Avsnitt 5: Hagpusslet – konsten att erbjuda hästen sysselsättning

Veckans avsnitt handlar om hagen och hagens utformning. Kan man använda vilken typ av mark som helst för sina hagar? Och hur gör vi bäst för att möta hästarnas behov när man planerar och utformar sina hagar? Programledarna Frida Petters och Magdalena Åkerfeldt samtalar med Margareta Bendroth, husdjursagronom och hästrådgivare på Hushållningssällskapet Sjuhärad, och Pia Petersson, verksamhetsledare på Hästen i Skåne.

Vad är en bra hage för hästen?

Bristen på mark är ett av de största problemen vi har i hästhållningen idag. Dels finns 75 % av hästarna tätortsnära, och där finns väldigt lite mark, dels köper vi hästgårdar med för lite mark till. Vi har därför de hagar vi får istället för de hagar vi vill ha. Många av de problem vi har inom hästnäringen idag, parasittryck, övergödning och att man inte kan uppfylla hästens grundläggande behov av att vara i flock och söka föda, är kopplade till att vi har ont om mark. En hage är ett ställe där hästen får stå utomhus på olika sätt. Allt från en liten ”ruta” på grund av brist på mark, att man är rädd att hästen ska skada sig eller att marken är dålig och blir upptrampad, till stora rejäla hagar som uppfyller hästens behov. Det är viktigt att vi tänker på att hästen behöver röra på sig och vara ihop med andra hästar för att må riktigt bra.

Hur ser situationen ut för hästföretagare generellt vad gäller tillgängligheten på mark och hagar?

Man tänker lite för lite på hur mycket mark man behöver till det antal hästar man har. Det går t.ex. inte att ha 16 hästar på 4 ha mark. Då får man ha hästarna i små rutor och kanske växla så att hästarna bara får vara ute delar av dagen eller gå ut på natten. Man bör tänka igenom redan när man köper en hästgård hur mycket mark man behöver och vilken typ av mark som håller för hästarnas tramp.

Vilken typ av mark kan man ha till hagar?

Vi är lite låsta i vår syn på vad en hage är, där har vi snöat in lite på att det ska vara platt mark och rutor och det ska vara åkermark för att ha bete. Skog skulle kunna vara bra hagar, åkerholmar, naturbete med varierad natur och att man kan koppla på åkermark på det. En hage kan egentligen se ut hur som helst bara hästarna klarar av att gå där.

All mark passar inte till intensiv hästhållning. Leror som trampas sönder är jättesvåra att få att fungera igen. Då behöver man sköta dem på olika sätt, till exempel att man hårdgör vissa ytor med gräsarmering, grus, flis eller bark, så att det upptrampade inte blir värre. Det finns lagkrav på att vi måste sköta det. Vissa marker kan vara så steniga så att hästarna riskerar att skada sig, speciellt hästar som är ovana att gå på sådan mark. Man måste anpassa marken man har efter vilken typ av hästar man har och mängden hästar.

Man kan försöka hårdgöra runt vatten, i grindhål och vid foderplatser. Man kan flytta foderplatsen och grinden om det går, så att man inte har samma tryck på marken hela tiden. Gräsarmering är en bra metod eftersom den är flyttbar. Gräsarmering är en slags genombruten plastmatta, som man lägger på markytan och som tål tramp.

Om man har mark som lätt blir upptrampad och blöt, är det bra att kontrollera dikena runt om att de är uppgrävda så att vattnet kan rinna av och att man ser till att dräneringen fungerar. Eller att man gör en dränering om det behövs. 

Många är rädda att hästarna ska skada sig. Om man vill använda skog eller andra typer av marker, behöver man då rensa hagen?

Om hästarna inte är vana att gå på sådan mark är risken större att det händer någonting. Och om de inte är trygga i sin flock. Är det en lugn och trygg flock som känner varandra, och inte jagar varandra i olika sammanhang, så är det mindre risk för skador. Men man bör se över hagen och se till att man stänger ifrån t.ex. stenrösen, där man inte vill att hästarna ska gå. Sen är det naturligtvis en ökad risk att ha hästarna där det är mer saker i hagen, men där måste man välja om man vågar ta den risken för att ge hästen ett bättre liv eller inte. Får hästarna gå i kuperad terräng och sätta fötterna på olika sätt, blir de mer hållbara och de blir starkare generellt. Det vi är rädda för kan alltså också vara en fördel om hästen klarar det.

Hur kan man tänka kring hagarna när man har många hästar? Vad är viktigt att tänka på när man ska ha flera hästar i en hage?

Ju större hage du har, desto mindre risk för aggressioner och mindre risk fr att de ska skada sig på staket etc. Staketen är inte ens intressanta förhästen om det finns mycket att göra i en hage. Är det en trygg flock som inte är för stor och de har gott om plats och mycket att göra, fungerar oftast hästarna bra ihop. Flocken är otroligt viktig för hästen. Många hästar går idag ensamma för säkerhets skull, trots att de skulle må så oändligt mycket bättre av att få gå med andra hästar. I djurskyddsbestämmelserna står det inte ens att hästen måste ha sällskap. Den kan gå ensam i en hage om den ser artfränder. Men eftersom vi vet att hästen är ett utpräglat flockdjur och har sådan glädje, nytta och behov av flocken, skulle vi försökasläppa ihop hästarna mer än vad vi gör idag. Det räcker att de är två, för att de ska må bättre.

Djurskyddsbestämmelserna ser ut som de gör för att det ska vara upp till hästägaren att bedöma vad som är bäst för hästen, men det är väldigt viktigt för hästvälfärden att vi diskuterar hästens behov av att gå med andra hästar och hur vi kan lösa det på bästa sätt för att minimera skaderisken.

Det är inte så vanligt att man tänker på hästen som ett betesdjur eller som naturvårdare på samma sätt som mjölkkor eller nötkreatur. Vad tänker du kring det, Margareta?

Hästen är en underskattad resurs vad gäller att hålla våra marker öppna. Vi har 355 000 hästar idag och vi har mycket betesmarker som växer igen. Tänk vad många fler hästar som skulle kunna bidra till att hålla våra marker öppna och bidra till den biologiska mångfalden. Det finns många studier som visar att just hästen, med det sätt den betar och trampar och med hästgödseln, har en unik plats när det gäller att sköta våra marker. Hästar betar på ett annat sätt än vad nöt och får gör. Deras gödsel är viktig för en viss typ av dyngbaggar, som bara lever på hästgödsel. Hästen är därför ett jättebra redskap för att hålla våra marker öppna. Vi bör tänka mer på hästen som betesdjur, även året om. Det kan vara bra att känna till att man kan få EU-stöd för att låta hästarna beta markerna, och man kan också få stöd för att restaurera naturbetesmarker som har vuxit igen. Man kan ta kontakt med sin Länsstyrelse för att höra vilka möjligheter man har att få stöd.

Hur ska man tänka kring olika säsonger och vinter- och sommarhagar?

Det är jättebra att hästarna kommer ut på bete på sommaren, men det är sorgligt att man sparar mark för att den ska räcka till bete tre, fyra eller kanske 5 månader om året, medan hästarna resten av året står i små rutor. Man bör se betet i ett mycket vidare perspektiv. Man har sett i olika projekt att näringsvärdet i gräs kan vara lika bra på vintern som på sommaren, vilket innebär att när hästen går i en större hage, t.ex. naturbete, och betar så får den i sig näring. De gör också nytta genom att plocka bort gammal förna som annars hade kvävt örter och sådant som kommer på våren. Vi behöver därför omvärdera betet. Måste det bara vara den där semestern på sommaren eller kan det vara så att hästen gör nytta året om?

Man behöver inte skilja på sommar- och vinterbete. Det kan vara bete året om så länge de har att äta. I vissa fall kanske de inte kan tillgodogöra sig näringen fullt ut på vintern och då behöver man tillskottsutfodra. Men många gånger kan vissa hästraser och individer i princip leva på bete året om. Men det förutsätter förstås att marken inte är snötäckt. Det är inte så svårt att tillskottsutfodra och samtidigt låta hästarna bete det de kan.

Om man vill nyttja betet hela året, hur ska man tänka kring parasittryck?

Om man har för lite mark kan det finnas en risk att det blir för högt parasittryck. Men har man tillräckligt mycket mark, behöver inte hästen beta nära sina rator och då lir den inte smittad av parasiter. Då är det inget problem. Man ska inte behöva mocka naturbeten för gödseln gör nytta där den ligger. Det hänger återigen på hur mycket mark man har och hur man kan byta hagar, rotationsbeta och låta dem gå i olika hagar olika år och tider. Det är också bra att kunna sambeta eller växelbeta med andra djurslag. Då kommer man ifrån problemet med högt parasittryck.

Jag utnyttjar t.ex. grannens sinkor eller ungdjur så får de äta upp ratorna i hästarnas hagar. Förr stängde vi in ratorna med elnät och lät får gå och beta där. Det finns många sätt man kan lösa det på utan att behöva ta till avmaskning. Men man bör kolla upp med träckprov så att man ligger bra till vad gäller parasiter. Dyngbaggar minskar också parasitsmittan i gödselhögarna, så mockar vi bort gödseln så mockar vi bort förutsättningarna för att naturen själv ska kunna ta hand om parasitsmittan.

Hur kan man individanpassa foderintaget när hästen är på ett naturbete?

Det är ett problem. Det finns hästar som inte klarar av att gå på bete obegränsat och sen kan det också finnas hästar med olika näringsbehov i en liten grupp av hästar och då kan det vara svårt att gruppera dem efter deras behov. Vissa sätter på hästarna betesreducerare, vissa tar in hästarna delar av dygnet, vissa sätter dem i en mindre fålla en del av dygnet. Men det är inte alltid så lätt att lösa. Det är den stora nackdelen med att ha hästarna på naturbete eller bete. En annan nackdel som folk upplever är att man inte vet vad hästen får i sig, man kan inte räkna en foderstat på ett bete. Det kan vara svårt att inte veta vad hästen får i sig. Samtidigt kan hästen normalt sett själv bestämma vad den får i sig och så får man hålla koll på hullet med ett enkelt viktmåttband. Det ligger inbyggt i de flesta hästraser att de ska äta mer på sommaren och hösten, och äta upp sig inför vintern. Problemet med våra hästar är många gånger att de är feta redan när de börjar komma ut på betet, så att de har för högt hull året om istället för att ta av sina reserver. Däför gör det kanske inte så mycket att hästen går ner lite i vikt på vintern, utan att den blir mager, för det är naturligt att de följer den cykeln.

Hur kan man anpassa betet utifrån behoven hästarna har?

Vi har haft uppfödning av varmblodiga travhästar i många år och har haft både naturbeten och åkermarksbeten. Vi har kopplat på åkermarksbeten för att naturbetena inte räckte näringsmässigt till våra digivande ston med föl. Det är viktigt att man ser till att hästarna får det de behöver på de olika typerna av betesmark och att man förstår att naturbeten avkastar mindre än vad ett åkermarksbete gör. Just att man kan kombinera beten så att de får många olika arter, får röra sig i olika terräng och gå på åkermarksbete.

Om betet inte räcker till får man komplettera med grovfoder. Man bör inte vänta med att tillskottsutfodra för när hästarna går ner i vikt går det väldigt snabbt. Därför är det bra att ha koll på hullet och tidigt upptäcka när det är på väg ner.

Vi har också med oss en expert, Pia Petersson. Du är verksamhetsledare för Hästen i Skåne, som är en ideell förening som driver projekt för den skånska hästnäringen. Ni har ju bland annat haft Brösarpsprojektet, som många säkert känner till. Berätta om det projektet.

Brösarpsprojektet gick ut på att vi ville visa att hästar blir hållbara över tid om de får en uppväxt på stora, kuperade naturbetesmarker. Det var blivande i yttersta toppsporten i hoppning, hopphärstammade hästar. Det var unga ston, ett, två och treåriga ston.

Första året hade vi ett och tvååriga ston som vi släppte tillsammans med islandshästar på Brösarps backar. Backarna är väldigt kuperade, det är en höjdskillnad på 60 m. Islandshästarna ”rann” nedför backarna medan varmblodsstona inte visste var de skulle sätta benen de första fjorton dagarna. Sen blev de ganska vassa på det och det slutade med att de galopperade nerför backarna och det är brant. De utvecklade sin kroppskontroll, vilket de inte hade innan. Vi kunde också ställa klockan efter dem. Vi hade naturligt vatten, de gick ner i ån och drack. Genom backarna rinner ett av Skånes renaste vatten så de kunde dricka där. Tre gånger om dagen, samma tid, gick de över backarna och drack och sedan gick de tillbaka. På kvällen galopperade de runt backarna. Vi kunde se hur mycket de rörde sig och hur mycket tid de låg ner och sov. Hästen sover bara i REM-sömn när den ligger på sidan och det var ca 20 minuter på ett dygn. Men de vilar ganska mycket. Vi kunde mäta detta genom en speciell sorts grimmor med sensorer, så vi har kunnat följa hästarna i realtid och har väldigt mycket data på dem.

Hagens utformning kan ju inbjuda till rörelse. En backe inbjuder till att klättra uppför. Det ser man om man tittar på ett gäng barn som leker, där en platt asfalterad yta inte inbjuder till så mycket mer än fotboll. Men om det finns ett träd att klättra i och en backe att springa upp och ner för så gör man det. Så är det även med hästarna. Vi hade motsvarande hästar som gick på Bollerups lantbruksinstitut, på en ganska stor odlad vall. De gick tillsammans med kor. Korna hade förmodligen en lite lugnande inverkan på hästarna. De rörde sig inte lika mycket som gruppen på Brösarp. Vi såg också att man har fri sikt på Bollerup till skillnad från Brösarp och det verkar också lugnande på hästarna, så de rörde sig mer på Brösarp. På Bollerup fanns det ingen större anledning att röra på sig för maten var under mulen hela tiden. De rörde sig heller inte så mycket och de gick upp mycket mer i vikt än vad hästarna på Brösarps backar gjorde. Vi vägde hästarna innan vi släppte dem och när vi tog hem dem, och en häst kunde gå upp nästan 100 kg på en säsong på Bollerup jämfört med gruppen på Brösarp gick upp 15-20 kg. De växte ändå, men hästarna från Brösarp var musklade mer än de på Bollerup.

Vi kan rekommendera att föda upp hästar på den här typen av naturbetesmarker, men betet måste räcka. Det r hästar som behöver mer mat än vad islandshästarna behöver. Sommaren 2020 var det väldigt varmt och torrt och då behövde vi stödutfodra dem från mitten av augusti ungefär. Det innebar att hästarna stod där ensilagebalen stod, så den största rörelsen då var att de gick över backarna tre gånger på ett dygn för att dricka. Det var lite förödande för rörelsen. Vi kan svara på om de blir hållbarare först om 15 år, men en del av de här hästarna är redan ute i sporten och gör bra resultat.

Vi skulle vilja göra motsvarande projekt med ston och föl, där fölen från början kommer ut i denna miljö. Det kräver att det är en stor flock som går tillsammans redan, för man kan inte släppa ihop nyfödda föl och ston som inte känner varandra. Vi har också fått lite för mycket varg i Skåne och det är inte så kul med nyfödda föl. Vi har tre vargrevir och bland annat där vi hade hästarna.

Några myter

Myt: Fångbenägna hästar bör gå på stripbete.

Margaretas och Pias kommentarer: Den myten kan vi väl avfärda. Ett stripbete är en smal remsa i en hage där man låter hästarna beta av, sedan flyttar man staketet så att de får en ny remsa att beta av. Fånghästar behöver röra på sig. Det behöver alla hästar, men särskilt fånghästar. Men hästarna rör sig inte om de inte har en yta som de kan röra sig på och dessutom är det första korta gräset som håller å att växa det som är farligast för fånghästen. Fånghästar mår bättre på hela betet, speciellt om det är uppväxt så att det kanske har torkat lite, för de rör sig då. Stripbetning gör också att man kommer nära ratorna eftersom ytan är mindre och då ökar parasittrycket. Har man ont om mark är stripbetning det mest effektiva sättet att få betet så stor del av ytan som möjligt. Så det är fördelar för betet, men nackdelar för hästen. 

Myt: Risken för giftiga växter gör att man inte bör ha hästar på naturbete.

Margaretas kommentarer: Hästar har normalt sett fått lära sig från flocken och mamman vilka växter de kan äta och inte och de har även en nedärvd kunskap om detta. De flesta giftiga växterna är inte så giftiga för hästen att det är ett problem om de skulle få i sig en t.ex. liljekonvalj eller johannesört. Men har hästen tillräckligt att äta av annat går de normalt inte på de giftiga växterna. Vissa växter äter de ändå och man har sett på vilda hästar att de äter i viss mån giftiga växter som t.ex. ek, malört, renfana och johannesört. Det är intressant för vi är så rädda för att hästarna ska äta giftiga växter men de vilda hästarna äter dessa växter, kanske för att provocera immunsystemet eller hålla parasiterna nere. Vi vet inte. Vissa hästar kan få smak för ekollon och då finns risk att känsliga individer dör av det, men de flesta hästarna klarar av att äta en lagom mängd om de har tillräckligt mycket annat att äta samtidigt.  

Myt: Skaderisken är större i kuperade hagar.

Pias kommentarer: Den myten slår vi hål på. Möjligheten att hästen får bättre kroppskontroll, bättre muskulatur och längre hållbarhet ökar väsentligt om den går i kuperade hagar. 

Om ni skulle ge några handfasta tips vad hästföretagare och hästägare kan göra vad gäller hagar och utformning av hagar som kan förbättra hästvälfärden – vad skulle det vara?

• Tänk mark, mark, mark. Du måste ha tillräckligt med mark för att kunna göra bra hagar till dina hästar. Har du mycket mark slipper du allt arbete med att grusa upp och mocka hagarna, hästarna trivs bättre, de har mer att göra och kan gå i flock. Det är det första och viktigaste tipset.
• Dränera! I Skåne har vi många ställen med klass 9 och 10 jord, vilket betyder att gräset växer bra, men hästarna står till knäna i lera på vintern. Man ser alldeles för många hästhagar som ser ut på det viset vinter efter vinter. Lägg dränering.
• Om man inte har så bra hagar, kan man berika med olika typer av foder i hagen och att man inte låter allt foder vara på samma ställe, utan att hästarna får gå och leta. Man kan bygga gångar i hagarna och lägga in stockar och andra saker som gör det mer spännande. Men framför allt att man hindrar hästen från att bara stå på ett ställe och äta näringsrikt foder hela dagen. Det finns många sätt man kan göra det på, och då kan man få en häst som blir mer stimulerad och som rör sig mer i hagen. Och placera vattnet långt bort. Bär inte ut vatten, utan gräv ned en vattenledning eller använd en vattenslang som kan ligga ute året om med el i sig som inte fryser.
• Var inte så rädd för att hästen ska skada sig. Det kan vara värt att ta risken med naturbeten för att hästen ska få ett bättre liv där hästen får vara sysselsatt hela dagen och gå och leta föda och röra sig mycket, göra egna val och fatta egna beslut. Det gör otroligt mycket för hästvälfärden att hästen får sina grundläggande behov uppfyllda på ett naturligt sätt. Det kan många hagar erbjuda idag. Och tittar man på t.ex. kotledsinflammation, har hästarna störst risk att få det i en liten hage där de vänder hela tiden.
• Tänk på att hästen är ett djur som äter många arter. Hästen är till stor nytta för att hålla våra marker öppna. Just hästen är unik för en del insekter och svampar. Ska vi ha kvar en biologisk mångfald i Sverige är det viktigt att vi ser hästen som en resurs och att vi försöker hjälpa till att hålla markerna öppna. Och man kan även få bidrag för det. 

På Hästen i Skånes webbplats kan du läsa mer om Brösarpsprojektet, se en film om projektet och få tillgång till slutrapporten: Equine monitoring - Brösarpsprojektet - Hästen i Skåne (hasteniskane.se)

På HästSverige finns mer information om hagar och bete: Stall och hage - HästSverige (hastsverige.se)

Hästkunskapssajtens information om hagar: Hagen (sisuforlag.se)

SLU delar information och en film om vad man kan göra för att minska problemen i de hästtäta hagarna, där marken riskerar att bli söndertrampad och geggig, och där stora mängder gödsel kan ansamlas: Bra hagar för hästen och miljön | Externwebben (slu.se)