Sveriges kolbalans – nulägesbild och möjliga framtida utvecklingar

Kartläggningen visar att drygt 60 Mt kol flödar genom den svenska teknosfären. Av detta är cirka 49 % biogent, 47 % fossilt och 4 % återvunnet. Omkring 63 % används för energi, 26 % för material och 11 % för mat och foder. Sverige har, jämfört med Europa, en hög andel kol i energi- och materialanvändning, vilket förklaras av en omfattande export av drivmedel, massa och papper samt trävaror. Totalt exporteras 42 % av kolet i produkter, 21% återfinns i inhemska produkter, medan 37 % släpps ut direkt till atmosfären, främst genom förbränning inom industri samt el- och värmesektorn. Detta pekar på en stor potential för mer effektivt kolutnyttjande.

Analysen visar att en övergång till hållbart kol huvudsakligen baserat på inhemska resurser är möjlig, samtidigt som industriproduktionen bibehålls eller ökar. Undantaget är drivmedel, där produktionen minskar till följd av minskad efterfrågan. Omställningen bygger på ökad användning av restprodukter från skog och jordbruk, minskad biobränsleanvändning samt utveckling av integrerade bioraffinaderier inom fjärrvärmesektorn, sågverksindustrin och inom massa- och pappersindustrin. CCUS implementeras på minst hälften av större punktutsläpp. Kemiindustrin ställer om främst genom ökad användning av återvunnen plast, vilket ökar importbehovet av plastavfall.

Elbehovet för omställningen uppskattas till minst 100 TWh, men kan öka till uppemot 300 TWh vid maximal kolutnyttjandegrad. Om kolomställningen ska genomföras på ett realistiskt sätt, med rimlig elåtgång, behöver kolet i många fall ta nya vägar och förbränning minska signifikant.  

Framöver behövs det en palett av styrmedel för olika sektorer för att nå en hållbar kolförsörjning med en fortsatt stor export av kolbaserade produkter. Styrmedel behöver i första hand stimulera andra alternativ till kol där det är möjligt, men även stimulera övergången från fossilt kol till användning av återvunnet och biogent kol på ett energi- och resurseffektivt sätt.