inte alla maskiner körs samtidigt när nätet är hårt belastat, eller att stora elanvändare går med på att tillfälligt minska förbrukningen vid effektbrist i utbyte mot bättre villkor eller ersättning. 

RISE som samverkansplattform för systemsmarthet

Att låta en neutral partner ta rollen som moderator underlättar den här typen av samverkan. RISE kan hjälpa till att gå till botten med effektiviseringspotential och möjligheter att nyttja restströmmar. Dessutom bedriver RISE både tvärvetenskaplig forskning inom energifrågor och välkomnar branschen att utveckla sina lösningar i RISE oberoende test- och demonstrationsmiljöer. Men kanske är det forskningsinstitutets erfarenheter och kunskap kring människors beteende som blir viktigast framåt?

– Den största utmaningen med att bygga ett bättre elsystem ligger, enligt min uppfattning, inte i tekniken. Det behövs inte en massa innovation och nya produkter, utan det går att skapa systemsmarthet med det som redan finns. Det svåra ligger i beslutsfattandet. Till syvende och sist är det inte organisationer som gör affärer, utan människor som känner tillit till varandra, säger Sara Bargi.