Normpack - Lagstiftning

Ramförordningen (EG) nr 1935/2004 är den övergripande lagen som ställer krav på alla material som är avsedda för kontakt med livsmedel. Kraven gäller för både livsmedelsföretag och tillverkare av material och produkter.

Förordningen anger att materialet, under tilltänkta användningsförhållanden, inte får överföra ämnen till livsmedlet i sådana mängder att det:

• kan utgöra en risk för människors hälsa
• medför en oacceptabel förändring i livsmedlets sammansättning
• försämrar livsmedlets lukt- och smakegenskaper

Tillverkningen ska ske i enlighet med god tillverkningssed. Märkningen får heller inte vilseleda konsumenter. 

I ramförordningen anges även märkningsregler och hur symbolen ”glaset och gaffeln” ska användas.

Vidare anges att leverantörer ska visa att kraven uppfylls genom att utfärda ett dokument, Förklaring om överensstämmelse (eng: Declaration of Compliance, DoC). Ramförordningen specificerar dock inte vad förklaringen ska innehålla. Sådana beskrivningar kan anges i materialspecifika regler. Ofta används innehållsbeskrivningen som finns i plastförordningen (EG) nr 10/2011.

För att uppfylla kraven på tillverkning av FCM ska GMP-förordningen (EG) nr 2023/2006 tillämpas. GMP står för Good Manufacturing Practice, god tillverkningssed. Den anger att företagare ska ha ett kvalitetssystem som omfattar kvalitetssäkring, kvalitetskontroll och dokumentation. Kraven gäller alla led av tillverkning, förädling och distribution av material och produkter. Kvalitetssystemet ska vara anpassat till företagets storlek och plats i värdekedjan. 

För många vanligt förekommande material finns EU-gemensamma materialspecifika regler. För materialslag som saknar sådana gemensamma materialspecifika regler tillämpas generellt nationella regler eller rekommendationer. Inom Normpack tillämpas:

• tyska BfR (Bundesinstitut für Risikobewertung)
• holländska Warenwet eller, 
• amerikanska FDA (Food and Drug Administration)

Plast 

Plastförordningen (EG) nr 10/2011, anger att plaster avsedda för livsmedelskontakt endast får tillverkas av kemiska ämnen listade i positivlistan som finns i förordningens bilaga I (art 6 anger undantag).  

För många av ämnena finns särskilda gränsvärden för tillåten migration, så kallade SML-värden (specific migration limit), det vill säga hur mycket av ämnet som får vandra över till livsmedlet. Många ämnen har krav på högsta tillåtna totalhalt som materialet får innehålla, samt andra specifika restriktioner.  

Plastförordningen uppdateras kontinuerligt.

Papper och Kartong 

För papper och kartong finns inga harmoniserade EU-regler. Tillverkare använder sig vanligtvis av tyska BfR rekommendation XXXVI. Under BfR XXXVI finns även rekommendationer med detaljkrav för bakpapper, filterpapper och absorbenter. 

Övriga material 

Ramförordningen listar 17 material/användningsområden som regleras specifikt. Material som inte nämns här omfattas ändå av ramförordningen. 

Olika livsmedel, beroende på surhetsgrad, fetthalt etc, påverkar material olika. Även kontakttider och temperaturer påverkar hur materialet reagerar. När man utvärderar ett material gör man det utifrån kännedom om livsmedelstyp och användningssätt.