Nerbrunna hus, ett glödande landskap och svart, giftig rök. Bilden av en förödande skogsbrand, visst känns det som att vi ser den allt oftare?   

– Relativt sett är bränderna faktiskt inte fler, men de är mer kostsamma. Ser vi till bränd areal och antal bränder brinner det inte mer nu jämfört med för 25 år sedan. Däremot ökar antalet brandkatastrofer. Det handlar om bränder som antingen dödar människor, eller som har väldigt stora konsekvenser i förhållande till bruttonationalprodukten i landet där branden sker, säger Johan Sjöström, forskare på RISE med fokus på skogsbränder och deras bränslen, antändning, beteende och påverkan på samhället.  

Att brandkatastroferna blir fler kan till stor del förklaras med klimatförändringarna. När temperaturen på jorden stiger, ökar också brandrisken. Den relativa luftfuktigheten sjunker vilket suger ut fukten ur dött material på marken.  

– Det som inte kan förklaras av klimatförändringarna är den ökade bränslemängden. Den beror på flera olika saker. I Frankrike och Spanien där vi har sett stora brandkatastrofer de senaste åren, har de drabbade områdena historiskt sett varit hårt präglade kulturlandskap där man antingen har odlat eller haft betesdjur, säger Johan Sjöström och fortsätter:  

– Men de småskaliga jordbruken är inte längre ekonomiskt gångbara och lämnas. Antingen planterar man skog i stället, ofta eldfängda träd som tall, eller så bygger man bostadsområden med skuggande träd väldigt nära husen. Många små jordbruk lämnas också precis som de är. Då växer marken igen med lättantändliga buskar och gräs.   

Lövträd – en billig lösning för minskad brandbenägenhet 

För att komma till rätta med problematiken behöver klimatförändringarna begränsas och markanvändningen förändras. De naturliga brandbarriärerna som ett öppet landskap innebär behöver bli fler. 

– För att ta Frankrike och Spanien som exempel igen bör förebyggande, kontrollerade bränder på strategiska platser öka. Under vinterhalvåret kan man bränna områden vilket därmed begränsar tillgången till lättantändligt bränsle inför nästa varma sommar, förklarar Johan Sjöström.  

Om man i södra Europa kan skapa brandbarriärer genom kontrollerade bränder, är det andra metoder för att minska brandrisken som är vanliga i Sverige.  

– Den billigaste och effektivaste metoden är att låta en viss andel björk stå kvar när man gallrar. De mest brandbenägna skogarna är tallskogar med inslag av gran. Ett litet björkinslag har en stor effekt på deras brandbenägenhet. Om var tionde träd i skogen är en björk minskar brandrisken med en tredjedel, säger Johan Sjöström och fortsätter: 

– Det fina är att skogsägare inte ens behöver arbeta för att åstadkomma den här effekten. Björk letar sig alltid in i skogen via luftburna frön, så det är bara att jobba lite mindre med röjsågen.  

RISE kartlägger och analyserar skogs- och gräsbränder 

Ett annat sätt att minska risken för skogsbränder är att skapa lövträdsbarriärer vid vägar, genom att låta björkträd etablera sig i diken. Då blir det enklare för räddningstjänsten att stoppa bränderna från vägen, innan elden sprider sig till de mer eldfängda barrträden. 

På RISE finns det stor kunskap om skogs- och gräsbränder. Johan Sjöström och hans forskarkollega Frida Vermina Plathner hjälper olika myndigheter att ta fram underlag, till exempel rapporter där trender och mönster för skogs- och gräsbränder i Sverige kartläggs.   

– Vi kan också göra riskkartor och sårbarhetsanalyser för begränsade områden, som en kommun till exempel. I dag lägger kommunerna främst resurser på sin räddningstjänst för att stärka släckningsförmågan, vilket är förståeligt på många sätt. Samtidigt finns det mycket att vinna på att förebyggande begränsa markens eldfängdhet, konstaterar Johan Sjöström.  

Vem ska då ta kostnaden för en förändrad, klimatanpassad markanvändning?  

– Vi har ganska mycket tvingande lagstiftning i dag. Efter storm måste markägare gallra bort fällda träd för att minska risken för granbarkborreangrepp. Efter avverkning måste marken återbeskogas. Vi skulle kunna införa en regel om trädslagsammansättning, såsom redan föreskrivs i miljöcertifieringen FSC, för att öka lövträdsinslaget, resonerar Johan Sjöström.  

Det finns även ekonomiska styrmedel som kan nyttjas för att minska brandrisken. Myndigheter ger i dag stöd för att återskapa våtmarker. Liknande stöd kan användas för tidigare nämnda lövträdsbarriärer.   

– Det går förstås inte att säga hur stor en brand hade blivit utan förebyggande åtgärder, men vi vet säkert att markanvändningen kan klimatanpassas både billigt och effektivt, säger Johan Sjöström.  

2022 stod det klart för Polismyndigheten att den organiserade brottsligheten inte kunde mötas med traditionella lösningar. 2023 sjösattes en särskild händelse, Frigg, som fick stor massmedial uppmärksamhet. Bakom kulisserna pågick något ännu större. Polismyndigheten anammade ett nytt tankesätt. 

Brottslighet förstås som ett systemiskt fenomen 

Tidigare betraktades brott som isolerade händelser med tydliga lösningar. Nu började man i stället förstå brottsligheten som ett systemiskt fenomen. Alltså – en skjutning eller ett bedrägeri är en del av något större, mer komplext. Sociala, ekonomiska, tekniska och kriminella nätverk hänger ihop och påverkar varandra. Brottsligheten kan bara stävjas om olika myndigheter och verksamheter arbetar tillsammans, delar information och agerar mot gemensamma mål. 

– Vi pratar mycket om att brottsligheten är ”glokal”. Tidigare fanns uppfattningen om att den största andelen brottslighet var lokal, men nu befinner vi oss i ett läge där de kriminella har kopplingar över hela världen och både finns i fasta och snabbrörliga konstellationer. Digitaliseringen och teknikutvecklingen fungerar som en möjliggörande hävstång för denna brottslighet och detta nyttjar de kriminella fullt ut på många innovativa sätt, säger Ola Slettenmark, biträdande enhetschef för utveckling av brottsbekämpning på Nationella operativa avdelningen (Noa) inom Polismyndigheten, och fortsätter:  

– Ett av de senare är ”Crime as a service”, ett fenomen där olika brottsupplägg och kriminella tjänster annonseras och omsätts på digitala plattformar, till exempel rekrytering av utförare för skjutningar och sprängningar. För att kunna bekämpa detta behöver Polisen och andra samhällsaktörer prova nya arbetssätt och agera annorlunda. 

Från forskningsbegrepp till polisens eget språk 

När polisen växlade upp den redan påbörjade förflyttningen tog de bland annat hjälp av RISE, i utvecklandet av det så kallade brottsbekämpande systemet. Ett arbetssätt där ny teknologi, mänskliga förmågor, struktur och en gemensam riktning gör det enklare för polisen att hantera den organiserade brottsligheten. 

– Polisen har använt grundläggande förståelsemodeller från transformations- och komplexitetsteori som vi har arbetat tillsammans med, och klätt dessa i sina egna ord och begrepp. Till exempel har man skapat egna bilder av systemsskiftet man befinner sig i. Det är ett angreppssätt som också skapat intresse hos andra organisationer och myndigheter med liknande behov av genomgripande förändringar, säger Malin Johansson, avdelningschef Prototypande samhälle på RISE.  

Hon konstaterar att polisen har varit och är under ett kraftigt, evolutionärt tryck.  

– Till skillnad från andra förändringsprocesser som ibland kan upplevas som aparta, något man ska göra parallellt med sitt vanliga uppdrag, bedriver polisen sin transformation med tydlig utgångspunkt i den föränderliga operativa kontexten, säger Malin Johansson. 

Ett nytt sätt att organisera sig – informationsdelning i fokus 

Ola Slettenmark förklarar att man har försökt komma bort från fokus på organisation, geografi och en i förväg känd lösning, till att utgå från problemet och dess konsekvenser med ett ”tillsammansperspektiv”. Genom förhållningssättet prova-lära-justera går det att hitta effektiva metoder.  

– Vi har blivit bättre på att koppla ihop och nyttja den samlade mängden informationen som Polisen sitter på. Detta har krävt arbete med såväl metod, kultur, juridik och teknik. Initialt handlade det om att fysiskt bidra med information och kunskap i rummet, men den tekniska utvecklingen och tillämpningen går snabbt framåt och skapar helt nya förutsättningar för att storskaligt distribuera och bearbeta informationen, säger Ola Slettenmark och fortsätter:

– Förmågan till informationsförsörjning och ledning är hävstänger för Polisen inom hela det brottsbekämpande uppdraget och utvecklingen inom dessa områden är högt prioriterad.   

Hävstång för arbetet med samhällsutmaningar 

RISE har kunnat bidra utifrån en bred palett, med alltifrån kunskap om hur man kan förstå och förändra en organisation, via teknisk framsyn, till djup expertis inom datavetenskap och artificiell intelligens. Partnerskapet med RISE möjliggör för Polismyndigheten att koppla på ett vetenskapligt perspektiv i olika projekt och satsningar. 

– Polismyndighetens transformation är viktig, men den sätter också fingret på ett större behov av praktiserat systemsynssätt – i mellanrummen mellan olika aktörer i samhället. Vi har liknande partnerskap med utforskande angreppssätt med flera andra myndigheter, och det gör det hela än mer intressant. Det skapas en hävstång där vi tillsammans arbetar med Sveriges samhällsutmaningar, inte minst kopplat till frågor om säkerhet och totalförsvar, säger Malin Johansson. 

När Ola Slettenmark får frågan om effekterna av polisens transformation, trycker han på att myndigheten har ökat förståelsen. Både kring problembilden, arbetssätt och värdet av informationsdelning. Polisen har också blivit mer träffsäker och utvecklat snabbheten från förståelse till åtgärd genom den obrutna reaktionskedjan.  

– Inom Polisen kommer vi givetvis behöva fortsätta sprida och utveckla våra arbetssätt utifrån hur brottsligheten och samhället kontinuerligt förändras. Att se så tydliga effekter av de förändrade arbetssätten ger stark motivation till att fortsätta utmana oss själva och andra i att ligga i en ständig förändring. För att skala upp och på totalen gå mot att bli en innovationsorganisation tror vi att ett samarbete med en strategisk partner som RISE över tid kommer vara en nödvändig faktor, säger Ola Slettenmark. 

Silva är ett friluftsvarumärke som designar och tillverkar kompasser, pannlampor samt löparutrustning som västar, ryggsäckar och stavar. Tillsammans med Primus ingår de i Primus-Silva Sweden AB, med produkter som används av både motionärer och professionella äventyrare världen över.

När interna resurser inte räcker till

Att ha all expertis internt är inte alltid möjligt för många företag. Det gäller särskilt inom områden där regler och krav förändras snabbt, som inom kemikalier och kemikalielagstiftning, där frågor om hållbarhet och transparens hela tiden står i fokus. Så var situationen för Silva.

– Vi hade inte tillräcklig kompetens in-house inom kemikalier och kemikalielagstiftning så vi kände att vi behövde stöd externt. En rekommendation från ett av Kemikaliegruppens medlemsföretag ledde oss till nätverket, berättar Emma Gustafsson, Product Developer på Silva.

Stödet som blev en del av vardagen

Här började ett samarbete som steg för steg har byggt upp både kunskap och tydligare rutiner. När Silva vände sig till RISE och Kemikaliegruppen handlade det om att få ordning på något som kändes både komplext och tidskrävande.

– Vi har haft stor nytta av stödet med kontrolltestning av produkter, att tolka testresultat från tredje part och att kunna vända oss till en panel av experter som snabbt återkopplar. Även kemikalieguiden, förslag på kontraktsunderlag och de löpande uppdateringarna om lagstiftning, som när nya SVHC-ämnen tillkommer, har varit mycket värdefulla, konstaterar Emma Gustafsson.

Uppdateringarna har gjort det lättare att agera i tid när nya ämnen eller krav tillkommer och bidragit till en känsla av kontroll i arbetet.

En tydligare struktur

Idag är kemikaliearbetet mer konkret och systematiskt. Silva har infört en egen RSL (Restricted Substances List), kemikaliekontrakt med leverantörer och en tydligare process för testning.

– Vi har ökat vår interna kunskap, fått bättre processer på plats och hjälp att sätta upp RSL och kemikaliekontrakt med våra leverantörer. Vi har även fört över kunskap till leverantörerna och utökat vår testning, förklarar Staffan Till, Sustainability Manager Primus-Silva AB.

Insikt som stärker både hållbarhet och konkurrenskraft

Samarbetet har också gett Silva bättre överblick över lagstiftningen och gjort det lättare att arbeta mer långsiktigt med hållbarhet.

– Vi har fått en bättre insikt i både befintlig och kommande lagstiftning. Det har stärkt vår förmåga att ligga steget före och samtidigt ökat vår konkurrenskraft. Genom att utveckla en mer systematisk och tillförlitlig kontroll av produktionen kan vi bidra till högre kvalitet, minskade risker och en mer hållbar verksamhet, säger Staffan Till.

En grund för framtiden

De ansamlade erfarenheterna har lagt en grund för framtiden och visat värdet av att ha tillgång till rätt kunskap för att kunna agera långsiktigt.

–  Att få tillgång till expertkunskap och nätverk har varit ovärderligt för att förstå komplexa kemikaliefrågor och för att kunna agera proaktivt, avslutar Staffan Till.

Autocirc Rematrontech har arbetat med återtillverkning av fordonskomponenter sedan 1970, med särskilt fokus på dieselpartikelfilter och avancerad elektronik. Kunderna finns både bland fordonstillverkare och inom eftermarknaden. Tillsammans med bland annat RISE har Autocirc Rematrontech tagit fram en strategisk planering som ger nya perspektiv på hur återtillverkningen kan utvecklas framåt.

Process och utmaningar

Återtillverkningen börjar med att komponenter skickas in från kunderna, som behåller ägandeskapet över produkterna. Processen omfattar identifiering, märkning, rengöring, eventuella byten av delar, testning och packning innan komponenten returneras. Totalt kan en enhet passera upp till 20 olika stationer, beroende på komplexitet.

För dieselpartikelfilter innebär arbetet främst mekaniska insatser, medan elektroniken ofta kräver betydligt mer – inte minst på grund av mjukvaruberoenden och behov av reverse engineering.

– Att utveckla testmetoder och hitta lösningar när informationen inte finns tillgänglig är det mest utmanande. Det kan ta hundratals timmar innan processen är på plats, berättar Jens Fischlein, sälj- och marknadsansvarig på Autocirc Rematrontech.

Roadmap som strategiskt stöd

För att hantera dessa utmaningar långsiktigt deltog Autocirc Rematrontech i forskningsprojektet REMARKABLE (Remanufacturing: Key enabler to future business). Tillsammans med bland annat RISE arbetade de fram en strategisk roadmap för återtillverkning. Roadmapen gav företaget en tydligare överblick över möjliga utvecklingsvägar och hjälpte till att formulera viktiga frågor om framtiden.

– Det gav tankeställare som vi inte själva reflekterat över och hjälpte oss att se nya möjligheter, konstaterar Jens Fischlein.

Lärdomar och resultat

Arbetet med roadmapen har framför allt gett nya perspektiv. Genom visualiseringar och ett gemensamt språk har företaget kunnat diskutera sin strategi mer konkret och enas om en tydligare riktning framåt. Roadmapen har blivit en gemensam färdplan som hela organisationen har kunnat samlas kring, vilket har gjort det lättare att peka ut prioriteringar och nästa steg. 

Utöver de strategiska vinsterna har arbetet också lett till mer konkreta initiativ, som en ny hemsida och förbättringar i produktionen.

Framtiden för återtillverkning

Marknaden för återtillverkning växer, inte minst inom elektronik där efterfrågan på reservdelar väntas öka i takt med att komponenter blir mer avancerade och tillverkare fasar ut nyproduktion tidigare i produktcykeln. Dieselpartikelfilter kommer fortsatt vara viktiga, särskilt inom tunga fordon. Roadmapen ger en utgångspunkt för hur Autocirc Rematrontech tar sig an utvecklingen framåt.

– Medvetenheten om cirkulära lösningar ökar och vi ser en tydlig förändring i hur både tillverkare och verkstäder tänker. Vår prioritet just nu är att fördjupa relationerna med befintliga kunder, samtidigt som vi ser att den kompetens vi utvecklar öppnar möjligheter mot nya marknader och kunder, säger Jens Fischlein.

REMARKABLE har koordinerats av Linköpings universitet i samverkan med RISE Research Institutes of Sweden, Tekniska Högskolan i Jönköping (JTH), ElektroTermo AB, Etac - Sverige, GRUNDFOS, Svero Lifting AB, Toyota Material Handling Sweden, och Autocirc Rematrontech.

Projektet finansieras av Energimyndigheten, Vinnova och Formas, ett forskningsråd för hållbar utveckling via det strategiska innovationsprogrammet RE:Source-SIP