En produkt – tre kategorier av byggregler

Ett typgodkännande är ett kvitto på att en produkt är förenlig med Boverkets bygg- och konstruktionsregler. Från och med juli 2025 gäller uppdaterade regler, för att ”främja nya tekniska lösningar och öppna upp för användandet av nya material och metoder”. Boverket skriver på sin hemsida att de tidigare reglerna gjorde att byggandet låstes till befintliga lösningar. 

När golvbrunnen Enduce skulle testas och typgodkännas hade reglerna inte hunnit ändras. Anders Rosendahl som är certifieringsingenjör på RISE berättar om projektet som krävde ett unikt förarbete:

– Det finns inte något liknande på marknaden sedan tidigare, så i ett tidigt skede gjorde våra experter inom produktcertifiering en kravutredning för att säkerställa vilka paragrafer i Boverkets byggregler som behövde beaktas när vi skulle utreda vad den här produkten skulle provas för. Enduce behövde bland annat uppfylla kraven för en golvbrunn, men också kraven som ställs på en installationsprodukt i våtrum, säger han. 

Kraven handlar om allt från att det uppvärmda vattnet inte får vara stillastående eftersom det då kan finnas risk för bakterietillväxt, till att det ska finnas vissa rengöringsfunktioner så att avloppet inte riskerar att täppas igen och riskera läckage. 

– Det är många delar som den här produkten både uppfyller och har testats mot, säger Anders Rosendahl. 

”Människorna på RISE har utan undantag varit superbra”

– Att ta fram en teknik som gör det den ska och som skapar nytta är en sak, men att få in den i alla typer av regelsystem kan bevisligen bli en väldigt lång resa. Min bild är att processen är utformad för att innovationer ska komma från etablerade bolag med en grundläggande lönsamhet, som har tre år på sig att introducera en ny produkt. För ett startupbolag är det själva produkten man söker godkännande för som ska utgöra intäktsbasen, så man måste förlita sig på finansiellt stöd under processen, säger Henrik Hagman och fortsätter:

– Med det sagt har människorna som vi har haft kontakt med på RISE utan undantag varit superbra. Välvilliga, kompetenta, lyhörda, sakliga personer som har hjälpt till att dra den här tunga processen framåt. 

Nästa utmaning: Storskalig försäljning 

Med sitt typgodkännande och efterlängtade klartecken från branschorganisationer som Säker Vatten, samt en plats i databasen FabrikantAccept som krävs för att VVS- och VA-företag ska våga installera produkten, har dörren till storskalig kommersialisering öppnats.

– Vår ambition har varit att utveckla något som är så pass prisvärt för kunder, konsumenter och hushåll att produkten blir tillgänglig för alla. Det är lite av ett IKEA-tänk, att vi vill erbjuda en miljö- och klimatbesparande teknik för alla, inte bara de allra rikaste. Nu ligger nästa utmaning i det storskaliga marknadsmässiga tillgängliggörandet, att skala upp på ett snabbt sätt och visa på nyttan så att alla förstår, säger Henrik Hagman. 

Hållbarhet har blivit ett nyckelord i fastighetsbranschen. Det talas om energieffektiva hus, fossilfria material och klimatsmarta lösningar – och det finns en uppsjö av olika miljömärkningar och certifieringar.

Men en viktig del glöms ofta bort.

– När vi pratar om hållbara byggnader hamnar nästan alltid fokus på själva fastigheten, sällan på det som finns där inne, säger Nicole Morel, vd och inredningsarkitekt på MER Arkitekter, en byrå med fokus på inomhusmiljöer.

Alla hyresgästanpassningar belastar klimatet

Kontorsmöbler som slängs, ytskikt som rivs ut och lokaler som byggs om när nya hyresgäster flyttar in – allt det kostar för klimatet.

– Alla hyresgästanpassningar och förädlingar som man gör av lokalerna under en fastighets livslängd har ofta större miljöpåverkan än själva husbygget, förklarar Nicole Morel.

MER Arkitekter har i många år haft hållbarhet som ledstjärna. Det började med ett starkt engagemang hos medarbetarna – i dag är cirkularitet inskrivet i företagets mål och genomsyrar varje projekt.

Byråns eget kontor i Münchenbryggeriet i Stockholm fungerar nästan som ett testlabb. Den slitna köksinredningen har målats om i stället för att bytas ut, gardiner har sytts av spillbitar och en förvaringslösning har byggts av restmaterial.

– Vi tar tillfället i akt att testa på oss själva, och det blir väldigt fint. Det finns fortfarande en föreställning om att återbruk är något tråkigt, men det kan vara en kul och kreativ resa som dessutom gör miljön både mer personlig och mer mänsklig, säger Nicole Morel.

Möjlighet att testa sitt hållbarhetsarbete i skarpt läge

När Hållbar Interiör (HI) lanserades såg MER Arkitekter en chans att testa sitt hållbarhetsarbete i skarpt läge – och visa att de lever som de lär.

HI är en ny typ av miljömärkning som riktar blicken mot just insidan av lokalerna, och MER var bland de första att få sina lokaler granskade.

– Vi ville testa att HI-märka vår egen lokal för att förstå hur det fungerar i praktiken, så att vi sedan kan hjälpa våra kunder att göra samma sak, säger Nicole Morel.

Hon berättar att många kunder vill arbeta hållbart med sina inomhusmiljöer, men att det ofta har varit svårt att veta exakt hur man ska tänka och agera.

Med Hållbar Interiör blir det mer konkret.

– Alla vill vara hållbara men det har inte funnits någon standard att utgå ifrån, man har fått uppfinna sina egna lösningar och sätt att räkna på. HI-märkningen ger en tydlig struktur – något att förhålla sig till, peka på och prata utifrån, säger Nicole Morel.

HI-märkningen har tagits fram gemensamt av aktörer inom bland annat arkitektur, möbelindustri och fastighetsförvaltning. Det är Sveriges första miljömärkning som granskar hela lokalens insida – från möbler och ytskikt till hur lokalen är planerad och kan förändras över tid.

HI-märkningen utfärdas av RISE

Märkningen verifieras av RISE, som en oberoende part, vilket ger den hög trovärdighet.

– Det här är en verifiering, inte en certifiering. Det betyder att granskningen bygger på fasta kriterier och konkreta svar – inte tolkningar. Du ska till exempel kunna visa hur gamla dina möbler är, inte bara beskriva hur du jobbar med hållbarhet, säger Lisbeth Magnusson, revisor på RISE.

När en HI-märkning ska genomföras begärs dokumentation in: Vad har använts? Hur gammalt är det? Var kommer det ifrån?

– Vi går igenom kriterierna, granskar dokumentationen och gör också ett fysiskt besök i lokalen. Vi tittar på hur den är uppbyggd och ber ofta om kompletterande underlag – det kan handla om ritningar, inköpsbevis eller ålder på möbler, berättar Lisbeth Magnusson.

Hållbar Interiör, som lanserades hösten 2024, kan bidra till att både minska klimat- och miljöpåverkan och göra lokaler mer attraktiva. Det gör märkningen intressant för både offentliga och privata aktörer.

– Jag tror absolut att det finns potential för att det ska bli en självklar branschstandard. Ju fler som använder samma modell, desto större effekt kan det få på klimatet, säger Nicole Morel på MER Arkitekter.

Byrån har redan utbildat två egna HI-coacher som arbetar operativt i projekt – med uppdraget att guida kunder genom processen mot att HI-märka sina egna lokaler.

För MER Arkitekter handlar det också om att ta ansvar.

– Det vi gör som arkitekter har per definition klimatpåverkan. Och om vi ska nå Sveriges miljömål om klimatneutralitet 2045 måste vi tänka om ganska radikalt. Vi måste börja i det vi faktiskt kan påverka direkt – och där spelar interiören en väldigt stor roll, säger Nicole Morel.

Senast 2050 ska alla byggnader i EU – både nybyggda och äldre – vara nollutsläppsbyggnader, enligt EU:s direktiv om byggnaders energiprestanda, EPBD. Energibehoven ska minimeras och koldioxidutsläppen elimineras. Vad innebär detta för byggnader som berättar vår historia? Ska allt från den röda torpstugan till 1800-talshusen i sten som är vanliga i våra städer, förses med isolerande fönster och solpaneler? 

– Direktivet om byggnaders energiprestanda har funnits länge, men nu har det omarbetats och Boverket arbetar med att implementera det i svensk lagstiftning senast 2026. En förändring jämfört med tidigare är att byggnader som har ett officiellt skydd, det vill säga är skyddade som byggnadsminnen eller i detaljplan, nu inte längre helt får undantas när minimikrav på energiprestanda ska fastställas, men däremot får kraven anpassas, säger Ebba Gillbrand, utredare på Riksantikvarieämbetet och fortsätter:  

– Vi på Riksantikvarieämbetet ser en möjlighet att verka för att direktivet uttolkas på ett sätt som tar hänsyn till byggnaders kulturvärden. Vi kan bidra med kunskap kring hur man kan förbättra energieffektiviteten på ett varsamt sätt, som inte riskerar kulturvärden. 

Det finns en poäng med att kulturhistorisk bebyggelse har inkluderats i direktivet, tillägger utredarkollegan Therese Sonehag. Nu kan den kulturhistoriska bebyggelsen även fortsättningsvis vara attraktiv att äga och förvalta, och inte ses som ett hinder för hållbar utveckling. 

AI som verktyg för klassning av byggnader 

– Vårt projekt tillsammans med RISE tog avstamp i att det inte finns fullständiga register över kulturhistoriskt värdefulla byggnader i Sverige, och att kulturvärden inte sällan är felaktigt registrerade i energideklarationerna där det föreslås vilka energieffektiviseringsåtgärder som kan göras i en byggnad. I dagsläget är det med andra ord svårt att få en överblick över vilka byggnader som omfattas av de anpassade energikraven, säger Camilla Altahr-Cederberg, utredare på Riksantikvarieämbetet. 

RISE-forskarna Tim Johansson och Mikael Mangold kom med en idé till Riksantikvarieämbetet, som möjligen kunde lösa den utmaningen. 

– Vi har under många år diskuterat möjligheten att använda 360-gradersbilder från gatumiljöer för att extrahera ut information om byggnader. Det första vi gjorde i projektet tillsammans med Riksantikvarieämbetet var att bestämma kamerapositioner och vinklar för att göra ett bra urval i materialet. Sedan började det stora arbetet med att ladda ner bilderna och sammanställa dem i en stor databas, säger Tim Johansson, teknisk doktor inom byggproduktion vid RISE.  

En kvarts miljon bilder 

250 000 bilder blev det till slut, en databas på hundratals gigabyte. Planen var att låta AI identifiera och kartlägga kulturhistoriskt värdefulla byggnader i Sverige.  

Förhoppningen var att AI skulle fånga upp byggnader som inte fanns registrerade i andra databaser, som Räkna Q (Länsstyrelsernas register över byggnader som fått skydds- och varsamhetsbestämmelser enligt plan- och bygglagen), eller Riksantikvarieämbetets Bebyggelseregister där kommunerna själva registrerar bebyggelse med kulturvärden.  

Till en början testade forskarna att helt enkelt fråga en AI och andra språkmodeller om en värdering av byggnaderna från 1 till 100 utifrån kulturhistoriska värden. 

– Då såg vi att AI tog genvägar. Att försöka få ut olika parametrar på olika sätt var en bättre väg att gå. Utifrån ett utkast till checklista för beskrivning av en byggnads kulturvärden från Riksantikvarieämbetet tog vi fram minst 20–30 olika parametrar som AI fick ta ställning till, innan den till slut fick klassa byggnadens kulturhistoriska värde. Vi frågade efter byggnadsstil, antal våningar och så vidare, berättar Tim Johansson.  

– Vi behövde ha med oss att AI är väldigt vältalig och många gånger bara gissar. För att kontrollera tillförlitligheten tittade vi närmare på de byggnader som flaggats för att ha ett ganska högt kulturvärde, men som inte fanns med i något av de befintliga registren. Efter en workshop tillsammans med Riksantikvarieämbetet kunde vi tillsammans konstatera att det var rätt väg att gå att tilldela byggnaderna någon form av kulturvärde, säger Mikael Mangold, senior forskare på RISE enhet för stadsutveckling. 

Metoden skulle kunna användas av offentlig sektor 

Gruppen kan nu slå fast att AI kan fungera som ett verktyg för att klassificera och hantera byggnader med kulturvärde på ett bättre sätt. Metoden behöver dock bearbetas vidare och valideras ytterligare. Idén om att låta AI analysera en databas av 360-gradersbilder från gatumiljöer ser Riksantikvarieämbetet och RISE att andra offentliga verksamheter också skulle kunna dra nytta av.  

– Att genomföra det här projektet har hjälpt oss i dialogen med Boverket kring att fastställa metoder och definitioner inom energiprestandadirektivet. Vi ser också potential för att använda studien som en utgångspunkt när vi tillsammans med Boverket och Energimyndigheten tar fram olika former av stöd för exempelvis energiexperter och bygglovshandläggare. Vi ser gärna fortsatt samarbete med RISE för att utveckla metoden, säger Ebba Gillbrand.

Läs rapporten Aspekter av kulturvärden: från datorseende och gatubilder

En bransch med cirkulär potential

Byggsektorn producerar 35 procent av allt avfall inom EU och står för mer än 20 procent av Sveriges koldioxidutsläpp, samtidigt som sektorn årligen omsätter drygt 1 100 miljarder kronor nationellt. Under år 2020 genererade Sverige 14,6 miljoner ton bygg- och rivningsavfall. 

Samtidigt innehåller maskiner och utrustning värdefulla material och komponenter som ofta har lång återstående livslängd även när produkten som helhet inte längre används. Här finns en möjlighet som allt fler tillverkare börjar uppmärksamma - återtillverkning

– Data visar att återtillverkning av tekniska komponenter kan minska klimatpåverkan avsevärt jämfört med nytillverkning. För vissa komponenter innebär det en besparing på 8 000 kg CO₂ per del. Även mindre delar visar tydliga klimatvinster, både per kilo och per färdig del. Återanvändning av befintligt material och reducerad energiförbrukning i produktionsledet är avgörande faktorer bakom dessa resultat, säger Hanna Lindén, forskare och projektledare på RISE.

Sustainovate – en strategi som kräver nytänkande

Husqvarna Construction, som är en del av Husqvarnagruppen och tillverkar professionell utrustning för byggindustrin, såsom kapmaskiner, borrsystem och rivningsrobotar, är ett av de företag som nu tar aktiva steg för att utforska återtillverkningens potential – trots att vägen inte alltid är utstakad.

För Husqvarna Construction är återtillverkning en central del av hållbarhetsstrategin Sustainovate, där cirkularitet är en av tre grundpelare. Genom att reparera och återtillverka använda produkter kan resursförbrukningen minska, och värdefullt material återföras till flödet. Men det krävs både insikt och samverkan för att ta stegen från idé till genomförande – något som ett gemensamt projekt lett av bland annat RISE har hjälpt till med.

– Projektet har definitivt påverkat vår syn på återtillverkning positivt. Vi har sett att det finns både ekonomiska och miljömässiga vinster med att återintroducera produkter på marknaden. Det har också varit inspirerande att ta del av insikter från andra företag och forskare i projektet, säger Adam Björk, Sustainability Director på Husqvarna Construction.

Att få tillbaka produkterna är en nyckel

Företaget har en bred produktportfölj och verkar inom många olika maskinsegment, vilket gör att återtillverkningen blir komplex. Återtillverkningsprocessen handlar bland annat om kunskapsuppbyggnad, standardisering och dokumentation – men också om praktiska faktorer som kvalitetssäkring av material, omställning av processer och att få till fungerande *reverse logistics* (retursystem), alltså flöden som gör det möjligt att ta tillbaka och återvinna material.

Lärdomar för andra tillverkare

Husqvarna Constructions erfarenheter ger värdefulla insikter för andra företag som överväger återtillverkning som en väg mot mer cirkulära affärsmodeller. Enligt Hanna Lindén, forskare på RISE, finns några viktiga aspekter att tänka på:

• Kartlägg produktflöden – En tydlig förståelse för var produkterna tar vägen efter användning är en grundläggande förutsättning.
• Identifiera produkter med hög potential – Fokusera på produkter med högt restvärde eller där återtillverkning ger störst miljövinst.
• Involvera hela företaget – Tidig involvering av funktioner från design och inköp till service och marknad är avgörande.
• Samarbeta med andra – Branschkollegor står inför liknande utmaningar, och ett gemensamt lärande kan driva på framgången.

Gemensamt lärande viktigt för att komma vidare

I en workshop under projektet fick deltagarna möjlighet att arbeta praktiskt med demontering av produkter tillsammans med forskare och andra företag. Det blev en viktig pusselbit förklarar Adam Björk:

– Att arbeta tillsammans på det sättet var mycket värdefullt. Vi kunde dela erfarenheter, hitta gemensamma utmaningar och diskutera möjliga lösningar. Det skapade både nya perspektiv och konkreta idéer.

Vägen framåt för återtillverkning

Husqvarna Construction ser flera områden som centrala för att återtillverkning ska bli både mer lönsamt och genomförbart. Bland annat pekar de på behovet av:

• Affärsmodeller som stödjer återtillverkning och gör det ekonomiskt attraktivt
• Produktdesign som underlättar demontering och reparation
• Stärkta samarbeten mellan aktörer i värdekedjan
• Ökad efterfrågan genom upphandlingar och tydligare regelverk 

Från pilot till uppskalning: nästa steg på resan

– Vi tror att återtillverkning kommer att bli viktigare för oss och många andra tillverkningsföretag framöver, både affärsstrategiskt och för att uppfylla marknadsbehov och kundförväntningar. Vi tar nu lärdom av de erfarenheter vi fått av aktiviteter som gjorts inom återtillverkning för att ytterligare anpassa både produktdesign och processer till att i högre grad driva mot ökad materialeffektivitet, förklarar Adam Björk. 

Samtidigt fortsätter företaget att utforska och implementera cirkulära affärsmodeller, exempelvis när det gäller batterier. Fokus ligger nu på att skala upp aktiviteterna inom återtillverkning, öka kunskap och kompetens samt bredda erbjudandet. 

– Vi har bara börjat vår resa inom återtillverkning, men vi ser tydligt att det finns stor potential – både för klimatet och för affären, avslutar Adam Björk.

Innovating Remanufacturing är ett projekt inom satsningen Net Zero Industry – Impact innovation, finansierat av Vinnova, Formas och Energimyndigheten. Syftet är att stärka återtillverkning i svensk industri genom nya idéer, utmanande arbetssätt och ökad samverkan.

Projektet leds av RISE i samarbete med Linköpings universitet och SuPr – Nationell nod för hållbar produktion. Genom demontering, expertkunskap och avancerad teknik utforskas innovativa arbetssätt och värdefulla insikter delas.

Industripartners som Husqvarna Construction, ROL Group, Inrego, Skanska Rental och Dandent bidrar med erfarenhet och utvecklar sin förmåga inom återtillverkning – med sikte på en mer cirkulär och hållbar framtid.