Digitaliseringen har på många sätt underlättat informationsflödet mellan kommuner och invånare. I dag är vi inte beroende av att hålla koll på pappersblanketter för ansökan om förskoleplats eller flygbladet där det står vilken veckodag sophämtning sker – den typen av information finns på kommunens hemsida.   

Men för personer med intellektuell funktionsnedsättning kan informationsinhämtningen vara utmanande. Post och Telestyrelsens rapport Svenskarna med funktionsnedsättning och internet 2025 visar att personer med funktionsnedsättning har betydligt svårare att använda internet än andra. Många upplever återkommande problem med att söka information, navigera och förstå innehåll. Rapporten slår fast att digitala tjänster ofta är dåligt anpassade till användarnas behov, vilket leder till lägre användning av viktiga samhällstjänster och minskat deltagande i samhället.  

Den här problematiken har Jönköpings kommun jobbat aktivt med under flera år. 2025 anställde socialförvaltningen Fredrik Härnström i rollen som stödpedagog för digital utveckling och inkludering inom verksamhetsområdet funktionsstöd. Hans uppgift är att utbilda och hjälpa både medborgare och personal att använda digitala verktyg för att underlätta vardagen för personer med intellektuell funktionsnedsättning.  

– Inom ramen för socialtjänstlagen ska vi se till att alla som behöver stöd ska få det, så att de kan leva som andra kommuninvånare. Arbetet med RISE har handlat om att ta steg i den riktningen, säger Fredrik Härnström.  

 Användardriven tjänstedesign – ett framgångskoncept 

Jönköpings kommun har tillsammans med Skellefteå och Göteborgs kommuner samverkat med RISE i ett Vinnovafinansierat projekt, där syftet har varit att utveckla en prototyp av ett AI-stöd för personer med intellektuell funktionsnedsättning. Det handlar om en chatbot som ska fungera som ett tillgänglighetsfilter för samhällsinformation. Med hjälp av generativ AI ska användaren kunna få text uppläst, förenklad eller förklarad med bildstöd.  

 Målgruppen inkluderades tidigt. Fredrik Härnström, som tidigare jobbat som lärare på en anpassad gymnasieskola, och i sin nuvarande roll har kontinuerlig kontakt med Jönköpings dagliga verksamheter, hade inga större problem att hitta ett dussin personer som ville delta i projektet.  

– Vid det första intervjutillfället frågade vi deltagarna hur de använder internet i dag. Hur söker de information och vad upplevs utmanande? En fråga handlade om hur ofta man är inne på kommunens hemsida. Det var väl någon enstaka som hade besökt den, så det var inte den mest populära hemsidan direkt, säger Fredrik Härnström och skrattar till.  

Säker RISE-plattform blev bra grund för prototypen 

Jonas Ek, projektledare på RISE, berättar mer om tekniken bakom prototypbygget:  

– Vi har utvecklat en grundplattform som vi kallar RISE GPT, en språkmodellplattform som har i princip samma funktioner som ChatGPT med skillnaden att ingen information sparas utanför Sverige eller Europa. RISE GPT fungerar som en lärmiljö för kommuner, regioner och myndigheter som är en del av vårt AI-partnerskap, berättar Jonas Ek och fortsätter:  

– Vi utgick från den här plattformen även i projektet tillsammans med Jönköping, Skellefteå och Göteborg. Här valde vi också att jobba med RAG-teknik. Det innebär att man hämtar information, i det här fallet om daglig verksamhet i Skellefteå kommun, och lagrar på en server som AI-verktyget får söka i. Med den tekniken minskar vi risken för hallucinationer, men samtidigt kan svaren bli lite för snäva eller torra. Det var en utmaning som vi behövde jobba mycket med. 

 En annan utmaning var att målgruppen i fråga är lika bred som vilken annan grupp som helst. Vissa hade stor vana av att använda appar och ville helst ha en hel palett av valmöjligheter i verktyget. Andra ville bara ha en knapp. I kommunerna formulerades personas utifrån de olika behoven. (En persona är en påhittad men verklighetstrogen människoprofil som representerar en typisk målgrupp eller del av målgrupp.) Med dessa i åtanke skapade utvecklarna ett ”prompt-lego” med olika legobitar (instruktioner till AI:n) som kunde kombineras för att anpassa hur informationen presenterades för olika användare. 

– När vi hade kommit så långt i projektet att det fanns en prototyp att testa, besökte vi återigen deltagarna i våra dagliga verksamheter. Där kom en del buggar och problem upp till ytan, och det var nyttigt för fortsättningen, säger Fredrik Härnström.  

Erfarenheter relevanta för hela offentliga sektorn 

Syftet med projektet har inte varit att landa i en färdig applikation, utan främst att dra lärdomar av att jobba inkluderande med AI-verktyg för personer med funktionsnedsättning. Jönköping, Skellefteå och Göteborg tar med sig utökad kunskap om generativ AI, hur AI-verktyg kan utvecklas på ett iterativt sätt och vad man bör tänka på i kravställning vid upphandling av AI-lösningar. Dessa erfarenheter kan även andra kommuner ta fasta på. 

Prototypen som har tagits fram kan nu vidareutvecklas av respektive kommun till ett färdigt stöd. Jonas Ek berättar att föreläsningar om projektet och prototypen som hållits på olika mässor har mötts av stort intresse. Det bådar gott för en fortsättning. 

 – Vi ser att det finns goda möjligheter att ta arbetet vidare. Jag tror att vi kommer att se en ”ketchupeffekt” i Kommunsverige framöver, i takt med att AI blir en komponent i de vanliga verksamhetssystemen och fler kommuner deltar i den här typen av samverkan, säger Jonas Ek.  

Trots ökad medvetenhet om cyberhot saknar många organisationer fortfarande ett systematiskt cybersäkerhetsarbete. Förbättringstakten har dessutom stagnerat på flera områden, enligt Cybersäkerhetskollen, som är Myndigheten för civilt försvars verktyg för att mäta cybersäkerhetsmognad i svenska organisationer.  

Kraven på systematisk riskhantering ökar 

Samtidigt innebär cybersäkerhetslagen, Sveriges genomförande av EU:s NIS2-direktiv, att kraven ökar på både offentliga och privata verksamheter. Organisationer som omfattas måste bland annat arbeta systematiskt med riskhantering, rapportera allvarliga incidenter och hantera cybersäkerhetsrisker i leverantörskedjan. 

Men lagstiftning bygger inte förmåga. 

– Många upplever att området är så stort och överväldigande att det är svårt att veta var man ens ska börja, säger Johanna Parikka Altenstedt, tillförordnad enhetschef, Digital säkerhet på RISE. 

Hon jämför situationen med var hållbarhetsarbetet befann sig för 15–20 år sedan. 
– Sedan dess har hållbarhet  gått från total omognad till att alla idag har ledningssystem och full koll. 
Samma resa ska nu cybersäkerheten göra. 
– Men vi har inte så lång tid på oss att skydda våra mest värdefulla tillgångar mot cyberattacker, säger Johanna Parikka Altenstedt. 

Det finns också lärdomar att ta med sig från hållbarhetsomställningen. 

– Där lärde man sig ju så småningom att man måste börja med någonting. Man måste prioritera och bestämma sig, säger Johanna Parikka Altenstedt. 

“Cybersäkerhet måste in i verksamhetsstrukturen” 

Att Sverige var relativt sent med att genomföra NIS2-direktivet kan vara en orsak till att förbättringstakten stagnerat. Många organisationer valde att inte påbörja arbetet förrän lagen var på plats. 

– Vi har också varit dåliga på att se hur andra länder har gjort. Vi behöver inte uppfinna hjulet. Danmark har till exempel tagit fram en checklista till kommuner om vad de behöver göra och tänka på. Här ska varje kommun själv lära sig lagen. Det tar tid, säger Johanna Parikka Altenstedt. 

Cybersäkerhetsarbete har i många fall varit något som görs vid sidan av den ordinarie verksamheten och behandlas inte som den affärskritiska fråga det är. 

– Det är inte strukturellt, helt enkelt. Cybersäkerhet måste in i verksamhetsstrukturen, det måste in i ledningsgrupper och styrelser, säger Johanna Parikka Altenstedt. 

– Man behöver arbeta med andra frågor än bara IT. Det kan handla om fysisk säkerhet, personalfrågor, behörigheter, nyckelhantering och skydd mot insiderhot. Cybersäkerhet handlar om hela verksamheten. 

Det handlar i grunden om att vara proaktiv snarare än reaktiv. 

– Punktinsatser behövs förstås om man upptäcker en allvarlig brist som man behöver täppa igen. Men man kan inte göra ett lapptäcke, det behövs kontinuitet och systematiskt arbete. Det lönar sig i längden, säger Johanna Parikka Altenstedt. 

Utmaning att omsätta lagens krav i praktiskt och långsiktigt cybersäkerhetsarbete 

För många organisationer är utmaningen inte att förstå kraven, utan att omsätta dem i praktiskt och långsiktigt cybersäkerhetsarbete. 

RISE kan som oberoende aktör hjälpa både offentliga och privata verksamheter med cybersäkerhet utifrån de behov som finns. 

– Cybersäkerhet är fortfarande ett odefinierat verksamhetsområde i många organisationer. Därför sitter vi tillsammans med kunden och analyserar och gör en sårbarhetsanalys. Därifrån kan vi hjälpa med de saker som kommit upp, och där kan RISE vara med hela vägen, säger Johanna Parikka Altenstedt. 

Som forskningsinstitut har RISE kompetens inom teknik, AI, juridik, management och omvärldsanalys. Just AI innebär både risker och möjligheter – tekniken öppnar nya attackytor, men kan också användas för att upptäcka hot, analysera stora datamängder och stärka det digitala försvaret. 

– Vi har också certifieringskompetens och kan utbilda. Sedan har vi teknikinfrastrukturen Cyber Range, där vi kan göra avancerade övningar. Vi kan jobba tillsammans med våra kunders IT-avdelningar, bygga en klon av deras system och visa vad som händer när de attackeras – så får de lista ut vad de ska göra, säger Johanna Parikka Altenstedt. 

Enligt henne är det lätt att fastna i teknik, lagkrav och säkerhetsåtgärder. Men cybersäkerhet handlar ytterst om att skapa verksamheter som både är motståndskraftiga och utvecklingsbara. 

– Om man drar det till sin spets hade det säkraste varit att inte driva någon verksamhet alls. Men det är så klart inte syftet. Syftet är att vi ska kunna driva verksamheter, producera saker och få samhället att fungera – samtidigt som vi är tillräckligt skyddade. 

Elbehovet ökar snabbt och belastningen på det svenska elnätet stiger. Därför ska nu elanvändningen styras bort från de mest belastade tiderna och effekttopparna minska. 

– På lång sikt handlar det om att minska behovet av investeringar i elnätet – och därmed den totala kostnaden för elkunderna och samhället, säger Niklas Thidevall, senior policyforskare på RISE.  

I en nära framtid kommer därför lågt kilowatt-pris inte nödvändigtvis betyda lägre elräkning. 

Från den 1 januari 2027 måste nämligen alla svenska elnätsbolag prissätta sina effektavgifter utefter hur många som använder nätet samtidigt. Det kan göra att totalpriset för användaren drar iväg, trots låga kilowattpriser.  

 Påverka med beteende 

Och det kan bli svårt för enskilda användare att förstå och övervaka kostnaderna. Det finns stora variationer mellan nätbolagen i hur effektavgiften är utformad. Vilka tider som räknas, hur stor avgiften är och hur avgiften beräknas skiljer sig åt mellan olika elnätsbolag. 

För organisationer med hög eller flexibel elanvändning blir det viktigt att förstå de egna förbrukningsmönstren, elnätets kapacitet och den lokala prismodellen. 

Niklas Thidevall gör en jämförelse med pensionssystemet: 

– Även där finns det goda möjligheter att påverka den kommande pensionen, men det är ytterst få som fullt ut förstår hur systemet fungerar. Men vi kan vara trygga i att det fungerar, eftersom det finns tydliga principer och system som hjälper människor att göra de val som behövs – och att avgöra själv hur aktiv man vill vara.   

Han vill gärna se samma situation på elnätssidan, där kunden kan välja att vara aktiv, passiv eller något däremellan, och där elhandelsföretag eller andra aktörer erbjuder tjänster som tar hand om styrningen. 

– Historiskt sett har elnätsavgifterna varit väldigt enkla att förstå. Nu blir systemet mer komplext – och då måste också stödet till kunderna förändras. 

I praktiken innebär införandet av tidsdifferentierade effektavgifter att elanvändning går från att vara en relativt statisk kostnad till att bli en fråga om styrning, timing och systemförståelse.  

Då behövs gemensamma lösningar som gör systemet hanterbart i praktiken och som möjliggör smart styrning utan att användaren behöver ta ställning till varje enskild avgiftskomponent. 

– När prissignaler blir maskinläsbara öppnar det för helt andra möjligheter att styra elanvändningen på ett effektivt och rättvisande sätt, säger Niklas Thidevall. 

Gemensam datastandard 

Därför har RISE, tillsammans med elnätsbolag och tjänsteleverantörer, utvecklat ett API (Application Programming Interface) med en gemensam datastandard som gör avgiftsinformationen maskinläsbar och möjlig att använda direkt i digitala tjänster, oavsett vilket elnätsbolag kunden tillhör. 

Det gör det möjligt att automatiskt styra exempelvis elbilsladdning, värmepumpar och fastighetsdrift utifrån både elpris och elnätsavgift, utan att användaren själv behöver förstå alla detaljer i avgiftssystemet utifrån parametrar som när bilar ska vara färdigladdade eller hur stora variationer i inomhustemperatur man vill tolerera. 

– Alternativet är att tjänsteleverantörer manuellt behöver bevaka hundratals olika webbplatser. Med API:et får de informationen färdig, i ett format som direkt kan användas i styrsystem och algoritmer, säger Niklas Thidevall.  

Neutral samordnare mellan olika aktörer 

RISE roll är att som neutral part fungera som en samordnare mellan elnätsbolag, tjänsteleverantörer, myndigheter och andra aktörer som påverkas av den nya prismodellen. 

– Vårt fokus är inte att ta fram en egen tjänst, utan att se till att det finns en öppen och gemensam grund som andra kan bygga vidare på. 

På kort sikt kommer det att finnas både vinnare och förlorare med den nya modellen, konstaterar Niklas Thidevall. 

– Det handlar om en omfördelning av kostnader, inte om att nätbolagen får ta ut större totala avgifter, och i grunden utgår man från att det du betalar i större utsträckning speglar de kostnader du faktiskt orsakar i systemet, säger han.