Cyberhot mot energisystemet: planer räcker inte när det oväntade händer
Cyberangrepp mot energisystem kan få konsekvenser långt utanför den organisation som drabbas. När digitala system används för att styra elnät, fjärrvärmeverk och andra tekniska anläggningar kan ett intrång påverka även den fysiska verksamheten. Därför behöver beredskapen övas, inte bara beskrivas i planer.
Hoten kommer både från kriminella grupper och från aktörer med kopplingar till stater. Angreppen mot Ukrainas energiinfrastruktur visade tidigt hur cyberangrepp kan användas för att påverka samhällsviktiga funktioner. För svenska energiaktörer är frågan därför konkret: hur väl känner verksamheten sina digitala styrsystem, vilka av dem är åtkomliga från internet och vad händer om de slutar fungera?
— Planer är nödvändiga, men de räcker inte. Vi måste öva på vad som händer när systemen faktiskt utsätts för ett angrepp. Det är genom att öva, testa och hitta svagheterna i förväg som vi bygger verklig motståndskraft, säger Johan Rosell, VP Totalförsvar på RISE.
En viktig del är att faktiskt veta hur den egna miljön ser ut. Det är frågor man behöver ha svar på innan en incident inträffar.
När ett digitalt intrång påverkar den fysiska verksamheten
En viktig del av energisystemet är de så kallade OT-miljöerna, Operational Technology. Det är digitala styr- och kontrollsystem som används för att övervaka och styra exempelvis elnät, fjärrvärmeverk och andra tekniska anläggningar. Ett angrepp mot en sådan miljö skiljer sig från många traditionella IT-angrepp, eftersom konsekvenserna kan nå utanför information och administrativa system.
— Energibranschen är generellt bra på att skydda sina OT-miljöer, men det har ändå skett lyckade angrepp. I Polen stängde hackare av en ångturbin och systemet för vattenberedning vid ett värmekraftverk, och i Norge öppnade de en ventil vid Bremangerdammen så att flera miljoner liter vatten släpptes ut”, säger Jenny Holgersson, forskare och projektledare på RISE.
Hon lyfter också frågan om vem som har tillgång till systemen.
— I det polska exemplet tog sig hackarna in via en vindkraftpark. Därifrån kunde de via elnätsbolagets privata mobilnät nå utrustning i värmekraftverket och ta sig vidare in i OT-systemen.
Exemplen visar att några till synes enkla frågor är avgörande. Vilka system är exponerade mot internet, och behöver de vara det? Är de rätt konfigurerade och tillräckligt skyddade? Finns det fungerande reservlösningar om ett system måste stängas ner? Och har organisationen övat på vad den ska göra när det händer?
— En viktig del är att faktiskt veta hur den egna miljön ser ut. Det är frågor man behöver ha svar på innan en incident inträffar, säger Johan Rosell.
Jenny Holgersson menar att det är lätt att underskatta hur mycket som kan sluta fungera.
— Klockan sex en fredagskväll i januari är det mörkt ute, och om lyset slutar fungera blir det mörkt inomhus också. Har ni ficklampor så att ni kan ta er fram i lokalerna och återställa de hackade systemen?, undrar hon och fortsätter:
— Och hur gör ni när ni under tidspress ska mildra effekterna av attacken och rapportera till myndigheter och press?
Övningen visar om planen fungerar
En övning kan synliggöra sårbarheter, pröva ansvar och beslutsvägar och visa om reservlösningarna fungerar som tänkt. Den ger också verksamheten möjlighet att rätta till brister innan en verklig incident inträffar. Först när en plan används går det att se om den håller.
För RISE är cybersäkerhet i energisystemet en del av den bredare frågan om hur samhällsviktiga verksamheter stärker sin beredskap och motståndskraft. RISE samlar kompetens inom energi, cybersäkerhet och totalförsvar och kan bidra i arbetet med att förstå risker, se över tekniska miljöer och utveckla övningar utifrån verksamhetens förutsättningar.
— Bästa sättet att skydda sig är att öva, öva och öva. Det är då man ser vilka delar som fungerar och var det finns brister som behöver åtgärdas, säger Johan Rosell.