Från textil till dissolvingmassa, igen

Forskningen utgår från en separation där cellulosafibrerna återvinns till dissolvingmassa (en massa optimerad för förädling till textilier), och vidare till återvunnen regenatfiber (exv. viskos eller lyocell) av marknadsmässig kvalitet. Polyestern bryts samtidigt ner till dess byggstenar: glykol och tereftalsyra. Byggstenarna används sedan som en återvunnen råvara för att skapa ny polyester eller andra syntetiska material. Möjligheten att hantera både polyester och cellulosa (vars blandning utgör servicetextilier, exv. hotell-, sjukhus- och arbetskläder) utökar råvaruströmmen, och även potentialen. Servicetextil är en redan välkontrollerad och centralt hanterad avfallsström, med lågt andrahandsvärde, vilket gör den lämplig och kommersiellt efterfrågad för återvinning.

Textilåtervinning är komplext. Men genom att angripa problemet utifrån befintliga processer, så har forskningen lotsat industrin mot innovation. Nyckeln i forskningen är skapandet av viktiga pusselbitar som ligger i synergi med befintliga storskaliga kemiska processer inklusive den, för hållbara processer, viktiga aspekten med återvinning av kemikalier.

Forskningen har fungerat som inspiration till den storskaliga utveckling av textilåtervinning som nu ses i sydsvensk skogsindustri.