Provning av farligt gods Test N.4

Syfte

Farligt gods är produkter eller ämnen som kan medföra en risk för hälsa, säkerhet, egendom eller miljö. Vissa produkter är inte skadliga i sig, men kan utgöra en risk ifall de transporteras tillsammans med andra varor. Självuppvärmning kan ske i organiska produkter såsom träpellets, sågspån eller biokol vilket kan resultera i en antändning av materialet.

De flesta regelverk för transport av farligt gods, såsom IMDG-koden, IATA etc. är grundade på de globala rekommendationerna UN Recommendations on the Transport of Dangerous Goods Model Regulations, som ges ut av Förenta Nationerna (FN). Dokumentet har för avsikt att harmonisera nationella- och internationella riktlinjer. Bestämmelser som reglerar transport av farligt gods i Sverige heter ADR-S (väg) och RID-S (järnväg).

Farligt gods delas in i nio klasser utifrån sina fysikaliska- och kemiska egenskaper och genom provning fastställs paketeringsgrupp beroende på farlighetsgrad. 

^{KLASS       ÄMNE}
1.          Explosiva ämnen och föremål
2.          Gaser
3.          Brandfarliga vätskor
4.1        Brandfarliga fasta ämnen, självreaktiva ämnen och fasta
              okänsliggjorda explosivämnen
4.2        Självantändande ämnen
4.3        Ämnen som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten
5.1        Oxiderande ämnen
5.2        Organiska peroxider
6.1        Giftiga ämnen
6.2        Smittförande ämnen
7.          Radioaktiva ämnen
8.          Frätande ämnen
9.         Övriga farliga ämnen och föremål

Provning utförs enligt UN manual of Tests and Criteria - Sektion 33.4.6 - Test N.4:Test method for self-heating substances och genererar data som kan användas för att klassificera farligt gods samt som underlag vid riskanalyser och forskning.

Vid provning enligt Test N.4, kan materialet få klassificeringen "Not a self-heating substance", "Self-heating substance - Packing group II/Cat. 1" eller "Self-heating substance - Packing group III/Cat. 2". I vissa fall kan materialet klassas som "Not a self-heating substance" i de fall det fraktas i mindre mängd, även om provningen påvisar självuppvärmning.

Metod

I Test N.4 placeras materialet som ska utvärderas i en trådkorg av metall. Trådkorgen hängs sedan in i en ugn med förhöjd temperatur. Temperaturen i ugnen samt temperaturen i centrum av materialet i trådkorgen loggas över tid. 

Ett första test utförs i en trådkorg med sidorna 100 mm (1dm²) och med en ugnstemperatur på 140°C. Det här testet visar om materialet är självuppvärmande eller inte. Om ingen självuppvärmning sker, avslutas testet och materialet rapporteras som "Not a self-heating substance". Om självuppvärmning påvisas behöver ytterligare 1-3 test utföras för att erhålla en slutlig packeteringsgrupp för materialet.

Definitionen av självuppvärmning i Test N.4 är att temperaturökningen i centrum av materialet ökar till 60°C eller mer över ugnstemperaturen inom 24 timmar vid en viss ugnstemperatur och provningsvolym.

Leverans

Resultatet sammanfattas av RISE i en skriftlig rapport. Rapporten levereras på engelska.