Säkrare, mer hållbara läkemedel och medicintekniska produkter

Att säkerställa att läkemedel och medicintekniska produkter är både säkra och hållbara blir en allt viktigare utmaning för hälso- och sjukvårdssektorn. Medan nuvarande regelverk främst fokuserar på patientsäkerhet under användningsfasen, ägnas ofta mindre uppmärksamhet åt säkerhet och hållbarhet under produktens hela livscykel – från produktion till avfallshantering. SSbD-ramverket erbjuder ett sätt att hantera dessa brister genom att integrera säkerhets- och hållbarhetsaspekter redan i de tidigaste stadierna av produktutvecklingen.

Hur kan ramverket Safe and Sustainable by Design (SSbD) omforma säkerhetsbedömningar inom läkemedels- och medicinteknikområdet?

Kravet på att nya produkter ska vara säkra och hållbara har ökat under de senaste åren i många branscher. Trots detta fokuserar nuvarande regelverk för läkemedel och medicintekniska produkter främst på produkternas säkerhet för patienter under användningsfasen och lägger mindre vikt vid säkerhet och hållbarhet under produktions- och slutfaserna i livscykeln.

Jag anser att säkerheten för patienten sträcker sig långt bortom själva användningen av produkten. Om skadliga eller långlivade kemikalier släpps ut i miljön under produktionen eller efter att produkterna har tagits ur bruk kan de i slutändan skada människor – inklusive just de patienter som regelverken syftar till att skydda. På samma sätt kan ohållbara metoder leda till belastning på miljön och därmed påverka människors välbefinnande.

Därför anser jag att hållbarhet och miljösäkerhet inte ”bara” är viktigt för miljön, utan också en ytterligare aspekt av patientsäkerhet som bör beaktas när beslut fattas om produktdesign, tillverkning, användning och avfallshantering.

Vilka är de största utmaningarna med att tillämpa SSbD-principerna på komplexa medicintekniska produkter?

Ramverket Safe and Sustainable by Design (SSbD) är ett användbart tillvägagångssätt för att hantera säkerhet och hållbarhet hos nya produkter tidigt i utvecklingsprocessen. En av de största utmaningarna är den breda och tvärvetenskapliga kompetens som krävs för att tillämpa ramverket. Det ställer höga krav på kommunikation och samarbete mellan forskare som genomför livscykelanalyser (LCA), toxikologer som utvärderar säkerheten för människor och miljö, samt experter som säkerställer att produkterna fungerar effektivt inom sitt användningsområde.

Dessutom är det en utmaning att hitta en balans mellan hållbarhet, säkerhet och effektivitet, eftersom de lösningar som adresserar dessa tre aspekter ibland kan stå i konflikt med varandra.

Vilka framtida trender kommer att ha störst inverkan på hållbar säkerhetsbedömning inom hälso- och sjukvården?

Det pågår många spännande vetenskapliga utvecklingar inom detta område. En viktig trend är den ökande användningen av beräkningsverktyg, såsom prediktiva modeller. Vi arbetar med dessa metoder tidigt i utvecklingen av nya produkter för att kunna fatta välgrundade beslut om produktion, användning och avfallshantering av nya material innan de ens har skapats.

Detta gör det möjligt att integrera säkerhets- och hållbarhetsaspekter i ett tidigt skede och möjliggör mer välgrundade beslut under produktutvecklingen.

Det jag uppskattar mest med att arbeta med säkerhet och hållbarhet

Vi arbetar för närvarande med flera forskningsprojekt som syftar till att utveckla nya och förbättrade metoder för att hantera säkerhets- och hållbarhetskriterier i olika industriella tillämpningar. Detta har lett till starka samarbeten mellan experter inom datavetenskap, toxikologi, kemi, materialteknik och livscykelanalys vid RISE, samt med industriella och akademiska partners inom olika forskningsprojekt.